OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, fy fan så dåligt jag mår…

Där utanför skiner aprilsolen.

Det är tydligt att onda makter/nån jävel vill mig illa, för jag tycks drabbas av ”allt” i sjukdomsväg. Naturligtvis är det inte sant, men det kan gärna få räcka nu. Inte nog med att jag har en hjärtsjukdom, stressfraktur och hälsporre. Nu har jag också hostan från helvetet, allra helst nattetid, och är dunderförkyld. Med de två senare krämporna kommer ett illamående som inte är av denna världen och som gör det svårt att äta och att hålla mig uppe ur sängen. Äta måste jag för att mina hjärtmediciner ska verka. Igår låg jag mest, idag var min ambition att försöka vara uppe lite mer och röra på mig i lägenheten så att jag inte får propp. Men va fan, jag orkar inte.

Försöker läsa, men orkar inte som vanligt.

Och så blir jag trött på mig själv när jag gnäller för de här krämporna och samtidigt läser Kvinnorna, som handlar om sjuksköterskor som jobbade i Vietnam under kriget där på 1960-talet. Ingen uppiggande läsning direkt.

Piloterna som tränar här utanför i luften idag förstärker givetvis det icke uppiggande, men de levererar i alla fall inte skadade soldater. Och jag orkar inte läsa så mycket som jag brukar. Igår blev det väl 30 sidor. Jag som läser 50 sidor – i timmen – vanligtvis. Men jag skäms när jag läser mitt gnäll här och jämför min tillvaro i en skön och ren säng med kvinnornas i boken…

Jag var uppe på förmiddagen och åt fil med färska bär. Bär är väl det enda som börjar ta slut i mina förråd nu.

Fil med bär, det enda som börjar ta slut i mina förråd. Hopptisarna och Kvinnorna var med, förstås.

Att borsta tänderna är också jobbigt, men skönt när det är gjort. Och så blev jag tvungen att starta datorn för att betala en räkning (jag ser ju inte att göra det på mobilen). Då tvingade jag mig att sitta kvar och skriva det här, men efter det mådde jag så illa att jag behövde gå och lägga mig igen. Jag tog till och med ett piller mot illamående. Mina läkare har varit mycket generösa med piller. Det här skulle jag bli dåsig av. Det blev jag inte ett dugg, bara fortsatt hostig. Illamåendet dämpades lite.

Selfie i sjuksängen.

Just nu känns det inte som om jag ska överleva så att jag blir ett år äldre snart. Det är några dar till dess, men fy fan så dåligt jag mår. Jag försökte verkligen vara uppe och gå lite i hemmet på eftermiddagen. Det inte många steg.

∼ ♦ ∼

Normala saker

Dagarna bara passerar. Det ser härligt ut i aprilsolen och termometern visar att det har varit ytterligare en ljummen vårdag. Att gå ut är inte att tänka på, jag får nöja mig med att gå in i duschen. Det klarade jag av även idag, bara jag vilar före och efter. Jag tvingade mig också att sitta uppe i fåtöljen och läsa på eftermiddagen. Det funkade, korta stunder.

Mitt största problem just nu är att komma på nåt att äta. Dels orkar jag inte fixa nåt, dels mår jag illa. Men jag måste alltså äta för att medicinen ska göra nytta för hjärtat. Jag tog ut en halv liten baguette ur frysen på tining. I kylen hittade jag gazpacho som jag köpte förra året, men som har en hållbarhet till våren 2027. Bara att värma brödet i micron och hälla upp soppan i skålen och ställa fram. 

En halv minibaguette och kall gazpacho blev riktigt god tisdagsmiddag med Hopptisarna och Kvinnorna.

Illamåendepillren ska tas med sex timmars mellanrum, så dagens andra kan jag ta när som egentligen. Kanske att jag väntar till läggdags ifall jag förhoppningsvis blir dåsig nästa gång. Eller kanske jag inte rentav behöver..? Tro det eller ej, men jag mådde mindre illa efter maten. Hoppas det fortsätter så. 

Kvällen blir mycket lugn. Jag läser en stund, kanske ser nyheter och sen försöker jag sova bort illamående och annat. Om nu bara hostan kan hålla sig borta…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Modernista, alltså… Vilken höstkatalog! Och vilket generöst förlag. Såväl i sommar som till hösten landar spännande nya titlar för recension i min postbox. TACK! Nu har jag nåt att försöka bli frisk för.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.