Ett inlägg om en Netflix-serie och en bok.

Vi hade snackat nån gång här hemma om att kolla på Kastanjemannen på Netflix. I början av oktober kom jag hem med boken Kastanjemannen, inköpt second hand för en tia. Frågan var hur jag skulle göra nu: se Netflix-serien först eller läsa Søren Sveistrups bok först? Det blev Netflix först – och direkt därpå boken.

Kastanjemannen handlar om en seriemördare som har ihjäl kvinnor. Kropparna är stympade och vid varje offer finns en liten gubbe gjord av kastanjer och tändstickor. När kastanjegubbarna undersöks hittas fingeravtryck från Kristine Hartung. Kristine är dotter till en minister, Rosa, och hennes man Steen. Flickan har varit försvunnen i ett år och är troligen mördad. I vart fall sitter en man i fängelse dömd för detta. Poliserna Naia Thulin och Mark Hess jagar både mördare och sanningen om vad som hänt Kristine.

Det här är riktigt spännande och otäckt genast. Poliserna skildras som mänskliga, men man går inte på djupet med vare sig deras eller andra inblandades livsöden  – tragedierna nämns liksom vid nåt enstaka tillfälle. Samtidigt är det uppenbart att det som har hänt har påverkat dem starkt. Även den drabbade familjen genomsyras av ett tragiskt livsöde. När hemligheten uppdagas visar det sig att ”allt” hänger ihop.

Netflix-serien är skickligt gjord med starka skådespelarprestationer, boken är välskriven. Boken är en tegelsten om 558 sidor, medan Netflix-serien består av sex avsnitt, cirka en timme långa vardera. Bokens kapitel är korta, nåt som jag gillar eftersom jag ibland bara kan läsa korta stunder. Netflix-serien följer inte boken till punkt och pricka. Vissa bitar lyfts upp i serien, medan andra bitar inte får lika stort utrymme. Boken går inte heller lika detaljerat in i några delar, medan den å andra sidan följer upp vissa trådar som serien låter ligga lösa.

Men… både serien och boken är bra. När det gäller serien, som jag såg innan jag läste boken, kan jag inte lista ut i förväg vem mördaren är och varför. Trots att jag visste hur det skulle sluta när jag läste boken tappar jag inte lusten att läsa alls. Det här är med andra ord riktigt bra.

Toffelomdömet för såväl Netflix-serie som bok blir det högsta.

Livet är kort.