Kära dagbok…
Hjärtat slår, men själen är iskall.
Tungt. En känsla av värdelöshet. Och inget att se fram emot. Inget. Meningslöst. Det var som om proppen gick ur efter Stockholmshelgen. Jag har hamnat i en rejäl svacka. Det känns som om det är omöjligt för mig att ta mig upp och jag är jätterädd att jag ska dra ner nån med mig. För jag är inte snäll, varken mot mig själv eller andra. Jag orkar inte med mig, har tappat sugen och lusten för allt. Totalt. Orkar inte ens köpa ordentliga vinterkläder. Jag går i mina gympadojor tills det snöar. Då tvingar jag ner fötterna i vinterbootsen som jag får jätteont av. Min dunjacka är +tio år, ful och alldeles för stor, vilket gör att det drar in underifrån. Men jag orkar inte vara vuxen att köpa nya vinterkläder.
Nu är det en som vet i alla fall – och det är du, kära dagbok. Vem ska jag annars prata med om detta? Att skriva av mig är ett av mina verktyg för att må bättre. Att tvinga mig att träffa människor är ett annat. Det senare är mycket, mycket svårt just nu. Det är betydligt enklare att säga att ”jag är lite förkyld, jag orkar inte ses” än att tvinga sig själv att träffa människor. Och det spelar ingen roll om en gillar människorna eller inte. Hjärtat slår, men själen är iskall. Jag vill mest gå och gömma mig och gråta en stund – över dem jag saknar, över mig själv och över allt eländes elände i världen. Kan du säga mig, kära dagbok, vad det är för mening med nånting? Och varför kan jag inte bara ta mig i kragen den här gången också???
∼ ♦ ∼
Vad gjorde jag då igår kväll? Jag tvättade några maskiner, jag pratade med katterna, jag åt ostmackor och drack kaffe och jag läste. Mest i nya Bokrummet. Där sitter jag bäst, i skrivbordsstolen vid skrivbordet. Kanske orkar jag fixa till Zebrafåtöljen formerly known as Farfarsfåtöljen så att jag kan sitta där och läsa. Just nu orkar jag inte. Skrivbordsstolen, den rätt trasiga, fick duga.
Det blev bokbyte igår. Läsningen är inte helt nåt nöje just nu, jag har svårt att koncentrera mig. Men till sist kom jag igenom den historiska Stockholmsdeckaren och grabbade tag i en bok jag har fått för recension. Kravfyllt, men jag tror att det tack och lov är en bra bok, denna den sjunde i serien om sekten på Dimön.
Bokbyte från en historisk Stockholmsdeckare till en nutida roman om en sekt.
När Fästmön kom hem värmde jag starkvinsglögg och tog fram pepparkakor. Anna ville ha det när vi var i Stockholm, men det blev aldrig tillfälle. Nu öppnade jag en flaska från förra året – pepparkakorna var från i år. Anna grävde fram russin och mandlar ur skafferiet. Jag tände ett sprakande och väldoftande ljus. Det blev nästan tre små glas glögg. Den fick mig att sova rätt bra i natt.
Glögg och pepparkakor samt ett sprakande och väldoftande ljus när Anna kom hem.
∼ ♦ ∼
Skitkallt – eller inte – i Uppsala.
I morse var det skitkallt i Uppsala. Eller kanske inte. Det var minus 7,1. Jag gick iväg i samma ytterkläder och skor som igår och frös inte nämnvärt mycket mer. Eller… jag tog mammas tumvantar som är betydligt varmare än de tunna handskarna som har valsat runt från Annas snälla mamma tills de hamnade hos mig. Mammas sjal lät jag emellertid vara på utsidan av lättviktsjackan. Då kunde jag svepa den om öronen ifall det behövdes under morgonpromenaden. Det behövdes inte.
Förmiddagen blev solig och temperaturen fortsatte att ligga runt sju minusgrader ett bra tag för att sen stiga lite kring lunchtid. Men det ska bli kallare och snöa. Kanske försöker jag ändå simma på torsdag – kan det hjälpa mig att må bättre i själen? – och köpa julklappar på lördag. Jag ska inte köpa så många, men en fem stycken eller nåt behöver jag nog få till för att det ska anses acceptabelt. Fantasin är lika med noll på alla håll och kanter. Och jag räknar inte heller med att få det jag mest önskar mig själv – en ny dator ett bra mående.
Idag verkade som om alla hade fått mejlspel på jobbet, för det trillade in hur mycket mejl som helst. Svåra att besvara var en del av dem också. Och så hade en arbetskamrat skadat sig så jag blev alldeles bekymrad. Min rygg och mitt ben fortsätter att vara bättre, men jag måste stå och jobba. Vidare har jag ganska ont i högerhanden. Gissar att kylan påverkar. Jag kämpade mig igenom dan i alla fall och bävar för morgondagens möten, framför allt ett av dem som har en späckad agenda. Före lunch ringde jag Anna och pratade en stund. Till lunch hade jag sällskap av en spännande konstellation arbetskamrater. Båda samtalen gjorde underverk för måendet. Och fisken var god och mättande. Det vände lite uppåt i själen.
Fisk och en spännande konstellation till lunch.
∼ ♦ ∼
I kväll har jag städat av lite i badrummet och rensat handfatet och golvbrunnen. Anna har bäddat rent och har utöver det miljoner saker att tänka på inför helgen och julen. Hoppas jag inte drar ner henne i mitt elände. Jag har i alla fall orkat prata med sköterskan på min mottagning. På torsdag hör doktorn av sig angående handen. Nåt provsvar har inte kommit, men jag vill be honom försöka snabba på eftersom jag har mer ont i handen nu än när jag var på besök tidigare i höstas.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Historiska kriminalromaner och deckare kan roa mig mycket. För några år sen upptäckte jag 
Min absoluta favorit bland de brittiska deckarförfattarna är 
Gå till Toffelprofilen
