Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Det här med gamla, goa vänner som ställer upp… Jag har fått låna en dator av gulliga M som dessutom såg till att jag åt mat idag. Och gulliga FEM har semester tre dar nästa vecka och har sagt att hon hjälper till att hålla mamma sällskap om nu mamma får komma hem och jag till exempel måste åka och handla. För jag lär bli här ett tag och mamma lär komma hem efter helgen.

Jag har ännu inte alla fakta, men det som hände var att mamma hade ramlat i onsdags kväll och kunde inte ta sig upp. En väninna till mamma har ett företag i närheten och hade uppmärksammat att lampor lyste på dan på torsdagen. Hon har nyckel till mamma och gick över men kom inte in för mamma hade jättehaken pålagd på insidan. Den klippte räddningstjänsten upp när de kom. Nåt sjukhus – eller lasarett, som det heter här – ville mamma inte till och efter att de tagit prover och sett att hon var medtagen men OK åkte ambulanssköterskorna. Sen gick torsdagen, jag telefonerade med mamma vid 17.30-tiden för att berätta om att min provanställning hade övergått i en tillsvidareanställning. Senare på kvällen hade mamma troligen satt sig utanför fåtöljen och samtidigt fastnat med sin nackkrage. Och fallit till golvet igen för att ligga där ytterligare en natt. Samma väninna upptäckte på fredagen att nåt inte stod rätt till igen och påkallade ambulans. Mamma åkte upp till akuten och väninnan ringde mig och jag kastade mig iväg ner till Metropolen Byhålan.

Det har varit några gråa och tunga dygn, men sjön ger tröst.

Först hamnade jag i en bilkö på grund av en krock. Jag lyckades vända och köra en omväg runt om, men i stället för att svänga av på rätt väg svängde jag fel. Det tog säkert en timme innan jag kom ut ur Uppsala. Det var mycket trafik. Tre mil från målet hade det varit ytterligare en olycka och bilköerna kröp fram. Först vid 18-tiden kom jag till akuten och träffade lilla mamma, en fågelunge som låg och frös på en säng. Vännen M hade tidigare hittat mamma på akuten och lämnade rapport via mobilen när jag hade kört av motorvägen och parkerat en stund.

På akuten var vi avskärmade.

Jag satt med mamma och följde med på röntgen och senare upp till avdelning, för nu blev hon inlagd. De har gjort CT-skalle och lungröntgen och inget av dem visade några konstigheter. Inte eller är det nåt med hjärtat och tack och lov är inget brutet – TUR! Men mamma är blåslagen på bland annat ryggen och ena armbågen. Det enda som inte har varit bra är syresättningen i blodet, så hon har fått mycket syrgas. Eftersom hon har en kronisk sjukdom som heter Addison behöver hon äta cortison vid vissa tidpunkter. Det hade inte uppmärksammats förrän jag påtalade detta – TUR igen!

Halv tolv var jag hemma i mammas lägenhet i natt. Jag har precis som mamma legat på golvet, men på en madrass och med kuddar och ett täcke. Så värst mycket sömn blev det inte. Ögonen är torra och skaviga, för jag måste ha linserna hela tiden förutom när jag sover – jag glömde nämligen mina glasögon hemma. Router och dator fick jag med mig, men inte elkabeln till datorn. Och lite annat.

Klockan fem i morse gav jag upp. Jag har gjort en del ärenden, handlat tofflor med mera till mamma och lite annat samt varit uppe till graven för att prata med pappa. Bröt ihop en stund och det var lite skönt. Sen telefonerade jag med min chef som är en mycket klok och lugn person. Jag har också fixat en del jobb, svarat på lite mejl etc, men nu blir jag borta troligen hela veckan – på semester. Ja, ja… Jag är glad att jag nu har en anställning OCH semester.

Mamma är sladdstyrd för tillfället.

När jag kom upp till lasarettet prick klockan 13 då besökstiden började, fann jag lilla mamma sittandes upp i en fåtölj vid sängen. Hon hade ätit och druckit och blivit ledsagad till toa etc och äntligen såg jag den vanliga mamman vara tillbaka i blicken. Jag åkte hem en sväng igen för att hämta fler grejor som mamma ville ha, men sen satt jag och pratade med mamma fram till besökstidens slut klockan 19. Syresättningen hade kommit över 90, så nu minskas syrgasen gradvis. Skönt!

Gulliga M bjöd på hemgjord pizza och det smakade helt ljuvligt. Jag har telefonerat med Fästmön i kväll, med mammakusinen B i morse och med FEM på eftermiddagen. Mammas väninna ringde jag till igår kväll när mamma kommit upp på avdelning. Nu är jag trött och slut och törstig och ska försöka sova några timmar. I morgon ska jag till graven med en kruka ljung samt köpa bakelser till mig och mamma (jag är inte ett dugg sugen, men mamma är det!) innan jag åker upp till besökstiden.

Jag vill tacka ALLA som på olika sätt har brytt sig och bryr sig. Jag hinner inte ringa eller svara på alla sms och kommentarer direkt, men det värmer så gott att ni finns där för mig! VÄNNER!!!

Det var mörka skyar i stan, men nu ljusnar det förhoppningsvis.

Livet är kort. Och skört. Och det är för jävligt att bli gammal och ramla så en inte kan ta sig upp.