Söndagen de 27 december och måndagen den 28 december 2020: Inte mera julmat!

 



Kära dagbok…

Vi var verkligen inte sugna på (jul)mat igår kväll. I stället dukade vi fram en massa goda ostar, såväl fådda som köpta. Jag luftade ett enkelt, men prisvärt ripasso. Fikonmarmelad fylldes på i var sin skål och jag tog röda druvor. Mums! Denna vuxliga söndagsmiddag slår nog söndagsmiddagarna med Gymnasisten (korv och pommes frites).

 

Saffranskaka och godisskål

En kungligt förnäm dessertskål.

Jag läste en del i min bok på gång. Den är verkligen, verkligen spännande. Sen känns det bra att TBR*-hyllan är påfylld med spännande julklappslitteratur. En julklappsbok beställde jag ju igår, så den är på ingång och en julklappsbok bytte jag till en annan, med all säkerhet lika bra kriminalroman. Utöver detta har jag anmält intresse att recensera Caroline Säfstrands nya bok Klubben för lyckliga slut, en bok som kommer ut några dagar efter nyår. Om jag blir recensent för den eller inte bestämmer förlaget. Av samma författare, men på ett annat förlag, recenserade jag sommaren 2018 Alltid din dotter.

Men det blev inte bara läsning igår kväll utan vi hyfsade den nyaste säsongen av The Crown genom att se de tre sista avsnitten. Mycket bra serie! Har du av nån anledning missat den, kära dagbok, så fixa ett konto på Netflix och glo. Till dessert och till The Crown åt jag en kungligt förnäm godisskål… Ja, midjemåttet ska vi tala tyst om… Alltså jag har ingen midja längre – allt buktar ut.

∼ ♦ ∼

Lucifer på bersök i sovrummet

Lucifer på sin egen filt i sovrummet.

I morse vaknade jag tidigt av mig själv. Det gör inte så mycket. Jag klev upp och gav katterna mat. Sen la jag mig en stund i slumrade lite innan det Fästmön vaknade och det blev kaffedags. En liten kille grät så ynkligt utanför sovrumsdörren att Mammisens hjärta veknade och han släpptes in. Så snällt låg han i sängen, på sin egen blåa filt, och tvättade sig, spann och sov medan jag läste ganska många sidor i Kameleonten.


Vi klev väl upp vid tio, halv elva.
Kattpottorna tömdes och frukost intogs. Annas snälla mamma ringde, dessvärre med dåliga nyheter. Nu får vi hoppas att läget snabbt förbättras.

Vi hade tidigare diskuterat ett par mer eller mindre roliga måsten som skulle göras under vinterledigheten. Ett av dem gjorde vi vid lunchtid. Inte det enklaste. Vi hoppas låta en tredje och oberoende part se på resultatet innan det fastslås.

∼ ♦ ∼

I kväll äter vi grekiskt. Vi vill gärna gynna lokala restauranger och vi vill inte äta mer julmat.

Anna har fått ett erbjudande om covid 19-vaccin. Jag tror att hon tar första sprutan på tisdag nästa vecka. Det skulle kännas bra.

∼ ♦ ∼

*TBR = To Be Read, det vill säga olästa böcker


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett rödvin: Fortellino Ripasso Superiore 2018

Ett inlägg om ett rött italienskt till söndagsostarna.


 

Fortellino ripasso superiore 2018

Fylligt, med hög fruktsyra och prisvärt.

Efter all julmat ville vi bryta av med nåt annat till middag. Det blev smakrika ostar, kex, druvor, fikonmarmelad och en flaska Fortellino Ripasso Superiore 2018.

Vinet luftades cirka en timme och skulle enligt baksidestexten på etiketten passa fint till mogna ostar. Systembolaget rekommenderar det till rätter av lamm- eller nötkött. Vi hade en salig blandning blåmögelostar, hårdostar och bredbara dessertostar.

Det här enkla ripassovinet kostar endast 89 kronor. Alkoholhalten ligger på 14 procent, sockerhalten på 6 gram per liter.

Vinet är fylligt, strävt och har hög fruktsyra. Det är italienskt, förstås.

 

 

Systembolaget skriver så här på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Kryddig smak med fatkaraktär, inslag av körsbär, salvia, jordgubbar, peppar, hallon och choklad. […] Kryddig doft med fatkaraktär, inslag av körsbär, kanel, salvia, jordgubbar, peppar och choklad.

