Tofflan – the neverending story | Ur näbbstövelns mörker, upp i ljuset

Måndag eftermiddag den 24 oktober 2016: Uppgång

Publicerat den 24 oktober, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Helvetesnätter är inga roliga nätter, allra minst om de fortsätter på morgnarna. Det var som om nån hade vridit på en kran. Nån lösning på möbelflyttproblemet har jag ännu inte, men nu måste jag ställa det åt sidan för att släppa fram sorgen. Vid niotiden telefonerade jag med den kloka Fästmön. Då behöver jag inte försöka skärpa till mig, så det var mest ett snörvlande samtal. Men Anna är så lugn och fin och så småningom kom även jag till en stunds ro. Jag behövde både ringa några samtal och göra några ärenden idag samt förbereda inför dagens besiktning och morgondagens möbelhämtning. En sak som glädjer mig är att mammas soffa hamnar hos vännen FEM och Finske Pinnen. Då vet jag att den får ett nytt och bra hem. Men de hämtar soffan på egen hand, förstås, den ska ju inte med till Återvinningen i morgon eftermiddag.

Mammas soffa får ett nytt hem hos FEM och Finske Pinnen.

Det första jag tog tag i när gråten hade släppt var att ringa Bil 3:an i Uppsala. Jag kan bara säga att de är helt fantastiska där! Jag förklarade läget – att jag pendlar mellan Uppsala och Motala på grund av mammas bortgång – och nu får jag komma med Clark Kent* redan på torsdag i stället för den 18 november för att få bromsarna fixade, vinterdäcken på och årsservicen gjord. Jag minns inte om verkstan till och med skulle ordna en lånebil åt mig över dan, jag blev så överväldigad av deras service och bemötande. Tack!!! Jag hade just avslutat samtalet så messade min Nästanbror att jag gärna får låna deras bil en tid i november om det är så att jag behöver en lite större personbil. Människor är så snälla mot mig!

Ballerinakex och bullar är inköpta till FEM i kväll.

Nästa samtal gick till Återvinningen för att förklara att det är lite fler saker som ska hämtas i morgon om det skulle gå bra. Det gjorde det och det var också skönt att höra att det inte var den sure som tog emot oss i lördags som svarade. Sen åkte jag och tankade, för jag behöver lite soppa så att vännen Mia och jag kan ta oss till tippen, som ligger utanför stan, tror jag, i morgon.

I kväll får jag besök av vännen FEM och jag hade lovat att införskaffa Ballerinakex. Det fixade jag på Maxi. Ballerinakex har en särskild plats i FEMs och min barndom, så det var viktigt att jag verkligen fixade att åka och köpa kexen. Jag köpte också en påse bullar. Mons Kallentofts senaste bok Djävulsdoften slank ner i påsen som bonus. Jag tyckte att jag var värd en liten present efter helvetesnatten. Mitt mobilfodral från 40-minuters-telefonkö-Telia, som kom med nya mobilen i höstas, började tidigt gå sönder. Därför hoppade jag in på Clas Ohlson och köpte ett nytt och enkelt svart.

Djävulsdoften följde med hem som bonus.

Jag åt fil och en smörgås när jag kom hem och tvättade svart. Det känns lite skönt att inte bara ha med sig smutskläder hem till Uppsala. Mammas kompis U plingade på dörren och vi pratade i dörrhålet en stund. Jag sa att jag var så trött och behövde vila före besiktningen och det var faktiskt sant. U höll sjukhusräkning nummer två för mamma i handen, denna gång var det vården på avdelningen som skulle betalas, förra gången var det akutvården. Efter besiktningen gick jag upp till stan i regnet och betalade räkningen på banken. Lilla mamma var mycket noga med att räkningar skulle betalas – och betalas i tid. Själv har jag betalat min mobilräkning nyss också, men med e-faktura.

Sex vårddagar kostade lilla mamma 300 kronor.

Besiktningen, för övrigt, gick bra. En trevlig man gick runt och tittade och kunde inte hitta några som helst fel mer än normalt slitage. Jag påpekade att vattnet rinner undan lite dåligt i handfatet i badrummet och han skulle skicka nån att fixa med det. Och just som jag kom tillbaka från min stadspromenad kom en kille och rensade röret. Det känns bra att få det fixat så att nästa hyresgäst slipper det.

Sammanfattningsvis har dagen inneburit en uppgång från helvetesnatten. Men självklart är jag ledsen. Det känns mycket bra att få lite sällskap en stund i kväll. Jag prövar sannerligen mina vänner i nöden…

*Clark Kent =min lille bilman

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Personligt, Vänner | Märkt 40 minuters telefonkö, akutvård, Återvinningen, ärenden, årsservice, överväldigad, badrum, Ballerinakex, barndom, bänk, bemötande, besiktning, betala räkning, bil, Bil 3:an, bilverkstad, bonus, bortgång, bromsar, bullar, Clas Ohlson, Djävulsdoften, e-faktura, fil, fin, Finske Pinnen, gå sönder, handfat, höst, helvetesnatt, hem, ICA Maxi Motala, låna, lånebil, lösning, ledsen, litteratur, lugn, Magnus Alkarp, mamma, möbelflyttproblem, min Nästanbror, mobilfodral, mobilräkning, mobiltelefoni, Mons Kallentoft, Motala, nästa hyresgäst, normalt slitage, november, pendla, plinga på, pröva vänner i nöden, present, regn, rensa röret, rinna undan, ro, sällskap, service, sjukhusräkning, smörgås, sms, smutskläder, snörvlande samtal, soffa, sorg, stadspromenad, ställa åt sidan, sur, svart, tänka, Telia, tippen, torsdag, Toyota, trött, tvätta, uppgång, Uppsala, vatten, vännen FEM, vännen Mia, vård på avdelning, vila, vinterdäck | 2 kommentarer

Måndag morgon den 24 oktober 2016: Helvetesnatt

Publicerat den 24 oktober, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Det har varit en helvetesnatt. Redan igår kväll började det. Eller den. Gråten och den tillhörande oron som jag arbetar upp till nåt… ovettigt. Och känslan av att vara ensam och övergiven. Då hade jag ändå telefonerat länge med Fästmön och lite kortare med vännen FEM på eftermiddagen och min Nästanbror på kvällen. Men när samtalen var slut tog jag också slut och tårarna vid. För mig är det inte konstruktivt att gråta som jag gjorde. Jag blir bara svag och tankarna snurrar. Jag ältar, ser inga lösningar. Det finns ingen fastställd plan, det påbörjas idéer som sen faller på att det saknas kraft. Det största problemet just nu är hur jag ska få de tunga och stora möblerna till Uppsala. Jag klarar inte av att lösa det, ordna det, mitt huvud är för rörigt. Jag bara önskar att pappa kom och fixade det hela. Men det var länge sen min pappa fixade mina problem…

Nattens utsikt.

Det bara regnar, jag bara gråter.

Det är många som har sagt att jag får ringa när som helst. Men jag vill inte överutnyttja människor och det kändes som om jag skulle klara av att vara ensam igår. Ja jag klarade ju av det, men priset var högt. Jag grät mig till sömns nånstans vid tvåtiden och vaknade runt halv sex. Det blir inte ens fyra timmars sömn. Tur att jag inte ska köra hemåt idag.

Det är så förfärligt det som sker. Inget som händer kan ändra nånting och nu är jag en centimeter från att ge upp totalt. Det finns ingen mening… Jag orkar inte… Klarar inte av att fatta beslut, planera. Bara en sån sak som kläder till begravningen… Det hänger svarta saker i garderoberna hemma, men allt är gammalt och missklädsamt och mamma skulle skämmas för mig. Jag önskar att jag var barn och mamma tog med mig ut för att köpa lämplig utstyrsel. Men det går ju inte.

Och det bara regnar ute. Mina tårar bara fortsätter att rinna. De är en piss i havet. Jag tror fan jag hoppar från Bron. Men nej. Idag klockan 14 ska lägenheten besiktigas. Jag står plikttrogen och tar emot vid dörren.

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Personligt, Vänner | Märkt ändra, övergiven, överutnyttja, barn, begravning, besiktigas, bro Motalabron, dörr, en piss i havet, ensam, fatta beslut, förfärligt, fixa, gammalt, garderob, ge upp, gråta, gråta mig till sömns, högt pris, helvetesnatt, hoppa, idé, ingen fastställd plan, ingen mening, känsla, köpa, klarar inte, kläder, lägenhet, lämplig utstyrsel, lösning, Magnus Alkarp, mamma, missklädsamt, oro, ovettig, pappa, planera, plikttrogen, rörigt huvud, regn, sakna kraft, samtal, skämmas, slut, stora och tunga möbler, svag, svarta saker, tankarna snurrar, tårar, Uppsala, vakna | 8 kommentarer

Söndag kväll den 23 oktober 2016: Brobestigning!

Publicerat den 23 oktober, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Vätterpromenaden idag på eftermiddagen.

En sak som verkligen fascinerar mig i Motala är Bron. Ja, stans allra nyaste bro, alltså. Där finns många gamla broar också eftersom kanalen går tvärs genom stan. Men jag menar den nya. Mamma och jag åkte över den i bil ett par gånger när den var färdigbyggd. Och på kvällen efter att jag klappat min döda mamma för sista gången samma morgon for mammakusinen K och jag över Bron.

Trots ihållande regn och blåst hade jag bestämt mig: idag skulle Bron bestigas! Jag iklädde mig tröja, jacka och halsduk över min t-shirt och stegade sen ut genom ytterdörren, ner till Vätterpromenaden som går längs med sjön. Jag mötte några enstaka promenerare och ett antal lycrademoner som sprang. En liten båt låg och guppade på vattnet liksom några ~~ändor~~ änder. Annars var det lugnt och ganska ensamt.

Där är den, Bron!

Jag gick med bestämda steg, med Bron i sikte och som mål. Den är verkligen häftig!!!

Häftig bro!

Efter cirka en kvart kom jag fram till en metalltrappa. En sån där läskig hal trappa. Mamma hade aldrig kunnat ta sig upp för den, så särskilt handikappvänlig är Bron inte. Men jag hoppas att mamma såg mig från nånstans. Hon var i alla fall med mig i tanken.

Trappan till målet.

Jag höll mig i räcket och kände mig som en mycket gammal Toffeltant, men trappan var sannerligen skithal. Lite vindlande var den också. Men så äntligen nådde jag målet. Då var det som om solen verkligen, verkligen försökte titta fram!

Äntligen uppe!

Det blåste rätt bra uppe på Bron. Jag såg ut över vattnet och Motala och det kändes bara fantastiskt, jag var nästan lycklig en stund där jag stod och kunde skymta radiomasterna långt borta.

Utsikt från Motalabron över radiomasterna

Det blåste rätt bra när jag tittade ut över Motala. Radiomasterna anas på bilden för den som har goda ögon.

Huvudet blev alldeles genomblåst. Det kändes som om vinden gick in genom ena örat och ut genom det andra. Inget däremellan som stoppade.

Genomblåst stod jag och tittade ner på vattnet och bort mot stan.

Innan jag huttrande lämnade Bron upptäckte jag ett kärlekslås. Låset hade två inristade hjärtan och på ena sidan hängde en regndroppe, som en tår.

Kärlekslåset med en regndroppe som påminde om en tår.

Jag skar mig och det blödde, men jag svimmade inte.

Sen gick jag hem till mammas lägenhet, grejade lite på balkongen, skar mig så blodet sprutade lite (men jag svimmade inte) och avslutade med att dammsuga. Fästmön var ledig mitt på dan och vi telefonerade i en och en halv timme. Innan dess hade vännen FEM också ringt. I kväll har jag telefonerat med min Nästanbror. Ändå känner jag mig så ensam. Jag har haft sms-kontakt med vännen Mia och vännen Jenny och de två har försökt hjälpa mig att hitta bärkraft i Motala till när det som ska flytta till Uppsala ska forslas upp. Tyvärr verkar allt vara så krångligt att jag i skrivande stund håller på att bryta ihop över det. Jag klarar inte av att tänka klart, att försöka planera, engagera folk. Och lite ledsen blir jag över stora och små löften som inte har gett annat än… tystnad. Då föredrar jag att inte bli lovad nåt alls.

Inte hade jag tänkt sitta och gråta den här kvällen, men det är så jag har avslutat den 23 oktober 2016. Fåtöljen bredvid mig är tom. Inget blir som det var för bara ett par veckor sen. Aldrig mer.

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Personligt, Vänner | Märkt avsluta, änder, öra, balkong, bärkraft, båt, bestämda steg, bil, blåsa, blåst, blod, bro, bryta ihop, dammsuga, död, engagera, ensamt, fantastiskt, fåtölj, flytta, gammal, genomblåst, gråta, guppa, halsduk, häftig, hål, hålla mig i räcket, hjälp, hjärta, huvud, idé, inte handikappvänlig, jacka, kärlekslås, klappa, krångligt, lägenhet, läskig, löften, ledig, lycrademon, mamma, mammakusinen K, metalltrappa, mobiltelefoni, Motala, Motalabron, nästan lycklig, nå målet, ny, planera, promenerare, radiomaster, regn, regndroppe, sjö, skära mig, skithal, sms, sol, springa, spruta, t-shirt, tänka klart, tår, tom, tröja, tystnad, Uppsala, vännen FEM, vännen Jenny, vännen Mia, Vättern, Vätterpromenaden, vindlande, ytterdörr | 2 kommentarer

Söndag eftermiddag den 23 oktober 2016: Mammas gömmor

Publicerat den 23 oktober, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Mammadofter i jackan och tröjan.

Jag har ännu inte kunnat göra mig av med mammas jacka och röda tröja. De hänger i hallen och jag går och sniffar på dem. Visserligen har jag tvättat tröjan, som var med på lasarettet, men mammadoften finns där fortfarande. Jag saknar henne så mycket, det går inte att beskriva i ord. Och när jag går runt här i hennes hem, i hennes fotspår, inser jag att jag aldrig mer kan berätta saker för henne. För det gjorde jag, berättade, alltså. Mamma var den jag litade mest på. Hon visste nästan ”allt”, utom hur jävligt det kändes när det var som värst under De Sju Svåra Åren. Fast hon fattade nog ändå, tror jag.

Under de här dagarna händer det saker och uppstår små märkligheter och lustifikationer som jag verkligen önskar att jag kunde berätta för mamma. Senast idag gjorde jag ett fynd som jag vet att mamma både skulle ha skrattat åt och uppskattat.

Den försvunna spegeln!

För ett bra tag sen lyckades mamma försnilla en bordsspegel. Den var ganska stor och hur hon än letade kunde hon inte hitta den. Jag gissade att den hamnat i nån garderob, bland alla miljoner kläder, under några plagg eller så, men Anna gick ju igenom alla skåp och nån spegel hittade hon inte. Nä, det var jag som hittade den och jag hittade den idag, när nästan alla skåp och lådor är genomgångna. Och vet du var spegeln låg? Under den sista lådan i köket jag gick igenom! Antagligen ringde det på dörren eller nåt medan mamma höll på att spegla sig och så var det bråttom med att stoppa undan spegeln. Men under en låda… Konstigt!

Mammas nougatgömma.

För övrigt har det visat sig att mamma har en massa andra gömmor. Jag ska inte berätta om alla ställen där vi hittade mediciner eller mängden förpackningar med pappersnäsdukar, men Fästmön hittade godis undansparat här och var. Mycket var inte längre lämpligt att äta. När sånt blivit utrensat av Anna återstod ändå en hel hylla med godis och snacks i ett av köksskåpen! Så idag tog jag mig till exempel en nougat till eftermiddagskaffet ur mammas gömma med fortfarande ätliga dubbelnougatbitar…

Att det är lättare att äta godis än mat det vet ju alla människor, men jag har faktiskt inte varit särskilt godissugen på ett tag. Jag kämpar fortfarande med maten, tuggorna växer i munnen, men jag äter – tack vare Jenny och Mia, som båda har levererat mat till mig för flera dagar. I kväll ska jag äta Jennys kycklingwok till middag och den kanske räcker även till i morgon.

En av mammas önskningar när hon var på lasarettet var att hon och jag skulle gå ut och äta Kinamat när hon blivit utskriven. Så blir det inte nu och det är jag jätteledsen för. Men sen i förra veckan har jag i alla fall med mig mamma överallt på sätt och vis. Nu hänger även hennes vigselringar i kedjan runt min hals tillsammans med ringar från pappa, farfar och mormor. Och vet du, en av mammas små ringar vill hela tiden krypa in i pappas ring – de passar perfekt ihop!

Mammas vigselringar hänger nu i en kedja runt min hals tillsammans med de andras samt ett kors.

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Mat, Personligt | Märkt ätlig, önskning, berätta saker, beskriva i ord, bordsspegel, De sju svåra åren, det är lättare att äta godis än mat, dubbelnougat, farfar, fotspår, fynd, garderob, gömmor, göra mig av med, godis, godissugen, hall, hem, hylla, jacka, jävligt, kaffe, kämpa, kök, köksskåp, kedja, Kinamat, kläder, kors, kycklingwok, lasarett, låda, leverera mat, lustifikation, mamma, mammadoft, märklighet, medicin, middag, mormor, nougat, pappa, pappersnäsdukar, plagg, röd tröja, sakna, skåp, skratta, snacks, sniffa, spegel, tack, tuggorna växer i munnen, tvätta, under, uppskatta, vigselringar | 6 kommentarer

Söndag morgon den 23 oktober 2016: Tomhet och planer

Publicerat den 23 oktober, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Tomhet…

Tänk att det har gått tio dar sen mamma somnade in. Tio dar har jag varit moderlös och faderlös. Den tomheten går inte att beskriva för den som inte själv har upplevt den. Igår eftermiddag hade jag sms-kontakt med min Nästanbror och på kvällen telefonerade jag med vännen Agneta. De båda kan förstå tomheten och känslan att vara föräldralös, liksom vad sorg innebär. Ska vi jämföra ligger jag helt klart i lä, framför allt vad gäller Agneta. Men icke desto mindre är jag fortfarande i nån sorts chocktillstånd. Det kommer stunder när jag är hyfsat OK, men sen slår den mig plötsligt rakt i skallen, den där tomheten. För att inte tala om insikten att jag är den enda som är kvar i min ursprungliga familj. Jag är inte bara familjeöverhuvud nu, jag är den enda kvarvarande. När jag tänker på det liksom ekar tomheten.

Min glömska är förvärrad och det har gissningsvis med mammas sjukdom och bortgång att göra. Att skriva dagbok via bloggen hjälper mig att komma ihåg när jag behöver och jag kan titta tillbaka och minnas det jag redan har glömt. Jag äter ju medicin i form av två vitaminer mot min perniciösa anemi. Ett av sjukdomens symtom är glömska, ett annat trötthet. Därför är jag inte förvånad att de båda har ökat den senaste tiden. Fast… jag insåg inte att jag faktiskt har en sjukdom förrän mamma berättade det för mig – jag har bara ätit två sorters vitaminer varje dag sen 2012 eller nåt… (Minns inte hur länge…) Det är jobbigt att glömma saker som datum och tider jag verkligen behöver komma ihåg. Men andra gånger kan jag skratta lite åt eländet. Som härom morgonen när jag skulle sätta in linserna och upptäckte att jag hade lagt fram två par linser – jag hade glömt bort att jag redan hade lagt fram ett par tidigare, alltså.

Jag hade glömt att jag redan hade lagt fram ett par linser häromdan.

Idag är det därför viktigt för mig att göra en plan. I alla fall en dagsplan. Jag har bestämt mig för att gå igenom fyra lådor och två överskåp. Det låter inte mycket, men det är vad jag mäktar med. Sen ska jag, vädret till trots (regn och blåst) ta en promenad längs sjön. Slutligen ska jag gå ett varv med dammsugaren, för i morgon kommer Linda från Platen och ska besiktiga lägenheten mitt i röran som råder.

Tomt…

Att göra planer, eller en dagsplan, skapar mening i det jag annars upplever som tomhet. I de svartaste stunderna kan jag tänka att jag åtminstone ska fixa A, B och C innan jag själv lägger näsan i vädret. Sen orkar jag lite till, av nån konstig anledning, och upp ger jag inte. Jag må vara föräldralös, men jag är inte familjelös och familjen i Uppsala och de därifrån utspridda är det som får mig att klara av att gå vidare när läget är tufft.

Drinkvagnen har blivit soffbord.

Den här söndagsmorgonen vaknade jag som vanligt i vargtimmen. Lördagskvällen var lugn, förutom att det lät som om mammas grannar ovanpå hade träskofest. (Jag var SÅ nära att gå upp och klaga!) Min middag blev nästan hela den halva barnpizzan som var kvar sen Mia kom med den i fredags samt hela salladsburken! Jag flyttade ut soffbordet som ska hämtas på tisdag och rullade in min drinkvagn i TV-rummet i stället. Sen hade jag TV:n påslagen, men jag minns inte vad jag såg. Vid 23-tiden var jag trött, men somnade kanske runt midnatt och sen vaknade jag strax före klockan fem i morse. Jag läste ett stund. Det gick sisådär, jag märker att jag tappar tråden hela tiden. Därför la jag ifrån mig boken och gick in i sovrummet för att rota i bokkassarna efter en annan bok. Tyvärr hittade jag inte just den jag sökte, så jag har väl lagt den på nåt annat och mycket bättre ställe än i en bokkasse.

Vilodag är det idag, men mina tankar vilar visst aldrig. Då är det lika bra att försöka göra nåt konstruktivt i stället – som att gå igenom fyra lådor och två överskåp…

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Personligt, TV, Vänner | Märkt Agneta, Arvet efter dig, överskåp, barnpizza, besiktiga lägenheten, blåst, bokkassar, bortgång, Bostadsstiftelsen Platen, chocktillstånd, dagsplan, dammsuga, datum, drinkvagn, eka, ett bra ställe, faderlös, familjeöverhuvud, föräldralös, fredag, göra nåt konstruktivt, ge upp, glömska, grannar, insikt, inte familjelös, klaga, kontaktlins, kvarvarande, lägga näsan i vädret, läsa, lådor, lördagskväll, Magnus Alkarp, mamma, medicin, Mia, midnatt, mobiltelefoni, moderlös, Nästanbror, Pastor Viveka och tanterna, perniciös anemi, planer, promenad, röra, regn, rota, salladsburk, sjö, sjukdom, skalle, skriva, sms, soffbord, somna, somna in, sovrum, svarta stunder, symtom, tankar, tappa tråden, tid, tomhet, träskofest, trötthet, tufft läge, TV-rum, Uppsala, ursprunglig familj, vakna, vargtimme, väder, Vättern, viktigt, vilodag, vitamin, vitaminer | Lämna en kommentar

Lördag eftermiddag den 22 oktober 2016: Slit och sorg på Maritadagen

Publicerat den 22 oktober, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Det hade inte blivit nåt utan FEM och Mia.

Det hade inte blivit nån höna av en fjäder. Det hade heller inte blivit ett träd av nåt löv – om inte vännerna FEM och Mia hade ställt upp i veckan och idag såsom de har gjort. Jag är så glad över att mina ~~gamla~~ unga klasskamrater har hjälpt mig. Jag hade inte klarat det ensam. Fästmön var ju förstås här i början av veckan och hjälpte mig massor också, men sen blev hon tvungen att vända hemåt för att arbeta. FEM och Mia tog då över. Jag har känt mig omhuldad, de har visat sån omtanke och de har också hjälpt mig med så mycket praktiskt i lägenheten. De har packat lådor, de har köpt lådor, de har kört grejor till Återvinningen, de har lyssnat på mig, de har kramat om mig när jag har gråtit… Kort sagt: de har funnits här för mig trots att jag inte förtjänar det, tycker jag själv. Jag har inte varit nån sån god vän till nån av dem på senare år, men nu blir det ändring med det. Och nånstans mitt i sorgen idag har jag också känt glädje för att vi tre gamla kompisar har grejat och varit tillsammans i ungefär fyra timmar idag.

Hjältinnorna FEM och Mia.

Tjejerna anlände strax efter klockan tio idag. Vi packade tre bilar fulla med säckar och lådor och bokkassar och for till Återvinningen. Jag höll på att brista när en sur mansperson tog emot på lastkajen, men väl inne i butiken var personalen en annan och trevlig, Jag har nu bokat hämtning av möbler och lådor på tisdag efter lunch. Då hämtar de nästan allt som inte ska flytta till Uppsala. Det som ska med till Uppsala står i skrivande stund mest i mammas sovrum. Förutom min drinkvagn och bästefåtöljen, som står i TV-rummet där jag nu sitter och skriver och där jag också sover om nätterna. Det mesta som ska hämtas finns i vardagsrummet. Jag känner att jag behöver ytor, men det är också en märklig känsla av… tomhet… Jag rensar ju faktiskt bort min mammas hem…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Namnsdagskort till mamma från M, G och E

Mamma hann aldrig läsa namnsdagskortet från M, G och E.

Vid 14-tiden tyckte vi att vi hade slitit nog och tjejerna åkte hem. Jag gick och köpte Motala Tidning, för idag skulle ju mammas annons vara inne. För det hutlösa priset av 25 kronor inhandlade jag bladet så att jag skulle få se annonsen. Det är så märkligt, för idag är det mammas namnsdag. Jag borde ha firat den med bakelse och Trisslott tillsammans med henne, inte läsa hennes dödsannons…

Och nej. Jag lägger inte ut annonsen här. Den kanske kommer på tidningens webbplats senare. Det blev Ferlindikten jag fick av R på jobbet i annonsen och en del av dess innehåll kommer igen under begravningsguds-tjänsten. Det finns en liten tanke och koppling…

Jag har plockat lite på egen hand också, men det var väldigt skönt att ha FEM med sig nere i källaren. Det mesta som finns där ska nu hämtas av Återvinningen. I morse satt jag och bläddrade i mammas adressbok. Den är så trasig, sidorna är lösa och den är full av lappar också. Jorå, jag gav henne en ny adressbok, men det blev aldrig av att hon påbörjade den. Nu är jag osäker på vilka människor som är i livet och om telefonnumren är aktuella. Jag har en del telefonerande att göra, kan jag i vart fall konstatera…

På tal om lappar hittade jag mammas sista handlingslapp häromdan. Hon hann inte köpa det som stod på den, men jag inhandlade en del av varorna – till ingen nytta. Det är bara så sorgligt…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag läste 20 hela sidor idag.

Det har regnat hela dan och så mycket ljus har jag inte sett. Jag har försökt läsa lite och i morse kunde jag faktiskt läsa mer än bara ett kapitel – 20 hela sidor i min pocketbok på gång. Ryggen gjorde sig påmind i eftermiddag. Det är väl bara att konstatera att en inte är 14 längre… I övrigt är jag fortfarande råddig i huvudet, jag måste skriva ner saker genast annars glömmer jag dem och jag gråter då och då. Aptiten har blivit lite bättre, sömnen var fem timmar i natt och det får lov att vara OK. Vännen Mia skulle ut och svänga sina lurviga i afton och vännen FEM erbjöd mig att följa med hem till henne och Finske Pinnen. Men jag är trött och ledsen och stannar hemma i mammas allt mer tomma lägenhet. Det är säkert nåt att slöglo på på TV och så kan jag även försöka läsa en stund till. Jag måste klara av att vara ensam. Anna och jag har tät sms-kontakt, men inte när hon arbetar, förstås. Eftersom soffbordet i TV-rummet ska hämtas av Återvinningen har jag burit in det i vardagsrummet och i stället rullat in min drinkvagn som bord. Det skulle ha känts riktigt mysigt – om bara mamma hade suttit i den tomma fåtöljen på andra sidan vagnen… Jag hade verkligen inte tänkt fira hennes namnsdag ensam.

I morgon lovade tjejerna att höra av sig igen, men jag tänker att de måste få vila en dag från mig och mitt elände. Mia har lovat att skjutsa mig till tippen på tisdag kväll och FEM och Finske Pinnen kanske hämtar soffan, som ska flytta hem till dem, nån kväll innan jag åker.

Ett stort TACK för all hjälp och allt stöd jag har fått! Det finns goda människor här i livet som hjälper dem som har det svårt. Det ska jag ta lärdom av.

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Media, Personligt, TV, Vänner | Märkt adressbok, aptit, Återvinningen, bakelse, bästefåtöljen, begravningsgudstjänst, bilar, boka hämtning, bokkassar, brista, dödsannons, dikt, drinkvagn, elände, en höna av en fjäder, en liten tanke, ensam, erbjuda, fåtölj, förtjäna, FEM, Finske Pinnen, fira, flytta, glädje, glömma, gråta, ha det svårt, handla, handlingslapp, hem, hjälp, hutlöst pris, i livet, källare, klara, klasskamrater, koppling, krama, lappar, lastkaj, lägenhet, läsa, lådor, löv, ledsen, litteratur, ljus, lyssna, mamma, Maritadagen, möbler, Mia, Motala Tidning, MVT, namnsdag, natt, Nils Ferlin, omhuldad, omtanke, packa, Pastor Viveka och tanterna, plocka, pocketbok, praktiskt, råddig i huvudet, regn, rensa bort, rygg, sömn, skjutsa, skriva, slöglo, slit, sms, soffa, soffbord, sorg, sorglig, sova, sovrum, ställa upp, stöd, sur mansperson, svänga sina lurviga, tack, telefonnummer, tippen, tisdag, tom, trasig, träd, trött, trevlig personal, Trisslott, TV-rum, Uppsala, vardagsrum, varor, vila, webbplats, yta | 12 kommentarer

Fredag kväll den 21 oktober 2016: Tårar, vänskap och rätt utmattad

Publicerat den 21 oktober, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Fyra sparvar på en trappa med höstlöv under

Mamma är efterlängtad på andra sidan stranden.

Idag har varit en dag av tårar. Jag gråter och det är bra, för då stänger jag inte inne sorgen. Men den får inte ta överhanden. Då bryter jag ihop totalt och det går ju bara inte. Jag försöker vara, sova, äta och andas. Och jag omsluts av goda vänners omtanke och hjälp, jag är helt överväldigad. Det ger mig kraft att fortsätta.

Jag vet också att det finns de som väntar på mamma på andra sidan stranden. Förväntansfulla, längtande. Min pappa, full av kärlek, sträcker ut sin hand mot henne. Men jag… jag är självisk och har så svårt att släppa mammas hand, den jag höll så länge det var möjligt. Snart är det emellertid dags och då finner jag en viss tröst i att mamma blir väl mottagen av sina nära och kära. Ändå är det svårt att bli lämnad kvar. Det är inte min tur riktigt än.

Ja jag har gråtit och saknat idag. Jag har telefonerat med fyra av mammas vänner och det var mycket svårt och känslosamt. En väninna till mamma ringde mig på mobilen, för hon hade förstått att nåt hade hänt när mammas telefonabonnemang var avslutat. Efter samtalet ringde jag ytterligare ett till en manlig vän till mina föräldrar. Han blev så ledsen, så ledsen…

Frukost med smörgås fil, tänt ljus och bok

Jag försöker äta för att orka.

Jag tände två ljus i kyrkan och lät tårarna trilla nerför kinderna.

Efter samtalet och frukost – ja, jag åt macka och fil och drack kaffe och Pro Viva – traskade jag upp till apoteket och lämnade in ytterligare en medicinpåse. Jag postade brevet till juristen om bouppteckningen och så gick jag ner till begravningsbyrån med mammas kläder. Hoppade in och handlade lite på Östenssons innan jag klev över vägen och in i Motala kyrka. När jag bodde här – det är 34 år sen jag flyttade härifrån – gick jag väldigt sällan in i kyrkan. Det är en vacker liten kyrka, vit med ärgat tak står hon mitt i stan. Jag tände två ljus – ett för mamma och ett för pappa – och ställde dem intill varandra. Satt en stund i en bänk och lät tårarna trilla nerför kinderna. Att det ska vara så svårt att släppa taget…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag gick längs med vattnet hem till mammas lägenhet. Det var ganska kallt och blåsigt idag. Och grått.

Kallt, blåsigt och grått idag.

Jag gick hem och plockade lite i köket. Klockan 13 kom prästen. Det är en behaglig och lågmäld man som bryter lite på tyska. Jag fick berätta om mamma och det gjorde förstås att tårarna flödade igen. Därefter pratade vi psalmer och musik och jag har gjort ett val som mamma kanske inte skulle ha gjort. Fast jag tror att det blir bra och rätt för min färgstarka mamma. Prästen tyckte att hon såg förtjusande ut på bilden i förra dagboksinlägget. Och jag håller med om att det är en härlig bild på mamma!

När jag hade blivit ensam plockade jag en stund till i köket, men utan nån riktig energi. Tog en kaffe och hittade en chokladbit som fortfarande var ätlig. Fick en liten kick och orkade köra ett tag till.

Lite energipåfyllning.

När jag vittjade brevlådan framåt seneftermiddagen hittade jag ett grattiskort till mamma. Hon har… skulle ha haft namnsdag i morgon och kortet var från några av mina föräldrars goda vänner. Jag insåg att jag borde ringa dem. Det blev ett mycket tungt samtal med ytterligare tårar.

Det låg ett grattiskort i brevlådan.

Framåt seneftermiddagen insåg jag att jag inte alls var säker på att vännen M skulle komma till kvällen. Det fanns inget sånt skrivet i vår sms-växling, men enligt Fästmön hade vi nog kommit överens om det per telefon härom kvällen. Jag har absolut inget minne av att jag har pratat med M… Så råddig är jag i skallen… Men jag messade M och jodå, hon skulle komma över. Dessutom hade hon pizza med sig. Jag åt en halv vegetarisk barnpizza och så delade vi på nästan en hel stor flaska citronbubbelvatten. Det betyder att jag nu har mat i kylen, för här slängs ingen mat i första taget. Dels har jag kvar J:s kycklingwok från igår, dels pizzabiten. Undrar när jag ska orka äta detta… Men människor är verkligen snälla och goda!!!

Vännen M och jag packade grejor från köksskåpen som jag hade rensat på förmiddagen samt den gröna servisen i ekbyffén. Köket är nu nästan färdigt, jag har ett skåp kvar att gå igenom samt lådorna. Jag orkar inte tänka på allt jag ska ge bort. Det enda som jag känner mig glad över är när vänner tar emot saker. Då vet jag att prylarna får nya och goda hem. Till mig själv har jag packat fem lådor med husgeråd, kopparsaker med mera.

Pizza i påse i kylen.

I morgon klockan tio kommer vännen FEM. Vi ska åka bort med lite säckar och kartonger till Återvinningen och Hjärta till hjärta. Vännen M lovade att ansluta efter att ha inhandlat fler flyttlådor och en tuschpenna. Det senare jag har inte kommit ihåg på hela tiden jag har varit här… Jag känner mig rätt utmattad…

Avslutningsvis vill jag tacka ALLA som har stöttat mig genom ytterligare en dag.

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Mat, Musik, Personligt, Vänner | Märkt andas, andra sidan stranden, apotek, Återvinningen, Östenssons, ärgat tak, äta, överväldigad, barnpizza, bänk, begravningsbyrå, blåsigt, bli lämnad kvar, bouppteckning, brevlåda, bryta, bryta ihp, chokladbit, citronbubbelvatten, ekbyffé, en härlig bild, färgstark, fönster, föräldrar, förtjusande, förväntansfull, fil, flyttlådor, frukost, god, grattiskort, gråta, grått, grön servis, hand, hjälp, Hjärta till hjärta, husgeråd, inget minne, jurist, kaffe, kallt, känslosamt, kärlek, köksskåp, kick, kinder, kläder, koppar, kycklingwok, längta, lågmäld, ledsen, macka, mamma, medicinpåse, mobiltelefoni, Motala kyrka, namnsdag, nära och kära, nya och goda hem, omslutas, omtanke, packa, pappa, pizza, posta brev, präst, Pro Viva, prylar, psalm, rätt utmattad, råddig, självisk, skalle, sms, snäll, sorg, sova, stänga inne, stötta, svart, tända ljus, tårar, telefonabonnemang, tröst, tuschpenna, tyska, utan energi, vara, vänta, vegetarisk, vit | 6 kommentarer

Recension: Nattens jägare

Publicerat den 21 oktober, 2016 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

Medan jag satt hos mamma på lasarettet hade en bok hittat vägen ner i min postbox. Efter den ganska tunga boken jag läste när mamma blev sjuk, valde jag att grabba tag i Nattens jägare, en förhoppningsvis mer lättsam fantasybok för ungdom. Vad jag förstod av den något rumphuggna följesedeln är detta en andrautgåva med något modifierad inlaga samt nytt omslag. Tack till författaren Mattias Lönnebo!

Huvudpersonen i boken är tonårstjejen Emma som lever med sin pappa, en man som är lite för förtjust i alkohol och som jobbar på F16. Emmas mamma är död. Emma är lite mobbad i skolan. En kväll upptäcker hon en ung man som tänker hoppa framför tåget. Emma försöker hindra honom, men han hoppar. Och ur den dödes hand tar hon en amulett. Nånting händer med Emma. Hon blir… starkare. Dessutom drömmer hon märkliga saker om Nattens jägare och hans son. Emma blir tillsammans med Thomas, men inser snart att han har vänner som inte är särskilt bra varken för honom eller andra…

Det här är en bok som har några år på nacken. Det märker jag bland annat på att tiokronan är en sedel, att telefonerna har nummerskivor och att raggarbilarna åker runt. Men ett av bokens teman, nynazism, är lika aktuellt nu som då. Boken är lagom spännande och den skildrar tonårsförälskelse med vaknande sexualitet på ett varligt och samtidigt realistiskt sätt.

Extra roligt är det att boken utspelar sig i Uppsala. Det numera nedlagda konditori Savoy besöks, men också Fyrisbiografen som fortfarande visar filmer. Uppsalaskildringarna varvas med drömskildringarna från en djungelvärld. Och märkligt nog går allt ihop som hand i handske.

Mattias Lönnebo är verkligen inte bara präst, han kan skriva böcker också – både för oss lite äldre och för de yngre. Toffelomdömet blir återigen det högsta.

Rosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt | Märkt alkohol, amulett, andrautgåva, deckare, djungel, drömma, F16, fantasy, förälskelse, författare, Fyrisbiografen, ha några år på nacken, hand, hoppa framför tåget, inlaga, konditori Savoy, lagom spännande, lasarett, litteratur, mamma, Mattias Lönnebo, mobbad, modifierad, Nattens jägare, nummerskiva, nynazism, omslag, pappa, postbox, präst, raggarbilar, Rött kort, recension, rumphuggen följesedel, sedel, sjuk, skriva, son, starkare, tack, telefon, tiokrona, tonåring, tung, ungdomsbok, Uppsala, vaknande sexualitet, Viskskrik | Lämna en kommentar

Fredag morgon den 21 oktober 2016: Förtvivlan och sorg

Publicerat den 21 oktober, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Min start på dagen.

Tänk att jag har sovit sex timmar på raken utan att vakna till en enda gång! Men i stället vaknade jag i morse med världens klumpvärk. Nån fest var jag inte på igår. Visserligen kom rara J med mat, men vi drack citronbubbelvatten utan alkohol till. Jag har inte rört alkohol – mer än ett enda glas vin – på veckor. Alkohol är inte bra för mig när jag är förtvivlad.

Förtvivlan ville gärna ta överhanden i morse när jag vaknade. Det kan den inte få göra just nu, så jag fixade kaffe och skrapade en Trisslott som jag hittade i mammas gömmor. Nån vinst blev det inte, men själva skrapandet tog bort tankar som inte är bra. Och lotten behövde skrapas, för den var bara giltig till den 1 december. Den har nog legat bortglömd här…

Sorgen gör en till ett barn.

Att skriva här hjälper mig också att få ur mig sånt som jag annars skulle låta snurra och älta inuti. Nåt som också ger mig kraft att orka en stund till är alla som lämnar omtänksamma kommentarer här. Jag känner mig i vart fall mindre ensam när nån läser mina ord. Det var inte roligt att vakna i mammas hem utan vare sig mamma eller Fästmön. Sorgen gör en väldigt mycket till… ett barn.

Idag på förmiddagen ska jag till begravningsbyrån med kläder till mamma. Det känns riktigt absurt, men jag och Anna försökte tillsammans välja ut nåt fint. Det blir svarta byxor och en färggrann blus. Blusen är helt ny och oanvänd – lappen sitter kvar. Och som pricken över i:et en scarf. Mamma hade alltid en scarf runt halsen för att dölja stödkragen. Kragen, som jag skickade iväg med hjälpmedlen igår… Jag hade så svårt att se den. Den var så mycket min mamma.

Solen finns där nånstans även idag. Den här bilden är emellertid tagen i maj.

Dagen jag har vaknat till är nästan lika förtvivlad som jag, även om jag vet att solen finns där nånstans. Det är grått och trist och lite regnigt. Jag hoppas att vännen M tittar in en stund i kväll om hon orkar. Det känns som om det skulle bli tufft att vara ensam. Samtidigt vill jag inte tränga mig på folk. De flesta har jobbat en hel vecka, är trötta och behöver få återhämta sig – inte hänga med nån som har sorg.

Jag är sjukskriven. Inte vet jag vad det står på sjukintyget, men diagnosen är förtvivlan och sorg. Lilla mammas fåtölj här hemma är tom, hon ska aldrig mer sitta där. Ibland känner jag, som en smekning, doften av en av mammas lättare parfymer. Då kan jag inte låta bli att undra vad hon skulle ha tänkt om alltihop. Och så gråter jag en stund och tänker att gråten kanske gör gott, trots allt.

Klockan 13 idag kommer prästen. Det är samma präst som vigde FEM:s pappa till den sista vilan. Det gör mig lugn, för han var bra, enligt FEM. Jag har tänkt på ett par psalmer och nån musik. Vi får se vad det blir. Vi kanske kan resonera oss fram till nåt. Och så ska jag försöka förmedla en bild av den person mamma var: integritetsfull, ödmjuk, sjukdomsfixerad, snäll, ursäktande, bitsk, vänlig, ville inte ställa till med några problem och ett riktigt kakmonster… Undras om prästen kan få ihop nåt av det…

Kakmonstret in action.

Älskade lilla mamma vad jag saknar dig!!!

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Musik, Personligt, Vänner | Märkt alkohol, älta, återhämta sig, ödmjuk, barn, begravningsbyrå, bitsk, citronbubbelvatten, december, doft, ensam, ett glas vin, färggrann blus, fåtölj, förmedla en bild, förtvivlan, fest, göra gott, giltig, grå, gråta, hänga med, hjälpmedel, huvudvärk, integritetsfull, kaffe, kakmonster, kläder, lapp, läsa, lättare parfym, mamma, mindre ensam, ny, oanvänd, omtänksam, ord, pappa, präst, psalm, regn, scarf, sista vilan, sitta, sjukdomsfixerad, sjukintyg, sjukskriven, skrapa Trisslott, skriva, smekning, snäll, snurra, sorg, sova, stödkrage, svarta byxor, tankar, tänka, tom, trött, trist, tufft, undra, ursäktande, vakna, välja ut nåt fint, vänlig, ville inte ställa till med några problem, vinst | 12 kommentarer

Torsdagen den 20 oktober 2016: Ensam och inte ensam

Publicerat den 20 oktober, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Jennys kycklingwok.

Det blev väldigt ledsamt och ensamt när Fästmön hade tuffat iväg. Kan du förstå vilken fin kvinna jag är tillsammans med som lyckas ta ledigt från sitt nya jobb (hon får säkert jobba igen tiden) och följer med mig ner till Motala för att hjälpa mig med allt från att se till att jag äter, stöttar mig i jobbiga beslut och arbetar hårt i min mammas hem för att paniken inte ska få fast klorna i mig?! Underbara människa!

Och nu i kväll, när ”matmor” inte var här, kom världens goaste Jenny med en bytta kycklingwok! Jag åt lite grann tillsammans med Jenny och sen lämnade hon kvar det som blev över så att jag ska äta de här dagarna när jag är ensam. Jenny och jag hade aldrig träffats tidigare, men hon har varit en av mammas favoriter och hon har varit lika gullig mot mamma som mot mig. Det var så roligt att äntligen få träffas. Jenny fick med sig ett minne efter mamma och jag fick ett jakande svar på min fråga om hon kunde tänka sig att flyttstäda mammas lägenhet. Det skulle mamma ha velat, men hon hade nog också varit lite bekymrad ifall Jennys rygg klarar av det.

Grejor som ska flytta till Uppsala.

Anna och jag grejade in i det sista, tills det var dags att åka till tåget. Det blåste kallt idag. Jag åkte och köpte fler plastsäckar och flyttlådor innan jag åkte hem. Brevet från juristen om bouppteckningen låg i lådan. Jag skulle skriva på och returnera, men jag orkade inte gå ut en gång till. I stället fortsatte jag med vitrinskåpet i vardagsrummet, linneskåpen och lite annat. Jag har försökt arbeta systematiskt och hålla ordning på det som packas, vart det ska och så. Det är inte lika lätt som när Anna är här. Och det känns fortfarande väldigt… absurt det som händer och det jag gör. Ibland tycker jag att jag hör mammas röst och hur hon tycker att jag bär mig galet åt. För det gör jag. Det här är allt annat än roligt, att rensa ut nåns liv.

Det som flyttar med mig till Uppsala är inte så mycket i möbelväg, men det blir två byråer, en drinkvagn, nån piedestal med mera. Drinkvagnen är jättefin och den övertalade jag mamma att spara från pappas mostrars hem.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Framåt kvällningen tog jag en underbar dusch. Sen ringde FEM för att höra så jag inte kände mig ensam! Människor är verkligen gulliga mot mig! Jag själv ringde upp mammakusinen B och avrapporterade det sista. Hon sa att de kommer ner till begravningen och det blev jag väldigt varm i hjärtat över när jag hörde – det är en bra bit för dem att åka.

På förmiddagen idag kom en kille och hämtade mammas hjälpmedel. Klockan elva ringde doktorn och jag blev sjukskriven från idag och fram till och med den 4 november. Det känns skönt, jag skulle inte fungera på jobbet. Jag pratade lite med min chef och berättade läget. Hon är också så gullig och förstående, jag är verkligen lyckligt lottad som har såna fina vänner och en sån inkännande chef!

När Jenny hade gått hem startade jag både dator och TV. Jag har slöglott på en ny serie på TV3 som heter Svartsjön. Den verkar rätt spännande, men jag hade svårt att koncentrera mig. Jag behövde skriva av mig, det var viktigare.

I morgon förmiddag ska jag traska upp till begravningsbyrån med en kasse med kläder till mamma. Det låter helt… konstigt… Och mamma tycker säkert att jag har valt fel. Men hon får i alla fall en helt ny blus på sig. I rosa, förstås. Klockan 13 kommer prästen som ska leda begravningsgudstjänsten. Mer konstigheter. Eller… inte. Jag gissar att jag snart kommer till insikt om att lilla mamma inte är kvar hos mig längre utan hos pappa. Min pappa, som faktiskt är modell för teckningen som tavlan nedan är baserad på. I en femårig Tofflas ögon hade män som Tomten uppenbarligen fyrkantiga torsor…

Tomten har fyrkantig
torso.

Stort TACK till alla som fortsätter att läsa och kommentera här och som bryr er om!

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt absurt, arbeta systematiskt, äta, bära mig galet åt, begravning, begravningsgudstjänst, blus, bouppteckning, brev, byrå, bytta, chef, dator, doktor, drinkvagn, dusch, ensam, förstående, flytta, flyttlådor, flyttstäda, fungerar inte på jobbet, fyrkantig torso, greja, gullig, hjälpmedel, inkännande, jobbiga beslut, jurist, kasse, kläder, konstigt, kycklingwok, läsa, ledsamt, linneskåp, livet, mamma, mammakusinen B, mar, matmor, minne, mobiltelefoni, modell, Motala, ny, nytt jobb, ordning, packa, panik, pappa, pappas mostrar, piedestal, plastsäckar, präst, röst, rensa ut, returnera, rosa, rygg, sjukskriven, skriva, skriva på, slöglor, sorg, sorgearbete, spännande, stötta, Svartsjön, svårt att koncentrera mig, ta ledigt, tack, tåg, teckning, tomten, TV3, Uppsala, vardagsrum, varm i hjärtat, välja fel, vitrinskåp | 8 kommentarer

Vem fan är Tofflan?

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.

Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.

Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!

Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
På den här bloggen…
- är det Toffelredaktionen som ger dig möjlighet att kommentera. Att kommentera är ingen automatisk rättighet du har. Din kommentar ska beröra inlägget den handlar om.
- får du vara anonym utåt sett, men redaktionen måste kunna verifiera att du är den du utger dig för att vara. Påhittade e-postadresser och URL:er innebär att din kommentar inte publiceras.
- din e-postadress syns inte utåt, men sparas backend för att du ska slippa fylla i ett formulär varje gång du kommenterar.
- genom att lämna en kommentar här godkänner du alltså att din e-postadress sparas i systemet.
Läs mer om vad som gäller på sidan Reglerna!
Sök efter:
Sociala medier
- Visa Tofflisens profil på Twitter
- Visa Tofflisens profil på Instagram
- Visa Tofflans profil på Pinterest
- Visa ulrika-hurtig-99063376s profil på LinkedIn
- Visa TofflansOscarss profil på YouTube
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 27 andra, prenumerera du med.
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Translate/översätt
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Tofflan på Goodreads
Ämnen
Antikt-retro-secondhand-loppis Böcker Dagbok Diskutabelt Epikuréiskt Familj Film HBTQ Ironi Jobb Krämpor Mat Media Musik Okategoriserade Personligt Radio Sociala medier Trams TV Vin Vänner
Mest lästa inlägg
- Lördagen den 7 november 2026: Det funkar!
- Recension: The Watchmaker
- Söndagen den 8 november 2026: Inget firande i mitt spännande liv
- Reglerna!
- Recension: Kvinnorna vid världens ände

	Tofflan om Lördagen den 7 november 2026:…
	Ewa om Lördagen den 7 november 2026:…
	Tofflan om Ligapojkarna
	Lottens Bokblogg om Ligapojkarna
	Tofflan om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Berit om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Mördarens melodi
	Berit om Mördarens melodi
	ELIZA om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Måndagen den 2 november 2026:…
	Ewa om Måndagen den 2 november 2026:…
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Omtumlande…
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Omtumlande…
	Tofflan om Alla helgons dag 2026: Vem kan…

Läsvärt hos andra!
- Döda vinkeln av Pernilla Erics… på Lottens Bokblogg
- De nominerade till årets krimi… på enligt O
- Oh no….katastrof på BokCissi
- Tisdagstrion v. 45: Sjukdom på Lottens Bokblogg
- Lästa böcker - Oktober 2026 på Lottens Bokblogg
Dagarna
november 2026

M T O T F L S

1

2 3 4 5 6 7 8

9 10 11 12 13 14 15

16 17 18 19 20 21 22

23 24 25 26 27 28 29

30

« Okt
Arkiv
- november 2026
- oktober 2026
- september 2026
- augusti 2026
- juli 2026
- juni 2026
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016
Besökare
- 1 064 323 besök
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare
- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
Tjolahopp

Tjolahej
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 27 andra, prenumerera du med.
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Sök efter:
Mest lästa inlägg
- Lördagen den 7 november 2026: Det funkar!
- Recension: The Watchmaker
- Söndagen den 8 november 2026: Inget firande i mitt spännande liv
- Reglerna!
- Recension: Kvinnorna vid världens ände
Dagarna
november 2026

M T O T F L S

1

2 3 4 5 6 7 8

9 10 11 12 13 14 15

16 17 18 19 20 21 22

23 24 25 26 27 28 29

30

« Okt

november 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1
2	3	4	5	6	7	8
9	10	11	12	13	14	15
16	17	18	19	20	21	22
23	24	25	26	27	28	29
30

november 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1
2	3	4	5	6	7	8
9	10	11	12	13	14	15
16	17	18	19	20	21	22
23	24	25	26	27	28	29
30

	Tofflan om Lördagen den 7 november 2026:…
	Ewa om Lördagen den 7 november 2026:…
	Tofflan om Ligapojkarna
	Lottens Bokblogg om Ligapojkarna
	Tofflan om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Berit om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Mördarens melodi
	Berit om Mördarens melodi
	ELIZA om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Måndagen den 2 november 2026:…
	Ewa om Måndagen den 2 november 2026:…
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Omtumlande…
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Omtumlande…
	Tofflan om Alla helgons dag 2026: Vem kan…

Besökare
- 1 064 323 besök
Arkiv
- november 2026
- oktober 2026
- september 2026
- augusti 2026
- juli 2026
- juni 2026
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Vem fan är Tofflan?

På den här bloggen…

Sociala medier

Följ Tofflans blogg via E-post

Translate/översätt

Tofflan läser just nu

Tofflan på LinkedIn

Tofflan på Goodreads

Ämnen

Mest lästa inlägg

Senaste kommentarer

Läsvärt hos andra!

Dagarna

Arkiv

Besökare

RSS inlägg

RSS kommentarer

Tjolahopp

Följ Tofflans blogg via E-post

Tofflan på LinkedIn

Mest lästa inlägg

Dagarna

Senaste kommentarer

Besökare

Arkiv