Kära dagbok…
Inte hade jag riktigt samma energi på tisdagskvällen som i måndags. Jag är väldigt stressad över saker på jobbet och att inte få sin nya jobbdator när det är utlovat höjer pulsen rejält. Supporten på mitt jobb består av få, men duktiga killar. Dessvärre har de för mycket att göra, vilket i förlängningen även drabbar oss användare eftersom de inte har tid att övervaka pågående jobb. I morse skulle jag få datorn klockan åtta. Då var utlämnaren inte på plats. Jag var överstressad eftersom hela min onsdag bestod av möten. Dels behövde jag kolla att väsentliga program fungerar som de ska, dels behöver jag minnas lösenord, göra om inställningarna igen (gjorde det nyss på lånedatorn, känns det som) etc. Men nu är den installerad och min och jag fick fippla lite med den av och till under dagen. Det tog bara ett halvår att få datorn och det handlar inte bara om försenade leveranser från leverantören…
Nu har jag fått min nya jobbdator. Det tog ett halvår.
Igår kväll torkade jag av i badrummet, i alla fall, det var vad jag mäktade med. Tisslingarna busade och Lucifer bråkade med Citrus så jag höll på att bli galen. Till sist sänkte sig friden i alla fall och Citrus och jag kunde slöglo lite på TV. Lucifer verkar sakna Fästmön – se bilden! – och kanske är det därför han är som han är. Jag saknar förstås också Anna och blev väldigt glad när hon ringde.
Rekord i distans och steg igår!
Jag äter huvudmålet på jobbet numera, men det är inte alltid den bästa maten. Till kvällsmat blev det tre rostade mackor med ost och en banan. Senare på kvällen åt jag en liten burk qwarj med färska hallon och blåbär i. Jag har sett fruktansvärda bilder på mig själv och min kropp och inser att jag skulle behöva minska i vikt betydligt mer och snabbare än jag gör. Vad gäller motionen kan jag i alla fall vara nöjd med gårdagens promenerande, som blev lite av ett rekord vad gäller distans och steg.
∼ ♦ ∼
Idag, onsdag, har det varit möten hela dagen. Vissa möten var bra, andra mindre bra. Lunchmötet gav i och för sig upprörda känslor, men var ändå bra. Sällskapet var finfint och maten på Thaibreak god.
God mat och finfint sällskap på lunchen. Sällskapet får vara anonymt av olika skäl.
Jag hade ett Zoommöte i eftermiddags där vi insåg att det inte funkade just via Zoom utan att vi behöver träffas IRL. Det blir nån förmiddag nästa vecka. Dessutom tror jag att jag kan begränsa omfånget av det uppdraget till att bli hanterbart för mig under den tidspress som råder.
∼ ♦ ∼
Nu har Tisslingarna fått mat och springer och jagar varandra genom lägenheten. Jag har slappat en stund och ska gå och handla. Inte kommer jag upp i gårdagens rekordhöga antal steg och dito distans, men ändå. Jag mår så bra av att gå!
∼ ♦ ∼
På fredag ska jag träffa en av de vänner som jag har känt längst här i Uppsala. Det ska bli både roligt och sorgligt, av flera olika skäl. Livet är onekligen… kort. Glöm inte bort, kära dagbok, att det kan ta slut om en timme, en onsdag, i morrn, om en vecka eller nästa år. Skjut inte upp det som är viktigt som att träffa dem du tycker om, visa omsorg om dem som behöver lite extra TLC* och lär dig att använda orden ”tack” och ”förlåt”. Det räcker långt.
Tänkvärt citat ur boken Den ensamma staden.
Slut från Visdomsbanken för idag
∼ ♦ ∼
*TLC = Tender Love and Care
Livet är kort.
För lite mer än två år sen fick jag av 
Det var ett tag sen jag läste om Rebecka Martinsson, men i september i år kom den sjätte delen i serien av 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 