Kära dagbok…

Kungar på skärmen, mina fötter med goa sockar.

Fan vad jag tvättade på måndagskvällen! Korta och långa maskiner. Allt var inte hängt och klart förrän klockan var närmare 20.30. Men skönt, nu är tvättkorgen nästan tom (den är dock aldrig tom). I kväll blir det strykning, sånt brukar följa på tvätt.

Att läsa gick inte så bra eftersom jag skuttade upp och ner, men jag såg andra delen av Sveriges sista kungar – det går ju att pausa på SvT Play. Och så testade jag mina julklappssockar. De var lite trånga, fast mjuka och goa och klämde inte alls när de var på.

Citrus, det lilla häftplåstret, höll mig sällskap i Salen. Hon hoppade upp på en ihoprullad madrass som vippade och förskräckt intog hon en tryggare plats i en av Fästmöns Bruno Mathsson-stolar. Anna hade förresten skapat en liten katthörna där, så det passade ju bra att Citrus låg där också. Men… vänta nu… nånting är inte helt rätt med bilden… Kan du se vad, kära dagbok? Jag la ut bilden på Instagram med samma fråga, men ingen har sett det. Och jag såg det inte förrän vid läggdags. Lite hjälp på traven: katt i stolen, katt på brickan, kattbok, kattfigur, lampa…

Katt, katt, katt, katt, lampa… Men nånting är fel…

∼ ♦ ∼

I morse var det torrt och ett par plusgrader. Det ljusnade lite när jag promenerade upp till jobbet. Eftersom det aviserats snö tog jag vinterbootsen. Jag har vant mig rätt bra att gå med dem och de gör inte längre ont. Ont gjorde däremot högertummen idag, vilken kanske beror på väderomslag – det ska ju bli vinter igen. Eller i vart fall snöblandat regn på eftermiddagen.

Men visst ljusnar det lite..?

Jag behöver bli smart, så jag åt fisk till lunch idag.

Jag inledde min arbetsdag med att försöka lägga in om ersättning för läkemedel. Det gick sisådär. Eftersom jag har handledsstöd på höger hand får jag svårt med precisionen. Jag lyckades skapa två ärenden av samma kvitto – och inget av dem blev korrekt. Så då fick jag mejla löneenheten och beskriva strulet. Det tog rätt mycket tid… Men de hjälpte mig och fixade det hela. Jag åt fisk till lunch och det kanske jag behövde för min hjärna (det sägs ju att man blir smart av fisk). Efter maten ringde jag Anna. Hon gjorde mig nästan hörselskadad eftersom hon tuggade på en morot samtidigt som hon var i luren.

Arbetsdagarna rinner iväg, men det känns som om jag inte riktigt vet vad jag håller på med. Jag sköter mest det löpande, det lite akuta, tar inga långsiktiga grejor. Visserligen har jag två artiklar på gång, men bara den ena ska publiceras den här veckan. Den andra kan sparas tills jag är sjukskriven. Jag trappar ner, för jag vet inte hur länge jag blir borta. Min chef mejlade idag om hur vi ska hålla kontakten när jag är sjukskriven. Jag föreslog min privata mobil, så får jobbmobilen vara avstängd. Jobbdatorn tar jag med ifall jag kan börja jobba lite grann på distans.

∼ ♦ ∼

I kväll är jag också ensam med katterna. Jag har lekt VVS:are så händerna skakar och betalat vägskatten. Vidare står det strykning på min agenda. I en paus kanske jag ska ringa Annas snälla mamma och också försöka hinna/orka läsa en stund. Och ja just det, kanske ta en macka och kvällskaffe.

Nästa vecka blir jag ensam med katterna i nästan fem dygn. Jag tänkte jobba hemifrån en del, jag får mer gjort då plus att jag har en del aktiviteter på gång som vård av onda fötter och klippning (efter arbetstid, dock). Ganska sent igår kväll kom ett sms från en god vän som jag skulle vilja träffa innan de skär i mig. Jag har föreslagit bio, faktiskt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.