Fredag eftermiddag och kväll den 27 oktober, lördagen den 28 oktober och söndag förmiddag den 29 oktober 2023: Helg med FEM

Jag publicerar inte anonyma kommenterar.



Kära dagbok…

På fredagseftermiddagen anlände vännen FEM per bil i alldeles lagom fikatid. Anna hann ta en slät kopp kaffe med oss, medan FEM och jag, och i synnerhet jag, mofsade i oss/mig rejält. Jag hade köpt kanelbullar och russintoppar från Butiken på hörnet. Anna sparade sitt fikabröd, FEM åt en av två och jag åt båda mina. Och det var inte slut med ätandet den här fredagen för min del…

Anna och FEM fikar i Salen

Gofika på Main Street med Anna och FEM.


FEM
gick till sitt hotell
för att checka in och vila en stund och Anna gick till jobbet. Själv avslutade jag min arbetsdag och arbetsvecka. Sen vilade jag lite och svidade om, för klockan 17 knackade FEM på ytterdörren igen. Vi besökte fyra affärer på gågatan (de låg intill varandra) innan vi slank in på Churchill Arms för middag.

Där fick vi bra bord och fin service som alltid. Vi åt burgare, det vill säga jag åt en kycklingversion som i princip var två filéer mellan bröd minus bacon. Det smakade så gott med London Pride att jag tog två öl. Jag åt upp allt utom det översta brödet på burgaren!!!


Vännen FEM
var trött efter en natt med dålig sömn
och därpå följande långkörning, jag var trött efter arbetsveckan, så det blev ingen långsittning på puben. FEM följde mig hem och gick sen till sitt hotellrum.

Jag och katterna softade och läste. Lucifer hjälpte mig med bokbytet. Jag bytte boken om en råttkung till en bok med 15 skräcknoveller på engelska, passande nog. Det är ju snart Halloween och på Main Street har förberedelserna för detta startat…


Anna
kom hem runt 21.30.
Vi kollade på Frost som höll på till midnatt. Och ja. Jag åt en halv choklad och cheddarbågar. Lätt illamående (!) stapplade jag i säng och somnade snabbt.

∼ ♦ ∼

Boken Quarter to midnight och morgonkaffe vid köksbordet

Morgonläsning vid köksbordet.

På lördagsmorgonen vaknade jag tidigt. FEM och jag hade kommit överens om att ses vid garaget vid tiotiden, så jag hade gott om tid till dusch, frukost och läsning. Fast… så värst hungrig var jag inte efter fredagens svullande, så det blev en skål fil med hemkokt äpplemos och hallonsylt (Annas, förstås!) och en halv banan samt kaffe. Anna hade semester idag och sov lite längre innan hon skulle iväg på sitt håll.


Vi hade kommit överens, FEM och jag,
att jag skulle köra till Thuns och hon eventuellt köra min bil hem. Jag körde tur och retur och är mycket stolt och nöjd att jag orkade. För mellan körningarna skulle det ju shoppas också. Nån ropade mitt namn inne på affären och bakom mig med en varuvagn stod fina M, min första chef på universitetet. Roligt att ses eftersom jag också mådde bättre än sist vi sågs tidigare i veckan.

Det mesta i min garderob är för stort. Mitt fokus låg på överdelar, typ skjortor och tröjor, samt underkläder. En skjorta, en tröja och ett trepack trosor kom jag hem med också, samt hygien, godis och en julklapp.

 

FEM fikar i Gamlis

FEM fikar i Gamlis.

Innan vi åkte till Main Street behövde vi dock tanka kaffe och macka på Odinsborg i Gamlis. I Gamlis var det springtävling och vi ojade oss över eländet. En fågel sket på min bilruta, så vi fick passera en mack och torka bort detta.

På Main Street vilade vi och hängde över var sin bok. Jag körde två maskiner tvätt och vännen FEM gick till hotellrummet för att byta om före middagen.

Vi hade bestämt oss för att gå till Tegel. Menyn är inte så omfattande där, men det som finns är lagom stort portionsmässigt och gott. Dessutom luktar kläderna inte frityr och stekos som de tyvärr gör efter besök hos Churchill…

Räkpasta på Tegel

Räkpastan på Tegel var god, servicen usel.

Tyvärr lämnade servicen på Tegel ett och annat att önska. Ägaren var inte där. I hans ställe skötte en yngre manlig förmåga som talade amerikansk engelska, mest med en lika manlig bargäst. Att det kom två kvinnliga gäster som ville äta middag upptäckte han först sedan en av dem själv skuttat efter menyer. Under de timmar vi var där besöktes puben mest av, vad det verkade som, barkillens kompisar, som alla också talade högljudd amerikansk engelska. Även barkillen var högljudd och hans kommenterar om vissa gäster, oss bland annat och ytterligare ett par andra, gjorde att jag förstod att vi inte var hans kompisar.

Maten var dock helt OK, jag åt räkpasta, FEM åt oxfilépasta. Men vi hade inte beställt pommes till maten, nåt som barkillen levererade… Och plockade bort (efter att FEM snott en pommes). Pommes till pasta liksom… Vem tänkte inte..?

Denna gråkalla lördagskväll skildes vi åt i hörnet S:t Persgatan – Storgatan och jag gick hem till katterna. Jag vattnade krukväxterna och pratade lite med dem (krukväxterna). När Anna kom hem såg vi Saknad, aldrig glömd och därefter en skräckfilm, The Others. Filmen var, sin ålder till trots (+20 år) riktigt läskig och speglade stämningen riktigt bra. Tur att det fanns choklad att gnaga på…

∼ ♦ ∼

På söndagsmorgonen vaknade jag 6.30, men igår var ju klockan 7.30 vid den tiden, så… Jag klev upp och tog medicin, sopade hallen och tömde kattpottorna. Inte kunde jag somna om efter det! Jag fixade kaffe och så läste jag fram till klockan nio. Det märks, förresten, att det börjar närma sig Halloween – både på mina medicinboxar och min litteratur…

Jag tog reda på gårdagens två maskiner rena och torra tvätt och la in det som inte skulle strykas. Sen rev jag fram strykbrädan och strök det som skulle strykas. Efter söndagsduschen åt jag frukost, men eftersom jag har ätit så mycket i helgen var jag inte särskilt hungrig. Det fick bli en macka med bredbar leverpastej. Jag blev tvungen att jobba en stund efter frukost.

Vännen FEM checkade ut från hotellet och kom på förmiddagsfika på Main Street. Anna hade familjekaka kvar från gårdagen så den fick jag bjuda FEM på. För egen del åt jag russintoppen jag köpte till Anna i fredags – som hon inte ätit upp utan hade erbjudit mig på en lapp i morse. FEM och jag pratade en liten stund och gjorde sen som när vi var små: läste ihop i tystnad.

Nu är jag ensam igen och idag kändes det väldigt ledsamt. Jag har gått i trappor och vinkat av FEM samt gått ner med sopor för att få lite motion. Diskmaskinen jobbar i köket och jag har också jobbat lite, det vill säga styrt om lite i kalendern för morgondagen. Jag har bestämt mig för att gå och lämna prov på husläkarmottagningen i morgon bitti, så är det gjort.

I morrn går vi in i veckan med både Halloween och Allhelgona… För min del innebär det en halv extra ledig dag (fredag).

Balkongutsikt lördag skymning 28 okt 2023

Halloween först, Allhelgona sen är på gång.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

The Others (2001)

Ett inlägg om en skräckfilm. Och nej. Jag publicerar inte anonyma kommenterar. Gör om och gör rätt.



The OthersIbland ska en bara ha lite tur när det gäller film. Ofta har jag inte tålamod att leta upp nåt bra att se. Många gånger har det blivit skräp. Men en lördagskväll strax före Halloween 2023 råkade jag på The Others (2001). Inte trodde jag att filmen hade +20 år på nacken.

Händelserna i filmen utspelar sig 1945. Grace  bor i stort hus ensam med sina två barn Anne och Nicholas. Barnen tål inte solljus och gardinerna måste vara fördragna. Graces man Charles är soldat och har inte återvänt från kriget. När filmen börjar har tjänstefolket gett sig av mitt i natten. Men så knackar tre nya på dörren – mrs Mills, mr Tuttle och Lydia – och erbjuder sina tjänster. Först blir barnen övertygade om att det spökar i huset, sen Grace…

Det här är riktigt ruggigt. Spänningen byggs hela tiden upp. Som tittare blir jag galen på den retsamma Anne, men sen visar det sig ju att hon har rätt – det spökar verkligen i huset. Många skumma saker händer. Det stampas på övervåningen och mot slutet har nån tagit ner alla gardiner. Slutet i sig har en riktig twist som gör att den här skräckfilmen verkligen håller, trots sin ålder. Skådespeleriet är dessutom kanonbra.

Toffelomdömet blir det högsta för denna läskiga skräckis.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Film, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Råttkungen

Ett inlägg om den andra delen i Vanessa Frank-serien.



Pascal Engmans bok RåttkungenFör ett tag sen gjorde jag en ny författarbekantskap inom deckargenren, Pascal Engman. Anna har köpt hans två första böcker i serien om polisen Vanessa Frank. Jag passade förstås på att låna båda. Nu har jag läst även del två, Råttkungen. Första delen var en tegelsten, andra cirka 100 sidor kortare. Bättre eller sämre?

Flera olika ingångar är det även i den här boken. Bland annat hittas en ung kvinna och småbarnsmamma död i sin lägenhet i Täby. Kvinnan är knivhuggen över tjugo gånger. Vanessa Frank tar sig an utredningen och inser snart att det är nåt stort och viktigt som inte riktigt stämmer. Incels är ett digitalt nätverk som består av kvinnohatare. De involverade söker upprättelse från kvinnor som aldrig mött deras blickar. Detta innebär att många liv står på spel. Det kan vara allt från småbarnsmammor till unga journalister… Frågan är bara vilka i berättelsen som är med i Incels.

Som sist lyckas författaren knyta ihop alla ingångar och få till ett logiskt händelseförlopp och ett rafflande slut. Jag uppskattar mycket hans förmåga till karaktärsteckning, även av kvinnorna i boken. Det här är en oerhört spännande kriminalroman. Uppföljare till en lovordad bok brukar sällan hålla samma klass, men det tycker jag definitivt att den här gör. Såväl det språkliga som själva storyn håller hela vägen ut. Nu får vi jaga del tre!

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Vanessa Frank-serien:

  1. Eldslandet 
  2. Råttkungen (läs inlägget ovan!)
  3. Änkorna
  4. Kokain
  5. X
  6. Bestseller

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 26 oktober och fredagen den 27 oktober 2023: Mysigt sätter sina spår…

 



Kära dagbok…

Ostassiett kex vin och boken Råttkungen

Mysiga hemmakvällar med nåt gott att tugga på och dricka sätter sina spår.

Mysiga hemmakvällar, ja… De är verkligen mysiga, men… om de omfattar inmundigande av onyttigheter sätter de onekligen sina spår. Igår kväll hämtade jag Anna efter jobbet med bil eftersom det var sent, kallt och mörkt. Vi dukade fram var sin ostassiett och till den tog vi var sitt glas Copertino.

Det var ju inte så smart för min del eftersom det är fredag och vägning idag. Nåja, jag har gått ner så mycket i vikt att en viktuppgång på 1,4 kilo under en vecka är tillåtet. Fast mycket! Muskelmassan har ökat en hel procent, fettprocenten i kroppen har minskat lika mycket. Bentätheten ligger på samma nivå som förra fredagen. Vattenprocenten i kroppen låg åtta tiondelar högre och BMI har stigit fem tiondelar än för en vecka sen. Nu får jag kanske tänka mig för lite mer kring vad jag stoppar i mig. Fast jag börjar på måndag för nu är det ju helg och då tänker även jag unna mig.

∼ ♦ ∼

Termometern i köket visade runt två grader när jag kom upp i morse. Det var kolmörkt och katterna kisade med ögonen när jag tände lampor för att inte snubbla över dem eller nåt annat. De masade sig fram till sina matskålar där jag hade hällt upp fisk till Lucifer och biff till Citrus. Så tömde jag kattpottorna före dusch och veckans hårtvätt (ja, jag tvättar håret med schampo endast en gång i veckan!) samt min egen frukost. Sen behövde Lucifer och Citrus vila och de gör det som alltid med stil…

 

Bitmoji jag bär böcker

Jag publicerade lästips på vårt intranät i morse.

Vid jobbdatorn hade jag lite problem med det skyddade nätverket, men till sist fick jag liv i det och kunde publicera en text med lästips på vårt intranät. Vidare grejade jag lite med fjärrpublicering av texter på skärmar innanför skalet på jobbet. Det tar tid innan det slår igenom och detta skapar frustration och oro. Dessutom måste jag be nån arbetskamrat på plats att kolla hur det ser ut eftersom länken jag har till skärmen inte heller uppdateras i första taget. Nu löste sig allt, men ändå. En liten sak tar för lång tid. En kan undra hur publiceringen ska ske efter bytet av webbplattform om mindre än en månad. Ingen har sagt nåt om detta och själv vågar jag knappt andas om det.

Dagens två Zoommöten klarades av på en halvtimme under förmiddagen. Skönt! I eftermiddag anländer vännen FEM, så dessa rader skrev jag på förmiddagsrasten och lunchen. Jag tänker sluta tidigt idag och försöka orka äta middag med FEM på lokal framåt kvällningen. Hjärtfrekvensen/pulsen låg hyfsat i morse och om jag klarar av att inte stressa upp mig kanske jag klarar av ett besök utanför hemmet. Enda kruxet har varit magen som, så att säga, har levererat lite för ofta idag. FEM är ingen nattuggla och har dessutom en långkörning bakom sig, så gissningsvis är jag tillbaka på Main Street innan Anna har slutat jobba i kväll.

Wefie jag och FEM tillgjort glada

Jag och FEM i somras.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 25 oktober och torsdagen den 26 oktober 2023: Behöver mysiga hemmakvällar!

 



Kära dagbok…

BitmojiTofflan sopar

Minst en gång i veckan behöver vi dammsuga hemma.

Onsdagskvällen blev en riktigt mysig hemmakväll. Nu är jag inte ironisk. Faktiskt. Jag behöver mysiga hemmakvällar mer än nånsin nu när jag inte är kurant. Mina krav är inte så stora. Framför allt behöver jag lugnet eftersom jag har en tendens att bli hetsig och lätt uppstressad.

Jag är till exempel rätt ofta stressad över att det behöver dammsugas hemma minst en gång i veckan på grund av katthår och kattsand. Men kanske jag orkade ta en del och hinner senare. I kväll dammsög jag sovrummet, badrummet, Salen, katternas toalett och Bokrummet. Kanske Anna hinner och orkar ta kök, hall, matrum och gästtoaletten i morrn.

Igår efter kvällsmaten etc såg vi två intressanta TV-program på raken. Det ena var andra delen av en dokumentär och handlar om Tinderbedragaren – vars namn min sambo naturligtvis luskade ut via sin älskade mobil. Dokumentären består av totalt tre delar och den tredje går klockan 21 på TV4 i afton. Jag väntar med att se även den delen på TV4 Play tillsammans med Anna. Det andra programmet vi såg var första delen av fyra av brittiska psykologiska thrillern The Catch, även den på TV4 Play. Båda programmen var spännande, fast på olika sätt.

∼ ♦ ∼

Torsdagsmorgonen var mörk. Tänk att vi ska få tillbaka en timme i helgen, då blir morgonen ljusare, men kvällen mörkare. Jag gillar som bekant inte detta hattande med klockan hit och dit. Katterna lär stå utanför sovrumsdörren och skrika efter mat lika tidigt som vanligt, till exempel. I morse fick de vänta på frukost tills jag klev upp 6.15. Då serverade jag fisk, vilket inte passade lilla fröken (Citrus), som i stället fick kyckling. Lucifer sprang fram och tillbaka mellan matskålarna, överlycklig att det fanns två skålar med fiskmat till honom. Så var det ju inte tänkt, men så blev det. Våra katter är rätt bortskämda, ja. Smörgåsbord, snudd på.

 

Citrus på golvet vid skrivbordet

Övervakerskan Citrus på plats.

Jag satte mig för att jobba vid sjutiden. Då hade jag tömt kattpottorna också, förstås. Övervakerskan kom och ställde sig vid skrivbordet, så jag hade inget annat val. Det vill säga inget annat val än att jobba och ge henne godis från skrivbordslådan… Kolla den uppfordrande blicken!

På förmiddagen hade jag ett par möten och på eftermiddagen förberedde jag intervju, fotografering och artikel nummer fyra i serien jag skriver om pristagarna.

Däremellan tog jag en friskvårdspromenad för att köpa lunch och sen åt jag lite lunch också. Det känns inte helt OK att använda en del av friskvårdstimmen för att gå och handla, men jag hade inget val. Det fanns ingen qwarj hemma och det vill jag ha när jag lunchar på Main Street. Jag tog dock en omväg till Korgtassen, så själva promenaden blev totalt sett 30 minuter. Det var inget skönt promenadväder utan ruggigt och blåsigt.

 

Lax potatis sås tomater knäcke med kaviar och boken Råttkungen

Laxmiddag med Råttkungen.

Anna började jobba klockan 13 och ska fortsätta ända till 21.30. Hon åt därför middag på jobbet, medan jag fick äta laxen hon köpt igår på egen hand på kvällen. Eller egen hand och egen hand… litterärt sällskap och kattdito hade jag ju. Vissa föredrar människomat och kattgodis framför kattmat av lamm som serverades till aftonen.

Av maten fick jag energi nog att dammsuga en del av rummen i lägenheten – se ovan. Ett tag tänkte jag tvätta också, men nä, det fick vara nog.

Så telefonerade jag med vännen FEM om väder och sånt inför hennes bilresa hit i morrn. Vädret ser inte alltför lovande ut och det kan komma snö på söndag när hon ska åka hem. Idag var det dock en riktig höstdag. Medan jag dammsög i sovrummet tog jag en bild på den gula världen utanför i allén utanför med en liten svartklädd människa på stigen. Innanför fönstret tar jag åter en mysig hemmakväll.

Höst i allén gula löv svartklädd människa

Gul värld utanför sovrumsfönstret, mysig hemmakväll innanför.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

FN-dagens kväll och onsdagen den 25 oktober 2023: En Besvärlig Person med dåligt samvete

 



Kära dagbok…

Löv på trappsteg

Jag ville trappa upp lite, men det blev intet av det.

Tisdag kväll och jag mådde fint, onsdag morgon hemma, samma lika. Så gick jag till jobbet i morse och tog ut mig på vägen antagligen. Jag tog mig i alla fall till jobbet, men var yr, andfådd och mådde illa. Ont på vänster sida över hjärtat. Pulsen var normal, konstigt nog. Idag var det nätverksträff för kommunikatörer hela dan på jobbet och jag hade sett fram emot att delta. Jag fick avstå, det gick inte. Bröt ihop lite inför några arbetskamrater, men alla är så snälla och omtänksamma och säger åt mig att tänka på mig själv och hälsan först.

Min första enhetschef på universitetet, hon som anställde mig, kom förbi av en tillfällighet. Jag fick en stärkande kram av henne. Vilken chef gör så? Jag blir rörd och gråtmild och väldigt glad för människors omtanke. En arbetskamrat satte sig i skrivbordsstolen bredvid min och pratade en stund. Mina arbetskamrater har nog mer accepterat att jag är sjuk än jag själv. Jag är inte där än. Det blir sånt bakslag psykiskt också när jag efter en ganska bra vila i helgen och två bra arbetsdagar, som gjorde att jag nästan var redo för att trappa upp och öka tempot, blir jättedålig och måste avstå från evenemang, träffar etc. I stället satte jag mig vid datorn och gjorde en del småfix samt skrev. Att skriva ger mig andrum och kan få mig att glömma yrslar, tokskuttande hjärtan och rädslan att plötsligt och ohämmat bara börja kräkas.

Dessutom får jag dåligt samvete gentemot människor runt omkring mig. Känner mig som En Besvärlig Person. Kanske har några läst en bok om såna eller gått en kurs. På jobbet känner jag mig… omhuldad. Men jag blir så… besviken. På mig själv och min jävla kropp som inte orkar.

Konsten att hantera besvärliga personer

Nån kanske har gått en kurs..?


Mitt på dan försökte jag peta i mig lite lätt lunch.
Den som nån gång i livet har mått illa vet hur lätt det är – NOT! – att äta när en mår illa. Och efter jag hade ätit min macka och yoghurt och ägget i Råttkungens sällskap fick jag rusa in på toa. Inte konstigt att jag går ner i vikt, för vissa dar får jag inte i mig tillräckligt med näring och det jag behöver. Andra dar får jag i mig bra – och även mindre bra – ätbara ting. Ibland är det smickrande att få höra att jag ser så pigg och fin ut, att jag har gått ner i vikt. Men jag får också höra att jag ska köpa mig ett nytt gäng kläder för allt är för stort. Och ja. Jag vet. I rätt många av mina kläder ser jag ut som en clown, det tycker jag själv. Men varför är det så viktigt för andra att kommentera mitt utseende när jag inte frågar efter det? Tänk!

Jobblunch med boken Råttkungen

Utseendet på min jobblunch som jag intog i Råttkungens sällskap.


Efter lunch såg jag att det föll några glesa snöflingor utanför…
Hoppas att de håller sig just glesa och att det inte blir nåt vitt täcke på marken än på länge. Det blev inte så mycket mer och jag fortsatte att jobba med diverse. Bland annat påbörjade jag en ny artikel. I morrn och på fredag blir det jobb hemifrån. Det tycker kroppen till den här besvärliga personen känns bra. Anna jobbar kvällar då och på fredag kommer vännen FEM. Det ska bli så roligt!!!

∼ ♦ ∼

Böckerna The writing retreat och Råttkungen

Bokbyte igår från en sorts spökhistoria till andra delen i en deckarserie.

Som synes på lunchbilden ovan blev det bokbyte igår. Jag läste ut en riktigt bra debutthriller med litterära förtecken tillika nästan en spökhistoria. Sen grabbade jag tag i den andra delen i deckarserien om Vanessa Frank, den som Anna har börjat köpa och läsa – och jag lånar av henne. Inte tyckte jag att jag läste så mycket igår kväll, men det jag läste då och till frukosten i morse var nästan 70 sidor, det vill säga 16 procent av boken, enligt Goodreads.

 

Mer läsning blir det i kväll och inte så mycket hushållsarbete. Diskmaskinen lämnade jag till Anna, som var ledig, att plocka ur under dagen. Hon tog sig också till Slottet på dan för att göra diverse och har monterat ner en möbel som ska kastas på återvinningen. Jag har tagit reda på gårdagens rena och torra tvätt. På vägen hem från Slottet köpte Anna med sig räkstubbe. Det blev vår kvällsmat tillsammans med var sitt glas vitt vin. Jag åt långsamt för att magen inte skulle reagera framåt eller bakåt.

Räkstubbe och ett glas vitt

Räkstubbe och vitt vin till kvällsmat.

∼ ♦ ∼

Och ja. Det var FN-dagen igår. Det var därför det flaggades på bussar och på Uppsala slott där till exempel Dag Hammarskjöld växte upp. Bilden på Uppsala slott i från igår i repris här nedan. Det syns inte, men på den låga delen av slottstaket, där vi knatade omkring förra året vid ungefär den här tiden, sitter en flaggstång och svenska flaggan var hissad.

Slottet från Urbans rum

Uppsalas rosa slott där Dag Hammarskjöld växte upp.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Sociala medier, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

The writing retreat

Ett inlägg om en thriller med bokliga förtecken.



Julia Bartz bok The writing retreatEn lördag i oktober 2023 slank jag in på English Bookshop. Som så ofta hittade jag ingen av böckerna på min inköpslista. Men den här gången kom jag ändå inte ut lottlös. Två böcker följde med hem. Den första, Julia Bartzs bok The writing retreat, har jag alldeles precis läst ut och slagit ihop pärmarna på. Författaren blev en ny bekantskap.

Det här är en thriller med bokliga förtecken. Boken handlar om fem kvinnor som får komma på en månadslång skrivretreat hos den kända skräckförfattaren Roza Vallo. Alex är en av de fem. Som kämpande författare med svår skrivkramp är hon förstås exalterad över möjligheten. Uppgiften kvinnorna får är att skriva en hel roman från början till slut. Den som skriver den bästa boken för ett utgivningskontrakt som ska ge en sjusiffrig inkomst. Det är förstås Alex dröm som hon nu känner att hon är nära att uppnå. Men sen upptäcker hon att inget är sant. Kvinnorna dör, en efter en, vettskrämda, instängda och insnöade. Alex måste avsluta sin roman för att rädda sig.

Författaren bygger skickligt upp en läskig stämning. Roza är i mina ögon lynnig och obehaglig, svår att få grepp om. Kvinnorna är osäkra, söker sig till varandra, skapar relationer och band. Frågan är vem/vilka de kan lita på. Det blir en riktig studie i mänsklig psykologi samtidigt som det är en sorts modern spökhistoria. Var och en av karaktärerna skildras stilsäkert och jag som läsare kan skapa mina egna bilder och uppfattningar om dem. Två av kvinnorna känner varandra sen tidigare. De har gått från att vara bästa vänner till att vara riktiga ovänner. Ovänskapen mellan dessa två är en viktig ingrediens i berättelsen. Det är en hel del sex i boken, vilket givetvis gör att pryda jag rodnar. Vidare är det flera HBTQ-teman, eller snarare med betoning på L.

Boken är välskriven med många finurliga ordvändningar, men själva berättelsen är också annorlunda. Detta till trots är boken inte svår att läsa på originalspråket, amerikansk engelska. Jag tycker att det här är en riktigt ruggig bok som passar utmärkt att läsa när det börjar bli kallt och mörkt.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdagen den 24 oktober 2023: Rosa morgon, rocky road

Nej, jag publicerar FORTFARANDE INTE anonyma kommentarer. 



Kära dagbok…

Slottet från Urbans rum

Uppsalas rosa slott.

Tisdagsmorgonen gick i rosa. Det var två grader varmt, ingen direkt vind, men sol. Uppsala blev rosa precis som sitt slott. Slottet måste ha fått sin färg bestämd efter solljuset en oktobermorgon… Det var omöjligt att låta bli att fota.

Ytterligare en mötesdag på jobbet idag, men bara tre möten och det sista för dan halverat. Skönt! Jag har också fått bokningar framöver, bland annat med mina chefer som vill planera för min kompetensutveckling och mitt vidare arbete. Vilket ju är svårt. Omöjligt, skulle jag säga, om jag inte har fått ordning på hjärtat före den 15 november när det avstämningsmötet ska vara. Är det bättre att jag är sjukskriven? Jag funderar… Det är inte helt enkelt. Jag vill nämligen jobba, men helst inte med stressiga uppgifter tills hjärtat slår som det ska. Om det nu kan göra det. Det känns som om vägen fram är lite… stenig. Rocky road, liksom.

Stenar

Rocky road…


Jag mådde ganska bra den här tisdagen
. Hjärtfrekvensen har varit rätt normal, vid en mätning på förmiddagen skuttade den upp till 129. Annars har den hållit sig runt 70nånting, vilket är OK. Men jag har varit trött idag, det är väl det som har känts tyngst. Sen känner jag en liten smärta, ett tryck på vänster sida över hjärtat. Det kan vara oro, det kan vara hjärtat, jag vet inte.

Under lunchen försöker jag alltid ta det lite lugnt, sitta avskilt och läsa, för att få ner frekvensen och oron. Det funkar ibland, ibland inte. Mot slutet kom Stora A och vi pratade en jobbgrej. Men det var helt OK. Jag störde Stora A tillbaka under eftermiddagsrasten.

Jobblunch med boken The writing retreat macka yoghurt o ägg

Avskild jobblunch med läsning.

∼ ♦ ∼

I kväll jobbar Anna. Själv handlade jag en kasse matvaror på vägen hem från jobbet. Anna hade mysat till det i hallen med stjärnor från Lenas stjärnor och ljusa idéer, men också kokat tomatsoppa. Jag fick ta en skål till kvällsmat. Hemgjord tomatsoppa smakar annorlunda än den jag köpte med hem, Keldas tomatsoppa, men båda är goda.


Jag tvättar, kör en diskmaskin och läser,
dock inte böckerna nedanför, för dem har jag inte införskaffat. Det är inte många sidor kvar i den läskiga boken om skrivretreaten som jag köpte för ett par lördagar sen. Den här tiden på året är det extra passande med läskiga böcker, så jag tänker mig att bokbytet blir till en annan läskig roman…

Nånting jag skulle kunna göra är att skriva om Augustpriset, men jag tröttnade för några år sen. Jag fick då i uppdrag och läsa och recensera ett par av de nominerade verken. Detta gjorde jag inte bara ett år utan flera. Ganska mycket tid la jag ner på att läsa böckerna och skriva om dem samt puffa för dem i olika sociala medier vid ”rätt” tidpunkter. Och sen fick jag inte ens vara med på festen, så att säga. Jag kände mig utnyttjad och till sist tackade jag nej till medverkan ett år. Det har jag inte ångrat. Jag följer ändå vilka som nomineras och vilka som blir belönade – och det är inte sån stor skillnad jämfört med tidigare. Vissa författare återkommer mer eller mindre regelbundet bland de nominerade. Två av böckerna som är nominerade i år har jag i vart fall tänkt läsa. Det är Lena Anderssons bok Studie i mänskligt beteende och Andrev Waldens bok Jävla karlar.

∼ ♦ ∼

Tänk att det blir normaltid i helgen, natten mellan lördag och söndag. Vi får tillbaka en timme och den tiden ska jag njuta av. Du, kära dagbok, får njuta av ytterligare ett par bilder tagna i morse, när Uppsala var… rosa. Jag vill bara tillägga att jag inte har använt nåt filter.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndag kväll den 22 oktober och måndagen den 23 oktober 2023: Hänger olika, även en glitterpinne

 



Kära dagbok…

Det verkar kanske som om jag hänger en hel del på centralen i Uppsala. Ja jag brukar gå dit de kvällar när jag ska möta Anna från tåget. Så en kan väl också säga att Anna åker tåg en hel del. (Skälet till att jag möter henne är att det kan vara stökigt i området om kvällarna.) Sånt vi ägnar oss åt när vi är lediga. Jag själv åker mest tåg när jag ska till Stockholm, sällan längre än så, då blir det bil. Och till Stockholm åker jag inte längre så ofta – vad ska jag göra där? Anna och jag var där några dar i somras, men då var det skitväder och jag mådde skit. Nu jobbar vi, ganska olika tider, och när vi är lediga, ganska olika tider, gör vi mest saker på var sitt håll även när vi är lediga samtidigt. Vi gillar också att hänga med olika människor. Jag har accepterat att jag inte är så kul att hänga med, det är sånt jag bara får finna mig i. Andra får också finna sig att jag inte tycker att de är kul att hänga med. Men jag har inte accepterat att jag inte orkar med att göra saker. Det går inte att bestämma att göra saker med mig, för mycket hänger på dagsformen. När det gäller min sambo och mig själv gillar vi att göra olika saker till viss del. Till viss del gillar vi samma. Livet är så. Och vi är två olika individer. Vi varken ringde eller messade varandra särskilt mycket i helgen heller. Man tror kanske att man efter 16 år ska växa ihop. Så mossiga är inte vi. Samtidigt kan jag sakna det och längta efter det. Men jag ville inte störa Anna i helgen. Dessutom vet jag att hon har många som behöver hennes omtanke och jag står inte högst upp på den listan.

Perrong Uppsala central

På perrrongen igen…


Nån matlagning blev inte aktuell igår.
Jag ringde (!) och erbjöd Anna ostar och kex vid hemkomsten. Anna hade ätit middag på eftermiddagen, så det blev hennes kvällsmat och min söndagsmiddag. Jag öppnade en flaska Copertino av årgång 2015. Den är inte riktigt lika bra som 2013, men helt ok till ostar och till det priset. Sen sov jag gott och hårt och vaknade inte en enda gång under natten.

Ostassiett till söndagsmiddag

Kvällsmat för Anna, söndagsmiddag för mig.

∼ ♦ ∼

Lönnen vid Fyrisån Walmstedtska gården höst

Lönnen, nu utan ganska många löv.

I morse vaknade jag till en typisk höstmorgon. Grå, lite kall, lite blåsig. Många löv har blåst ner från träden nu, men lönnen vid Walmstedtska gården är fortfarande vacker, fast på ett annat sätt än för bara nån vecka sen.

Måndagen innebar fyra möten och där emellan skrivjobb. Två möten var via Zoom, två IRL. I veckan som kommer är det nätverksträff på onsdag, nåt jag tänkte försöka delta i. Men det är heldag och jag vet inte hur jag orkar. På torsdag är det kompetensutveckling med en extern aktör. När del ett hölls förra veckan var jag med via Zoom. Jag tyckte inte att det gav så mycket, det handlade inte om det jag jobbar med. Så jag får se hur jag gör på torsdag.

Lunchen blev inget annorlunda än en vanlig jobblunch. På eftermiddagen förberedde jag en intervju genom att fila på några frågor samt deltog i ett IRL-möte med vår upphandlade fotograf. Bästa mötesordföranden hade ordnat godsaker och hela mötet gick just i godhetens tecken och högsta samförstånd.

Men bäst av allt blev det nog efter jobbet idag. För plötsligt fick Anna och jag till en liten dejt. Vi strålade samman i centrum där hon skulle göra ett ärende. Att gå genom centrum är ingen omväg för mig när jag går till och från jobbet, utan en av vägarna jag kan välja. Efter utfört ärende och en promenad på gågatan hamnade vi på Opa där vi åt kycklingspett till middag. Vi kom hem till Main Street i lagom tid för min kvällsmedicin – och katternas middag, förstås. Och medan vi grejade med sånt en gör när en kommer hem efter en arbetsdag berättade Anna att det inte är omöjligt för oss med en Stockholmshelg framöver. Som om hon vore tankeläsare kring vad jag har lust med! I dagsläget är det svårt att boka nåt eftersom jag nog helst vill få tid för konverteringen först. Men att möjligheten finns gjorde tillvaron genast ljusare.

Kycklingspett och öl på Opa

Måndagsspett på Opa.

∼ ♦ ∼

Den här veckan hoppas jag går snabbt, för till helgen kommer vännen FEM till stan för att hälsa på mig. Nu är det också bara att hoppas att orken finns där så att vi kan göra nåt roligt. Det var ett tag sen jag gjort just ”nåt roligt” tillsammans med nån. Att läsa bra böcker är förstås ”nåt roligt”, men det är ju sånt jag gör när jag ensam. Anna har tagit semester på lördag, men inte för att hänga med oss utan för att tillbringa dan med sin familj. Då passar det bra att jag hänger med FEM, som på sätt och vis är min familj – hon är nästan en syster.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… måste jag få tramsa lite. Allt är inte död, sjukdom, jobb eller allvar i mitt liv. Denna glitterpinne förevigade jag i morse på väg till jobbet. Nån tärna som tränar för Luciatåg, eller?

Glitterpinne Walmstedtska gården

Glitterpinne.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 21 oktober och söndagen den 22 oktober 2023: Kan det inte bara sluta slå, hjärtat mitt, om det ska bete sig så här?

 



Kära dagbok…

Selfie lördagskväll 21 okt 2023

Trött med bultande och fladdrande hjärta på lördagskvällen.

Jag blir så trött. Lördagskvällen innebar åter höjd hjärtfrekvens. Högre än på fredagskvällen. Det bultade och fladdrade i bröstkorgen och det var inte psykiskt. En mätning visade att frekvensen hoppade mellan 138 och 157. Det är otroligt obehagligt för den ska ligga mellan 50 0ch 100. Det gör mig fysiskt trött och illamående. Kan det inte bara sluta slå, hjärtat mitt, om det ska bete sig så här? Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att dö i oktober. Det gjorde min mamma. Oktober… då är det höst och jag älskar hösten, förutom de sorgliga årsdagarna. Men om jag dör skulle jag ju inte känna av dessa dar utan förhoppningsvis få vara med mina nära och kära. Inte vet jag vad som händer när en dör. Jag önskar att det känns som att somna och inte vakna här på jorden igen utan hos dem som en har saknat. Det känns som jag är färdig här. Det finns inget mer jag kan göra och de som inte vill ha mig här är fler än de som vill.

∼ ♦ ∼

Kaffe och boken The writing retreat på sängen

Jag hade läst 35 procent av boken innan jag öppnade den i morse.

I morse vaknade jag 6.23 och hade ont i magen. Det blev till att springa på toa – och ja, jag hann. Katterna fick mat och lite gos, jag tog morgonmedicin och fördelade veckans morgondoser, men sen kröp jag ner i sängen igen. Jag hade svårt att somna om, så jag mobilsurfade en stund innan jag slutligen lyckades. Klockan var över åtta när jag vaknade för gott den här dan. 

Som vanligt blev det läsning och kaffe på sängen. Enligt Goodreads hade jag läst 35 procent av boken när jag slog upp den i morse. Nu har jag läst lite till.

Morgonen var blåsig och fuktig, men hittills har vi nog sluppit det mesta av Babet.

Efter morgonkaffet ställde jag mig vid strykbrädan. Det var skönt att få undan lite, för det hade inte hunnit bli så mycket i strykkorgen. Vidare har jag vattnat krukväxter och tömt kattpottorna, förstås.

Jag hade inte tänkt att ge mig ut förrän i kväll när jag ska möta Anna vid tåget. En kan ändra sig! För jag ringde Annas snälla mamma och hon bjöd över mig på eftermiddagskaffe. Nån som vill umgås med mig och det värmde mitt sjuka hjärta. Jag hann också upp till stan på ett par ärenden som jag glömde göra igår.

Söndagsfika hos Annas snälla mamma

Söndagsfika hos Annas snälla mamma.


Tyvärr mådde jag illa när jag var på söndagsfika,
men ett wienerbröd slank ner.  Resten fick Annas snälla mamma spara till kvällskaffet. Jag tänkte på min lilla mamma, som har namnsdag idag. Hon skulle ha gillat att fika med oss!

Återstod att fundera över nån middag. Sånt en inte vill tänka på. Så jag ringde till Anna och vi kom överens om att ta nåt litet tillsammans i kväll när hon har kommit hem. Till dess borde mitt illamående ha gått över.

∼ ♦ ∼

I morrn är det en ny arbetsvecka. Jag har hängt fram rena kläder och packat jobbväskan.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer