Torsdagen den 2 juni 2016: Bara det avslutas med champagne…

 



Kära dagbok…

 

Bokhyllor

En glimt från mitt arbetsrum.

Det har varit värmerekord idag helt säkert. Jag har inte verifierat saken via nån som helst media, bara känt. Min lägenhet har hittills varit hyfsad sval och behaglig. Det gäller att ha persiennerna vinklade – på framsidan under dan, på baksidan under kvällen. När jag kommer hem öppnar jag alla fönster jag har utom dem i vardagsrummet. Tyvärr för min del är det utematlagningsväder och nu i kväll luktar det svedd gris i mitt hem. Inte så kul när en inte äter griskött. Annars är jag så tacksam för alla mina böcker som isolerar bra – mot kyla, värme och störande ljud. Arbetsrummet är ett kombinerat bibliotek och där finns fem bokhyllor plus en hörnhylla. Sen finns det minst en bokhylla i alla rum – till och med hallen – men inte i vardagsrummet. Fast där ligger det lite böcker ändå. Funderar starkt på att fixa hyllor där också, för isoleringens skull. Det kanske hjälper mot skrål och svålstank..?

Trädkronor och blå himmel

Gröna träd och blå himmel. Idag var det nog värmerekord.

 

 Kyckling med grönt o potatis

Kyckling med potatis, aioli och grönsaker blev det till lunch idag.

Visst älskar jag böcker och att läsa, men eftersom jag numera åker till ett riktigt roligt, stimulerande, utvecklande och spännande jobb har jag inga problem med att lämna mina böcker varje vardag. Mitt kontor är så svalt att jag går utomhus och värmer mig ibland. Idag på förmiddagen dissade En man som heter Ove och jag vår fikahörna och satt utomhus. Det var ljuvligt. Efter lunchen satt jag på en bänk i solen och pratade böcker med en av våra duktiga receptionister/växeltelefonister. Härlig stund och härligt samtalsämne!

Det blev lite bättre lunch idag än igår, när det bara blev smörgås. Igår blev det smörgås till kvällen också. En kan säga att jag är lite trött på… smörgås. Jag åt kyckling med potatis, savoykål och spännande grönsaker till lunch. Noterade att det fanns tzatziki i salladsbaren och tog en försiktig klick – jag skulle ju på möte. Bara det att ovanpå kycklingen låg det en gul sås – aioli.

Ett och annat av diverse slag har jag fått gjort idag. Bland annat har jag uppdaterat ett antal sidor på externwebben – med viss hjälp av expertisen. Vidare har jag förberett det andra nyhetsbrevet/blogginlägget som jag ska publicera klockan tio i morgon förmiddag.

Det blev till och med en stund över vilket förde med sig att jag passade på att byta fackförbund och a-kassa. Eller jag ansökte om inträde från och med den 1 juli i ST. Det ska bli hjärtligt skönt att slippa Dimsyn Vision, framför allt de sura tanterna på a-kassan. I mina kontakter med ST:s a-kassa har jag fått snabba och raka svar på mina frågor, inget ifrågasättande och inga oförskämdheter. Till skillnad från Dimsyns a-kassa Akassan Vision, dårå, där de som jobbar tycks tro att de är där för att jävlas med såväl medlemmar som handläggare från Arbetsförmedlingen. Att dessutom min bekanting A har haft ett megastort finger med i utformningen av ST:s nya webb gjorde inte saken sämre. Webbplatsen är föredömligt användarvänlig, allra helst blanketten för medlemsansökan. Det bådar gott!

Vision överkryssat

Ingen dimsyn mera!

ST

Gläds åt att bli medlem hos trevliga och användarvänliga ST.

 

Alkoholfri champagne

Alla möten borde avslutas med champagne. I mitt glas var det emellertid alkoholfritt mousserande.

Framåt seneftermiddagen skulle jag in mot stan och dagens sista möte. Jag tänkte att det nog skulle vara avslutat efter en timme och såg väl fram emot att få flexa en halvtimme eller så idag. Vi pratade kvalitetswebb. Projektledaren och hennes arbetsgrupp har nu levererat och jag ska ta över förvaltningen av webben som huvudredaktör. Jag gläds åt att få ha kvar samarbetet med den kompetenta projektgruppen. Men att mötet skulle sluta lite tidigare var inte fallet! I stället drog det ut på tiden. Fast det gjorde faktiskt ingenting alls – det avslutades ju med champagne… Så borde alla möten avslutas, tycker jag! (Notera dock att det var alkoholfritt i mitt glas eftersom jag körde bil.)

I morgon är det fredag. Min helg inleds med tvätt på kvällen. På lördagen ska jag gå ett snabbt varv med dammsugaren och sen åka ut på ett viktigt ärende. Vissa personer behöver uppmärksammas! Har DU orkat läsa ända hit i värmen får du gärna skriva några rader i en kommentar och berätta om dina helgplaner – städa, festa, mysa, vila eller vad???

 


Livet är kort. Champagne ska var halvtorr och gratis.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Snart blir sedlarna ogiltiga

Ett inlägg om pengar.


 

 Juni månad i fotokalendern

Efter den sista juni blir vissa sedlar ogiltiga!

Att skriva skämtartiklar och publicera kan stå sig dyrt. En medarbetare vid en av våra kvällsblaskor satt och skojade hemifrån och la ut på tidningens webbplats. Det uppskattade inte ledningen och nu slutar personen sin tjänst vid tidningen. Men jag, som driver den här bloggen utan uppdragsgivare, skriver sanningar när jag med det här inlägget vill påminna om nåt som händer snart: vissa av våra sedlar blir ogiltiga.

I morse vände jag blad i min fotokalender. En teoretisk varningsklocka ringde angående juni månad. Jag plockade fram en broschyr som Sveriges riksbank gav ut förra året och som jag tack och lov sparat. Där hittar jag all information.

I oktober 2015 kom fyra nya sedlartjugan med Astrid Lindgren på, femtiolappen med Evert Taube på, tvåhundringen med Ingmar Bergman på och tusenlappen med Dag Hammarskjöld på. Jag har ägt åtminstone en av varje sedel, förutom Dag-sedeln, dårå. Det är liksom inte precis såna en får ut vid en bankomat…

Nog tycker jag att pengarna ser ut lite som leksakspengar. Jag är gammal. Jag har svårt att vänja mig. Men det måste jag, för nu är det dags för nästa steg i bytet av våra sedlar: efter den 30 juni blir tjugan med Selma Lagerlöf på, femtiolappen med Jenny Lind på och tusenlappen med Gustav Vasa på ogiltiga. Detta innebär att du inte kan betala med de här tre sedlarna från och med den 1 juli i år. Men… du kan sätta in dem på ett bankkonto fram till och med den 31 augusti i år.

Sedlar ogiltiga efter juni 2016

Tre sedlar som blir ogiltiga den 1 juli 2016.


Nu till hösten, i oktober, 
är det dags för nya pengar.  Dels kommer en ny hundralapp med Greta Garbo på, dels en ny femhundring med Birgit Nilsson på. Vidare kommer en ny enkrona, en ny tvåkrona och en ny femkrona. Vår tia, guldpengen, blir kvar oförändrad. Den gamla enkronorna, tvåkronorna och femkronorna gäller till och med den 30 juni 2017.

För synskadade finns det taktila märken i form av tre streck på de nya sedlarnas kortsidor – förutom på den nya tjugan och den nya tusenlappen.

Dags att kolla igenom sparbössor och gamla plånböcker, med andra ord!

 


Livet är kort.

Publicerat i Diskutabelt, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 1 juni: Glasklara perspektiv och toppen verklighet

 



Kära dagbok…

Sidenmorgonrock

Sommarmorgonrocken av siden är framplockad.

Värmen håller i sig. Igår kväll satt jag på ballen* vid 22-tiden och åt glass. Då var det över 20 grader. Det är lite konstigt, men i år njuter jag av värmen. Annars brukar den mest vara plågsam för mig – jag är ju en höst-regn-och-mörker-människa. Igår kväll körde jag en maskin tvätt med bland annat min tjocka morgonrock. Sen plockade jag fram min tunna och lätta sidenmorgonrock. Jag gillar att sidenet är så svalt. Det jag däremot inte gillar så mycket är att det är glidigt… Morgonrocken glider alltså väldigt lätt upp – två knytningar (en inre och en yttre) till trots. Mina grannar får väl kvälls-/morgonkaffet i vrångstrupen ifall det är så att de GLOR… Det är nog mest synd om dem – jag vill ju känna mig sval… Hoppas ingen spanar nattetid, bara. Den gångna natten hade jag en fasansfull kramp i vänsterfoten. Jag flög upp ur sängen och dansade. Naken…

Utsikt genom Blåsenhus mot Segerstedthuset

Här stod jag i Blåsenhus och tittade genom glasväggen på det bygge som ska inrymma universitetsförvaltningen om ett år.

Som vanligt har min arbetsdag svischat förbi. Ett av förmiddagens möten blev inställt. I stället hann jag fixa med saker som skulle ut på intranätet. Mitt på dan tuffade Clark Kent** och jag bort till Blåsenhus för ett lunchseminarium. Jag anlände tidigt och det var svårt att gå in från solskenet på en bänk där jag satt och läste i tio minuter. Boken jag läser är… märklig, för övrigt. Den hoppar i tiden och mellan olika personer. Men den handlar om krig och elände och det är ju faktiskt värre än perspektiv som ändras.

Nya perspektiv blir det för min del om ett år – ifall jag nu får följa med på resan till Segerstedthuset, mitt emot Blåsenhus. Där byggs ett nytt hus för universitetsförvaltningen och där ska min avdelning, IT-avdelningen, inrymmas. Idag läste jag en sån fin krönika skriven av en av mina kollegor, en kvinna som arbetar i växeln. (Universitetets växel finns i huset där jag arbetar nu.) Hon skrev att hon om ett år ska arbeta i sin morfars hus. Det är nämligen Torgny Segerstedt som har gett namn åt vårt nya hus och han var morfar till min kollega.

Vilket underbart liv på nätet

Nja, på nätet har jag inget underbart liv, men min verklighet är rätt toppen just nu.

Senare på eftermiddagen ramlade min chef in efter dagens möten. Jag fick tillfälle att avrapportera och jag fick också veta att jag kanske får gehör för en viss personell fråga. Det är ju så att vi för tillfället är två som jobbar med kommunikation på avdelningen, men nästa vecka är den sista som den kollegan jobbar. I måndags vid fikat berättade jag om några farhågor kring arbetsbelastningen jag har. Uppenbarligen tog min chef ganska omgående upp det med sin chef. Det låter toppen om det blir verklighet! Det finns en viss risk att jag dränks i… en sorts administration annars. Och ledningen har ju varit tydlig med att den vill ha mig som kommunikatör, inte administratör.

Idag har våra skyddsänglar (en del av dem skymtar du här ibland i sidhuvudet) fått jobba för högtryck. För min personliga del är jag glad att min chef lyssnar på mina tidiga ”varningar” och tar det jag säger på allvar. För andras del hoppas jag att de leder till nåt nytt stimulerande, utvecklande, mer modernt och aningen mer lukrativt än det som är. Ungefär såsom jag har det på mitt jobb.

Med mitt jobb kommer också en lön som jag är glad och tacksam för. Idag inhandlade jag en ny leksak – eller egentligen två. Men det är en nyttoleksak och jag hade plötsligt råd att köpa en lite bättre sådan. Eller två, dårå. Det blev ett dubbelpack med uppladdningsbara tandborstar. Med dem kom även ett jättepraktiskt fodral som jag kan använda när jag är ute och reser (det tänker jag också göra så småningom om jag även i fortsättningen får lön). Den jag har nu får jag ladda så ofta att jag börjar bli är irriterad. Att jag är rädd om mina tänder innebär bland annat att jag behöver borsta dem med en sån här tandborste. På så vis håller jag nere tandläkarräkningen – jag har inte haft nåt nytt hål sen jag började med den här typen av tandborste. Det är bara gamla lagningar som pajar. Nu står båda skaften på laddning och i kväll ska jag borsta… svart!

Nya tandborstar

Jag laddar för att borsta svart i kväll.

*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort. Och gott idag.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 31 maj: Varmt, kallt och väldigt explosivt

 



Kära dagbok…

 

Blå himmel träd och jobbhuset

Sommar ute och kallt i huset till höger i bild.

Det har varit ytterligare en dag med riktig sommarvärme – utom på kontoret. Där är det iskallt. Det är ett gammalt hus, men jag trodde ändå att stenen skulle bli uppvärmd. Nu får vi i stället gå ut och värma oss då och då när fingrarna börjar stelna av köld och nästipparna vitna av frost (<== jag överdriver lite).

På jobbet har jag varit på ett par möten, varav ett riktigt bra arbetsmöte där vi faktiskt gjorde saker under mötets gång, inte bara pratade. Min kollega som ska sluta och jag planerar för ett större utskick och det tål att tänkas på rejält innan vi klickar på sänd… Tur att vi har experter i huset som vi kan rådfråga.

 

 

Panerad uer med citron

Mycket citron till lunchfisken, som var panerad uer.

För andra gången har jag idag stått intill en person från mitt förflutna som har sett rakt igenom mig utan att reagera. Inte ens en blick lika sur som citronen på min lunchfisk. Ingenting. Nada. Det får mig att allvarligt fundera på om jag inte är mer död än levande, faktiskt. Samtidigt kanske jag borde ta första steget, men… va fan ska säga? Det var ju inte precis nåt vänskapligt ”hej då” för x antal år sen. Det var inget ”hej då” överhuvudtaget. Inget avslut. Bara… obehagligt och kringkastad skuld och prat om förräderi. Så här i efterhand är det i alla fall helt tydligt att det inte var jag som var förrädaren. Efter att ha avfärdat än den ena, än den andra fanns det liksom bara en kvar. Den symboliska gesten med fingret jag gör varje morgon åt ett visst håll riktar sig inte mot byggnaden som sådan utan mot dem som teg eller ljög och de som fortsätter att kompisstyra. Det senare fick jag svart på vitt på så sent som igår. Att de bara får hålla på…

Nej, jag är bara så glad åt att jag befinner mig där jag är om dagarna, i det kalla men vackra huset fyllt av sån kunskap och såna trevliga människor. I morgon kommer en A som är en av två nya som ska sitta i vår hörna i huset. Jag har lovat ta hand om A med en mugg kaffe i vår fikahörna. Chefen och En man som heter Ove är borta på jobb. Sen smiter jag själv iväg för ett lunchseminarium mitt på dan för att återvända lagom till eftermiddagskaffet.

St Paulia

Min fina Saint Paulia från Elliot Hund blommar för fullt.

Här hemma då? Blommorna exploderar och ballen* är full av pollen. Jag har suttit där ute i kväll och ätit smörgås, telefonerat med Fästmön, läst och tittat på mina hyresgäster talgoxarna. Av de senare ser jag förstås bara de vuxna, men inne ifrån väggen hör jag ett livligt pipande. Jag vågar inte gå för nära och fota, så i stället får du se hur vacker min Saint Paulia är, den jag fick av Elliot Hund i höstas.

Den blåa hortensian har producerat en liten, liten blomma. Kanske exploderar den lika kraftigt som Saint Paulian? De står i vart fall bredvid varandra. Hortensian fick jag av Anna och barnen en födelsedag. Äldsta bonusdottern hade jagat ett blått exemplar, för det var just en blå hortensia jag ville ha.

Hortensia

Hortensian har producerat en liten, liten blomma.


Exploderat eller i vart fall kreverat lite 
har den här bloggen gjort. Jag fnissar när WordPress skickar peppande meddelanden om att jag har skrivit si och så många inlägg. Eller när jag får meddelanden om att det är en trafiktopp i statistiken över bloggen. Dessa två kom igår och sen dess har det varit ännu livligare här. Jag gläds åt att så många har klickat på den lilla följ-knappen i högerspalten! Sen har många fallit bort och några har sökt sig hit av nyfikenhet. Alla är välkomna, jag har inget att dölja.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag är trött och varm 
och har en svag huvudvärk samt en värkande axel. Den senare ger mig en ursäkt till att inte putsa fönstren i helgen. Jag var och handlade efter jobbet och kunde nästan inte bära in matkassen för att det gjorde så ont. Det är inte bra. Det är inte bra alls. Det enda hushållsarbete som blev gjort förutom matshoppingen var en tvätt.

I helgen jobbar min älskade, men jag bad om en dejt på söndag efter jobbet. Kanske kan jag laga mat åt oss och bonussönerna. Vi är båda lediga på måndag, nationaldagen. Gissningsvis blir det en del skrottransporter då. Det spelar egentligen ingen roll vad vi gör. Det är att vara i varandras närhet som är viktigt.


*ballen = balkong

 


Livet är kort. Spöken och förrädare kan en klara sig utan, men inte Den mest älskades närhet.

Publicerat i Dagbok, Familj, Ironi, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Mitt bokår 2016: Maj

Ett litterärt inlägg.



I början av februari ställde jag upp några mål 
för min läsning. Det handlade om en sorts TBR-lista. (TBR står för To Be Read, en att-läsa-lista, alltså). Jag satte ett mål bakåt för januari och det målet var att läsa julklappsböcker från 2015. Jag läste hela nio julklappsböcker i januari (och ytterligare nån bok), så en kan verkligen säga att jag uppfyllde målet. I februari var bokmålet att läsa fler andra böcker än deckare och det målet nådde jag. Mars månads bokmål var att läsa böcker av svenska författare. Det målet nådde jag också. I april månad skulle jag läsa brittiska deckare och även det bokmålet nådde jag.

Aprilböcker 2016

En skärmdump av de böcker jag läste i april samt den sista boken jag påbörjade den månaden.


Bokmålet för maj månad 
var att läsa böcker från loppis och second hand. Det gick sisådär. Dels berodde det på att jag började ett nytt jobb, dels fick jag ett antal nyutkomna böcker för recension. Men de här böckerna läste jag i maj (om du klickar på böckerna kommer du till mina inlägg om dem):

Märkta för livet Gärningsman Romarblod

Helgonet och utpressarna Låt mig ta din hand Marina

Snedtändning Vita spår Prio ett

Tunneln i slutet av ljuset Dödligt dubbelspel Bokhandlaren i Kabul


Det blev tolv lästa böcker i maj 
och nio av dem kommer från loppis eller second hand. Av de nio loppisböckerna har jag fått två av böckerna från vännerna FEM och Kommunalrådet. Även om jag inte enbart läste böcker från loppis eller second hand var ändå majoriteten av de lästa böckerna därifrån. Jag är mycket nöjd med min gångna bokmånad!

Under juni månad är bokmålet att läsa böcker av skandinaviska författare. Jag påbörjade juni-läsningen redan i maj med en bok som lämpligt nog är både second hand och av en skandinavisk författare, När duvorna försvann av Sofi Oksanen.

När duvorna försvann

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Bokhandlaren i Kabul

Ett inlägg om en bok.


 

Bokhandlaren i KabulVissa böcker tänker en att en borde läsa. Men sen blir det liksom inte riktigt av. Tiden går och de tar slut i bokhandlarna på nätet och IRL. I mitten av april hade jag emellertid turen att komma över Åsne Seierstads bok Bokhandlaren i KabulÅterbruket här i Uppsala. Fem kronor kostade pocketboken utgiven av Månpocket, numera Älska pocket. Nu har jag alldeles nyssens slagit ihop pärmarna efter att ha suttit och läst på ballen* i kvällssolen.

Talibanerna har fallit i Afghanistan när den norska journalisten Åsne Seierstad tillbringar en vår hos en bokhandlarfamilj i Kabul. Hon berättar i den här boken om såväl traditioner som moderna tider – och kampen mellan dessa tu. Familjemedlemmarna porträtteras i olika kapitel. Bokhandlaren själv får läsaren främst bilder av via författarens ögon och de händelser som sker kring söner, döttrar, fruar och släktingar. Bokhandlarfamiljen blir som en spegelbild av samhället. De unga vill så gärna revoltera mot traditionerna, men vågar inte fullt ut. Landet är fattigt och kapitlet om den fattige snickaren som stjäl vykort är mycket rörande. Den unga kvinnan som vill undervisa i engelska, men som tvingas böja sig och acceptera sitt öde som hustru till en släkting, gör mig tung till sinnet.

[…] Leila vänder sig om, tar de tre stegen fram mot dörren, stänger den tyst bakom sig och går. Det krossade hjärtat ligger kvar efter henne. Snart blandas det med dammet som drar in genom fönstret, dammet som bor i mattorna. Samma kväll är det hon själv som ska sopa upp det och kasta ut det på gården. […]

I vissa kapitel blir det väldigt tydligt att det är en journalist som skriver. Kapitlen blir som reportage som gärna avslutas med en ”knorr” likt den ovan. Men jag säger inte att det är fel i en sån här bok, tvärtom. Människorna blir väldigt levande och trots att de ofta inte får visa sina sanna känslor lyckas Åsne Seierstad troligen komma sanningen väldigt nära. Som utlänning kunde hon också röra sig fritt mellan både kvinnor och män i familjen. Familjen stämde emellertid Åsne Seierstad för förtal och hon dömdes bland annat att betala skadestånd till en av bokhandlarens fruar.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Måndagen den 30 maj 2016: Sommardag med möten och besiktning

 



Kära dagbok…

Besiktningsresultat 30 maj 2016

Ett underbart resultat!

Det är måndag idag och jag har haft massor att göra på jobbet. Det var jag väldigt glad över, för då skingrades mina orostankar: jag hade nämligen tid på bilbesiktningen klockan 18! Gårdagskvällen var rent fasansfull. Jag målade upp scenarier med körförbud, hur jag skulle ta mig till och från jobbet, hur Fästmöns flytt skulle göras med lånebil eftersom verkstan semesterstänger. Ja, så är jag! Den där fan på väggen är det JAG som har målat. Men hur det nu än var hamnade jag på bilbesiktningen trekvart innan jag hade tid. Det var liksom ingen idé att åka hem efter jobbet i rusningstrafik, vända och ge sig iväg halvvägs till jobbet – i rusningstrafik – igen. Vid ankomsten anmälde jag mitt fordon och passade på att ta med mig en kaffe in i bilen. Där satt jag med nervevade rutor, la ett ord i en av mina Wordfeudmatcher, sippade kaffe och HEPP! så stod mitt registreringsnummer på displayen före klockan 17.30. Clark Kent* och jag rullade in, jag pladdrade nervöst med besiktningstjejen HELA TIDEN. Utom när hon tog en åktur med Clark. Så kom de tillbaka och strax hade jag i min hand det underbara papper du ser här intill. TJOLAHOPP!!!

Projektplan

Ett inställt möte gav mig tid att läsa projektplanen ordentligt.

I övrigt har dan varit varm och solig. Det är märkligt, för fredag, lördag och söndag var det riktigt höstväder med regn och blåst. Sen kom den här dan som blev en riktig sommardag. Jag är verkligen glad att jag har ett svalt kontor, även om jag då och då faktiskt fryser lite. På förmiddagen försökte jag läsa in mig på en projektplan med mera, eftersom hela eftermiddagen var vikt åt ett möte med projektledaren. Det var bra att mitt förmiddagsmöte blev inställt, för då hade jag tid. Vidare hann jag fixa och trixa med några sidor på intranätet som behövde uppdateras och bland annat få rätta länkar i stället för de trasiga som fanns. Det tar en evig tid för mig detta. Det handlar inte bara om att det är många sidor som behöver justeras eller att jag är ovan vid verktyget. Att hitta vem som kan ge mig korrekta uppgifter tar mest tid. Nu har jag emellertid funnit en guldgruva i personen vars kontor jag tog över. Mina nya kollegor är verkligen hjälpsamma.

Under ett träd

Jag funderade på NK, bland annat, under ett träd.

Fast mellan förmiddag och eftermiddag är det ju lunch och eftersom mitt eftermiddagsmöte var i närheten av min förra arbetsplats slängde jag iväg ett sms till NK** med en förfrågan om lunchdejt. En sån blev det och vi fick tillfälle att uppdatera varandra om livet och även en del om våra jobb. Är det nåt jag saknar från mitt tidigare jobb så är det en NK. Samtidigt vet jag att jag aldrig lär få en lika god NK som jag hade där. Det är ju som om vi har känt varandra i evigheters evigheter. I själva verket har vi känt varandra i ungefär åtta månader. Sånt där gick jag och funderade på under träden på min väg till gamla jobbet…

Under lunchen såg jag en del bekanta ansikten – jag hann även prata med vissa av ansiktena. Sen fick jag en flashback till ett annat arbetsliv och det var en mindre behaglig känsla, det vill säga nåt jag måste fortsätta jobba med hos mig själv. Den negativa känslan mattades av under promenaden genom en ljus och grön tillvaro till mötet.

Utsikt mot Slottet

Ljus och grönska på väg till mötet.


Eftermiddagsmötet gick bra och snabbt.
Det varade bara fram till 14.15, så jag och min dator åkte tillbaka ut till jobbet. En man som heter Ove gick och hämtade te och eftersom jag hade hämtat kaffe föreslog att vi skulle inviga vår fikahörna trots att vi fortfarande är bordlösa. Efter en stund anslöt chefen och det blev trivsamt småprat, mest om jobbet. Jag fortsatte sen att jobba med intranätsidorna som behövde uppdateras och så var klockan plötsligt åka-hem-dags. Men vart jag åkte skrev jag ju om i början…

Hemma i New Village var lägenheten varm och instängd. Jag har dragit upp persiennerna på framsidan och fällt ner dem samt markisen på baksidan. Mina hyresgäster med vingar har fått smått hörde jag helt klart när jag vevade ner markisen! Mamma fick ett kort samtal om besiktningen, Anna har fått sms om densamma och jag ska sätta mig och läsa en stund. Fast först ska jag håla och sätta in pappret ovan på rätt ställe i en av mina pärmar med viktiga papper.


Ha en skön kväll!


*Clark Kent = min lille bilman

**NK = Närmaste Kollegan på mitt förra jobb

 


Livet är kort. Vissa känslor måste en jobba med.

Publicerat i Dagbok, Familj, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Matnyttiga (?) funderingar

Ett matigt inlägg.


 

Nä bli inte rädd nu. Det här är ingen matblogg. Jag harvar på i mina vanliga funderingar och med mina vanliga tillkortakommanden. Därför kastar jag mig rakt in i getingboet och skriver om… mat.

Jag gillar att äta gott, men kan inte laga gott. Eller det handlar väl om att jag är mer intresserad av det förra än det senare. Eftersom jag starkt ogillar att diska också förstår du kanske att det här med mat är jobbigt för mig.

Men två lediga dar i veckan innebär att Rullan inte lagar mat åt Tofflan. Tofflan måste laga själv. Om hon inte vill svälta. Finurlig var hon förra helgen när hon lagade mycket lasagne på ett halvt kilo kycklingfärs och frös in. Fast portionerna blev ju inte så stora, så igår när jag skulle micra middag, sagda lasagne, blev jag inte mätt. Se själv, jämför matlådans storlek med min hand:

Matlåda med kycklinglasagne

Nä, nån stor portion middag blev det inte igår.


Visserligen hade jag moffat rejält hos Agneta 
tidigare på dan. Fast macka, fikabröd och smulor är ju inte direkt… mat…

Fikabröd och smulor

Fikabröd och smulor är inte mat.


Till kvällen dukade jag därför fram 
ett antal ostar ur kategorin Goda ostar. Vidare ställde jag fram ett paket sorterade kex (har nån nånsin salufört osorterade kex???) som jag hittade i mitt skåp, en skål med gröna druvor och ett glas Boira’. Snacka om lördagsgodis…

Ost kex druvor och vin

Lördagsgodis i Toffelhemmet.


På morgonen ska en äta frukost. 
När jag är ledig dricker jag svart kaffe och läser ett par timmar i sängen först. Så småningom gjorde jag go-frukost, det vill säga rostat bröd, ost och marmelad samt löskokt ägg, inlagd sill och kaviar. (På Instagram var det nån som tyckte att ägg-kaviar-inlagd sill var en konstig kombo. Vilken tur att det var jag som skulle äta det och att h*n slapp, dårå!) Jag passade på att hyfsa marmeladen i burkarna som var en julklapp från Fästmön förra året.

Plåtburk med tomma marmeladburkar

Plåtburken består nu bara av sex små tomma glasburkar.


Plötsligt blev det kväller 
och magen började knorra igen. Då slog jag på stort och ställde mig vid spisen (det var en vecka sen) och stekte kycklingkorv och kokade snabbmakaroner. Grönsaker? Ketchup – det är ju gjort på tomater!

Kycklingkorv o makaroner

Kycklingkorv och makaroner kompletterat med grönsaken ketchup.


Nu är helgen snart slut och jag har överlevt 
min egen matlagning. Inte heller har jag svultit ihjäl och det är jag tacksam för. Men vad har DU ätit i helgen??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!!! Vem vet, jag kanske blir matinspirerad!

 


Livet är kort. Mat är gott – när nån annan lagar den.

Publicerat i Familj, Ironi, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Välkommen hit!

Ett reglerande inlägg.



paragrafteckenJamen här ser det väl inte så annorlunda ut 
jämfört med gamla bloggen? Jag kan säga att en del är sig likt, annat är nytt. En sak som är ny är…

Reglerna!

Nu när det blir nåt helt nytt ska jag berätta om

Reglerna!

I princip handlar de om att du inte får skriva vad som helst i en kommentar här. Du får till exempel inte uttrycka dig homofobiskt eller kränka nån grupp för deras trosuppfattning (nej, det handlar inte om tanga, string eller boxer utan TRO), deras politiska åsikter eller deras härkomst.

Kort sagt:

angrip inte person, angrip sak om du ska diskutera!

paragrafteckenDu som kommenterar får vara anonym utåt sett, åt läsarna till, men Toffelredaktionen måste kunna verifiera att du är den du utger dig för att vara. Och då är det ju inte svårare än att du är ärlig med e-postadresser och URL:er i kontaktformuläret som du fyller i när du kommenterar första gången…

 

En nyhet i den här bloggen är att jag ska fokusera ännu mer på det goda i livet. Det kan handla om böcker, vin, god mat eller varför inte… choklad..? Mina personliga inlägg finns kvar i form av dagboksinlägg. Så länge ingen bär sig illa åt är det tillåtet att kommentera alla inlägg. Men det är viktigt att dina kommentarer handlar om inläggets ämne. Det är inte OK att du skriver en roman i en kommentar om vad du har gjort idag, till exempel – det kan du göra på din egen blogg (om du inte har nån men har massor att berätta, starta en!).

Men hörru… Nu kör vi, va´..?


Livet är kort.

Publicerat i Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 24 kommentarer

Oj oj oj…

 

Snart händer det nåt på den här webbplatsen. Snart, alltså… Inte än. Snart…

Publicerat i Personligt | Kommentarer inaktiverade för Oj oj oj…