Kära dagbok…
Först av allt vill jag tacka Åsa Norling för den fina kommentaren baserad på egna erfarenheter samt tydlighet i avsändare. Och kramen! Till andra som kommenterar vill jag säga återigen att jag inte publicerar anonyma kommentarer. Efternamn och kram verkligen inte behövs, men det var väldigt roligt att få det. Jag har aldrig träffat Åsa Norling, men om jag inte minns fel har jag följt hennes blogg innan hon slutade skriva och en gång i tidernas begynnelse har vi telefonerat. Så roligt att hon fortfarande läser min dagbok. ❤
∼ ♦ ∼
Lördagskvällen blev riktigt mysig på Main Street med tända ljus, god mat och dryck, gottis och ett underhållande och spännande TV-program. Boken jag läser just nu har jag fått för recension, så alltför mycket ska jag inte avslöja om den, men även den är spännande. Det blev tid för läsning igår kväll också.
Anna lagade en ganska enkel och snabbfixad middag. Mitt bidrag var vinet. I inlägget om vinet kan du läsa inte bara om drycken utan var Anna hittade matreceptet.
Anna gjorde kycklinggratäng, mitt bidrag var vinet.
Min portion.
I fredags ökade jag medicindosen på morgonen. Jag har haft vissa ökade biverkningar också, men nu på söndagen när jag skriver detta känns det som om de klingar av lite. Värst har illamåendet varit. Som synes har jag ätit och druckit ändå. Det är lättare att stoppa i sig nåt gott och välsmakande. Skulle jag äta och dricka nåt som bara är nyttigt, men inte så gott, hade jag troligen inte fått i mig så mycket <== en hälsning till den som tycker att jag ska lägga om kosten och dra ner på alkoholen. De första två veckorna efter förmaksflimmerdiagnosen gick jag ner sju kilo. Jag har lagt om kosten under det senaste året – och rört mer på mig – men jag fick problem med hjärtat ändå. Viktnedgången har varit runt 20 kilo totalt om jag räknar långsiktigt. Vidare har jag dragit ner på alkohol och även på kaffe, som är minst lika dåligt för hjärtat som alkohol. Ska jag sluta äta och dricka gott helt och hållet är det inte mycket kvar i livet som är roligt. Vissa dagar har jag svårt att äta över huvud taget. Såna dagar får jag ingen kraft att orka med ett flimrande hjärta. Utöver det är det förstås svårt att recensera viner om jag inte smakar på dem. Vad jag mår bra av vet jag nog bäst själv, givetvis i samråd med min(a) läkare som har medicinsk utbildning. Självutnämnda amatörläkare kan kanske säga vad som är bra för dem själva, men inte för mig.
Lite senare på kvällen blev det ytterligare ett halvt glas rött och goda ostar. Dreamiespåsen med ostsmakande godbitar var dock till katterna.
Lite mer gottis senare. Dreamiespåsens innehåll med ostsmak var dock till katterna.
∼ ♦ ∼
Söndagsstarten var sen.
Biverkningar eller sjukdom, jag vet inte, men… Jag blir väldigt fort trött och jag är trött ofta. I natt sov jag nästan tio timmar med ett kort avbrott för medicinintag och kattutfodring strax före klockan sju i morse.
Illamåendet känner jag av mindre idag och även ryggontet har minskat, mycket tack vare Linnex och Annas massagekudde med värme igår kväll. Jag har inte varit så andfådd, pulsen är som vanligt oregelbunden men lägre än igår. Jag svettas en del, vilket jag nästan inte har gjort tidigare i livet. Det går att duscha och jag tycker att även den biverkningen (svettningar) har minskat. Muntorrheten kommer jag inte ifrån, så det gäller att sköta om tänderna. Yrseln är jag vaksam på, men den har varit OK. Jag har inte haft nån diarré, snarare tvärtom. Tinnitusen ger sig till känna när det är tyst, när det är livat i omgivningen känner jag i stället av ljudkänsligheten och jag blir irriterad och trött. Så när jag vaknade idag, runt 9.30, var det perfekt att dricka en mugg kaffe på sängen och läsa. För när jag vaknade mådde jag ganska bra, som du förstår.
Frukosten blev mindre och nyttigare än igår. Ingen marmelad och brödet var grovt. Anna la till tomater och spetspaprika. I filen hade jag förutom flingor vinbär från Slottsträdgården, banan, tranbär, honung och kanel.
Söndagsfrukosten blev nyttigare än lördagsfrukosten.
Citrus vaktade mig medan jag låg på sofflocket.
Vi fixade till oss snabbt och jag skjutsade Anna till Slottet där hon skulle slutföra en del saker samt plocka ihop sånt som ska hem för vinterförvaring. Jag åkte hem igen och duschade. Därefter satte jag mig vid datorn och skrev en stund och så hann jag med att läsa också. Jag låg på sofflocket och vilade på eftermiddagen. Citrus höll vakt.
När Anna hörde av sig åkte jag till Slottet. Anna packade bilen full av grejor som skulle hem och äpplen. Innan vi åkte hem svängde vi in till Annas snälla mamma med äpplen och så handlade vi lite.
Det var perfekt med resterna av kycklinggratängen till middag. Jag skar lite mer sallad och så hyfsade vi även vinet från igår.
Kycklinggratängen från igår och nyskuren sallade blev perfekt söndagsmiddag.
Anna fixade med vinterförvaring av sina äpplen på balkongen innan det blev dags för kvällskaffe. Eftermiddagskaffet skippade jag eftersom jag ju har skurit ner på kaffet.
∼ ♦ ∼
Jobbväskan är packad. Jag har tagit fram en långärmad farfarströja och en tjock tröja så att jag inte ska frysa när jag går till jobbet i morgon bitti. Morgnarna är kalla, men jag tycker att det är för tidigt för lättviktsjacka.
∼ ♦ ∼
Nästa vecka går jag in i sorgens vecka. På fredag är det sju år sen mamma gick bort, torsdagen därpå är det min pappas födelsedag. Jag tänker på dem och det blir nog ett besök i Domkyrkan för att tända ljus. Det är för långt till graven.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Min arbetskamrat Åsa har verkligen fått mig att fastna för Anna Laestadius Larssons historiska romaner om kvinnor i 1700- och 1800-talets Stockholm. Nyligen lånade hon mig 
Det är så roligt att få post som inte är fönsterkuvert. Ytterligare ett överraskande bokpaket ramlade in i slutet av september 2023. Eller… jag jagade ifatt brevbäraren och slapp på så vis gå till utlämningsställe. Paketet innehöll den tionde och senaste delen i 
Gå till Toffelprofilen