Jag kände doft av kanel och bär, men i smaken dominerade de röda bären helt klart. Vinet var verkligen fylligt och hade hög fruktsyra. Det hade även en fin eftersmak. Till smakrika ostarna passade vinet ypperligt.

Toffelomdömet för det här prisvärda vinet blev högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagen den 27 december 2020: Bokbytar/-köpardag

 



Kära dagbok…

Söndagen innebar några timmar ensamtid för mig. Jag tillbringade dem vid datorn och i badrummet. Passade bland annat på att fila mina försummade fötter. Jag hann också ringa en vän. Men en koll på nätet visade att Akademibokhandeln på Stora torget hade öppet. Det passade perfekt med en promenad dit upp för att byta en julklappsbok som jag hade fått två ex av. Jag hade sett ut två tänkbara böcker och enligt nätet skulle båda finnas i butik. Fel. En av böckerna fanns. Och den kostade lika mycket som julklappsboken. Lätt som en plätt att byta. Fel. Uppenbarligen är personalen i kassan inte utbildad i att tala om för kunderna vad man gör innan man gör det samt erbjuda alternativ. Det hade gått alldeles utmärkt att byta böckerna rakt av – om personalen hade kännedom om det. Nu blev det i stället två (2) banktransaktioner. Det kändes inte bra. Så låt oss säga att mitt förhållande till Akademibokhandeln, som var lite kyligt innan idag, nu är tämligen frostigt. I vart fall kom jag hem med Elly Griffiths senaste bok i Ruth Galloway-serien, Irrbloss. Tack för julklappen får jag säga till Fästmön vars bok jag kunde byta tack vare att kvittot fanns kvar. När jag sen kom hem satte jag sprätt på presentkortet jag hade fått från Annas snälla dotter och Boy Wonder hos Bokus. Det blev Louise Pennys senaste bok i Gamache-serien, Den långa vägen hem. Stort och varmt tack även för den.

∼ ♦ ∼

Idag blir det inte julmat till middag. Anna och jag möttes på seneftermiddagen och gick och köpte goda ostar, druvor och päron till middag. Nåt gott vin hittar vi med all säkerhet i vinskåpet. I morrn ska vi äta grekiskt. Det gäller att planera maten så att en inte blir nån smalis. 

Familjen Katt är en trio som nästan alltid är hungrig. Mini har lyst lite med sin frånvaro, men rejsade kors och tvärs i hemmet medan jag telefonerade. Lucifer och Citrus ställde sig i tidig matkö ute i köket när Anna diskade en julklapp.

Citrus och Lucifer i matkö

Citrus och Lucifer ställde sig hoppfullt i matkö.

∼ ♦ ∼

Nu ska jag läsa en stund. Första julklappsboken har varit över förväntan. Fortsätter den som den har börjat landar den mjukt i fem rosa tofflor.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Juldagens kväll och Annandag jul 2020: Fyrkantiga magar, vinterpromenad och litteratur, förstås

 



Kära dagbok…

Juldagen förflöt i svullandets tecken. Vi åt av julmaten så magarna var fyrkantiga. Levern får jobba hårt dessa dagar.

Juldagsmiddag

Juldagsmiddag.


Snön yrde utanför och det var riktigt mysigt
för en gångs skull, kanske för att jag inte behövde ge mig ut. Det blev en del läsning och bara slögloende på TV. Märkligt så dåliga program och filmer det är på svensk TV en sån här långhelg när många sitter ensamma. För nä. Alla har ju inte tillgång till Netflix etc.

Imma på balkongglaset

Mys!

∼ ♦ ∼

Boken Gänget Linnex och kaffe på sängen

Annandagsstart.

Ryggen har bråkat med mig av och till under ledigheten. Det är verkligen tur att jag har Linnex hemma, jag har kört stenhårt med det.

Sen har jag kört stenhårt med läsning. Det är underbart skönt att sitta och läsa en bra bok utan att jag måste avbryta på grund av att jag ska jobba eller sova. Fästmön har också läst en del, men vi har kört quizkamper mot varandra också via mobilerna.

Men skönast är det att sova länge och ligga kvar i sängen och läsa och sippa på en mugg nybryggt kaffe. Att känna att en behöver skynda sig upp för att en ska iväg på nåt eller jobba. Detta är semester för mig!

Samtidigt kan en inte bara äta, läsa, sova och slappa – en måste röra på sig. Jag fick i alla fall djuren att röra på sig, framför allt Lucifer. Två gånger igår förmiddag skrämde jag nästan livet ur kattstackaren. En gång höll köksbordet på att vippa när jag telefonerade med Annas snälla mamma, en gång höll min fotpall på att braka – när jag satt på den. (Note to self: fotpallen är för fötterna, inte arslet!).

Även på annandagen var det vinter och vi bestämde oss för att ta en promenad. Jag har ju nu två fina gin-tillbehör: klockan fick jag förra julen i julklapp, brickan i år. Sen fick jag även en flaska lokalproducerat gin i julklapp i år. Men citronerna fattades och dessa skulle införskaffas under annandagen – ett mål med promenaden.

Det var halt ute och mycket snö hade det kommit, men vi pulsade på, oroliga magar till trots. Lite blöt om ena foten blev jag. Vi var inte ensamma ute och promenerade. I Höganäsparken hade ungarna pulkafest. Tänk den som vore smidig nog att ta sig ner i – och upp ur! – en pulka…

Korgtassen köpte vi citroner och lite annat. Bland annat hämtade Anna ut sin kundpresent – en chokladask. Jag tror att det snart kommer ut choklad ur våra öron. Men gott är det och det var en riktigt fin plåtask med chokladpraliner hon fick.

Chokladask från Torgkassen

En fin kundpresent från Korgtassen.


Efter promenaden tog vi inte glögg som på juldagen. 
I stället provade vi julkaffet vi fick i julklapp av Annas snälla mamma. Jag använde pressobryggaren till det. Annas saffranskaka och lite annat gott fick också plats i magen.

Annandagsfika med julkaffe

Annandagsfika med julkaffe från Annas snälla mamma.


Jag läste ut Wennstams-boken jag lånat av Anna
och bytte till min första julklappsbok. Båda böckerna är spänningsromaner. Jonas Moströms bok har börjat mycket lovande. Extra plus är det förstås att delar av handlingen i den utspelar sig i Uppsala.

Tomtar och böckerna Gänget och Kameleonten

Tomtegänget i hallen med böckerna Gänget och Kameleonten.


Även på annandagen åt vi rester, 
men det var nog sista dan. Ja jag kan tänka mig att fortsätta peta i mig en och annan sillbit. Jag äter min kalkon på frukostmacka och det är gott. Den övriga feta maten får emellertid vara för ett tag. En del av den har vi fryst in. Vi tog en silltallrik till förrätt och därefter försökte vi hyfsa resterna med betoning på lax.

Silltallrik annandagen

Rester på annandagen.

Och efter maten fylldes godisskålarna på. Jag kände mig väldigt besläktad med Lucifer och Citrus, även om de är mycket sötare än jag…

Kvällen avslutades med läsning i sängen och ganska onda magar, konstigt nog…

∼ ♦ ∼

Idag är julen äntligen slut, men det är ändå söndag, inte vardag. Anna har visst stoppat julknäcken i lurarna för hon trodde jag sa att hon skulle ta med sig hundskit när jag i stället sa att hon skulle ta med sig munskydd. Hon är nämligen bortbjuden idag och tar sig dit kommunalt. Själv har jag andra planer, men jag har givetvis startat min lediga dag på sedvanligt sätt:

Jonas Moströms bok Kameleonten och kaffe på sängen

Söndagsstart.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Gänget

Ett inlägg om en spänningsroman.



Katarina Wennstams bok GängetJag fortsätter mitt slukande av Katarina Wennstams böcker.
Det är tur att Fästmön har fått ett antal av dem i julklapp genom åren. Julen 2017 fick hon Gänget av Gymnasistens pappa. Boken lånade jag ur våra bokhyllor och läste kring julen 2020. Boken är en spänningsroman och den femte (?) delen av hittills sju utkomna i serien om Charlotta Lugn och Shirin Sundin.

Den här boken rör sig i kretsen av ett gäng män som vuxit upp tillsammans. Ett gäng som umgicks under tonåren och som fortfarande spelar innebandy då och då, karriärer och familjer till trots. Men så försvinner en av dem och advokaten Shirin Sundin, numera Shirin Nouri, dras in i fallet eftersom hustrun till den försvunne är en barndomskompis till henne själv. Charlotta Lugn är åter i tjänst efter sin skilsmässa från Agneta med mera, men jobbar numera med gamla förundersökningar på Trafikenheten. Som av en händelse möter hon sin gamla kollega Mats Hjörne och hon får kliva in i rollen som utredare igen. Den försvunne hittas nämligen död och ytterligare en person i det gamla gänget visar sig ha dött under märkliga omständigheter.

Som alltid i Katarina Wennstams böcker finns våldtäkt och kvinnovåld med i bakgrunden. Det är också en lika realistisk bok som de tidigare i serien. Den här gången känns det emellertid lite för uppenbart vad som har hänt, men jag listar fortfarande inte i förväg ut vem den skyldige i nutid är. Den tänkbara personen är ju död. Välskrivet precis som övriga delar i serien är det i alla fall, men nu gör jag nog en liten paus innan jag hoppar på del sex, Vargen. Jag har emellertid redan ryckt den från Anna så att den står på min TBR*-hylla i sängbordet.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

*TBR = To Be Read


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Uppesittarkväll, julafton och juldagen 2020: Julens goda

 



Kära dagbok…

Uppesittarkvällen var jag inte helt OK, men det är en svår tid för mig, julen. Dels tänker jag på mina föräldrar som jag saknar extra mycket kring jul, dels kom ett minne för mig när jag blev dumpad en annandag i ett annat liv. Nån berättade på Instagram om hur h*n blev dumpad av sitt livs kärlek förra julafton och det satte igång mitt minne. Inte så att jag på nåt sätt ser den personen från då som mitt livs kärlek eller saknar personen ifråga, inte alls. Men känslorna som fanns då, upprördheten, oron, ledsenheten – allt sånt kom över mig. En skilsmässa, som det sen resulterade i, är för de flesta nåt… väldigt sorgligt och jobbigt. Det var lite svårt att sova till julaftons morgon.

Givetvis kan inmundigandet av detta på bilderna nedan ha orsakat lite mindre välmående  efteråt. I stunden var det bara väldigt gott:

∼ ♦ ∼

Helt jävla dum hade jag visst inte varit under året, för när jag vaknade på julaftons morgon var julstrumpan fylld med klappar till både Fästmön och mig. Jag fick ett Maxi-kinder egg på hela 100 gram, en Wunderbaum med new car scent (ha ha ha, en maskulin doft, minsann!) två Trisslotter. Själv gav jag bort en bok, glada julstrumpor och godis från Augusta Jansson.


När julstrumpan var tömd och alla klappar öppnade 
var det dags för grötfrukost. Jag skippade Julfredens utlysning i Åbo på TV, för jag förstod att jag bara skulle bli ledsen av det. Den traditionen var gammal och över, en ny tradition, som Anna har infört i mitt liv, är grötfrukost. Vi bänkade oss i köket, Anna, Gymnasisten och jag, och slurpade risgrynsgröt och åt kalkon-/skinkmackor.

Resten av förmiddagen ägnade vi åt matlagning, disk, fixning, dukning (Annas porslin och glas, tygservetter och bestick från mina föräldrar), framplockning av julklappar etc. Klockan 13 anlände Biografmaskinisten, men klockan var nog närmare 14 innan vi kunde slå oss ner och äta julbord. Totalt åt jag tre (3) tallrikar mat, men fotade bara den första så att jag inte skulle skämmas. Snaps och julöl tog jag till och blev så där lagom avslappnad i min rygg som tyvärr värkte rätt bra. Anna och jag röjde snabbt efter maten och missade bara början på Kalle Anka och första filmen.

Efter Kalle blev det äntligen (!) julklappsutdelning, skött av Gymnasisten. Jag fick en hel hög med julklappar från Annas snälla mamma och hennes L, ännu fler från Anna, men också från vänner och familjen Katt.


Men vad innehöll alla paket jag fick? 
Massor av fina saker, förstås. En chokladask, strumpor, böcker, en hett önskad bricka, fint kaffe, en presentask från Rituals, presentkort hos Åhléns och Bokus och en flaska gin från Lännabruk. Den bok jag önskade mig mest av allt fick jag två exemplar av. Som tur var hade Anna inte skrivit i boken från henne till mig och vi hittade kvittot. Den ska bytas på Akademibokhandeln när det blir vardag till antingen den senaste Ruth Galloway-deckaren eller den på svenska nyutkomna Gamache-kriminalromanen.

Nu är saker inte allt. För mig var det i år viktigast att ingen behövde sitta ensam ens en liten stund på julafton. Alla var i sällskap med nån. Jag är så glad att vi fick ha båda Anna-sönerna här hos oss. Den yngre valde att åka till sin pappa efter julklappsutdelningen. Där blir han ett tag. Den äldre gick hem till sig. Jag tror att alla var mätta och nöjda.

Anna och jag avslutade kvällen med tre avsnitt av The Crown och julgodis, iförda hemmauniformer. Det blev en sen julaftonskväll, men totalt sett en mycket bra julafton. Tack alla som var med och gjorde den till det.

Happiness can be found in the smallest of things

Så sant, så sant…

∼ ♦ ∼

Juldagen innebar en lång och skön sovmorgon. Det hade snöat i Uppsala under natten och det fortsatte att snöa under juldagen. Lite läsning och kaffe på sängen blev det före grötfrukost och dusch.

Boken Gänget och kaffe på sängen

Juldagsstart.


En ljus dag som juldagen 2020, 
när solen faktiskt nästan tittade fram, kunde en inte tillbringa enbart inomhus. Vi klädde på oss rejält, för det blåste nordanvind och så tog vi en promenad i stan. Härligt!


Sen var det riktigt, riktigt skönt att komma inomhus. Anna 
värmde glögg och skållade mandel, skar upp saffranskaka. Riktigt gott och mysigt. Sen vräkte jag också i mig Lindtnallen från chokladkalenderns lucka 24, men jag tror att det finns plats för lite julmat, det blev en del rester från igår trots att vi skickade med Biografmaskinisten matsäck…

Glögg pepparkakor saffranskaka och boken Gänget

Värmande efter en kall promenad.

∼ ♦ ∼

En god fortsättning på julen, kära dagbok!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Julafton 2020…

 



Kära dagbok…

Tre önskningar har jag:

  1. Jag önskar alla som vill ha det en riktigt god jul.
  2. Jag önskar alla som inte vill vara ensamma sällskap.
  3. Jag önskar alla som vill vara ensamma ensamhet.

Grankvistar i vas med tomtar

∼ ♦ ∼

Det finns inget mer att säga just nu. Bara… god jul.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Personligt | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 22 december och dan före dopparedan 2020: Nåt har gått i kras

 



Kära dagbok…

”Det är inget riktigt kalas om inget går i kras!

sa min mamma. Nu har jag haft sönder två vackra julsaker. Den ena gick att limma, den andra gick i tusen bitar igår: min finaste fina regnbågskula. För trots att jag hade ätit kycklingburgare innan var jag inte stadig på handen igår när jag skulle klä granen.

Kentucky chickenburger från Bastard burgers

Kycklingburgaren gjorde inte handen stadig.

Eller också missbedömde ögat var grenen satt. Kulan föll i parketten och gick ohjälpligt sönder. Bitarna fick sopas upp och kastas.

Resten av granen kläddes i andra fina saker. Till slut blev den i alla fall Uppsalas vackraste julgran. Min perfektionist till Fästmö hade total kontroll, friserade till och med granen. Vi fick de flesta ljus i vår trådlösa belysning att lysa. Belöningen blev sen var sin julknäcke med kalkon respektive skinka och Apotekets julsenap.

∼ ♦ ∼

Idag vaknade vi tidigt båda två. Anna hade tvättstugan och åkte skytteltrafik i hissen med lakan och handdukar. Själv unnade jag mig läsning och kaffe på sängen. Det blev faktiskt bokbyte igen. Jag bytte från en fin julbok till en kriminalroman om en i gänget som försvinner.

På förmiddagen kom Farbror Bosse, Annas pappa, med julklappar till barn och barnbarn och en julstjärna. Anna var ute på parkeringen och mötte upp, för vi har ju inte umgåtts och vågade inte utsätta varandra för eventuell smitta.

Efter lunch åkte vi till Annas snälla mamma för att byta julklappar. Vi blev bjudna på mycket gott, bland annat hembakade saffransbullar. Jag hjälpte Annas snälla mamma med hennes mejlkonto. På hemvägen handlade vi, på två ställen till och med. Sista stället gick Anna till själv för att köpa blommor.

Hemma hade det trillat ner ett julkort från IZ på hallmattan. Inte heller dit hade jag skickat nåt, min dummer. Men dagens lucköppning blev en hit, för lucka 23 innehöll en chokladkanin.

∼ ♦ ∼

I skrivande stund väntar vi på hemleverans av pizza. Humören är inte på topp och det har väl sina randiga och rutiga skäl. Vi får försöka göra det bästa av det som är. Julen är en svår tid för mig och om jag hade möjlighet skulle jag fortfarande välja att sitta i den där stugan i skogen för att varken irritera nån eller förstöra nån gemenskap för andra. Ingen ska sitta ensam i jul, men har man gjort det, helt eller delvis, en eller ett par gånger vet man att man överlever det också. Jag skulle vara min egen… lilla pingvin.

Pingvin vid blomkruka

Min egen lilla pingvin.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

En sång för Hedda

Ett inlägg om en vunnen julbok.



Annika Estassys bok En sång för HeddaDet händer att jag publicerar ”recensioner” hos Omnible
Ofta är det inga regelrätta recensioner utan i princip mina bokinlägg, men givetvis lägger jag ut även recensionerna. Det händer också att jag vinner böcker för detta. I slutet av november vann jag Annika Estassys Bok En sång för Hedda, som på sätt och vis är del två i Månebyserien. Del ett är Gröna fingrar sökes. Den fick jag för recension våren 2018 och gillade mycket. Så trots att uppföljaren är en så kallad julbok hade jag ganska höga förväntningar.

Linas, egentligen Evelina, tillvaro förändras rejält. Först förlorar hon jobbet som kommunikatör (!), sen får hon ett livstecken av sin biologiske far Björn, en pappa hon har fått höra dog i en olycka för många år sen. Lina beställer en resa till Argentina över jul, inspirerad av tangokursen ledd av Rico. I stället hamnar hon – och Rico! – i Måneby för att fira traditionsenlig jul med Linas familj. Linas mamma Hedda har nämligen gjort illa sin arm. Nu har hennes gästgiveri inga gäster till jul. Företaget går knappt inte runt. Men värst av allt: varför har Hedda ljugit?

Det här är en riktigt trivsam liten bok. Men den är inte bara trivsam, den har sina mörka sidor också. Hur skulle den annars kännas så realistisk om den dolde Linas ätstörningar, brodern Jespers livskris (?), systern Jennis ytlighet, mamma Heddas hemligheter och pappa Lennarts kommande Kanaderesa? Alla människor har önskningar och drömmar och i den här boken får jag som läsare titta in i deras inre och se. Personskildringarna är makalöst levande och jag retar mig lika mycket på Jennis ytlighet som hennes storasyster gör – trots att jag inte har syskon själv. Lagom mycket kärlek, känslor och relationer blandas med hemligheter av såväl goda slag som oroande i den här julboken.

Toffelomdömet blir det högsta. Det här är en värdig uppföljare till Gröna fingrar sökes.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 21 december och tisdagen den 22 december 2020: Det är alltid så mycket som ska ske innan det kan bli jul

 



Kära dagbok…

Det var inte mycket vila min första semesterdag, men samtidigt tycks det ju alltid vara så mycket som ske innan det kan bli jul. Igår hade jag fullt upp hela dan, satt bara ner en dryg timme innan Fästmön slutade sitt jobb (16.15, hon jobbade över). Ryggen blev faktiskt bättre vartefter dan gick. Men i morse blev den sämre igen – när jag hade tömt kattpottorna. Det är väl så här det ska vara när en är ledig – en ska ha ont. Men… jag har inte covid 19 i alla fall. Vad jag vet. Och det är jag jävligt tacksam för.

Jag vet däremot inte om mina sambor var direkt tacksamma igår, men jag fixade middag och den blev godkänd. Potatisbullarna blev lagom krispiga, alltså. Inte har jag nån aning om att potatisbullar ska vara krispiga. De gick att äta i alla fall, med lingonsylt. Anna fixade bacon till sig och Gymnasisten. Vissa gränser har jag.

Potatisbullar och lingonsylt

Krispig måndagsmiddag.


Resten av kvällen kunde jag slappa
, medan Anna slog in julklappar för fullt. Det blev bestämt att vi skulle åka och leverera några klappar idag på eftermiddagen. Var sitt glas av godaste rött och några kex med ost fick vi i oss innan sänggående. Jag hann med en gosstund med Mini – det var länge sen!

Gosstund med Mini

En gosstund med Mini.

∼ ♦ ∼

En sång för Hedda och kaffe på sängen

Morgonstund med Hedda.

I morse vaknade jag som sagt utan ryggont, men efter mockningen kom det tillbaka och var etter värre. Jag drog på massor av Linnex och försökte röra på mig för att det skulle börja verka. Gårdagens tvätt var nästan torr och det som var torrt stod jag och vek. Därefter flyttade jag ut torkställningarna. Den ena vek jag ihop och ställde i smatten mellan Pojkrummet och Djungelrummet, den andra ställde jag upp i Djungelrummet för den skulle användas idag igen. Sen la mig med tischa på i sängen trekvart för att läsa och dricka kaffe. Jag är så glad att jag vann Annika Estassys bok En sång för Hedda hos Omnible i slutet av november, för boken är riktigt bra. Jag hade ju förmånen att få recensera föregångaren, Gröna fingrar sökes och den gillade jag också.

Men inte heller idag var det tid att ligga på latsidan. Jag slut ur lakanen ur sängen för den skulle bäddas rent. Efter en varm dusch och mera Linnex körde jag igång en maskin tvätt. Frukosten var nästan färdig för Anna hade kokat ett ägg till mig. Därefter var det dags att ta itu med dagens julbestyr. I köket. Ja jag veeet, det låter helt galet, men se griljera kalkon kan jag göra. Det gjorde jag också, vår motsträviga ugn till trots och nu står min julkalkon på kylning i toppen av katternas klätterpelare på balkongen. Dörren är givetvis stängd, annars skulle det inte vara mycket pippi kvar. Jag hade god hjälp (?) som snodde kring fötterna i köket. Citrus var väldigt intresserad av fågeln.

Tandborstning och tvätthängning hann jag göra medan kalkonen var i ugnen. Det som skulle ta typ tio minuter tog nämligen 30 minuter. Snart åker den här jävla ugnen och spishällen ut härifrån. Vi kommer inte alls överens.

Jag belönade mig med lucköppning och en chokladkula. 

 

Dagens julkort till oss

Dagens julkort till oss.

Sen drösade dagens post in. Det kommer förvånansvärt mycket post numera. Idag fick vi fyra julkort, varav tre var från mammakusiner och ett från en vän. Dumma jag har bara skickat julkort till släktningar i år…

Jag hade just skickat iväg ett sms med en bild på julkorten till Anna när mobilen ringde. Det var vännen Agneta som jag inte har pratat med på 100 år. Idag passade det bra att hon ringde, för hon hade skurat in sig i ett hörn (!) och så visste hon att jag var ledig.

Men det var inte bara julkort som kom med posten idag. När jag öppnade ytterdörren för att gå till soprummet med soppåsar smällde det till. Två paket hade stått lutade mot ytterdörren. Det ena innehöll en bok från vännerna Ewa och Béchir, som även hade skickat ett julkort idag. Jag hade hoppats på att kunna träffa dem under hösten för att bjuda dem på middag som tack för skjutsen till Köping. Då lovade Ewa mig boken. Tyvärr är ju den här pandemin som den är, så vi har inte kunnat träffas, bara telefonera och mejla lite då och då. Nu landade i alla fall Alex Schulmans bok Överlevarna. Utöver den boken kom även en ny vinstbok från Omnible, Maria Brobergs debutroman Bakvatten som jag vann i fredags. Stort TACK till alla givare!!!

 

Renbäddat i rödrutig flanell

Renbäddat till jul i rödrutig flanell.

Jag hann precis bädda rent innan det var dags att åka och hämta Anna. Igår erbjöd jag mig att skjutsa ut henne med några julklappar till Förorten. Tacksam att jag har bil, hur skulle klapparna annars ha kunnat levereras? Inte vill jag att min älskade ska sätta sig på en buss i värsta julruschen. Parkeringen här utanför har varit ganska full av bilar idag, men de som åker in till stan åker för det mesta kommunalt. Och även om Anna åkte ”scooter” i morse tror jag att 2 x en mil är lite långt för en sån resa.

Hemkomna tog vi sedvanlig gofika. Två saffransbullar delades på tre och så grävde vi fram pepparkakor och en och annan liten chokladbit.

Vi diskuterade lite fram och tillbaka sen, men kom överens om att Foodora fick köra hem mat från Bastard Burgers. Medan vi väntade tog vi in Uppsalas finaste kungsgran, satte den på fot, friserade den lite (Anna), ploppade i batterier i julgransbelysningen och satte i ljusen. Anna griljerar sin julens skinka i skrivande stund. Vi väntar på matleveransen innan själva högtidsdräkten ska på granen så att den blir Uppsalas vackraste julgran.

 

To be continued, alltså…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer