Ett inlägg om en persons nedtecknade upplevelser av ett skeende.

Oktober är en jävla skitmånad. Framför allt den 13 oktober är en riktig skitdag. Då gick min mamma bort 2016 och jag tror det var just den dagen – eller nån dag strax intill – året därpå som journalisten Fredrik Virtanen blev uthängd och namngiven i sociala medier som våldtäktsman. I boken Utan nåd – en rannsakning beskriver han dessa dagar, men också några månader sommaren 2006, samt tiden efter uthängningen. Jag hade tänkt köpa boken länge. I augusti hittade jag den på Erikshjälpen och betalade 20 kronor för den.

Sommaren 2006 lever Fredrik Virtanen singelliv i Stockholm med droger, alkohol, tjejer och kompisar. Han jobbar, visserligen, skriver, använder sociala medier, bloggar, bland annat. Vid ett tillfälle träffar han en person som elva år senare ska hänga ut honom som våldtäktsman i sociala medier. Gammel-media följer sen. Motalafödde Fredrik Virtanen förlorar sitt jobb, men också egentligen hela det liv han hade. Den här boken är, enligt baksidestexten, ett försök att förstå vad som hände. Själva skrivandet av den var också ett sätt för Fredrik Virtanen att överleva.

Ja. Igenkänningsfaktorn är hög hos mig, även om jag inte blev anklagad för att vara våldtäktsman.*  Det är en flyhänt skribent som har författat den här självbiografiska boken. Jag dras snabbt och lätt in i skeendena. Kanske kan man anklaga författaren för många saker, men jag uppfattar inte alls att det är en gnällbok skrivet av ett offer. Jag tycker att Fredrik Virtanen skriver ganska konstaterande. Givetvis är han partisk och inte oberörd, men jag är förvånad över att det ändå är just så… konstaterande. Lite Marcus Birro från förr, även om Marcus Birro då var väldigt känslosam. (Äh, svårt att förklara och min parallell må vara synlig enbart för mig, kanske.) Boken är indelad i tre delar och i den tredje delen känner jag väl att Fredrik Virtanen går igång och öser ur sig en hel del. Men ändå. Särskilt gnällig är författaren inte.

Det här är en bok som är intressant ur flera synvinklar för mig. Att läsa om sociala mediers makt – på gott och ont! – är lärorikt. Givetvis berörs jag också. Jag är ingen domstol, det är inte Allmänheten heller. Fredrik Virtanen hängs ut och döms i sociala medier, inte i nån domstol. För när det hela hamnar i domstol läggs det ner. Nånting har troligen hänt, men jag är ingen domstol. Jag läser den här boken, berörs och hatar drev i sociala medier ännu mer.

Toffelomdömet blir högt. Det här är mycket intressant läsning.

*Jag blev egentligen inte anklagad för nånting, jag bara fick mitt liv förstört av en person som tog ifrån mig mitt jobb. Vidare har jag också hängt ut folk – om än inte med namn – i sociala medier. Mitt bokmanus om händelserna med mera ligger outgivet i en skrivbordslåda.

Livet är kort.