Kära dagbok…

Helvetesnätter är inga roliga nätter, allra minst om de fortsätter på morgnarna. Det var som om nån hade vridit på en kran. Nån lösning på möbelflyttproblemet har jag ännu inte, men nu måste jag ställa det åt sidan för att släppa fram sorgen. Vid niotiden telefonerade jag med den kloka Fästmön. Då behöver jag inte försöka skärpa till mig, så det var mest ett snörvlande samtal. Men Anna är så lugn och fin och så småningom kom även jag till en stunds ro. Jag behövde både ringa några samtal och göra några ärenden idag samt förbereda inför dagens besiktning och morgondagens möbelhämtning. En sak som glädjer mig är att mammas soffa hamnar hos vännen FEM och Finske Pinnen. Då vet jag att den får ett nytt och bra hem. Men de hämtar soffan på egen hand, förstås, den ska ju inte med till Återvinningen i morgon eftermiddag.

Mammas soffa får ett nytt hem hos FEM och Finske Pinnen.

Det första jag tog tag i när gråten hade släppt var att ringa Bil 3:an i Uppsala. Jag kan bara säga att de är helt fantastiska där! Jag förklarade läget – att jag pendlar mellan Uppsala och Motala på grund av mammas bortgång – och nu får jag komma med Clark Kent* redan på torsdag i stället för den 18 november för att få bromsarna fixade, vinterdäcken på och årsservicen gjord. Jag minns inte om verkstan till och med skulle ordna en lånebil åt mig över dan, jag blev så överväldigad av deras service och bemötande. Tack!!! Jag hade just avslutat samtalet så messade min Nästanbror att jag gärna får låna deras bil en tid i november om det är så att jag behöver en lite större personbil. Människor är så snälla mot mig!

Ballerinakex och bullar är inköpta till FEM i kväll.

Nästa samtal gick till Återvinningen för att förklara att det är lite fler saker som ska hämtas i morgon om det skulle gå bra. Det gjorde det och det var också skönt att höra att det inte var den sure som tog emot oss i lördags som svarade. Sen åkte jag och tankade, för jag behöver lite soppa så att vännen Mia och jag kan ta oss till tippen, som ligger utanför stan, tror jag, i morgon.

I kväll får jag besök av vännen FEM och jag hade lovat att införskaffa Ballerinakex. Det fixade jag på Maxi. Ballerinakex har en särskild plats i FEMs och min barndom, så det var viktigt att jag verkligen fixade att åka och köpa kexen. Jag köpte också en påse bullar. Mons Kallentofts senaste bok Djävulsdoften slank ner i påsen som bonus. Jag tyckte att jag var värd en liten present efter helvetesnatten. Mitt mobilfodral från 40-minuters-telefonkö-Telia, som kom med nya mobilen i höstas, började tidigt gå sönder. Därför hoppade jag in på Clas Ohlson och köpte ett nytt och enkelt svart.

Djävulsdoften följde med hem som bonus.

Jag åt fil och en smörgås när jag kom hem och tvättade svart. Det känns lite skönt att inte bara ha med sig smutskläder hem till Uppsala. Mammas kompis U plingade på dörren och vi pratade i dörrhålet en stund. Jag sa att jag var så trött och behövde vila före besiktningen och det var faktiskt sant. U höll sjukhusräkning nummer två för mamma i handen, denna gång var det vården på avdelningen som skulle betalas, förra gången var det akutvården. Efter besiktningen gick jag upp till stan i regnet och betalade räkningen på banken. Lilla mamma var mycket noga med att räkningar skulle betalas – och betalas i tid. Själv har jag betalat min mobilräkning nyss också, men med e-faktura.

Sex vårddagar kostade lilla mamma 300 kronor.

Besiktningen, för övrigt, gick bra. En trevlig man gick runt och tittade och kunde inte hitta några som helst fel mer än normalt slitage. Jag påpekade att vattnet rinner undan lite dåligt i handfatet i badrummet och han skulle skicka nån att fixa med det. Och just som jag kom tillbaka från min stadspromenad kom en kille och rensade röret. Det känns bra att få det fixat  så att nästa hyresgäst slipper det.

Sammanfattningsvis har dagen inneburit en uppgång från helvetesnatten. Men självklart är jag ledsen. Det känns mycket bra att få lite sällskap en stund i kväll. Jag prövar sannerligen mina vänner i nöden…

*Clark Kent =min lille bilman

Livet är kort.