Kära dagbok…
Det är så skönt att ryggen är bättre, även om jag är väldigt rädd för att det är högst tillfälligt. Därför tar jag det försiktigt och försöker att stå och gå så mycket jag kan, inte sitta. Detta gör mig förstås väldigt trött, men jag blir också trött av smärta. Pest eller kolera som vanligt, alltså. Igår kväll ringde en kompis och då stod jag och pratade i mobilen. Sen kollade jag första delen av två om svenska kungar på SvT Play. Då satt jag. Givetvis fick jag ondare. Därför blev det tidig god natt för mig. Jag läste en stund, men släckte nog före klockan 22, trots att boken är bra.
∼ ♦ ∼
I morse var jag väldigt tacksam över att Fästmön tömde kattpottorna. Det är vissa böjrörelser som ryggen inte alls gillar. Dessutom får jag svårare och svårare att kontrollera högerhanden. Den är svag. Bara en sån sak som att hålla i mobilen när jag pratar i den. Jag måste börja lära mig att använda headset/earplugs – vad det nu heter på svenska.

Plastdelen inuti skruven som håller duschslangen gick av i morse.
Dessvärre fick jag ändå göra böjrörelser – i duschen. Jag lyckades nämligen ha sönder hållaren till duschmunstycket. Det är bara plast i vissa delar och det håller inte i vårt kalkiga vatten. En del har gått sönder tidigare, då var det inte jag som hade sönder den, men eftersom jag duschar varje dag var det väl min otur att paja nåt nu. I morse var det en plastdel på insidan av den stora skruven som håller duschslangen som gick av. Förra gången lyckades Anna få tag i en reservdel. Jag hoppas att hon kan hjälpa till att försöka hitta även den här delen. I värsta fall får vi ta hem nån VVS:are. En sån kanske kan kika på gästtoaletten också… Bara det att det kostar fem miljoner med hantverkare…

Magen krånglade idag.
Så den här dan började inte så bra. Jag borde gå och simma och gärna dränka mig. Eller brinna upp i nån bastu. Det känns som om jag själv håller på att gå sönder ibland. Magen krånglar också, det är väl nervöst. Små saker blir för stora. För mycket drama, helt enkelt, har ju konstaterats.
Arbetsdagen löpte på. Jag har svårt med precisionsjobb eftersom jag nu har handledsstödet på. Mina möten klarade jag av ganska OK. Folk är vana vid att jag står upp och ser dum ut.
Jag jobbade bland annat med att skriva ner synpunkter på riktlinjer under förmiddagen, medan eftermiddagen ägnades åt att skriva en artikel och ett möte om ett nytt verktyg. Däremellan åt jag lunch, idag i sällskap, fast det inte ser så ut på bilden nedan. Dessutom åt jag fisk, inte enbart flytande (äppeljuice och kaffe), men jag glömde fota maten. Och egentligen… Hur intressant är det för en dagboksanteckning med en bild på en tallrik med panerad fisk och ris? (Lika intressant som en bild på juice och kaffe..?)

Jag drack inte bara äppeljuice och kaffe, jag åt faktiskt fisk också, men tog ingen bild.
∼ ♦ ∼
Anna påbörjade avjulningen igår och jag försökte hjälpa till lite i kväll. Plocka med smått som inte är skört kan jag alltid göra. I morrn är det tjugondedag knut och då ska granen ut. Vi får väl försöka fixa det också på nåt sätt. Jag ska först jobba på distans, det vill säga hemifrån. Tänk om ryggen är så pass bra att jag kan ta friskvårdstimme och gå och simma! Idag kom i alla fall mitt simborgarmärke. Nu har jag tagit det två år i rad. Jaa, jag är lite stolt.

Mitt simborgarmärke för 2023.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Här åkte julen ut i måndags, det lilla jag tar fram, har inte haft gran sen tjejerna bodde hemma.
Klart du skall vara stolt över dina simborgarmärken, jag har nog bara ett (eller haft, tror inte det finns kvar) från ungdomstiden när man tog en massa märken 🙂
GillaGilla
Så skönt att bli av med den! Men vi har granen kvar och det är barr överallt. Här ska vara gran till jul eftersom Annas familj firar julafton här.
Jag känner mig löjligt stolt. Det är bara små märken, men ibland räcker det som klapp på axeln när ingen annan klappar en.
GillaGilla