Ett inlägg om den enda äkta grekiska restaurangen i stan..

En efter en har de försvunnit, de äkta grekiska restaurangerna i Uppsala. Vi sörjer fortfarande en av våra favoriter som fanns på tio minuters gångavstånd från hemmet. Men nu är det som det är. På lördagen beslutade vi oss för att försöka få bord på Uppsalas enda äkta grekiska restaurang, Costas Taverna på Svartbäcksgatan. Vi lyckades! Promenadväg dit hemifrån skulle enligt Google Maps ta sex minuter. Men då är inte bomfällningen vid järnvägen inräknad. Så säg… tolv minuter. Helt OK och överkomligt, med andra ord.

Menyn hos Costas innehåller typiska grekiska restaurangrätter. Vi inledde med att dela på en fetaoströra med chili och grillat bröd. Till det drack jag en Mythos och Fästmön en lättöl. Båda ölflaskorna var härligt kylda och röran var lagom stark, det vill säga chilin tog inte över.

Fetaoströra med grillat bröd…

…och en Mythos blev min förrätt.

Till huvudrätt valde vi två olika rätter, Anna fläskkött, jag kycklingspett. Jag fick både tzatziki och en tomatsås till min mat. Båda såserna kändes hemgjorda och var välsmakande – jag brukar annars dissa den röda såsen. Lite lagom med grönsaker till samt pommes var andra tillbehör.

Kyckling med god tomatsås som huvudrätt för mig.

Vi delade på en flaska husets röda som igår bestod av ett vin från norra Grekland. Vinet heter King of Hearts på engelska, grekiskan ger jag mig inte på. Nico Lazaridi heter producenten. Vinet var lätt och härligt rubinrött. Costas själv berättade att de grekiska vingårdarna nu börjar komma igen efter att turkarna bränt ner dem och vinstockarna.

Husets röda var ett vin från norra Grekland.

Vi skulle inte, men… det blev dessert i form av yoghurt med honung och valnötter. Till det tog vi ingen metaxa utan grekiskt kaffe, mitt med socker.

Grekiskt kaffe med socker…

Det blir grekiskt på fredag, hoppas jag.

Undras var dessa nycklar passar…

Restaurangen är inte så stor och det finns ett begränsat antal bord inomhus. På framsidan mot Svartbäcksgatan står några bord sommartid och vad jag förstår finns även en uteservering på gården. Gissningsvis är det lättare att få bord under den varma årstiden. Kvällens sällskap och gäster varierade i storlek och åldrar – allt från yngre kärlekspar till äldre – och så en och annan barnfamilj.

Annars är restaurangen inrymd i ett gammalt mysigt hus. På en vägg är stockarna blottade. Väggen är dekorerad med svartvita foton – och kepsar. I taket hänger ett knippe nycklar. Bordsdekorationerna består av levande ljus i vinflaskor. Mycket enkelt och rustikt, men vackert. Enda invändningen vad gäller inredningen är stolarna som är otroligt obekväma för såväl rygg som ben.

Kepsar och svartvita foton på en blottad timmerstocksvägg är lite av den annorlunda inredningen hos Costas.

Maten var vällagad och smakade verkligen Grekland. Pluspoäng blir det för det direktimporterade vinet, som givetvis inte går att köpa på Systembolaget. Mysig atmosfär, lugn och ro vid matbordet och bra priser (notan landade på cirka en tusenlapp). Hit går jag också gärna tillbaka.

Bordsdekorationerna var levande ljus i vinflaskor.

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.