Kära dagbok…

Åren går. Jag fick mejl från Tom igår och i morse. Han berättade att han blev 79 nyss och hans fru 80 för ett tag sen. Det känns som om det blir första, enda och troligen sista chansen att träffa honom när vi åker till London nästa månad.

Min trettonde årsdag på WordPress igår.

Men tänk att åren bara går – utan att jag blir äldre än 16. Eller? Skojar bara, jag blev ju 60 för tre veckor sen. Det kan emellertid somliga inte tro. Igår var det två personer, som inte känner varandra, men som träffar mig på jobbet respektive i styrelsearbetet som trodde att jag var runt 45. Min enhetschef försökte också, i ett utskick inför firandet på jobbet, få mig tio år yngre, såg jag. Roligt, men… den bistra sanningen är… att med åldern kommer krämporna. Bland annat. Varje dag har jag ont nånstans. Idag har jag till exempel ont i vänsterfoten, ont i ryggen, mitt högra ringfinger domnar (nu inte bara toppen utan hela fingret) och det kliar under höger öga. Dessutom ser jag jävligt illa. Annars så… är jag typ 16, som sagt, eller 45, möjligen 50. Väldigt osäkert. Säkert däremot är att jag hade bloggat i 13 år igår. Det var min årsdag på WordPress och jag fick ett diplom. Härligt att få diplom för det jag skriver när en och annan tycks reta sig på det och gör vad de kan för att begränsa det. Ni kan ta en lång titt på diplomet här intill. Ha ha haaa!

∼ ♦ ∼

Igår kväll fann jag väl lite mer ro i kropp och själ. Tisslingarna låg på olika håll och sov eller halvsov. Sånt bidrar till att jag ska få ro. Men lite oro har nog de också i kropparna, för Citrus kan vara ett riktigt häftplåster och följa en i hasarna och Lucifer… Han har fått nån idé om hur han skaffar sig uppmärksamhet genom att krafsa på de stängda dörrarna till vår TV-möbel i plåt. Det är nåt han har börjat med sen Fästmön köpte ny TV. Det är som att han tycker att den stjäl vår uppmärksamhet – från honom. Citrus kan i stället ligga i Annas fåtölj eller soffan och titta på skärmen, helt fascinerad och stilla. Märkligt, egentligen, de är tvillingar, de där två katterna och ändå så olika.

Jag hade lite ro att läsa…

Lucifer villl också gärna kunna vara på balkongen.

…och Citrus halvsov i en fåtölj.

Anna hade beställt många liter kattsand och den skulle levereras igår. Det är helt perfekt att få dessa tunga påsar hemburna innanför tröskeln. Två lådor kom i avtalad tid. Den ena var rätt otymplig. Kanske var det kånkandet på dessa som gjorde att ryggen bråkade som fan idag?

Två lådor kattsand, inte så tynga, men lite otympliga, kanske är orsaken till min onda rygg idag.

∼ ♦ ∼

Annorlunda raggmunk.

Idag har jag, förutom att jag har svurit över ryggen, bland annat skrivit en artikel till intranätet, deltagit i möten och korrekturläst ett nyhetsbrev. Att skriva gör mig alltid lycklig, men idag har lyckan inte varit odelad på grund av ryggen. Mitt lilla husapotek på plan 1 var dessvärre tomt, så jag fick försöka härda ut. Understundom låg jag på golvet, understundom promenerade jag. Lunchen intog jag sittande med min bok på gång till sällskap. Jag åt nån sorts raggmunk, men inte med lingon och fläsk som tillbehör utan gräddfil, torkad lök och nåt grönt. Det var… annorlunda…

Men mer promenerande ska det bli! I födelsedagspresent (ja åren går ju och jag också) av Tisslingarna fick jag ju ett Stadsmysterium. När det här inlägget publiceras är Anna och jag ute och rör på oss och försöker komma på brevbärarens hemlighet.

Stadsmysteriet ska lösas i kväll. Förhoppningsvis…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.