Kära dagbok…

Jätterädd Citrus under Zebrafåtöljen.

Tisdag och idag var det bestämt att jag skulle jobba på distans, det vill säga från det som ska vara mitt hem. Det var inte bästa dan för det. Balkonggubbarna jobbade och det lät illa, ungar gapade och skrek utanför fönstret till Bokrummet, Citrus var jätterädd med mera med mera. Att hålla fokus på jobbet är svårt rent generellt, men i morrn ska jag vara på jobbet som vanligt för att sen på torsdag jobba på distans igen.

I morse såg det ut så här på balkongen: nermonterade glas på balkonggolvet och ett hål i balkongplåten.

Nermonterade glas…

…och hål i balkongplåten.

Efter en stunds hallabalajs på balkongen sprang Citrus iväg till ett bättre gömställe. Och nu är balkongen utan räcke. Tur att dörren är plomberad så en inte råkar kliva ut i tomma intet om en går i sömnen eller nåt. Idag monterade gubbarna ner några metallskenor som höll glasen. Sen ska väl skiten fraktas bort nån gång också. Därefter väntar bilning. Det ser jag inte fram emot, jag är mycket orolig för katterna.

Inget räcke på balkongen.

När jag vaknade idag var två fingrar i den opererade handen totalt bortdomnade. Utöver det har jag fortfarande problem med nervryckningar i höger ögonlock. I söndags fick jag också nervryckningar i höger överarm. Jag läste att det kunde bero på stress och trötthet. I natt har jag sovit, nästan tio timmar på raken. Det tog två minuter så somnade jag och jag behövde inte gråta mig trött till sömns igår. De hårda orden har sagts och stannat kvar inuti och nu råder avvaktande tystnad och tillfälligt vapenstillestånd medan det filas på strategier. Det hjälper inte att säga eller skriva att jag är så ledsen, så ledsen eller gråta. Jag är 60 år och borde veta bättre och hur lätt det är att rasera ett korthus. Det krävs agerande från min sida, inte känslor.

Skrivbordslunch.

Eftersom jag var på Main Street denna tisdag kunde jag både köra en diskmaskin och plocka ur den, men tvätta gick inte för det finns ingen plats att hänga den blöta tvätten på. Känns inte bra att hänga underkläder i Salen, där det visserligen finns plats men där balkonggubbarna kan se in.

Jag tog en friskvårdspromenad i samband med ett ärende. Sen blev jag äntligen hungrig. Jag tog två mackor och päronqwarj som Anna hade köpt till mig. En skrivbordslunch, helt enkelt. Men jag mår fortfarande illa.

Arbetsdagen som sådan var ganska lugn. Jag hade ett möte och ägnade mig åt en del skriverier, mejl, klarspråksfrågor och korrekturläsning. Inget upphetsande eller inget utöver det vanliga. I morrn blev enhetsmötet inställt. Chefen mejlade ut kort information i stället.

∼ ♦ ∼

I kväll blev det kycklingpasta som Anna lagade och vi var tre vid bordet. I morrn äter jag på jobbet i samband med en avstämning med en kollega vid en annan avdelning. På kvällen ska jag åka med Annas snälla mamma och hämta förtäringen till skärtorsdagen.

Kycklingpasta med ost och grönsaker, en alldeles lagom portion för mig.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis ett citat ur boken jag läser just nu, den isländska deckaren Straffet. Det är så… på pricken. Inte ett hål bland orden.

På pricken!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.