Kära dagbok…

Lördagskvällen rundades av med ett glas ripasso och några bitar ost, kex och Fästmöns äpple- och ingefärsmarmelad. Jag gick till sängs, urtrött, och trodde att jag inte hade blivit lurad den 1 april. Det var fel.

Lördagsgodis.

∼ ♦ ∼

Läsning om Hurtig och kaffe på sängen.

Jag vaknade ganska tidigt i morse. Och det var tur, det, för balkonggubbarna satte igång att jobba klockan åtta. Enligt informationen som kom i fredags från BRF-styrelsen angav att de skulle jobba i helgen klockan nio till 17. Igår höll de på längre än till 17 och i morse började de prick klockan åtta. De kanske inte kan klockan. Jag har blivit lurad! Det är bara att inse att det är så här det lär bli. Lucifer är rätt OK hittills, men Citrus mår riktigt dåligt och smyger omkring med sänkt svans. I morse fick båda katterna komma in i sovrummet. Framför allt Citrus är jätterädd. Jag tror inte att den här balkongrenoveringen blir nån höjdare för dem. En stunds läsning och kaffe på sängen tog jag i alla fall för frukost. Igår läste jag Elly Griffiths Adam Helms-föreläsning som kommit ut i skriftlig form, men i morse fortsatte jag läsa min bok på gång. Den som bland annat handlar om Hurtig.

Efter frukost ringde jag Annas snälla mamma. På onsdag efter jobbet ska hon och jag åka och hämta förtäringen till skärtorsdagen. Den snälla mänskan erbjöd katterna tillfällig logi om det behövs. Tisslingarna hos mormor… Ja, kanske det.

Bästa sällskapet.

Mitt på dan tog jag bilen och åkte en tur. Både bilen och jag behövde det. När jag kom hem försökte jag hänga med Citrus som var mycket orolig. Jag konsulterade en vän i en informationsfråga. Vi kom båda fram till att det fanns ett givet svar och att jag har blivit lurad. Så eftermiddagen tillbringade jag med bästa sällskapet – min bok på gång, kaffe och en bit choklad från förra helgen. Böcker kan inte göra en illa om de inte blir kastade på en (du har väl hört anekdoten ur Toffellivet om historialäraren, den trasiga gylfen, Historisk atlas och Historia i centrum och periferi?). För min del är det just nu försent att göra nya planer. Då får jag resa i litterärt sällskap. Men snart kommer min dag och min tur. Jag vet var jag är välkommen, jag måste bara bida min tid och bearbeta sorgen i förväg.

Middagen intog jag på Trattoria Alessandro. Alla andra gäster var där i par, jag var ensam. Det är OK, jag måste nån gång fatta att för mig finns ingen pepparkvarn om jag är saltet. Kryddor blandas, delas. Det är omöjligt som ensamkrydda. Hög mysfaktor på restaurangen, men samma meny sen 100 år och samma usla service. Det är tråkigt. På plussidan dock åt jag en för mig ny pizza som var jättegod, Salernitana. Den hade bland annat pesto och scampi ovanpå. Jag gick dit vid 17-tiden och var hemma före 18.

Samma meny sen 100 år.

Till och med kryddorna var i par.

Jättegod pizza!

Jag fick en signal om att en bok jag bett ska bli reggad på Goodreads äntligen har blivit det. Boken Motala – en bild säger mer än 1000 ord fick jag i oktober 2022 av vännen FEM och Finske Pinnen. Den boken la jag i knäet i kväll till kaffet. Det är en riktigt fin och intressant bok, fylld av spännande foton.

En fin bok med spännande foton.

Och medan jag satt och läste levererade Lina sin matlåda utan att ringa på dörren. Det var rena turen att jag kikade ut genom titthålet, annars hade väl maten blivit stående där ute i flera timmar. Jag blev lurad.

∼ ♦ ∼

I morrn är det en ny arbetsvecka. Den blir lite sönderhackad, med två dar på jobbet, två dar distansarbete och en dag ledigt. Det hade nog varit bättre på alla sätt och vis om det varit en vanlig vecka och jag finge vara på jobbet. På Main Street är det inte bara stökigt, jag har blivit lurad. Ångest…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.