Litteratur- och loppistur

Publicerat den 18 juni, 2016 av Tofflan

Ett litterärt och second handligt inlägg.

 

Den som följer min blogg vet att jag läser väldigt mycket. Många har kommenterat att jag läser för mycket, men jag publicerar inte oförskämda kommentarer. Som det mesta annat handlar det om att prioritera. Jag prioriterar läsning och böcker. Visst, jag jobbar heltid, men större delen av min fritid är det böcker som gäller. Igår blev det bokbyte i Toffelhänderna….

Böckerna Avdelning 73 och Rädslans fångar

Bokbyte igår från svensk, kvinnlig deckarförfattare till… svensk kvinnlig deckarförfattare… Ja, jag varierar mig helst inte så mycket.


Lördagen startade även den med läsning. Och kaffe. Och Anna – Jansson, såväl som Fästmön.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Stoppskylt

Stopp!

Den här dagen skulle vi göra vår årliga utflykt till Emmaus i Gryttby. Vi var inte ute efter nåt särskilt, men… Anna skulle kika på krukor och jag på böcker, förvånansvärt nog. Vi gav oss av i gryningen, det vill säga klockan elva. Det kändes som gryningen på tack vare alla trevliga närboende (<== ironi) som partajade halva natten och höll oss vakna (i alla fall 50 procent av oss). Vi anlände till Gryttby innan portarna hade slagits upp och möttes därför av den inbjudande skylten här till höger. (Ja du ska läsa den här bloggen via en dator, inte via nån jävla mobil eller surfplattefjams.)

Tyvärr var vi inte ensamma. Jag börjar känna mig mer och mer allergisk mot folk. Det är väl en sak om människor går omkring i närheten och småpratar, men fan varenda en måste SKRIKA UT vad de tycker om ”allt”. Gärna ställa sig själva eller ställa barnvagnar i vägen. För att inte tala om alla stackars småbarn de släpar med sig och som tycker att är urtråkigt med en massa saker som de inte får pilla på. Oombett tips till småbarnsföräldrar: Låten barnen stanna hemma med barnvakt!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vi hade knappt börjat vår lilla rundvandring förrän Anna avvek. Jag hittade emellertid roliga gamla maskiner. Tänk, det var inte länge sen datorerna och kalkylatorerna såg ut som på bilden nedan…

Skrivmaskin och räknemaskin

Maskinen till vänster är en skrivmaskin, en gamla tiders dator och maskinen till höger är en räknemaskin.


En urhäftig röd taklampa blev behållningen av besöket på Emmaus. Men den plastiga lampan var inte prismärkt och fick hänga kvar. Den snåle slog till och köpte enbart fyra pocketböcker à tio kronor styck.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Klockan var inte så mycket när vi var tillbaka i stan, så vi for till Helping Hand och kikade. Där fanns det fula fåglar och glasfigurer med anknytning till Metropolen Byhålan. Men… så såg jag den! Prylen! Burken!!! Den enda sak som fick följa med mig hem idag. En underbar liten kaffeburk i porslin med plastlock blev min för endast 25 kronor! Mitt mänskliga sällskap blev mycket surt och avundsjukt…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag är väldigt nöjd med dagens loppistur och de 35 kronor jag spenderade!

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Ironi, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Hört den förut..? Kommunikation är svårt!

Publicerat den 17 juni, 2016 av Tofflan

Ett försök till ett kommunikativt inlägg.

 

Kablar

KABLAR så svårt det är med kommunikation!

Vid det här laget har jag arbetat med kommunikation i över 25 år. Du kan med säkerhet tro mig när jag skriver att kommunikation är svårt. Kommunikation är så svårt att jag, med min långa professionella erfarenhet, fortfarande överraskas varje dag av detta faktum att det är så svårt. Du tror att ditt budskap är kristallklart, men när mottagaren hör av sig inser du att du lever i en drömvärld alt. med en falsk förhoppning. Om mottagaren ens hör av sig…

Varför är det så svårt att kommunicera då? Kort sagt handlar det om att du som sändare och mottagaren har olika referensramar och erfarenheter. Därmed inte sagt att det är lättare att kommunicera med till exempel ditt barn som du har känt hela livet. Du känner kanske igen dialogen…

– Varför har du inte gått ut med soppåsen som jag bad dig om i morse?
– Jag SKA. Men du sa faktiskt inte NÄR jag skulle gå ut med den.
– Fast nu har den stått i hallen hela dan och nu luktar det illa här.
– Jaha.

Idag på förmiddagen klickade jag ut veckans nyhetsbrev på jobbet. Underlaget till det får jag till viss del och till en annan del söker jag det. Efter lunch kom en kollega in på kontoret och meddelade att det fanns ett fel i nyhetsbrev. Underlaget till just den nyheten hade jag fått via e-post. Jag korrigerade i nyhetsbrevet, men sen gick jag tillbaka till mejlet för att kolla. Uppgiften handlade om låsta entrédörrar. Enligt min mening står det att alla dörrar är låsta, men det som avsågs var att alla dörrar i en viss byggnad är låsta. Fast det där

en viss byggnad

var varken preciserat eller nämnt i mejlet… Hur ska jag då kunna veta/gissa rätt?

Ett sånt enkelt exempel som ovan visar hur svårt det är med kommunikation. Ett annat exempel är mina försök att kommunicera med UNT distribution om uteblivna UppsalaTidningar… Eftersom det är lokalblaskan som äger UppsalaTidningen sköter de också om dess distribution till hushållen i Uppsala. Alla hushåll utom mitt, känns det som…

För ungefär en och en halv månad sen började det krångla. UppsalaTidningen uteblev från min postbox. Tillfälligt, tänkte jag första veckan, men när tidningen fortfarande inte anlände veckan därpå mejlade jag reklamation@uppsalatidningen.se precis som en ska göra vid utebliven tidning. Då hände… ingenting…

Tangentbord med snabela

E-post, ett av mina sätt att försöka kommunicera med lokal media.


Det gjorde det inte de följande veckorna heller. Inte förrän vecka fem. Jag hade då ilsknat till rejält och undrade dels varför de aldrig svarar på mina mejl, dels varför tidningen inte kommer. Äntligen fick jag ett svar! Jodå, det skulle kollas. Jag blev så glad och uppspelt för jag tycker att UppsalaTidningen är en ganska bra tidning. Eftersom jag dessutom är väluppfostrad och rätt artig svarade jag och tackade. Fick jag nåt svar tillbaka? Nej. Mejlet kom inte ens fram, det studsade!..

UppsalaTidningen är en gratistidning som delas ut på torsdagar till alla hushåll i Uppsala utom mitt, alltså. Det har fått mig att undra om New Village ligger i glesbygden eller öknen, kanske… Märkligt nog hittar snigelposten hit – i tisdags kom UppsalaTidningen – med brevbäraren! Då var artiklarna i den lite så där lagom aktuella, det vill säga knappt ens ljumma.

Snigelpost

Snigelposten hittar hit.


Nu betalar jag som sagt inte för UppsalaTidningen, men jag skulle mycket väl kunna tänka mig att göra det – bara jag får den. Eller åtminstone får till stånd nån form av kommunikation mellan sändaren (UNT Distribution) och mottagaren (mig). Tyvärr verkar UNT Distribution inte klara av denna, i mitt tycke åter igen väldigt enkla kommunikationsfråga. Men du… gissa vad som satt i min tidningshållare när jag kom hem på fredagseftermiddagen? Ja just det – UppsalaTidningen! 😛

Så ja... Jag vidhåller att kommunikation är… svårt… Nån som tycker nåt om detta??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta om din syn på kommunikation!

 

Livet är kort. Kommunikation är svårt. Ja ja ja…

Publicerat i Diskutabelt, Jobb, Media, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Avdelning 73

Publicerat den 17 juni, 2016 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

 

Sofie SarenbrantsAvdelning 73 böcker upptäckte jag för tre år sen. Mitt första intryck var väl typ godkänd men inte mer när jag läste den första boken om polisen Emma Sköld, Vila i frid. Jag hängde upp mig på en del språkliga konstigheter, men även på dåligt uppföljda villospår. Alla förtjänar en andra chans – även etablerade deckarförfattare – och när jag läste den andra boken i serien,  Andra andningen och den tredje, Visning pågår, blev det full pott för författaren, enligt min mening. Igår läste jag ut den fjärde boken, Avdelning 73. Det var liksom dags att göra det eftersom den femte boken i serien är alldeles nyutkommen…

Emma Sköld vaknar i en sjukhussäng utan att veta var hon befinner sig och hur hon hamnat där. Det sista hon minns är en ridtur. Den ridturen tog hon fem månader tidigare… Familjen blir förstås överlycklig när Emma återvänder till de levandes tillvaro efter nästan ett halvår i koma. Hennes sambo Kristoffer har tagit hjälp av en ex-flickvän med sin och Emmas lilla dotter, spädbarnet Ines. Fast det har han förstås inte berättat för nån. Emma minns inget av olyckan, men efterhand får hon minnesflashar. Självklart uppstår frågan om det verkligen var en olycka (annars blir det ju ingen deckare?!). Och om inte, är hon säker på avdelning 73..?

Det här är en deckare i sjukhusmiljö. Emma befinner sig i sjuksängen genom hela boken. Hennes förtvivlan när kraften inte finns där eller orken är otroligt bra skildrade. Att ligga hjälplös med slangar i kroppen och inte kunna… Ja, jag ska naturligtvis inte avslöja vad som händer i boken. Men just skildringen av maktlösheten och utsattheten hos Emma är en av den här bokens styrkor.

Jag tycker att boken börjar väldigt starkt, vilket gör att jag slukar den. De korta kapitlen gör boken möjlig att läsa även korta stunder, nämligen. Men sen kommer cirka 100 sidor när jag – eller författaren? – tappar tråden. Det handlar om så mycket annat, på nåt sätt. (Att säga att boken är en fristående del i serien är inte OK, tycker jag. Böckerna måste läsas i tur och ordning för att en ska kunna följa med i skeendena.) Mot slutet av boken blir det förstås spännande igen, eftersom jag ju vill veta hur det går. Samtidigt känner jag att det som leder fram till slutet och själva slutet känns aningen ihoprafsade.

Toffelomdömet den här gången blir högt. Det är en riktigt spännande bok, men ingen fullpoängare. Jag tror att Sofie Sarenbrant kan bättre.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Livet är kort. Ibland är det så spännande också, även om spänningen är fiktiv.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Torsdagen den 16 juni 2016: Äpplen och päron blandat

Publicerat den 16 juni, 2016 av Tofflan

 


Kära dagbok…

 

Utsikt

Sämre väder idag, grått och regnigt. Här tittade jag ut från ett av fönstren på femte våningen på jobbet.

Äntligen är det sämre väder! Jag kanske rentav kan sitta på ballen* i kväll utan att utsättas för rök eller smädelser eller bli uttittad. Men nej, den förhoppningen grusades så snart jag kom hem. Det gör inte så mycket idag, för  jag har lite annat för mig i hemmet. I morgon kommer Fästmön hit och jag måste få hemmet i beboeligt skick, typ åtminstone gå ut med sopor och bädda rent.

Jag har en granne och på sätt och vis också kollega – vi jobbar inte på samma avdelning men i samma hus  – och hon är så himla duktig och cyklar till jobbet.

Bakelittelefon

Jag ringde bilverkstan. Fast inte från den här fina gamla bakelittelefonen. Den står mest till prydnad här på jobbet.

Själv sitter jag i bilen, visar fingret åt Huset i stan och varken fryser eller svettas. I morse betedde sig Clark Kent** emellertid lite underligt, han också (precis som ägaren, alltså). Det var klockan och temperaturmätaren på displayen som konstrade. Eftersom vi ska ut och åka i helgen tog jag det säkra före det osäkra och ringde bilverkstan på fikarasten på förmiddagen. Tänk att jag tror att Toyota Uppsala, Bil 3:an, nog har bland de bästa kundmottagningarna! Även om det ibland är telefonkö får en prata med nån som kan bilar och som kan tipsa om saker att prova innan en tar sig till verkstan. Och sen får en alltid veta att en är välkommen ner med bilen för en snabbtitt om strulet fortsätter. Jag hade nån idé om att det kunde vara en säkring, men det trodde inte Robin som jag pratade med. Han trodde mer på den svenska sommaren, det vill säga ljuset som kommer och går… Det var inga konstigheter på hemvägen.

Kyckling och potatis

Kyckling och potatis – och under kycklingen kan en ana morotspurén – som jag faktiskt åt och gillade!

Under förmiddagen jobbade jag med mitt nyhetsbrev. Jag trodde knappt att jag skulle få tag i tio nyheter, men i morse trillade det in ett par. Först gjorde jag texten och bildtexten färdiga. Bilden har jag redan valt och sparat om i rätt storlek och format. Sen typograferade jag och korrekturläste texten. Det tog sin lilla tid – jag vill inte hitta några fel och jag vill också att det ska se snyggt ut. Problemet är att verktyget inte är det mest… avancerade. Då gäller det att trolla med knäna och göra det bästa av saken.

Webbsakerna fick vänta till eftermiddagen, för i förmiddags var det service på externwebben. Nu återstår bara en enda sida att kolla innan vi kan migrera och uppgradera till nästa version. Sen får avdelningens webbplats ett helt nytt utseende – och jag måste gå en fördjupningskurs i verktyget i höst…

Dagens lunch blev faktiskt inte vegetarisk ärtsoppa och pannkakor. Magen och ärtsoppan kommer inte så bra överens. Därför valde jag kyckling. Otroligt gott, precis som vanligt! Jag åt till och med morotspurén, jag som inte gillar morötter…

Päron i handen

Jag blandar äpplen och päron på jobbet. Idag blev det päron.

Inte nog med att jag äter mer grönsaker nu för tiden. Jag äter också frukt. Visst tog jag en och annan frukt på mitt förra jobb, men om en skulle få nåt från fruktkorgen som levererades på måndagen var en tvungen att vara snabb. Här kommer det frukt två gånger i veckan, tror jag. Jag äter minst en frukt varje dag och när jag märker att det finns gott om frukt tar jag med lite till en skål som jag har på mitt besöksbord på kontoret. Förra fredagen åt den besökare jag då hade emellertid ingen frukt, för vi hade ju kakfest. Men nästa vecka får jag besök på tisdag och då kan det vara trevligt att ha nåt att muta dem med bjuda dem på. För att inte uppfattas som den elaka styvmodern i Snövit bjuder jag för säkerhets skull på päron, inte äpplen. Och detta, kära läsare, kan tolkas på flera sätt än ett…

Dagens minnesbeta, eller #tbt***, blev min gamla C-uppsats som jag beställde igår och fick levererad som PDF idag. Maj gadd, den är alltså skriven på skrivmaskin OCH delvis för hand. Året var… 1983… Meh… jag skrev den ju igår, eller..?

En sida ur min C-uppsats om Gustaf Fröding

#tbt, throw back Thursday… Det var INTE igår jag skrev detta…


*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman
***#tbt = throw back Thursday, alltså en minnesblick på en torsdag längre bak i tiden i ens liv

 

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Gårdagens citat den 15 juni 2016

Publicerat den 16 juni, 2016 av Tofflan

Ett citerande inlägg.

 

Uppsnappat medan jag köade:

”Har vi bokat tid för ett möte eller pratade vi om det här på krogen igår?

En kan inte låta bli att bli nyfiken – och lite full i skratt. Alla jobbmöten på krogen kanske inte är så… lysande. Det gäller ju till exempel att komma ihåg saker och ting. Och minns en inte ens om nåt möte är bokat eller vad en har pratat om kvällen innan… då är det svårt…

 

Livet är kort.

Publicerat i Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Onsdagen den 15 juni 2016: Läsvärde

Publicerat den 15 juni, 2016 av Tofflan

 


Kära dagbok…

 

Fötterna upp och bok

En stund fick jag läsa och njuta på ballen igår kväll.

Vilken läsperiod jag är inne i! Jag fullkomligt slukar böcker! Dessutom tar jag varje tillfälle till läsning i akt – även om det så bara blir när jag är på toa för göra nåt snabbt. Igår kunde jag till och med sitta på ballen* en stund på kvällen och läsa i lugn och ro. Stunden varade emellertid inte för evigt. Så snart jag nämnt den krasades den sönder. Sånt är livet i ett flerfamiljshus. Nu i kväll sitter jag med stängda fönster och dörrar åt ena hållet samt med nerfällda persienner och markis åt samma håll. Jag vill både slippa oljud och att bli utsatt för påträngande blickar. Kort sagt: det där huset i skogen etc etc…

När jag läser på ballen sätter jag oftast upp fötterna som på bilden. Jag la förresten ut bilden på Instagram och det tog två minuter så var nån tvungen att häckla mig för att jag har strumpor i sandalerna. Nu bor jag ju i Sverige, vilken häcklaren inte gör, och här i Uppsala var det lite kalla vindar igår kväll. För övrigt hade jag jeans till och inte shorts och dessutom var jag hemma – sandalerna är mina innetofflor. Shorts och sandaler utomhus = inga strumpor för min del. Hälen mår bra av högläge och tejpningen gör mig rörligare samtidigt som jag får mindre ont. Tejpen skulle sitta på tre till fem dar och idag är det tredje dan… Men det funkar så bra med tejpen att jag nog väntar med att ta bort den förrän på lördag kväll. Fästmön och jag ska nämligen åka en tur ut på landsbygden på dan på lördag och foten gör oftast ont när jag gasar…

I vart fall läste jag så mycket igår kväll att jag läste ut en bok och påbörjade en annan. Klockan var nog lite för mycket när jag släckte för att sova, men jag visste att jag skulle ha en ganska lugn dag på jobbet idag, så det var OK.

Eld och djupa vatten och Avdelning 73

Jag läste ut den övre boken igår kväll och började läsa den undre.

 

Avdelning 73

Nästan 60 sidor blev lästa till frukost i morse.

Jag har ju skandinavisk författarmånad nu i juni enligt mitt bokmål. Jag började finskt, danskt och norskt, men sen har det blivit två svenska författare. Det står så många bra böcker av svenska författare på mina hyllplan med olästa böcker att jag helt enkelt inte kan låta bli dem. Boken jag grabbade tag i igår är en födelsedagspresent från Anna. Jag gillar Sofie Sarenbrant OCH Emelie Schepp och vad jag förstår är dessa tu kompisar. De skriver båda riktiga bladvändare. I morse läste jag Avdelning 73 medan jag åt frukost. När det var dags för tandborstning tittade jag på pagineringen. Det visade sig att jag hade läst nästan 60 sidor…

Naturligtvis var jag och jobbade också. Tre lugna dar den här veckan, som sagt. Jag jagar mest nyheter till mitt nyhetsbrev, men har också pillat lite med både webb och intranät, varit kommunikationsrådgivare med mera. Det är aningen svårt att få ihop tio nyheter till mitt nyhetsbrev som ska ut på fredag förmiddag klockan tio. Fast jag har faktiskt fått ihop sju hittills…

Mitt på dan bröt jag för lunch. Det blev FiskWallenbergare med potatispuré och det var mycket godare än det såg ut! Wallenbergaren innehöll nämligen också prästost. Mums! Efter maten blev det en stund på bänken, med kaffe… och boken, naturligtvis!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Solen bakom moln och gren

Solen gick i moln och vinden blev kylig.

Eftermiddagen gick fort. Jag bröt för fika utomhus, men då hade solen gått i moln och en kylig vind blåste. Dessutom blev jag utsatt för en kaffekaskad – somliga höll på att sätta kaffet i vrångstrupen! Det är ett härligt gäng jag fikar med. Gänget är för tillfället decimerat till en kvartett. Icke desto mindre är de fyra så olika individer – men fasen så bra de jobbar tillsammans och så trevligt jag har i deras sällskap!

Det kommer stunder när jag saknar mina förra kollegor, framför allt NK**. Men i morse hade vi kontakt. Nu är en liten återträff/utgång bestämd till den 30 juni med Mina favoriter. Förutom NK och jag har en tackat ja och en tackat nej hittills. Det är liksom inte alla som bor i Uppsala, men jag hoppas att de flesta ändå försöker dyka upp. Plats är ännu inte bestämd – det beror lite på hur många vi blir och vädret, förstås. To be continued, alltså…

Efter jobbet åkte jag och hämtade ett paket på ICA Heidan. Tro det eller ej, men kontaktlinserna – inte PILSNER, Gunilla! – som jag beställde IGÅR från Shopping4net.com har redan levererats!!! Tyvärr var de förpackade i en kartong och den gick ju inte ner i den skitlilla postboxen jag har. Men att ta vägen hem från jobbet över Heidan är ingen större omväg. Att fakturan sen var den minsta på flera år gjorde inte heller ont.

Paket från Shopping4 net.com


Nu blir det ett par mackor och läsning i köket, förstås. Jag hör en resonanslåda till boll dela ut order och jag orkar inte med gap och skrik. Tänkte slå en signal till lilla mamma sen och då lär öronen koka ändå.


Ha en riktigt skön onsdagskväll!


*ballen = balkongen
**NK = Närmaste kollegan

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Eld och djupa vatten

Publicerat den 15 juni, 2016 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

 

Eld och djupa vattenTvå systrar är Camilla Grebe och Åsa Träff. Dessutom skriver de böcker tillsammans. Huvudpersonerna är psykologerna och bästa vännerna Siri och Aina. Igår kväll läste jag ut den fjärde delen i serien, Eld och djupa vatten.

Vänskapen mellan Siri och Aina har fått sig en rejäl törn. Livet har trängt sig på – med allt vad det innebär. Siri lämnar därför deras mottagning och bistår polisen när två barn försvinner. Barnen är syskon. Kanske har en pedofil varit framme eller finns det nån i familjen med tvivelaktiga avsikter? Fallet berör Siri mer än hon vill. Samtidigt försöker hon både lappa ihop sitt familjeliv och vänskapen med Aina. Den vänskap de hade innan… Parallellt med fallet får läsaren följa en liten pojkes förskräckliga uppväxt från en Luciamorgon som slutar i katastrof till de tuffa tonåren. Ett barnaliv fyllt av svek från vuxenvärlden.

Massolit förlag är ett förlag som inte skickar recensionsböcker i pappersform till bloggare. I stället blev jag erbjuden boken i e-form – som korrektur (!). Jag är styvnackad och läser enbart böcker på det gamla hederliga sättet. Den här boken nätshoppade jag eftersom jag har fyndat de övriga tre på second hand tidigare. Jag gillar nämligen den här serien. Böckerna är snarare psykologiska thrillrar än deckare. Det är intressant att följa hur psykologer arbetar. En av författarna har nämligen en sån karriär också, vilket ju ökar trovärdigheten i böckerna.

Men jag blir lite besviken först på det numera rätt uttjatade greppet med parallella historier. Som tur är lyckas systrarna göra nåt riktigt bra av det trots allt. Läsaren förstår att den gamla berättelsen på nåt sätt hänger ihop med de försvunna barnen, men vet inte hur. Detta avslöjas inte förrän, som sig bör, i slutet.

Jag ångrar inte att jag köpte en enda av Grebe-Träffs böcker. Läsningen var en ren njutning. Böckerna är snabblästa bladvändare och nästintill omöjliga att lägga ifrån sig.

Toffelomdömet blir det högsta – trots förlagets märkliga inställning till bloggare som skriver alldeles gratis om böcker och därmed också medverkar i marknadsföringen av såväl författare som nya böcker…

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Livet är kort. TIDEN är kort – för alla bra böcker jag vill läsa!

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 14 juni 2016: Ett demonterat torn och utan inlägg i sommarvärmen

Publicerat den 14 juni, 2016 av Tofflan

 


Kära dagbok…

 

Postitblock som Jengaspel

Jag har demonterat ett smärre torn idag, En kollegas hög med post it-block, lik ett Jengaspel, får illustrera detta.

Vissa dar tycker jag faktiskt att jag gör skäl för min lön. Men andra dar kan jag inte påstå att jag jobbar ihjäl mig. Antagligen är det bra med lite varvade dar, för annars skulle en nog bli rätt slut. Allra helst den som inte har nån ledighet att se fram emot förrän till jul. Och det är över ett halvår dit… Då är jag glad att jag trivs på mitt jobb och får saker ur händerna, om än inte lika kvickt varje dag. Idag har jag inte jobbat stenhårt, men jag har ändå demonterat ett smärre torn genom att stoppa in saker på rätt ställen.

Det är ett smart drag att hålla ordning på saker och ting redan från början. Jag har verkligen skärpt till mig vad gäller detta. Några röda mappar med det mest akuta på gång, ett par andra mappar i hyllan, en enda pärm med pärmregister för lite arkivsaker, exempel och diverse information samt ordning i mappsystemen på datorn… Så har jag det på jobbet numera! Vi får se hur länge det funkar, men jag ska göra mitt bästa.

Fönster med sol utanför

Mestadels stod jag inomhus och tittade ut på solen.

Dagen har varit sommarvarm. Mitt kontor, däremot, är som ett kylskåp. Fast hellre det än en bastu som många andra har. Fönstren går nämligen inte att öppna och det är ju faktiskt lättare att klä på sig på jobbet än att klä av sig… Jag har inte bara demonterat ett torn utan även fixat de sista trasiga länkarna på intranätet. Tills det kommer mejl om nya, förstås. Det är ett evigt Sisyfos-arbete. Länkar har nämligen en tendens att gå sönder när många kockar är inblandade som tänder och släcker sidor i systemet. Jag har vidare tagit en tjur vid hornen, för jag vill tro att rak kommunikation är bättre än att gå omkring och irritera sig. Och så har jag lärt mig ytterligare en sak i verktyget för externwebben.

Dagens bästa har emellertid inte varit varken det demonterade tornet eller den horntagna tjuren utan att jag har kunnat gå utan inlägg i skorna. Det är ungefär tre och ett halvt år sen sist. Inläggen klämmer på fötterna och gör skorna trånga och varma. Vilken befrielse! Men jag var rädd i morse när jag stoppade ner de snigga orange originalsulorna i dojorna och tänkte ett slag ta med inläggen i jobbväskan. Wild and crazy som jag är gjorde jag det inte. Den här stötvågsbehandlingen plus att min häl är tejpad är nämligen nåt jag tror på. Det är det som har hjälpt mest och bäst hittills. Hurra!

Skor med orange insida

Mina älskade skor med sin snigga orange originalsula.


Efter jobbet var jag och handlade såsom vanemänniskan Tofflan alltid gör på tisdagar. Det är en bra dag att handla på för dels kommer TV-tidningen som jag vill köpa, dels är det inte så många andra ute och handlar. Jag har också betalat ett par räkningar och jag är väldigt tacksam att jag numera har lön, för det var väldans så många utgifter det är den här månaden. Ovanpå det har jag beställt 90 par linser också. Det kan ju vara bra att se när en kör bil.

Min dag började med en riktigt spännande bok, svart kaffe och fil med jordgubbar och linfrön till frukost. Den fortsatte med samma bok och pasta med pestosås till lunch. Och alldeles strax hoppas jag kunna få sitta på ballen* och läsa och äta mina kvällsmackor utan att nån grillar, röker eller bankar. Drömhuset i skogen hägrar mer sommartid av förklarliga skäl…

Detta bildspel kräver JavaScript.


*ballen = balkongen

 

Livet är kort. Torn ska inte byggas i onödan, tjurar ska horntagas och sporrar ska tas av daga med stötande vågor och tejp, uppenbarligen.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Måndagen den 13 juni 2016: Från häl till huvud

Publicerat den 13 juni, 2016 av Tofflan

 


Kära dagbok…

 

Tejpad fot

Aj aj i hälen.

Nä jag glor inte på sport – varken på TV eller i verkliga livet. Totalt ointresserad, faktiskt. Jag läser böcker i stället, det både roar och ger mig mer. Hur andra gör får stå för dem. Var och en gör sin grej, liksom. Min grej idag har varit att ta hand om kroppen – från häl till huvud.

I förra veckan gjorde en av mina två hälsporrar sig påmind. Jag orkar verkligen inte att ha ont IGEN och blev tipsad om en hälsporreklinik. Idag på förmiddagen gjorde jag paus på jobbet och tuffade tillsammans med Clark Kent* in till stan. Jag skulle få min första stötvågsbehandling. Det lät allt annat än skönt.

Först fick jag fylla i en hälsodeklaration. Jag, som tycker att jag är så frisk, kände mig plötsligt väldigt sjuk. Ingen av sjukdomarna är emellertid dödlig. Ont krut förgås inte så lätt, du vet. Medan jag berättade och tittade på tortyrbänken britsen skrev sjukvårdaren in saker i min journal.

Behandlingsrum

Tortyrbänk.

Sen skulle jag undersökas. Det gjorde rätt ont, för sjukvårdare vet minsann var de ska trycka på Toffelfoten för att dess ägare ska pipa ömkligt. Jag fick också stå och visa min belastning. Inför stötvågsbehandlingen sattes tre stoppnålar akupunkturnålar i hålfoten – där en är som mest känslig, du vet… När smärtan klingat ut kom apparaten fram.

Stötvågsgrunkan såg ut som en locktång och lät som en slagborr. Sjukvårdaren var emellertid snäll idag och körde på lägsta varv. Det gjorde bra ont ändå, men jag fick beröm för att jag var tålig och stod ut. Jag låg på mage på britsen och stönade och höll krampaktigt om två handtag. Som plåster på såren – det blev inga sår – blev foten tejpad. Tejpen ska sitta på i tre till fem dar och på måndag ska jag tillbaka igen. Med tejpad fot behöver jag inte ha mina inlägg i skorna. Skönt, för det blev väldigt trångt…

Dragarbrunnsgatan

Här var jag och min häl, bland annat.

En erfarenhet rikare är jag och jag måste nog säga att även om det gjorde ont – och gör ont nu (de första behandlingarna triggar smärtan) – tror jag på den här behandlingen. Den är nämligen mitt sista hopp. Eftersom den dessutom är svindyr (620 spänn per gång) ska jag kolla om min arbetsgivare kan ta en del av kostnaden, men jag är inte alls säker på det. Jag tar av skatteåterbäringen. Som tack för dagens behandling rev jag ner en ortopedisk plansch. Touché!

Jag jobbade naturligtvis både före och efter behandlingen, för även om jag är sjuk på pappret är jag inte det i mitt sinne. Men när jag kom tillbaka till kontoret intog jag en snabb lunch bestående av två mackor och kaffe. Jag läste några rader i min bok på gång. Det blev mest en massa diversejobb gjorda idag. Bland annat lite i kommunikationsplanen. Vidare tvättade jag en text och morrade över en annan som både jag och min uppdragsgivare tyckte blivit rätt sabbad av en annan texttvättare. Visst, texten kanske behövde tvättas, men inte så den blev solkig. Sen orkade ingen av oss ta striden och plötsligt var det solkiga stycket uthängt för allmän beskådan. Så kan det gå. Jag är i alla fall glad att mitt namn inte står under. Tröttsamt.

Lunch med smörgås kaffe tomater och bok

Dagens lunch. OK, mackan var köpt färdigbredd i plastförpackning, men notera att jag ansträngde mig och tog med tomater!

 

Nyklippt

Håret är i alla fall snyggt.

Höjdpunkten kom mot slutet av dan. Jag hade tid hos frissan. Att lägga huvudet i M:s kompetenta händer är en riktig lyx och jag njöt när skallen blev rakad och klippt. Dock inte mohikanstyle, för det passar inte gamla tanter. En viss självinsikt har jag allt till skillnad från… nån, säkert. M kan göra underverk med mitt hår. Utseendet i övrigt går det inte att göra så mycket åt. Jag gillar det där citatet från bronsåldern:

Jag är tjock, du är ful, jag kan banta.

Det får mig att må bättre en stund. Sen ska en förstås ta såna gamla deviser med en nypa salt.

McDonaldsmat

Dagens middag.

Middagen intog jag efter klippningen på McDonald’s i Fyra mackarnas hörn. Det blev nån chicken delight-historia med spinkiga strips och chili cheese. Donken var smockfull med ungar och föräldrar och TV:n stod på. Jag bara tog slut av alla ljud… Kletig blev jag om fingrarna och tröjan stinker frityr och fick dessutom en fläck. Jag borde tvätta, men jag orkar inte. Jag ska hasa ner i bästefåtöljen och kolla om Fästmön har några intressanta nyheter.

Nåt nytt hade inte hänt hemma mer än att jag hade fått brev från min snart före detta a-kassa. Som vanligt var brevet författat i en oförskämd ton och inte heller nu, fast jag har begärt utträde, slipper jag hotelser. Jag vet ju inte hur ST:s a-kassa är mer än att en av dem som jobbar där var trevlig vid första kontakten. Men ingen a-kassa kan nog vara mer snorkig i kommunikationen med sina medlemmar OCH handläggare på Arbetsförmedlingen än Akassan Vision.

Utträde ur Akassan Vision

Jag slipper snart Akassan Vision.


*Clark Kent = min lille bilman

 

Livet är kort. Det finns andra saker än sport i det.

Publicerat i Dagbok, Familj, Ironi, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Nomen Nescio

Publicerat den 13 juni, 2016 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

 

Nomen NescioDebutförfattares verk är lite av en utmaning att läsa, enligt min mening. Ofta vill de så mycket att det blir… för mycket. Därför blev jag lite förvånad när Nils Fredrik Kullenbergs roman Nomen Nescio trillade in i postboxen för recension. Boken är endast 176 sidor lång. Tack Doppelgänger förlag!

Bokens titel är latin och betyder ungefär ”jag vet inte namnet”. Och lite så är det i berättarjagets liv och den bok han skriver på – om han nu gör det… Det vi läsare får veta är att han är brevbärare, trött på jobbet och livet och har/hör röster i huvudet. Berättelsen utspelar sig i Stockholm under sommaren 2009. Vår brevbärare slutar gå till jobbet och stänger in sig hemma. Utanför hemmet finns det farliga. Med alkohol och självsex blir tillvaron uthärdlig, men den behärskas av nån sorts Palmsk Själens furir.

Det här är baske mig så svart det kan bli – och det har jag ganska svårt för. Jag skulle önska att författaren hade skrivit en annan typ av bok, för med det underbara språk han har skulle han kunna skriva fantastiska böcker. Nu menar jag inte glättiga böcker, men snarare böcker med lite mer… substans. Det blir lite stream of consciousness av tankarna hos berättarjaget, en lek med ord, medan handlingen känns ogripbar. Jag markerar med blyertspennan meningar som…

[…] Stjärten som päronhalvor i sockerlag. […]

och

[…] En liten rultig parvel med blond pottkalufs. […]

Slutet är överraskande och oförutsägbart och det tillsammans med den mästerliga behandlingen av språket gör Toffelomdömet högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar