Måndag kväll den 22 november och tisdagen den 23 november 2021: Vinter och litteratur i Uppsala

 



Kära dagbok…

Även på måndagskvällen var jag ganska trött, men jag hade ändå energi nog att skriva en hel del. Katterna fick både mat och gos. Efter en del om och men fick jag över en mapp med bilder till barnens pappa. Roligt att kunna glädja honom lite med såväl gamla bilder som nya.

Det blev mest läsning och lite TV sen. Jag har kommit en bra bit in i den senaste Malin Fors-boken, mer än en tredjedel trots att jag inte började på den på riktigt förrän igår.

Lucifer höll mig sällskap i Salen till dess att Fästmön kom hem från jobbet vid 21.30-tiden. Då lämnade han en uppvärmd plats åt henne i hennes fåtölj. Anna och jag värmde oss med var sitt glas rött. Lite sugna på nåt ätbart var vi också, så det blev en ostassiett var.

Katten Lucifer sover i Annas fåtölj med ryggen mot kameran

Lucifer lämnade en uppvärmd fåtölj till Anna.

∼ ♦ ∼

I morse var det bara två minusgrader, rena sommarvärmen. Det var inte så halt, faktiskt, men det är vitt på trottoarerna. Jag går helst i mina nya gympadojor så länge det är möjligt. De är förvånansvärt varma och funkar bra trots att det kan vara isfläckar på marken.

Snöig barockträdgård

Barockträdgården är lite snöig och vi har haft ett par minusgrader idag.

 

Jonas Gardells bok Ett lyckligare liv

Den här kanske jag köper i kväll.

Idag ägnade jag merparten av arbetsdagen åt avhandlingskorrekturet. Det är ett ganska själsdödande jobb, men nu har jag ju sagt att jag ska utföra det och då får jag hålla mitt löfte – även om jag inte visste vad jag gav mig in på. Ibland har en förstås inte heller så stora valmöjligheter.

Belöningen ger jag mig i kväll när jag är på författarsamtalAkademibokhandeln. Kvällens författare är Jonas Gardell. Jag hoppas att det blir tillfälle att både köpa hans senaste bok och få den signerad. Lustigt, men det är 36 år sen vi träffades första gången. Då hade Jonas Gardell en konstutställning här i Uppsala. Då var Jonas Gardell 22 år, jag 23. Tiden går. Märkligt, jag som är evigt ung…

∼ ♦ ∼

Katterna har fått kvällsmat och nu ska Mammisen smyga ut igen när hon har ätit en macka. Det blev vegetariska tortellini till lunch och det klarade jag mig länge på.

Vegetariska tortellini oliver ägg bröd och vatten

Dagens lunch, vegetariska tortellini, klarade jag mig länge på.

∼ ♦ ∼

Det här inlägget är tidsinställt. Det innebär att det kan hända saker från det jag lämnar hemmet tills jag återvänder…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Ett rödvin: Cala Civetta 2018

Ett inlägg om ytterligare ett rött italienskt vin av årgång 2018.


 

En flaska rödvin Cala Civetta 2018

Fylligt, strävt och toscanskt.

Ytterligare ett rött toscanskt vin av årgång 2018 har tagits fram ur vinskåpet. I mitten av sommaren/juli köpte jag en flaska Cala Civetta 2018. (Systembolaget säljer inte längre 2018, så länken går till nästa årgång, det vill säga 2019.) Kanske var det här ett lite för bra vin för att sällskapsdricka – tilltugget var cheddarostbågar…

Liksom det senaste vinet jag skrev om kommer alltså detta från Toscana. Vinet är gjort på druvorna cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc. Cabernet sauvignon är en av världens mest kända blåa druvsorter, enligt Systembolaget. Merlot är även den en blå druva, men kanske mest vanlig i Frankrike. Det är en druva som ofta blandas, till exempel med cabernet franc. Den druvan sägs vara en av cabernet sauvignons föräldrar.

Cala Civetta har en alkoholhalt på 13,5 procent och en låg sockerhalt, mindre än 3 gram per 100 milliliter. Vinet är klassat som fylligt och strävt med hög fruktsyra. Grillade rätter av lamm eller nöt passar till vinet. Jag betalade 119 spänn för 75 centiliter av årgång 2018 och lika mycket kostar årgång 2019.

Om vinets doft och smak skriver Systembolaget följande på sin webbplats:

”Fruktig doft med fatkaraktär, inslag av plommon, choklad, svarta vinbär, salvia och vanilj. […] Fruktigt, smakrikt vin med fatkaraktär, inslag av plommon, choklad, körsbär, salvia, svarta oliver, svarta vinbär och vanilj.

Det här vinet är sannerligen väldigt strävt, fylligt och smakrikt. Gommen blev liksom uppfylld av diverse smaker som choklad, körsbär och nån sorts sälta. Eftersmaken var ganska lång. Jag skulle vilja testa vinet till mat, förstås, så jag köper nog en flaska till vid tillfälle.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 21 november och måndagen den 22 november 2021: Livet som hiss?

 



Kära dagbok…

Söndagskvällen blev tröttig. Vi var trötta båda två, katterna likaså. Jag tror att resan i sig gav Fästmön lite energi, men resdagarna var långa, vilket naturligtvis är tröttande. Nåja, jag är väldigt glad att Anna är hemma igen. Så glad att jag lagade mat även igår. Paradrätt nummer två serverades – korv med bröd. Jag åt kycklingkorv, förstås. Till maten serverade jag räksallad och bostongurka. Lite senare kompletterades söndagsmiddagen med ostbågar och ett glas rött.

 

De där 100 grammen jag hade gått ner på en vecka har nog blivit minst ett kilo plus. I vart fall hade mina siffror slagit igenom i appen som Anna har. Och även om mitt BMI inte har minskat och vikten bara minskat med 100 gram, så hade mitt kroppsfett minskat med nästan två procent, medan bentätheten och muskelmassan hade ökat. Det ger med andra ord en hel del att promenera till och från jobbet.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan får en smäll

Nertryckt, stressad och orolig inför årsskiftet och återgång till helvetet.

Själv är jag trött och stressad av jobbet. Det handlar inte bara om det uppdrag jag håller på med just nu utan om hela situationen. Årsskiftet närmar sig. Jag trivs där jag jobbar sen i maj. Om inget mirakel sker – och jag har ju slutat att tro på såna – måste jag tillbaka till helvetet i januari. Jag vill inte, men jag behöver en inkomst. Hade jag varit något äldre skulle jag inte ha tvekat utan gått i pension. Det som har skett är under all kritik och otroligt respektlöst för mig som yrkesperson. Som person har jag fel och brister precis som alla andra, men en sak är klar och det är att jag aldrig går med näsan i vädret och tycker att jag är bäst, snarare tvärtom. Det kanske inte är det intryck jag förmedlar här på bloggen, men så är det. Det senaste decenniet och lite till har haft med sig både bra erfarenheter och dåliga, såna som gör riktigt ont. Självklart har det påverkat den jag är. Gjort mig kantigare, skörare, tryckt ner min självkänsla i skorna, lyft upp mig, tryckt ner mig igen. Livet som hiss..?

Sånt här ska en inte tänka på en söndagskväll inför starten av en arbetsvecka. Jag gjorde mitt bästa för att inte göra det. I stället läste jag ut Motalapöjkens bok om hans upplevelser av anklagelser och uthängning i samband med metoo-drevet. Ja drev. Oavsett skuld – drev. Nu ska jag läsa en bok av en annan författare med rötterna i den östgötska myllan. Mons Kallentoft kom nyligen ut med den fjortonde boken i serien om den fiktiva polisen Malin Fors i Linköping. Från verklighet åter ner i fiktionen, alltså.

Katten Citrus med böckerna Utan nåd och Blickfångarna

Bokbyte igår kväll från en bok om upplevelser av ett ett drev till en bok om en fiktiv polis, båda böckerna av författare från Östergötland.

∼ ♦ ∼

Nästan sju grader kallt 22 nov 2021

Det är vinter i Uppsala.

Det blev vinter igår också. Det gillar jag inte. Jag hatar kylan och när det är halt. Det kan få vara snö på jul, men sen räcker det. I morse var det nästan sju grader kallt. Fy fan, jag packade in mig och frös faktiskt inte så mycket under promenaden till jobbet. Pluspoäng till mig för att jag kom ihåg att ta reflexer. Även om dan sen blev solig var det mörkt igen vid hemgången.

Måndagen var som så ofta full av möten. Två möten tog upp nästan hela förmiddagen, ett möte tog upp större delen av eftermiddagen. Det var tufft att tvingas se somliga framför mig, men jag behöver utmaningar. Vidare avrapporterade jag mitt pågående uppdrag och beräknar leverans på fredag. Förhoppningsvis kan jag sitta och jobba intensivt under tisdag, onsdag och torsdag, med vissa avbrott för möten. Jag har pratat med berörda chefer och alla är mycket förstående. Ansvarig chef funderar på om det går att göra ett bättre system. Tänk, jag blir lyssnad på!

∼ ♦ ∼

I kväll är jag ensam hemma igen med Tisslingarnaför Anna jobbar och Gymnasisten är hos sin pappa. Jag tänker inte göra många knop, det har varit hiss i kropp och själ hela dan. Det blir mackor, kaffe, lokalblaskan och min bok på gång.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Media, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Utan nåd – en rannsakning

Ett inlägg om en persons nedtecknade upplevelser av ett skeende.



Fredrik Virtanens bok Utan nåd en rannsakningOktober är en jävla skitmånad. 
Framför allt den 13 oktober är en riktig skitdag. Då gick min mamma bort 2016 och jag tror det var just den dagen – eller nån dag strax intill – året därpå som journalisten Fredrik Virtanen blev uthängd och namngiven i sociala medier som våldtäktsman. I boken Utan nåd – en rannsakning beskriver han dessa dagar, men också några månader sommaren 2006, samt tiden efter uthängningen. Jag hade tänkt köpa boken länge. I augusti hittade jag den på Erikshjälpen och betalade 20 kronor för den.

Sommaren 2006 lever Fredrik Virtanen singelliv i Stockholm med droger, alkohol, tjejer och kompisar. Han jobbar, visserligen, skriver, använder sociala medier, bloggar, bland annat. Vid ett tillfälle träffar han en person som elva år senare ska hänga ut honom som våldtäktsman i sociala medier. Gammel-media följer sen. Motalafödde Fredrik Virtanen förlorar sitt jobb, men också egentligen hela det liv han hade. Den här boken är, enligt baksidestexten, ett försök att förstå vad som hände. Själva skrivandet av den var också ett sätt för Fredrik Virtanen att överleva.

Ja. Igenkänningsfaktorn är hög hos mig, även om jag inte blev anklagad för att vara våldtäktsman.*  Det är en flyhänt skribent som har författat den här självbiografiska boken. Jag dras snabbt och lätt in i skeendena. Kanske kan man anklaga författaren för många saker, men jag uppfattar inte alls att det är en gnällbok skrivet av ett offer. Jag tycker att Fredrik Virtanen skriver ganska konstaterande. Givetvis är han partisk och inte oberörd, men jag är förvånad över att det ändå är just så… konstaterande. Lite Marcus Birro från förr, även om Marcus Birro då var väldigt känslosam. (Äh, svårt att förklara och min parallell må vara synlig enbart för mig, kanske.) Boken är indelad i tre delar och i den tredje delen känner jag väl att Fredrik Virtanen går igång och öser ur sig en hel del. Men ändå. Särskilt gnällig är författaren inte.

Det här är en bok som är intressant ur flera synvinklar för mig. Att läsa om sociala mediers makt – på gott och ont! – är lärorikt. Givetvis berörs jag också. Jag är ingen domstol, det är inte Allmänheten heller. Fredrik Virtanen hängs ut och döms i sociala medier, inte i nån domstol. För när det hela hamnar i domstol läggs det ner. Nånting har troligen hänt, men jag är ingen domstol. Jag läser den här boken, berörs och hatar drev i sociala medier ännu mer.

Toffelomdömet blir högt. Det här är mycket intressant läsning.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


*Jag blev egentligen inte anklagad för nånting, jag bara fick mitt liv förstört av en person som tog ifrån mig mitt jobb. Vidare har jag också hängt ut folk – om än inte med namn – i sociala medier. Mitt bokmanus om händelserna med mera ligger outgivet i en skrivbordslåda.


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Diskutabelt, Familj, Media, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag eftermiddag och kväll den 20 november och söndagen den 21 november 2021: Festlig hemkomst, festligt födelsedagsfirande

 



Kära dagbok…

Katten Lucifer klättrar på sandkartonger

Kattsand behövdes. Dessutom är lådorna roliga att klättra på, tycker Lucifer.

Ja lördagar har en inte roligare än en gör sig. Jag brukar ofta ta bilen och åka handla en sväng, mest för att nåt tungt behöver införskaffas och för att bilen behöver ut och röra på sig. Igår var det dags att tanka dessutom. Men först åkte jag till ICA Maxi Gnista och köpte tre lådor kattsand. De vägde ett ton, kändes det som. Ändå klarade jag av att bära dem från garaget genom källaren till hissen. Skönt att ha hemma – det tyckte även Lucifer. Dessutom gillade han att klättra på lådorna.

Tankningen gick ganska bra. Pumpen slog av mest i början, men sen flödade soppan fint ner i tanken. Notan slutade på 888 spänn… Gissningsvis räcker bensinen ett par månader, jag har faktiskt kört på bensin från Motala ända fram till igår.

Jag satte mig sen i fåtöljen och läste lokalblaskan och löste sudoku när jag plötsligt fick en signal om att Fästmön var väldigt mycket på väg hem. Inte hade jag räknat med nån hemkomst förrän tidigast vid 17-tiden. Nu kom hon runt 15. Det är gott att ha henne hemma igen. Vi tog lite kaffe och sen packade hon upp medan jag lagade mat. Det blev en av mina få paradrätter, stekt kalkonfilé. Till maten drack vi ett hyfsat chiantivin. Anna hade flera godsaker med sig hem, bland annat fudge och cheddarostar. Det blev givetvis lite provsmakning av dessa innan vi knoppade in, båda två ganska så trötta. Jag fick också en flaska Thomas Dakin-gin från Manchester, men den lät vi stå oöppnad tills vidare.

∼ ♦ ∼

Utan nåd och muminmugg Toffle med kaffe på sängen

Samma bok som igår, samma kaffe fast nybryggt och en ren mugg i morse.

I natt sov jag jättedåligt. Anna sov jättebra, för hon snarkade högljutt. Jag vaknade till en gång i timmen. Vid fyratiden ville Tisslingarna ha frukost dessutom, så då gick jag upp och serverade dem. Framåt halv nio var vi väl vakna båda två. Jag fixade kaffe och sen blev det en stunds läsning och kaffe på sängen. Söndagen till ära bytte jag till en ren mugg. 

Jag tömde kattpottorna och fördelade veckans medicin. Sen hjälptes vi åt att duka fram frukost. Medan jag tog en dusch slog Anna in några presenter samt ringde sin snälla mamma.

Idag var det Annas barns pappas födelsedag. Vi köpte med oss blommor och åkte ut till Förorten. Där väntade ett storslaget fikabord på oss. Gymnasisten var också där, förstås och har bestämt att stanna kvar en vecka till. Det funkar bra att åka buss till skolan. Anna hade med sig några fina saker från England. På Nya Björcks köpte vi en ovanlig amaryllis (vit med lila kanter) samt en orange bukett och en strut mjuka kolor från Annas snälla dotter och Boy Wonder. Under tiden vi handlade hade det börjat snöa – och det bara fortsatte…

Vi åkte tillbaka till stan innan solen gick ner. Det snöade lite till och var ganska halt, men bilen är trygg och bra att köra. På hemvägen stannade vi till vid ICA Heidan och köpte middagsmat och lite till frukost. I kväll ska vi grilla korv i ugnen. Det blir bra, det.

∼ ♦ ∼

I morrn är det jobb igen för oss båda. Jag har jättemycket jobb den här veckan. Dessutom har jag klämt in två författarträffar, en på tisdag kväll och en på torsdag kväll. Jag tänker eventuellt köpa en av författarnas bok. Sen är det köpstopp, för jag måste tänka på julklappar. I år har jag tänkt att inte köpa vrålmassor till nån. Jag har några klara till Anna och vi har resonerat om en gemensam till Annas snälla dotter och Boy Wonder. Vidare har jag ett par idéer till övriga. Som det verkar ska vi fira julafton hemma hos oss på Main Street. Vi kan bli upp till tio pers… 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Media, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett rödvin: Istine Chianti Classico 2018

Ett inlägg om ett chiantivin.


 

Istine Chianti Classico 2018

Kraftfull och syrlig italienare.

I mitten av april köpte jag några italienska viner, hör och häpna (<==ironi). Ett av dem var Istine Chianti Classico 2018. Flaskan har legat och tryckt bra länge och ganska långt ner i vinskåpet. Igår blev den urdrucken.

Det här vinet är från Toscana och gjort på druvan sangiovese. Det är en klassisk italiensk druva som odlas i hela Italien men främst i Toscana och Emilia-Romagna. Vinets alkoholhalt ligger på 14 procent, medan sockerhalten ligger på lägre än 0,3 gram per 100 milliliter.

Vinet är fylligt och strävt med hög fruktsyra. På prislappen står det 159 kronor. Den årgång Systembolaget säljer nu är 2019, medan vi drack 2018 igår.

Systembolaget rekommenderar vinet till lamm och nöt. Jag serverade stekt, kryddig kalkon med het sås och klyftpotatis. Lite senare blev det ett glas till smakrika ostar, de flesta av cheddartyp.

Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets doft och smak:

”Kryddig, nyanserad doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, tobak, hallon, kanel, salvia och choklad. […] Kryddig, nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, salvia, plommon, kanel, blodapelsin och kakao.

Jag noterade choklad i såväl doft som smak samt även mörka bär. Nåt inslag av citrus kände jag i doften. Vinet var förvånansvärt fylligt, men smakade ändå syrligt. Eftersmaken var inte särskilt lång. Det passade utmärkt till framför allt den varma maten. Till ostarna hade ett mindre kraftfullt vin varit att föredra.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Ironi, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag eftermiddag och kväll den 19 november och lördag morgon den 20 november 2021: Påfylld vänskap och Motalahärkomster

 



Kära dagbok…

Helt slut jag med huvudet och brillorna på sned

Trött och snurrig gick jag för att träffa min gamla kompis.

Ibland ångrar en snabba beslut, även om jag inte gillar velande. Eller beslut och beslut… När ens chef kommer och frågar om en har tid att ta ett uppdrag för att nån behöver ett par extra händer och hjärna… Då är det liksom svårt att tacka nej. Nu har jag ägnat ett par arbetsdagar åt att gå igenom en utskriven excelfil. Varje blad (det är fyra stycken A3) har tagit minst två timmar att gå igenom. Jag har antecknat med rödpenna. Nästa vecka skriver jag in direkt i filen, trots att jag inte har fått veta exakt hur jag ska ange ändringar etc. Igår fick jag i alla fall slutdatum när det måste vara levererat: den 1 december. Det är snart, det. Jävligt snart. Så ja. Jag var ganska trött och snurrig när jag en kvart över tre gick hemifrån för att träffa en vän jag inte egentligen umgåtts med på över 20 år. Det du, kära dagbok! En vän som dessutom är i sorg efter att ha förlorat sin livskamrat för tre veckor sen. Jag tänkte att antingen blir det helt fel, tack & hej, leverpastej, eller också blir det riktigt… bra.

Det blev riktigt bra. Vi var visserligen delvis andra personer idag än för 20 år sen. Mognare, erfarnare. Visare? Kanske, kanske inte. Men jag fick några timmar där jag verkligen hade trevligt. Där jag kände att vi båda kunde prata och lyssna helt öppet, det fanns inga tabun längre. Sen rekapitulerade vi naturligtvis inte de +20 åren när vi inte sågs. Allt behövde inte sägas. Min vän behöver dessutom blicka framåt – även om jag gav det oombedda rådet att samla på såna gamla russin från kakan som vännen faktiskt kanske fortfarande gillar. Jag hoppas och tror att det inte tar 20 år igen innan vi ses. Vi, två av de yngsta i gamla kompisgänget, ett gäng där folk bara tycks trilla av pinn sen ett par år tillbaka.

Vi sågs på Churchill Arms, sänkte fyra öl vardera och åt bookmaker sandwiches, min vegetarisk, förstås. Gott som alltid!


Mina steg var lätta när jag gick hem.
Jag tror inte att det dröjer över 20 år innan vi umgås igen.

Tisslingarna blev glada när jag kom hem. Jag bryggde kaffe och åt lite choklad samt körde en maskin tvätt medan jag läste ut boken om den lite snälle kommissarien i Staden. Det blev bokbyte till en bok jag köpte second hand i augusti, en bok jag hade tänkt köpa länge. Den blev min för en tjuga när jag väl slog till. Det är en kontroversiell bok, en sorts självbiografisk bok om författarens upplevelser av hur han anklagas, hängs ut och döms i sociala medier. Jag tänker inte gå in på skuldfrågan, för den ska en domstol avgöra. Men jag är intresserad av att läsa om den oerhörda kraft – på gott och ont! – som finns i sociala medier. Även författaren, som också är journalist, till boken har använt sociala medier, ska tilläggas. (Utöver det är han från Motala, vad nu det har med saken att göra.)

Böckerna Lastbart och Utan nåd

Bokbyte från den lite snälle kommissarien i Staden till en kontroversiell person.

∼ ♦ ∼

Boken Utan nåd och kaffe på sängen

Lördagsstart.

Jodå, i morse var det andra morgonen sen Fästmön for som Tisslingarna väckte mig med skrap på sovrumsdörren och pip. De väntade i alla fall tills klockan var närmare halv sju. Jag gick upp, klappade om dem och pratade med dem innan jag pytsade upp mat i deras skålar. Nog försökte jag, men kunde förstås inte, somna om. Strax efter sju gick jag upp igen. Medan kaffet puttrade i moccamastern tömde jag kattpottorna. Sen tog jag med mig en mugg nybryggt Blue Java-kaffe och låg och läste ett par timmar.

Det är en ljus, men kall lördagsmorgon. Jag tänkte skriva lite till före frukost och dusch innan jag ger mig iväg. Idag behöver jag tanka och jag bävar för det eftersom pumparna hela tiden slår av på grund av min trilskande bil. Men jag behöver fylla på, jag kör faktiskt fortfarande på soppa från Motala. Det kanske blir en tur för att köpa kattsand också. Vi har bara en låda kvar och pottorna måste också snart fyllas på.

∼ ♦ ∼

I kväll kommer Anna hem…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lastbart

Ett inlägg om den tjugofjärde, tjugofemte eller tjugosjätte boken om Sten Wall.



Björn Hellbergs bok LastbartI somras var vi ute och reste en del, 
bland annat till Visby. Och vem satt utanför bokhandeln där och signerade sin senaste deckare om inte Björn Hellberg? Jag slog till på Lastbart och köpte den till Fästmön som ett litet tack för resan. När hon sen hade läst boken passade jag på att låna den.

Det unga paret Adrian och Molly är ute och tältar. Gissa om de ångrar det. Adrian ville ju hellre resa till Köpenhamn än att tälta vid en sjö hemmavid. Han blir nämligen vittne till ett mord och när han försöker sticka från mördaren med Molly hinns de upp och ytterligare offer skördas. Sten Wall, snart pensionär men ännu aktiv kommissarie, hamnar i en riktig härva av brott. Mitt i härvan finns nån av höjdarna i Stadens polishus.

I år är det 40 år sen Sten Wall debuterade som fiktiv polis. Men hur många böcker om honom har kommit ut egentligen? På bokens baksida står att det här är den tjugofemte boken, en nätbokhandel hävdar att det är den tjugofjärde och enligt Wikipedia har det kommit 26 böcker med Sten Wall. Nåja, Anna har alla böcker och vi har båda läst precis alla också. Jag gillar den här lite lättsammare typen av deckare. Björn Hellberg skriver med glimten i ögat och använder till exempel ord och uttryck som får mig att skratta högt under läsning. Trots att det sker mord blir det liksom aldrig farligt utan just… lättsamt. Det är tur att det finns såna böcker också att sticka emellan med. Det är småputtrigt, lite gubbsjukt och så alla dessa fantastiska uttryck som faktiskt smittar av sig.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 18 november och fredagen den 19 november 2021: Inte ge upp

 



Kära dagbok…

Citrus har fällt en tomte

Citrus tycker nog också att keramiktomtar är läskiga. Julen 2019 fällde hon en tomte.

Igår kväll hade jag inte så många måsten. Det viktigaste var att gå med sopor, främst den tunga tidningspåsen som skulle ända ut till soprummet i garaget. Den går liksom inte dit av sig själv och i köket fylls den bara på mer och mer. Igår blev den tömd i alla fall. Jag och Citrus kunde med gott samvete softa i Salen och glo på Bytt är bytt. Det var en mor och hennes son som tävlade igår och de var duktiga och vann högsta vinsten, det vill säga en halv miljon. Själv fick jag nöja mig med att glädjas med dem – och bläddra i decembernumret av Antiktidningen som låg på dörrmattan i hallen när jag kom hem från jobbet. Magasinet handlade bland annat om jultomtar i keramik, nåt jag vet att Fästmön har en svaghet för. Jag tycker mest att de kan se rätt läskiga ut…

Anna meddelade för övrigt sent igår kväll att hon hade försökt packa lite, men att väskan är knökfull. Och hon reser inte hem förrän i morrn, så vem vet om hon inte shopppar lite till… Nu hoppas jag att hemresan går bra och att vi kan vara två vid middagsbordet på lördagkväll – jag har köpt hem lite mat som jag ska tillaga, kors i taket.

∼ ♦ ∼

I natt sov jag dåligt. Jag är stressad och nervös kring det uppdrag jag utför just nu på jobbet. Det är hur mycket som helst och bråttom och jag känner att flera delar av det inte riktigt passar mig. Jag knep min nuvarande chef ett par minuter igår före hemgång och pratade lite. Då kändes det bättre. Men jobbet är ändå påbörjat och jag fortsatte idag. Det blev smidigast allt sammantaget att jobba hemifrån den här fredagen. Jag satte upp utrustningen redan före klockan sju och kunde sen jobba direkt, med vissa avbrott för besök av elektrikern.

Hemarbetsplats

Min arbetsplats idag i hemmet.


Elektrikern knackade försynt på ytterdörren.
Han kikade på den märkliga lampan och ändrade en grej. Som tur var behövde han vare sig borra eller byta armaturen. Vidare visade han mig att det finns olika inställningar av ljusskenet en kan göra om en tar bort kåpan. Smart! Samtidigt lite dumt att en måste krångla och ta av kåpan. Varför kan inte den lilla piggen sitta på utsidan? Nåja, nu vet jag i alla fall. Bäst av allt är att lampan inte glöder när den är släckt. Det gjorde den i vart fall inte direkt efter hans justering.

Släckt lampa som lyser i mörkret

Nu är lampan släckt på riktigt när den är släckt. Men jag kan inte ta nån bild på det för då blir det ju bara svart. så det här är den gamla bilden på lampan den är släckt, dvs innan elektrikern fixade den.

 

Renbäddat med blårutiga lakan

Renbäddat till Annas hemkomst i morrn.

Genom att jobba hemma idag sen före klockan sju kunde jag jobba mer intensivt, koncentrerat och ostört. Samtidigt hade Tisslingarna sällskap av mig. Dessutom kunde jag tvätta. I stället för förmiddagsrast rev jag ur lakan ur sängen och bäddade rent. Anna kommer ju hem i morgon och det var verkligen dags att vi båda får sova fräscht.

På lunchen sprang jag till Korgtassen för att byta en felaktig vara jag köpte i onsdags. Tyvärr byter de inte den typen av varor, så jag fick köpa en ny och rätt. Samtidigt handlade jag lite annat som behövdes. Anna ringde medan jag satt och mumsade på en lunchmacka. Det ska bli skönt att hon kommer hem i morgon.

Jag postade ett blått paket till nån som fyller år i början av nästa månad. Gissa vem…

∼ ♦ ∼

Fredag innebär vägning. Jag blev ganska besviken i morse, för jag har gått ner 100 gram på en vecka där jag har rört på mig betydligt mer än vanligt och inte fuskat en enda gång, det vill säga inte ätit några sötsaker sen helgen. Jag noterade dock en minskning av fettprocenten, vilket är positivt. Övriga siffror får jag inte fram, men kanske kan Anna se dem i appen. Nu gäller det att inte ge upp, även om det känns motigt.

På seneftermiddagen idag träffar jag en av de vänner jag har känt längst här i Uppsala. Vi ska prata, ta en öl och förhoppningsvis hinna äta innan jag går hem till Tisslingarna – som ju inte har fått vara ensamma jättelänge idag.

Därför är det här inlägget tidsinställt till senare i kväll, även om jag inte blir sen hem. I morrn ska jag ju vara redo att ta emot min sambo framåt kvällen, men jag ska också vila, läsa, åka och tanka och laga mat.

Bitmoji Tofflan Be right back

Vi ses!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 17 november och torsdagen den 18 november 2021: Ljust, men lite osäkert

 



Kära dagbok…

Det regnade isspikar när jag gick och handlade igår kväll. Katterna fick mat innan jag gick ut igen, men de tittade så ledset på mig att det var svårt att gå. Men jag var tillbaka inom en halvtimme och sen hängde vi hela kvällen. Lucifer var riktigt jävla jobbig på Citrus. Till sist gav han sig och la sig på kökssoffan i Djungelrummet, medan Citrus la sig på en kudde i soffan hos mig i Salen.

Citrus och jag wefie

Citrus och jag hänger.


Jag slöglodde lite på TV för att ha lite bakgrundsljud,
men satt sen och läste mest. Jag läser den senaste boken i Sten Wall-serien, en bok jag köpte till Fästmön i Visby och fick signerad av författaren – en kvart innan ett fruktansvärt regn- och åskväder bröt ut. Anna och jag häckade under ett träd tills vi sprang in i en affär och köpte var sitt paraply. Sen gick vi till närmaste krog och drack var sin Irish coffee för att värma oss. Snacka om väderomslag den dan…

∼ ♦ ∼

Och med denna inledning om väder (ja, jag har delvis brittiskt påbrå och britterna älskar att prata väder) glider jag över till torsdagen. Det var kallt och mörkt när jag gick, men när jag fyllde på vattenflaskan vid 8.30-tiden på jobbet steg en stark sol över hustaket mitt emot. Härligt!

Solen går upp bakom husen

Novembersol!


Elektriker-Stefan
har hört av sig
och vi kom överens om att han kommer hem till mig i morrn bitti, så tidigt som möjligt, för att kika på den märkliga lampan som lyser fast den är släckt. Det ska bli skönt att få proffsögon på detta, för det känns lite olustigt.

Släckt lampa som lyser i mörkret

Märklig lampa som lyser fast den är släckt. Anna tog bilden en natt när hon var uppe i köket.


Detta plus att jag hade tänkt sluta tidigt i morrn
för att träffa min vän som har sorg gör att det blir smidigast att jobba hemifrån. Det fick jag OK:at från min nuvarande chef. Jag tror också att Tisslingarna uppskattar om Mammisen (a k a Tofflan) är hemma i morrn, för de har fått vara ensamma mycket den här veckan.

Lucifer vid matskålarna

Busen och matvraket Lucifer har tömt skålarna. Sen kunde Mammisen diska dem.


Jag har tagit tag i ett uppdrag på jobbet
som jag är osäker på om jag klarar av, men nu har jag i alla fall börjat. Vi skulle ha haft ett IRL-möte nästa vecka. Nu funkar inte det riktigt som det var tänkt för att en person är bortrest och jag kan inte ses i morrn. Vi får se när det blir av, helt enkelt. Jag har ändå försökt börja, som sagt. Utöver det har jag informerat min nuvarande chef om läget, som inte är helt solklart.

Idag fick jag besök av ergonom vid min arbetsplats. Bland annat bytte vi stol till en som går att ändra inställningarna på samt flyttade en ganska värdelös skrivbordslampa. Sen antecknade hon att jag behöver hörselkåpor.

∼ ♦ ∼

Tisslingarna har fått kvällsmat och jag har gjort några installationer på jobbdatorn så att jag kan börja jobba direkt i morgon bitti. Jag ska gå med sopor till soprummet i källaren och till soprummet i garaget, men sen blir kvällsmat även för mig, men i form av mackor. 

Jag tänker ta en lunchpromenad i morrn och byta en felaktig vara samt posta en blå påse. Nån bör vara lite nyfikis… En maskin tvätt hinner jag nog köra också medan jag jobbar.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar