Ett inlägg om en bok.
Kristina Emanuelssons bok Viskskrik kanske inte var den bästa bok för mig att läsa just nu när det är så jobbigt. Samtidigt är det aldrig fel att gå utanför sig själv och läsa om andra som inte har det så bra. Tack till Calidris förlag för boken!
Boken handlar dels om flickan Alice, dels om den vuxna Alice. Flickan växer upp med en mamma som uppenbarligen är svårt psykiskt sjuk och en pappa som är lite för kär i alkohol. En dag råkar flickan Alice och kompisen Pernilla ha sönder två av pappas grogglas. Skulden blir mycket tung och straffet låter inte vänta på sig – även om det nog inte blir som Alice tror. Pernilla sviker och blir en av dem som häcklar Alice som påstås vara lika konstig som sina föräldrar. Som vuxen återser Alice barndomsvännen och börjar spionera på henne med tankar på att hämnas.
Det här är en väldigt annorlunda bok. Språket närmar sig poesins, det blir nästan lyrik av orden och meningarna. Detta gör att det tar en stund att komma in i författarens sätt att skriva, en sorts stream of consciousness fast med skiljetecken. Dessutom är berättelsen tung – Alice har en rätt fruktansvärd uppväxt, trots att pappa är snäll och lite rolig. Men det är ingen ordning med nånting, det finns inga regler, ingen som tjatar om tandborstning eller läggdags. Mamma pratar med änglar och lägger papiljotter i kastrullerna. Doktor Davidsson blir Guden som kanske kan mirakelkurera Alice mamma när varken pappa eller Alice klarar av att vara föräldrar åt den vuxna kvinnan. Det är nämligen Alice som frågar sin mamma om hon fryser, om hon har feber – inte tvärtom. Men pappa har glömt lappen med doktorns telefonnummer hemma när de reser till Spanien. Morbror Ingmar finns där i utkanten, fast i stället för att gå in och ta ansvar för flickan groggar han med hennes pappa. Och efter pappans död sätter han varje månad in en summa pengar på Alice konto. Alice är uppenbarligen inte den enda som känner skuld…
Boken är inte nån enkel läsning, men den fångar mig snabbt. Formgivningen är ren och enkel. Omslagsbilden får mig att tänka på magiska Gamla Uppsala, trots att berättelsen utspelar sig i Eskilstuna. Utgåvan är dessutom i danskt band, det vill säga limhäftad med mjuka pärmar med flikar – mycket tilltalande.
Toffelomdömet blir det högsta. Det här är en bok som engagerar och griper tag i läsaren. I alla fall i mig.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
