Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Det går upp, upp, upp!

Vilken fantastisk dag jag har haft! Nu har jag jobbat i fyra veckor på IT-avdelningen vid Uppsala universitet. Det har funnits stunder när jag har tvivlat på, min förmåga, om jag verkligen fixar mitt nya jobb. De stunderna kommer fortfarande, men är efter idag förminskade till ögonblick, glimtar. Och det är bra! En ska inte vara för säker på sig själv. En ska inte heller vara för osäker. Det känns som om vägen jag har slagit in på nu bara leder åt ett håll: uppåt!

Det har varit fullt ös hela dan – och jag gillar det! Det stimulerar mig och gör mig piggare. För få – eller för tråkiga uppgifter – gör mig trött och seg. Här tvingas jag vara alert hela tiden. Dan inleddes med ett bra och ganska layed back möte i en arbetsgrupp. Den avslutades med ett möte vid ett konferensbord där tankar och ord möttes i samförstånd och samarbete. Och respekt. Respekt för varandras kompetenser. Innan jag loggade ut för dan fick jag till och med ett tack via e-post – för att vi hade haft ett sånt bra möte!

Under förmiddagen upptäckte jag och en före detta kollega från SLU att vi numera har samma arbetsgivare. Det var ett glatt återseende i cyberspace – LinkedIn är ett förträffligt yrkesnätverk! Nu hoppas jag att det ska ordna sig för min kollega som har en tillfällig anställning som tar slut vid årsskiftet. Jag vet hur det är att ha såna och vad det gör med ens liv när det hela tiden ställs på stand by.

Skädda var nåt nytt på tallriken för mig.

Mitt på dan åt jag skädda till lunch. Det tror jag inte att jag har ätit tidigare. Det är en fisk. Jag lär mig mycket nytt varje dag – även när det gäller mat. Skäddan var god om än lite smaklös i sin vita sås, men blomkålen och till och med morötterna som serverades till åt jag med njutning. För att inte tala om färskpotatisen… Den liksom smälte i munnen…

Jag satt en stund i solen med mitt kaffe på maten och läste ut en bok innan jag gick in till mitt svala kontor. Det är skandinaviska författare som gäller den här månaden. Jag började med en finsk-estnisk och fortsatte med en dansk. Sinsemellan är författarna mycket olika. Spännande!

Från finsk-estniskt till danskt i Toffelhänderna.

Innan jag fick besök på rummet av chefen på eftermiddagen kom ett sms från min förra arbetsplats om en träff i nästa vecka. Å så glad jag blev! Senare på eftermiddagen blev det emellertid väldigt trångt den dan på grund av möten, men vi trollar.

Chefen och jag jobbade så hårt med översynen av våra externa webbsidor att jag blev svettig på ryggen. Men fasen så bra vi jobbar ihop – saker och ting blir gjorda! Vi testar först, smakar på formuleringar och utseende och fattar nästan exakt vad den andra menar. Efter ungefär en och en halv timmes jobb vid datorn blev det dags för dans sista möte, det jag ordade om i början. Det dök upp ett akut behov av en kommunikationsinsats och det kändes så bra att vi kunde planera insatsen och fördela vem som gör vad ett par timmar efter att jag fått ett första, kort besök på rummet. Sånt här gillar jag!

Jag förtjänade detta.

Vägen hem blev mycket lång för idag tar folk studenten. Jag tog därför en lång omväg hem. En maskin tvätt har jag åstadkommit och den ska strax hängas på tork. Ja inte maskinen, förstås, utan tvätten. Jag ville emellertid passa på att sitta ute en stund på ballen med en kall en*. En påse italienska ostringar hittade jag i ett av köksskåpen och tillsammans med min bok på gång bildade detta vad andra skulle kalla

fredagsmys.

Själv tyckte jag bara att jag förtjänade det – jag var törstig, sugen på nåt salt och ville läsa en stund.

Vilken ska jag välja innan läggdags?

Men jag skänkte en tanke till nån som svettades och slet medan orden studsade som golfbollar i nån annans käft. Livet är inte rättvist, fast är det nåt jag har lärt mig de senaste åren är det faktiskt, tro det eller ej, lite vanlig jävla ödmjukhet. Det finns inte heller nån lust att skryta och skrävla över det jag har. Allt är ju förgängligt och det som är rött idag kan vara dött i morgon. Sen är jag fullt medveten om att det alltid finns nån som är missunnsam och tycker att jag skryter när jag skriver om hur mycket jag gillar mitt nya jobb. Det somliga i såna fall missar är hur hårt jag faktiskt får jobba också.

Nu ska jag till tvätten innan jag sitter ytterligare en stund på ballen med min bok. Det som återstår sen är bara att välja tandborste…

Jag önskar dig en riktigt skön och vilsam helg. För min del blir det en långhelg med en extra dag ledigt, måndag. Den ska jag ta tillvara på tillsammans med min fästmö.

*sitta ute en stund på ballen med en kall en = sitta på balkongen och dricka en kall öl

Livet är kort.