Långfredagen 2023: Långfredagen blev kortfredag

 



Kära dagbok…

Sovmorgon? Jorå. Strax efter klockan åtta vaknade jag denna lediga fredag. Långfredag, som i min barndom var lååång och tråååkig. Idag var den bara lite tystare än vanligt utomhus (inte inomhus) eftersom ingen jobbar mer än de handelsanställda. Nästan alla affärer var till exempel öppna som vanligt. Kloke Uppström hade i alla fall tagit ledigt för att fiska. Det behövs när en driver en fiskrestaurang.

Lapp utanför Uppströms fisk Åkt och fiskat

Kloke Uppström hade åkt och fiskat.

 

Boken Straffet och kaffe på sängen

Efter vägningen.

Min dag startade med vägning. Jag hade förväntat mig förfärliga siffror, framför allt efter grovt ”fusk” under skärtorsdagen när jag slutade dan med smörgåstårta och vin. Men viktuppgången var endast 100 gram och det är mer än överkomligt. Fettprocenten i kroppen hade däremot ökat med två procent och muskelmassan minskat med nästan lika mycket. Det kan bero på att jag varken har simmat eller promenerat lika mycket som förra veckan. BMI hade ökat med en tiondel och benmassan minskat lika mycket. Mängden vatten i kroppen var 1,4 procent lägre än förra fredagen. Jag står i princip ganska mycket stilla, men fel värden ökar och det är ingen bra trend. Efter påsk, när jag tänker tillåta mig att svulla, får jag ta nya tag. Långfredagen fortsatte därpå med läsning och kaffe på sängen. Inte så mycket svullande, mera mysigt. Långfredagsfrukosten var också mer mysig än svulstig.

Långfredagsfrukost

Långfredagsfrukost, inte jättesvulstig.


Vi tog Dramaten formerly known as Roland, Anna och jag,
och gick till Korgtassen för att handla mat och godis. Dramaten blev full och den drog jag. Anna fick bära tre sköra saker i händerna. Vi mellanlandade på Main Street med grejorna och fortsatte upp till stan för att köpa några saker till på ICA S:t Per. Jag köpte gula ljus till matbordet.

Ytterligare en gång mellanlandade vi på Main Street och lämnade av varor samt hämtade nycklar. Vi tog bilen och åkte till Slottet för att Anna skulle ta några mått och inspektera sina ägor. Det var inte många lökar som hade överlevt. Vissa delar av Slottsträdgården var täckta av snö.


Det var eftermiddag när vi äntligen slog oss ner på Main Street
för ett sent fika. Vi hade fyllt våra påskägg. Mitt var till och med mycket fullt för jag tänkte att jag inte kunde äta allt detta på påskafton som planerat. Jag gav mig själv tillåtelse att äta cirka tio bitar godis. Det var gott.

Det blev lite skrivande och läsande och en kallskuren middag, för min del kalkon och kyckling med mimosasallad, bröd och grönsallad. En kall Staropramen blev pricken över i.

Kallskuren kalkon o kyckling bröd sallad mimosasallad babybelost Staropramen

Kallskuret till långfredagsmiddag.


Jag skenade ner med sopor för jag kände att jag behövde gå i trappor.
Nu ska kvällskaffe intas (säkert med nåt från påskägget som avec). Den som har tur får även en GT senare i afton. Jag har haft väldigt ont i händerna båda igår och idag. Alkohol är – på gott och ont – en fungerande medicin.

∼ ♦ ∼

I morrn är det påskafton. Vid påskbordet samlas fyra personer och det känns alldeles lagom. Det blir sill, ägg, Janssons frestelse, lax, knäcke, mjukt bröd, ost, Östgöta sädes, påskmust och påsköl samt ”en kall pinne” till dessert.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Skärtorsdagen 2023 del två: Smörgåsar och smörgåstårtad

 



Kära dagbok…

Ah, jag tog faktiskt mer än bara det kokta ägget till lunch på skärtorsdagen. Efter en fyra, fem timmars jobb dukade jag fram ägget, rostade två mackor och ställde fram en blåbärsqwarj. Vi skulle ju inte vara hos Annas snälla mamma förrän klockan 14.

Hemmalunch med rostat bröd ägg kvarg kaffe o boken Straffet

Hemmalunch.

Överdelen då? Ja, det blev ingen skjorta i mörkrött, vare sig en mörkrödsvartmelerad eller en rödrutig. Det blev den svindyra Fred Perry-skjortan jag köpte i London i juni 2022. Men det var lite vinter ute, så ovanpå den drog jag en tröja för att inte frysa under promenaden till Annas snälla mamma.

Selfie i Fred Perryskjortan skärtorsdag

Det blev den svindyra Fred Perry-skjortan från London.

Jag anlände samtidigt som norrmännen och farbror Bosse. Anna var redan på plats i soffan hos sin mamma eftersom hon gick direkt dit efter jobbet. En stund senare anslöt Annas syster och man. Jag lyckades emellertid bara fånga L och födelsedagsbarnet U samt Annas pappa (farbror Bosse) på bild. Det hade varit roligt att fota de tre syskona. (Annas snälla mamma träffar jag på påskdagen igen så då kan jag fota henne.) L och födelsedagsbarnet U hade kommit från Norge i tisdags för att fira påsk hos Annas pappa. Och Annas pappa, farbror Bosse, han är så himla rolig. Vi gnabbades grymt men hjärtligt vid bordet.

Inte behövde vi svälta hos Annas snälla mamma. Smörgåstårtan jag åt, den med lax och räkor, var jättegod. Till kaffet åt jag en toscakaka som var underbart söt. Lite senare bjöds vi på ost, kex och ripasso, men det glömde jag också fota.


På hemvägen stolpade vi in på ICA Heidan
för att handla lite mat till påskafton. Vi tog bara lätta saker, för de tyngre tänkte vi ta på långfredagen i Dramaten formerly known as Roland. Och så fick vi ett par rejäla bitar smörgåstårta med oss… När vi lämnade Annas snälla mamma trodde i alla fall jag att jag inte skulle orka äta nåt förrän frukost på långfredagen. Det var fel. Det blev en bit smörgåstårta och ett glas chardonnay innan läggdags…

Smörgåstårta och vitt vin på Main Street

Det blev en bit smörgåstårta och ett glas chardonnay som avrundning av skärtorsdagen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Skärtorsdagen 2023 del ett: Inga pinnar men ett ägg

 



Kära dagbok…

Utsikt genom sovrumsfönstret 5 april 2023

Julkort? Nej, påskvy i Uppsala.

En vacker vinterbild här intill visar utsikten från sovrumsfönstret med domkyrkotornen i bakgrunden. Det skulle kunna vara ett julkort. Men det är en påskvy. Igår kom det snö igen, mest blask, dock. Det är vitt på sina håll och ganska slaskigt.

Skärtorsdagen är den första dagen i påsk. Sen blir det röda dagar och en afton. Långledigt för min del. Jag hade sett fram emot slappa dagar med mycket läsning och långpromenader i aprilsolen. Det blir inget med detta. Inte i år. När min mamma levde brukade jag åka till henne i påsk efter att pappa hade gått bort. Vi gick längs sjön och hade vi tur kunde vi samla ”pinnar” till ett påskris. Med tur menar jag att kommunen ibland hade beskurit träd och det låg högar med grenar och kvistar som ännu inte forslats bort på marken. Sen blev det spännande att se vad vi hade fått ihop när ”pinnarnas” knoppar slog ut. Här gör jag inget sånt. Det finns ingen sjö, inga ”pinnar” att plocka, ingen sol med mera. Men det finns snö och vinter. Och som tröst läste jag igår ut Motalaboken, den med fina bilder från anno dazumal.

Idag gjorde jag som många andra på mitt jobb – jobbade på distans. Eftersom jag inte behövde traska upp till jobbet satt jag vid jobbdatorn redan klockan sju. Det har inte varit nån ansträngande arbetsdag precis, men jag har haft en övervakare i form av herr Lucifer Katt.


Jag tog tidig lunch,
för på eftermiddagen, efter avslutad arbetsdag, skulle jag traska bort till Annas snälla mamma för 60-årsfirande. På menyn stod smörgåstårtorna som jag var med och forslade hem igår. Till lunch åt jag ett ägg som Anna hade kokat åt mig i morse. Hon kokade väl ett par åt sig själv till lunch och då slank detta tredje med. Ägget var snabbt ätet och jag tog resten av lunchen till att ta reda på gårdagens rena och torra tvätt samt stryka.

Kaffe och kokt ägg

Lunchägg.


Innan jag gick iväg provade jag skjortor
för jag ville vara lite finklädd. Sånt som tidigare satt trångt, glipade och framhävde valkar sitter nu löst och hänger på mig. Det är inte snyggt det heller. Som synes på bilderna är till och med pyjamasbyxorna för stora. Så… undras vilken av skjortorna det blir. Jag provade med en tischa under, vilket jag inte vill ha egentligen. Och skälet till att jag fotade mig själv i spegeln är att jag inte har nån kroppsuppfattning.


Jag kanske ska unna mig ett par nya skjortor
(fast när ska jag ha dem? Det är inte så ofta jag gör nåt som kräver finkläder). Om en vecka blir jag ensam några dar. Jag kanske ändå ska shoppa loss då, svida upp mig och gå ut och äta en brakmiddag – bara för att… fira mig och det som komma skall?

∼ ♦ ∼

Efter dagens 60-årsfirande ska vi eventuellt handla mat till påsken. Det kan bli Antikrundan i kväll, eller inte. Del två av skärtorsdagen kommer en annan dag.

To be continued…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Motala – en bild säger mer än 1000 ord

Ett inlägg om en Motalabok.



Åke Svenssons bok Motala en bild säger mer än 1000 ordI oktober 2022 var jag på besök några dar hos vännerna FEM och Finske Pinnen i Motala. Innan jag åkte tillbaka till Uppsala gav de mig en bok som de råkade ha fått i dubbel upplaga. Jag fick Åke Svenssons bok Motala – en bild säger mer än 1000 ord. Nu har jag läst den och kikat på de fantastiska fotona.

Min pappa anlitade ofta Åke Svensson som fotograf under sin tid som journalist i Motala, framför allt. Därför var det extra roligt och inte så lite känslosamt att bläddra i boken. Åke Svensson har här sammanställt egna och äldre bilder av Motala samt skrivit korta texter om stan och dess historia. Boken innehåller över 200 bilder. Det är både lärorikt och nostalgiskt för mig. Tänk så fin stan har varit – och så… mindre fin den är nu, i vissa sammanhang. Utöver detta lär jag mig om svunna tiders klädkoder, industrierna i stan och framför allt lok. (Just lok har en koppling till min familj på pappas sida eftersom hans farfars far var ingenjör vid Motala verkstad under en period.) Då gör det lite mindre att boken är dåligt korrekturläst.

Toffelomdömet blir det högsta – från en Motalanörd (när Fan blir gammal blir h*n religiös…).

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 5 april 2023: Skval och brus

 



Kära dagbok…

Fyrisån 5 april 2023

Skval och brus…

Tisdagskvällen avrundades med TV, faktiskt. Eller ja, TV4 Play. Vi hade tänkt se en serie på C-More, men av nån anledning funkade inte Annas abonnemang. Igår såg vi två avsnitt av Kapningen. Båda två förutsåg vi saker i handlingen. Annas efterforskningar visade att vi har läst boken serien är baserad på.

Jag tittar väldigt sällan på TV numera. Skval gör mig trött och det är mest skval, tycker jag. Det kan ju vara bra att ha tillgång till om man vill fly verkligheten eller sticka huvudet i sanden. Jag sticker näsan i en bok i stället. Dessutom har jag börjat ta tag i verkligheten också, med gott stöd, annars hade jag inte klarat av just verkligheten. Sorgen vill gärna sticka fram sitt fula tryne – ja just nu är sorg fult för mig – och det tar mycket energi att mota bort den samtidigt som jag ska hantera ”Situationen”. Men trots att jag understundom känner mig så… eländig har jag en styrka efter alla jävla… umbäranden. (Ja jag är säkert skadad av dem också, men de har gjort mig till en krigare.) Skval, skval och brus.

Opererade handen utan plåster

Den opererade handen gör ont och fingrar domnar. (Bilden är tagen för cirka fem veckor sen.)

I natt sov jag dåligt, bland annat för att jag hade ont i händerna och vissa fingrar. En del fingrar, dock inte samma som gjorde/gör ont, domnade också. Och nej. Jag har inte kontaktat handkirurgen, det är för mycket annat som pågår just nu. Jag orkar helt enkelt inte.

I morse var det fem minusgrader, men jag tog min lättviktsjacka med luva och en tröja över skjortan. Det räckte. Kände att jag inte ville ta den varma orange jackan eftersom det alltid är plusgrader när jag ska gå hem. När det var dags att dra var det visserligen plusgrader, men det snöade för fullt. Ja idag gick jag alltså till jobbet. Vi var en liten men tapper skara där. Av nån anledning klämde massor in sig i hörnet där jag står och jobbar. Inte helt optimalt eftersom det blir en del… skval då. Jag tog därför förmiddagsfika på egen hand. Eftermiddagsfikade gjorde jag tillsammans med snälla Å. Notera att hon åt kanelskivan, jag bananen!!! Ett annat gäng jobbade hemifrån. Andra var lediga. Ett av mina möten blev inställda, men jag hade en viktig avstämningslunch klockan 11 som jag inte ville missa. Det blev ett bra möte, vi har alltid mycket att att dryfta och utbyta. TIll lunch åt jag fisk. På salladsbordet fanns även sill! Jag slängde mig över den – och slängde i mig den innan jag hann att fota. Men å så gott det var!

 

Fabergeägg stort

Förra årets påskägg.

Till kvällen skulle det komma nederbörd i form av snö. Det kändes tidigt i luften. Och redan på eftermiddagen var det dags. Det började snöa försiktigt och stilla, sen fullkomligt vräkte det ner. Framåt kvällningen blev det mera som regn. Jag hade bråttom efter jobbet, för jag skulle åka med Annas snälla mamma och hämta förtäring till skärtorsdagen, men jag hann med ett ärende på apoteket. Jobbväskan lämnade jag på Main Street och så gav jag katterna mat. På skärtorsdagen ska vi till Annas snälla mamma för att fira en 60-åring och jag får vara med. Påskafton äter Annas söner påskmiddag hos oss och eventuellt Annas snälla mamma också. På påskdagen kan det bli födelsedagskaffe och -firande för Anna som jobbar kväll den dan hon fyller år. Det är i alla fall den information jag har fått. Det innebär att långfredagen får vikas till matinköp och förberedelser. Anna har redan köpt sillburkar och det står ansjovis till Janssons frestelse i kylen. Det vattnas i munnen. Sill och ägg och Jansson vill jag gärna ha samt en mörk öl och en liten snaps till. Sen är jag nöjd. Mitt påskägg köper jag själv i år, det har faktiskt jag bestämt. Det finns ingen anledning att nån annan köper till mig eller att jag köper till nån annan. Och inte behöver jag nåt ägg att lägga godiset i. Jag tror inte jag har nåt kvar av mina gamla. Eller… jag bryr mig inte. Mina föräldrar, som gav mig äggen, är ju döda. Förra året köpte jag var sitt Fabergéägg i metall (inte äkta vara förstås!) till mig och Anna. Det finns fortfarande godis kvar från dessa påskägg. Ytterligare ett skäl till att var och en köper sitt. Men mitt Fabergéägg kan jag ju lägga mitt godis i om jag skulle vilja det.

Förtäringen hämtades utan problem. Lådorna (två stycken) var tunga, men vi samarbetar fint, Annas snälla mamma och jag. Dessutom handlade vi lite annat också, för min del kaffe och hygienartiklar.

Hemkommen gjorde jag kaffe och mackor. Citrus hjälpte mig att äta leverpastej. Och efter det startade jag en maskin tvätt, trots allt. Torkställningen ställde jag i sovrummet.

∼ ♦ ∼

I morrn jobbar jag på distans, det vill säga på Main Street. Jag kanske  hinner stryka på lunchen, det är inte så mycket. Vi har sextimmarsdag så det känns lite onödigt att traska upp till jobbet när jag sen ska vara hos Annas snälla mamma klockan 14.

∼ ♦ ∼

Tro nu inte att jag är på nåt glättigt humör. Ångesten slog till redan på förmiddagen. Tur att en vän råkade höra av sig i samma veva. Det värmde en frusen. Jag behövde lite omtanke, inget skval eller brus. Men sen behövde vi jobba båda två och ångesten har verkligen bitit sig fast idag.

Frostiga löv på marken

En väns omtanke värmde en frusen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 4 april 2023: Hål

 



Kära dagbok…

Citrus gömmer sig under zebrafåtöljen

Jätterädd Citrus under Zebrafåtöljen.

Tisdag och idag var det bestämt att jag skulle jobba på distans, det vill säga från det som ska vara mitt hem. Det var inte bästa dan för det. Balkonggubbarna jobbade och det lät illa, ungar gapade och skrek utanför fönstret till Bokrummet, Citrus var jätterädd med mera med mera. Att hålla fokus på jobbet är svårt rent generellt, men i morrn ska jag vara på jobbet som vanligt för att sen på torsdag jobba på distans igen.

I morse såg det ut så här på balkongen: nermonterade glas på balkonggolvet och ett hål i balkongplåten.

 

Efter en stunds hallabalajs på balkongen sprang Citrus iväg till ett bättre gömställe. Och nu är balkongen utan räcke. Tur att dörren är plomberad så en inte råkar kliva ut i tomma intet om en går i sömnen eller nåt. Idag monterade gubbarna ner några metallskenor som höll glasen. Sen ska väl skiten fraktas bort nån gång också. Därefter väntar bilning. Det ser jag inte fram emot, jag är mycket orolig för katterna.

Inget räcke på balkongen

Inget räcke på balkongen.


När jag vaknade idag var två fingrar i den opererade handen
totalt bortdomnade. Utöver det har jag fortfarande problem med nervryckningar i höger ögonlock. I söndags fick jag också nervryckningar i höger överarm. Jag läste att det kunde bero på stress och trötthet. I natt har jag sovit, nästan tio timmar på raken. Det tog två minuter så somnade jag och jag behövde inte gråta mig trött till sömns igår. De hårda orden har sagts och stannat kvar inuti och nu råder avvaktande tystnad och tillfälligt vapenstillestånd medan det filas på strategier. Det hjälper inte att säga eller skriva att jag är så ledsen, så ledsen eller gråta. Jag är 60 år och borde veta bättre och hur lätt det är att rasera ett korthus. Det krävs agerande från min sida, inte känslor.

Mackor och qwarj vatten vid skrivbordet

Skrivbordslunch.

Eftersom jag var på Main Street denna tisdag kunde jag både köra en diskmaskin och plocka ur den, men tvätta gick inte för det finns ingen plats att hänga den blöta tvätten på. Känns inte bra att hänga underkläder i Salen, där det visserligen finns plats men där balkonggubbarna kan se in.

Jag tog en friskvårdspromenad i samband med ett ärende. Sen blev jag äntligen hungrig. Jag tog två mackor och päronqwarj som Anna hade köpt till mig. En skrivbordslunch, helt enkelt. Men jag mår fortfarande illa.

Arbetsdagen som sådan var ganska lugn. Jag hade ett möte och ägnade mig åt en del skriverier, mejl, klarspråksfrågor och korrekturläsning. Inget upphetsande eller inget utöver det vanliga. I morrn blev enhetsmötet inställt. Chefen mejlade ut kort information i stället.

∼ ♦ ∼

I kväll blev det kycklingpasta som Anna lagade och vi var tre vid bordet. I morrn äter jag på jobbet i samband med en avstämning med en kollega vid en annan avdelning. På kvällen ska jag åka med Annas snälla mamma och hämta förtäringen till skärtorsdagen.

Kycklingpasta med ost och grönsaker

Kycklingpasta med ost och grönsaker, en alldeles lagom portion för mig.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis ett citat ur boken jag läser just nu, den isländska deckaren Straffet. Det är så… på pricken. Inte ett hål bland orden.

Citat ur Straffet om hackordning

På pricken!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndagen den 3 april 2023: Nu

 



Kära dagbok…

Rött hjärta på kullerstenarSent igår kväll strålade det ut i vänsterarmen och det var ett hårt tryck på bröstet. Jag trodde att jag fick en hjärtinfarkt. Men det var mitt hjärta som brast. En gång till. Inte hade jag kunnat föreställa mig att mitt hjärta skulle lagas och gå sönder gång på gång på gång. Men det här var sista gången. 

Jag ville vara fin. Jag kände mig fin. Av dem jag mest önskade fick jag ingenting. Av dem jag behövde mest stöd och pepp fick jag tystnad. Ja jag är fåfäng. Men jag är inte ens värd att vara marken de trampar på. Ner i tystnaden, ner i skiten.

Nästa gång, snälla hjärta, brist så att du slutar slå.

∼ ♦ ∼

Böckerna Glaskroppar och Straffet

Bokbyte från en skruvad svensk thriller till en bok om en eriemördare på Island.

Det blev bokbyte igår. Jag bytte från en riktigt skruvad svensk thriller till en isländsk kriminalroman om en seriemördare. Inte mycket nytt på min front, med andra ord. Fiktionen behöver vara otäckare än verkligheten och det är inte mycket som slår det senare nu.

Utöver dessa tu väntar jag på två böcker för recension. Den ena är också en kriminalroman, den andra boken handlar om deckare och deckarförfattare.

Systemkrångel på jobbet i morse, men till sist fick jag ut det som skulle ut. Därefter blev jag nödd och tvungen att redigera.

Hemma var det full fart på balkongen. Först ett hål, sen två gubbar som monterade ner glasen med persienner.


Mitt i detta laxmiddag som Anna lagat.
Jag mådde illa, men behövde äta riktig mat för fil och macka får en inga krafter av.

Lax grönsaker med potatis o sås

Laxmiddag.

∼ ♦ ∼


Läser, skriver, jobbar, äter (försöker!), lever. Än så länge.
Och tackar för goda vänners varma och praktiska omtanke. Vad gjorde jag utan er?

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 18 kommentarer

Glaskroppar

Ett inlägg om ytterligare en bok från mellandagsrean på pocketar tillika första delen i en thrillertrilogi.


Erik Axl Sunds bok GlaskropparYtterligare en bok från Bokus mellandagsrea på pocketböcker är utläst! Denna gång thrillern Glaskroppar av Erik Axl Sund, pseudonym för Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist. Boken är den första i trilogin Melankoli. Tidigare har jag läst deras trilogi om Victoria Bergman. Den var mycket bra och mina förväntningar var, som tidigare aviserats, höga.

Det är som en självmordsvåg drar fram genom Sverige. Unga människor i hela landet tar livet av sig. Och inte gör de det på några stillsamma sätt, snarare makabra. Men de har en sak gemensamt och det är dyrkan av bandet Hunger. Simon lever i en kåk på Söder i Stockholm och skriver och ordnar konserter. Kriminalkommissarie Jens Hurtig (nej, ingen släkting!) vikarierar och får i uppdrag att utreda självmorden. För alla de döda har kassettband i sin ägo, kassettband som tillhört en och samma person och det är skumt! Vilken anknytning har hon till ungdomarna?

Den här boken kom ut redan 2014. Omslaget hade länge fascinerat mig, även om jag väldigt sällan köper böcker – eller vin – på grund av utseendet på omslag eller etikett. Omslaget till boken är både annorlunda och otäckt. Det som finns innanför omslaget, mellan pärmarna, är också annorlunda och otäckt. Bitvis är det mest bara otäckt, för det mesta obegripligt. Det vimlar av karaktärer, men bara några blir mer kända för läsaren genom deras tankar och handlingar och andras tankar om dem. Alla bör de hänga ihop om det här är en bra bok och det gör de. Men det tar lite tid att förstå… motivet.

Detta är en riktigt skruvad historia och slutet – och mördaren… för det är en mördare – är oväntat. Jag har svårt att säga om jag tycker boken är bra eller inte, men den är så speciell att det ger ett högre omdöme. Den som mår dåligt psykiskt bör kanske inte läsa boken, dock.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Melankoli-trilogin:

  1. Glaskroppar (läs inlägget ovan!)
  2. Dockliv
  3. Otid

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagen den 2 april 2023: Jag har blivit lurad

 



Kära dagbok…

Lördagskvällen rundades av med ett glas ripasso och några bitar ost, kex och Fästmöns äpple- och ingefärsmarmelad. Jag gick till sängs, urtrött, och trodde att jag inte hade blivit lurad den 1 april. Det var fel.

Ost vin Annas äpple o ingefärsmarmelad och boken Glaskroppar

Lördagsgodis.

∼ ♦ ∼

Kaffe på sängen och bok med Hurtigkapitel

Läsning om Hurtig och kaffe på sängen.

Jag vaknade ganska tidigt i morse. Och det var tur, det, för balkonggubbarna satte igång att jobba klockan åtta. Enligt informationen som kom i fredags från BRF-styrelsen angav att de skulle jobba i helgen klockan nio till 17. Igår höll de på längre än till 17 och i morse började de prick klockan åtta. De kanske inte kan klockan. Jag har blivit lurad! Det är bara att inse att det är så här det lär bli. Lucifer är rätt OK hittills, men Citrus mår riktigt dåligt och smyger omkring med sänkt svans. I morse fick båda katterna komma in i sovrummet. Framför allt Citrus är jätterädd. Jag tror inte att den här balkongrenoveringen blir nån höjdare för dem. En stunds läsning och kaffe på sängen tog jag i alla fall för frukost. Igår läste jag Elly Griffiths Adam Helms-föreläsning som kommit ut i skriftlig form, men i morse fortsatte jag läsa min bok på gång. Den som bland annat handlar om Hurtig.

Efter frukost ringde jag Annas snälla mamma. På onsdag efter jobbet ska hon och jag åka och hämta förtäringen till skärtorsdagen. Den snälla mänskan erbjöd katterna tillfällig logi om det behövs. Tisslingarna hos mormor… Ja, kanske det.

Boken Glaskroppar kaffe i Lilla Mymugg och chokald Salty Toffee crunch Fazer

Bästa sällskapet.

Mitt på dan tog jag bilen och åkte en tur. Både bilen och jag behövde det. När jag kom hem försökte jag hänga med Citrus som var mycket orolig. Jag konsulterade en vän i en informationsfråga. Vi kom båda fram till att det fanns ett givet svar och att jag har blivit lurad. Så eftermiddagen tillbringade jag med bästa sällskapet – min bok på gång, kaffe och en bit choklad från förra helgen. Böcker kan inte göra en illa om de inte blir kastade på en (du har väl hört anekdoten ur Toffellivet om historialäraren, den trasiga gylfen, Historisk atlas och Historia i centrum och periferi?). För min del är det just nu försent att göra nya planer. Då får jag resa i litterärt sällskap. Men snart kommer min dag och min tur. Jag vet var jag är välkommen, jag måste bara bida min tid och bearbeta sorgen i förväg.

Middagen intog jag på Trattoria Alessandro. Alla andra gäster var där i par, jag var ensam. Det är OK, jag måste nån gång fatta att för mig finns ingen pepparkvarn om jag är saltet. Kryddor blandas, delas. Det är omöjligt som ensamkrydda. Hög mysfaktor på restaurangen, men samma meny sen 100 år och samma usla service. Det är tråkigt. På plussidan dock åt jag en för mig ny pizza som var jättegod, Salernitana. Den hade bland annat pesto och scampi ovanpå. Jag gick dit vid 17-tiden och var hemma före 18.


Jag fick en signal om att en bok jag bett ska bli reggad på Goodreads
äntligen har blivit det. Boken Motala – en bild säger mer än 1000 ord fick jag i oktober 2022 av vännen FEM och Finske Pinnen. Den boken la jag i knäet i kväll till kaffet. Det är en riktigt fin och intressant bok, fylld av spännande foton.

Boken Motala en bild säger mer än 1000 ord och kvällskaffe

En fin bok med spännande foton.

Och medan jag satt och läste levererade Lina sin matlåda utan att ringa på dörren. Det var rena turen att jag kikade ut genom titthålet, annars hade väl maten blivit stående där ute i flera timmar. Jag blev lurad.

∼ ♦ ∼

I morrn är det en ny arbetsvecka. Den blir lite sönderhackad, med två dar på jobbet, två dar distansarbete och en dag ledigt. Det hade nog varit bättre på alla sätt och vis om det varit en vanlig vecka och jag finge vara på jobbet. På Main Street är det inte bara stökigt, jag har blivit lurad. Ångest…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Murder is Unique

Ett inlägg om en tryckt föreläsning.



Elly Griffiths Adam Helmsföreläsning Murder is uniqueI september 2022 hade jag förmånen via jobbet att bevista en föreläsning av Elly Griffiths. Hon är, som den som känner mig vet, min brittiska favoritförfattare. Elly Griffiths, pseudonym för Domenica di Rosa, höll en Adam Helms-föreläsning i Universitetsaulan. Jag fick inte bara lyssna på, jag fick hälsa, prata med och fota henne också. Jag var starstruck! Under min sjukskrivning tidig vår 2023 trycktes föreläsningen. Häftet låg i mitt postfack på jobbet när jag kom åter i tjänst.

I föreläsningen – och häftet – berättar Elly Griffiths kort om sin pseudonym och sitt författarskap. En riktig deckarroman behöver ett mord, konstaterar hon bland annat. Titeln på föreläsningen, Murder i Unique, är för övrigt ett citat från W H Auden, du vet han med Dikten (Funeral Blues) i Fyra bröllop och en begravning.

Häftet är på 18 sidor, varav 14 består av Elly Griffiths föreläsning. Föreläsningen var intressant, att läsa den bekräftar att jag förstod det mesta. För mig som är Elly Griffiths-fan är detta en riktig guldklimp.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Film, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar