Kära dagbok…
Tänk att jag fattar inte varför folk följer mig på Twitter och gamla bloggen. Nya följare kommer varje dag. På gamla bloggen skriver jag inte längre. Twitter använder jag mest som ett ställe för att puffa för texter här på bloggen och foton på Instagram – och, i tredje hand, för att gnälla. Sen har jag direktkontakt med en del trevliga människor på Twitter också via DM, men det är ju inget som nån annan kan se. Så… vill du göra mig glad, följ den här bloggen och/eller mitt Instagramkonto! Jag vill i samma veva passa på att jag införde vissa regler när jag startade den här bloggen. Dem tycker jag att du ska läsa. Det händer nämligen att jag inte tillåter vissa kommentarer eller plockar bort kommentarer som inte har med innehållet i ett inlägg att göra. Notera att det inte är många regler och de är inte heller svåra att följa. Men jag vill be dig ännu en gång – jag inledde den här bloggen med att berätta om dem – att respektera dem. TACK!
Min lördag började på sedvanligt helgvis med kaffe och bok på sängen. Fästmön var upptagen på sitt håll med att piffa och städa, så jag låg och slöade och läste ut en jättespännande deckare. Därefter greppade jag en debutbok som jag fått mig tillsänd av ett förlag för att recensera. Även den är en spännande liten sak, kan jag avslöja efter att ha läst cirka en tredjedel.
Den översta läste jag ut och den understa påbörjade jag igår.
På eftermiddagen tuffade jag ut till Himlen för att få gosa en stund med katterna innan jag tog med mig Anna in till stan. Alla tre katterna var jättegosiga igår, men lilla Citrus är ju sällan stilla om hon inte sover, så de flesta bilder på henne blir oskarpa.
Anna och jag tog en liten loppistur till Kupan. Där fanns mycket roligt att beskåda, men också två riktigt fina saker som jag var sååå sugen på att ta med hem. Men nu måste jag lägga band på mig. Skatteåterbäringen ska gå till stötvågsbehandlingen av min hälsporre och det är två veckor kvar till lön… Rullbordet i rotting och glas för 300 spänn är ett riktigt fynd liksom den trearmade golvlampan med visserligen repor på foten men fina skärmar för 1 300 spänn. Båda stod kvar när vi lämnade affären vid stängningsdags – ifall nån är hugad spekulant. Fem pocketböcker var det enda som fick följa med mig hem, men de var också riktiga fynd för mig: två av dem stod på min inköpslista!
Vidare på vårt lördagsäventyr åkte vi till Stormarknaden. Kollade lite på skor som en av oss behöver. Jag funderade om en äventyrsplanerare kan vara nåt att ha, handlade mat och köpte glass åt oss. Mjukglass med strössel… Det tog en evighet att äta glassarna och en var livrädd för att glassen när som helst skulle tippa över struten. Jag vräkte i mig min och hann med att fota en del av Annas…
A SILLy dinner.
Stärkt av glassen pallade jag att laga en sen middag. Vi hade båda suktat länge efter sill och potatis och sprit och så blev det. Snapsviseboken kom fram och varje snaps föregicks av en sångstund. Bara det att jag hade svårt att skilja på melodierna till I natt jag drömde och Elvira Madigan. Nynna själv, får du se. HA!!
På tallriken hamnade matjes och inlagd sill, men även brännvinssill och årets sillsmak från Abba, nån asiatisk citrussill som var ljuvlig. Färskpotatisen var svensk och ljuvlig, ölen var från i påskas och brännvinet var östgötskt.
Bara skit på TV gjorde att vi letade upp en film på DVD-hårddisken, en thriller om en sexmissbrukande dubbelnatur. Den var rätt OK och till och med Lilla Anna höll sig vaken. Kanske berodde det på Marianne? Eller nej, Marianne var det visst bara jag som stoppade i munnen…
Idag är det söndag och dags för nya Toffeläventyr. Jag hoppas att din lördag var bra och tackar för att du har läst ända hit genom bilden nedan!
Nån har tackat sina läsare, så gör även jag!
Livet är kort. Sill och snaps och glass och Marianne är gott – fast inte samtidigt.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 