Tofflan – the neverending story | Ur näbbstövelns mörker, upp i ljuset

Ett vin: Amarone Selezione Antonio Castagnedi (2012)

Publicerat den 23 november, 2016 av Tofflan

Ett inlägg om ett vin.

Amarone Selezione Antonio Castagnedi 2012

Vinskåpets dyraste (?) vin smakade förstås superbt!

Igår kväll bestämde vi oss för att ha lite mys. Myset bestod av ett spännande TV-program, några ostar, kex och ett riktigt gott rödvin. Jag botaniserade i vinskåpet och hittade flaskan jag fick av Fästmön till födelsedagspresent. Det visade sig vara Amarone Slezione Antonio Castagnedi (2012), vinskåpets kanske dyraste vin. Årgången finns inte kvar att köpa på Systembolaget, men den som vill köpa 2013 års tappning ska fråga efter nummer 28002. Priset är 259 kronor.

Så här skriver Systembolaget om vinets smak och doft i 2013 års tappning:

”Kryddig, nyanserad smak med inslag av fat, russin, torkade körsbär, chokladpraliner, arrak, svartpeppar och kanel. Serveras vid cirka 18°C till lagrade hårdostar eller till smakrika rätter av mörkt kött.
Kryddig, nyanserad doft med inslag av fat, russin, torkade körsbär, chokladpraliner, arrak och kanel.

Vi åt smakrika dessertostar av olika slag – allt från Brie till vitlökscambozola. Och inte gjorde det nåt – vinet var superbt trots att jag inte hade ljummat det lite. (Jag föredrar att rödviner är lite för varma än vad till exempel Systembolaget anger.) Vinet fungerade alldeles utmärkt till alla de olika smakerna på ostar vi hade. Förutom de ovan nämnda hade vi ostar med örter och nån med nötter.

Det här vinet köper jag gärna – eller ännu hellre, önskar mig! Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Familj, Personligt, TV, Vin | Märkt alkohol, Amarone, Amarone Selezione Antonio Castagnedi (2012), arrak, årgång, önska, ört, Brie, chokladpraliner, dessertost, doft, dyrast, fat, födelsedagspresent, kanel, kex, kryddig, lagrad hårdost, ljummet, mörkt kött, mys, nöt, nyanserad, omdöme, ostar, rödvin, russin, smak, smakrik, smakrik rätt, spännande, superbt, svartpeppar, Systembolaget, tappning, torkade körsbär, vinskåp, vitlökscambozola | Lämna en kommentar

Onsdag morgon den 23 november 2016: Lampor, ohyfsat fölk och vila

Publicerat den 23 november, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Anna fixade mina fönsterlampor i Tiffanystil till köket medan jag var hos doktorn.

Tänk att det är den första advent nästa helg! Jag har svårt att tänka på sånt som har med julen att göra eftersom mamma skulle komma hit då. Allt var förberett och planerat, jag hade tänkt ta några semesterdagar i samband med hennes besök eftersom jag inte tog ut mer än ett par enstaka i somras. Nu vet jag inte riktigt hur det blir – mer än att jag ska tillbringa julafton och juldagen med Fästmön.

Nån lust att ”julmöbla”, som pojken Björn kallade det, har jag inte, men jag har rivit fram och tagit in den stora svarta stjärnan och de svarta stakarna till köket samt den blåa staken till sovrummet. Jag fixade några nya lampor eftersom en del av lamporna till stakarna var trasiga. Tyvärr lyser en och annan med svagare sken nu, men jag orkar inte bry mig. Helst vill jag sätta upp fönsterlamporna, i Tiffanystil precis som kökslampan, i köket. Anna fixade dem medan jag var hos doktorn igår.

Fönsterlamporna matchar taklampan i köket.

Är mamma här?

Men nu kommer ju det där jävla advent med påföljande jul, alltså. Jag har faktiskt också virat utebelysningen runt balkongräcket, men det är mest för att få lite ljus där ute. I år har jag nog minst lust med jul sen jag vet inte när. Igår ringde en kvinna och ville köpa mammas rollator för 200 kronor (hon hade uppenbarligen missat en nolla), så den blev jag tvungen att riva fram ur förrådet och ställa i gästrummet, för igår kväll skulle kvinnan komma och titta på den. Ha! Hon hade inte ens hyfs nog att ringa och lämna återbud. Fast det fattade jag nästan när hon ringde. En människa som tror att det går att pruta 1 800 kronor på en sak som är prissatt till 2 000… Så här sitter jag vid datorn i arbetsrummet och tittar på mammas rollator genom valvet ut till gästrummet – och tror att mamma är här redan för att fira jul. Fast det är hon ju inte. Hon kommer aldrig mer hit.

Tisdagsmiddag.

Till middag igår eftermiddag åt jag två smörgåsar med makrill från mammas kyl och ost från min samt mjölk till. Jag har svårt att svälja bröd, det är bara att konstatera, och att prata om bråcket på magmunnen och hälsporren med doktorn igår föll helt bort. Jag har verkligen bara halva huvudet med mig, känns det som. Men jag lyckades i alla fall lista om mig från mottagningen till doktorn – tror jag. Min förra arbetsgivares webbplats är bland det råddigaste jag har sett. Inte ett dugg användarvänlig, vilket i och för sig inte förvånar mig när jag såg vem som är ansvarig för sidorna. Det är en person som kan prata, men prov på några andra kunskaper såg jag inte genom alla de år vi jobbade på samma avdelning. Men jag minns ju tack vare vem och varför h*n fick jobbet. Jag var med vid rekryteringen, fast h*n var aldrig mitt val och där var jag bestämd.

Två glas av detta gav sju timmars sömn.

Vid 20-tiden åkte jag och hämtade Anna som haft en misslyckad lampeftermiddag hemma hos sig. För att pigga upp oss dukade vi fram ostar och kex på vardagsrumsbordet till kvällens avsnitt av Dicte. Jag hade kvar min lilla enpersonsostbricka och Anna hade tagit med två ostar hemifrån. Jag kom på att smörgåsrån gick väldigt lätt att äta – de liksom smälter i munnen och är inte alls svåra att svälja! Till det korkade jag upp vinskåpets dyraste (?) Amarone, en födelsedagspresent från Anna. Mer om vinet kommer i ett separat inlägg! Så nej, det blev ingen sömntablett till natten, det blev två glas vin i stället. Alkohol och tabletter blandas INTE! Och jag sov nästan sju timmar i sträck med få och små avbrott. Det var väldigt skönt och jag känner mig mer utvilad än på länge. I natt blir det emellertid piller om jag känner att det inte funkar att somna. Den här medicinen ska en inte ta en viss tid före sänggåendet utan i samband med, vilket är bra.

Idag händer inte mycket mer än att jag ska skjutsa Anna till jobbet i eftermiddag. I kväll ska jag ringa vännen FEM för vi har en del att avhandla. Jag ska ägna dan åt att fortsätta vila mig och min hjärna – och min högerfot där hälsporren för tillfället är riktigt jävlig.

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt . moblltelefoni, alkohol, Amarone, andra kunskaper, ansvarig för sidorna, arbetsrum, balkongräcke, blandas inte, blå adventsstake, bråck på magmunnen, bröd, dator, Dicte, doktor, duka fram, dyrast, en misslyckad lampeftermiddag, enpersonsostbricka, få och små avbrott, födelsedagspresent, fönsterlampor, förråd, första advent, gästrum, halva huvudet, hälsporre, högerfot, helg, hjärna, i sträck, inte ett dugg användarvänlig, jävlig, jul, julafton, juldag, julmöbla, kex, kyl, lista om, makrill, mamma, medicin, middag, mjölk, mobiltelefoni, mottagning, natt, ost, ostar, piller, pojken Björn, prata, prissatt, pruta, råddig, rödvin, rekrytering, riva fram, rollator, sänggående, sömntablett, semesterdagar, skjutsa, smälta i munnen, smörgås, smörgåsrån, sommar, somna, sova, sovrum, svagare sken, svart stjärna, svarta adventsstakar, svälja, tablett, tack vare vem, Tiffanylampa, trasiga lampor, utebelysning, utvilad, valv, vardagsrumsbord, varför, vännen FEM, vila, Vin, vinskåp, webbplats | Lämna en kommentar

Tisdagen den 22 november 2016: Listigt, batteribyte och en present

Publicerat den 22 november, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Min fot och mattan i väntrummet på min läkarmottagning

Jag behövde inte vänta länge i väntrummet.

Läkarbesöket idag gick bra. Jag känner att doktorn jag träffar just nu lyssnar på mig, förstår mig och daltar inte med mig. Det är skönt. Jag vill bli tagen på allvar, men jag vill inte att nån pjoskar. Eftersom jag är listad på mottagningen enbart sen min förra doktor slutade för flera år sen tänker jag nu försöka lista mig hos doktorn jag träffade idag. Mottagningen ger bra vård snabbt utan långa väntetider och har bra personal, men jag vill ha en personlig läkarkontakt, nån som lär känna mig och mina krämpor. Och som tur var har den här läkaren möjlighet att ta emot nya patienter på sin lista. Nu ska jag bara försöka lista (!) ut hur jag ska göra. Även om mottagningen inte ”ägs” av en av mina före detta arbetsgivare är den arbetsgivaren nån sorts överkucku och den som sätter reglerna. Regler, som ibland är så oerhört korkade att en inte kan bli annat än arg… Så vi får se hur det går med listningen…

En medicin att ta vid behov till natten.

Innan jag åkte hem svängde jag in på jobbet för att visa upp mitt sjukintyg. Jag träffade kollegan R och min chef M, som är de enda två jag just nu pallar att prata med på jobbet, känns det som. De daltar inte heller, men bryr sig på ett sätt som är rätt och bra för mig. Ja, jag blev alltså fortsatt sjukskriven och det känns rätt. Det går inte att plötsligt gråta på jobbet. Inte heller orkar jag jobba så länge jag varken sover eller äter normalt. Därför sa jag också ja till att prova insomningstabletter, åtminstone för att bryta mina dåliga sömnmönster. Jag har även kontaktat företagshälsovården och bokat in två samtal med en psykolog – ett på måndag och ytterligare ett en vecka senare. Fästmön och jag åkte till Stormarknaden i eftermiddags så att jag fick hämta ut min medicin.

Min vattenvarnare under diskbänken fick ett nytt batteri eftersom den började tjuta tidigare idag.

Anna handlade mat medan jag köade på apoteket samt köpte ett nytt batteri. Det vore himla fint om jag hade kunnat köpa ett nytt batteri till min själ, men se det går ju inte. Däremot gick det bra att köpa till min vattenvarnare under diskbänken. Varnaren började nämligen tjuta idag för det gamla batteriet var slut. Med tanke på att mitt förtroende för försäkringsbolag nu är nere på en nivå vid fotknölarna är det bäst att se upp för vattenläckor. För några vänner till mig kostade det 100 000 kronor för en vattenskada eftersom försäkringsbolaget inte betalade ut en spänn.

Eftersom jag inte hade hela huvet med mig igår när vi var på Stormarknaden fick jag göra ytterligare ett presentinköp idag. Det gjordes på Akademibokhandeln, för den som har varit min vän allra längst i livet, vännen FEM, fyller snart år och vi är två riktiga boktokar hon och jag.

Du kan få se paketet, FEM, men inte mer!

Anna bjöd på fika på eftermiddagen.

Jag var helt slut efter dessa tre ärenden, så vi tog rullbandet upp till Fågelsången där Anna bjöd på fika. Jorå, en lussekatt fick jag i mig och nästan en halv havreboll. En kan väl säga att det blev min lunch. Dagens middag blir eventuellt makrill som jag tog hem från mamma.

Jag har skjutsat hem Anna eftersom hon ska äta med äldsta bonussonen i kväll och dessutom har lite att greja med, men senare i kväll ska jag hämta tillbaka henne hit. Det känns tryggt och skönt att ha Anna nära nu när jag inte mår så bra.

Innan jag åkte hem från jobbet ringde nån på mammas rollator. Eventuellt kommer de hit och tittar på den i kväll. Fast jag är tveksam. Om en tror att en rollator kostar 350 kronor i nypris och att jag vill sälja den för 200 kronor, då är en nog ute och cyklar (!) lite. Eller också bara väldigt fräck. Nej, nypris är 3 500 kronor. Till detta kommer 800 kronor för en korg samt en hundring för ett lås. Jag begär 2 000 kronor för rubbet – inte en spänn mindre.

Orosmolnet kring flyttstädningen är inte helt skingrat – av skäl som jag inte vill gå in på här. Men det handlar om hälsa och sjukdom. Det känns inte bra. Det var också väldigt, väldigt tråkigt att få höra att en av mina jobbfavoriter ska opereras idag för en svår sjukdom. Jag har bidragit med en slant till en blomma, om det nu kan pigga upp. Personligen tycker jag att blommor är uppiggande och hoppas förstås att det gäller även min jobbfavorit.

Nu ska jag vila en stund innan eventuella rollatorspekulanter dyker upp och Anna ska hämtas. I kväll ska vi se Dicte på TV4, men sen tar jag en tablett och hoppas på att få sova en hel natt.

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt Akademibokhandeln, apotek, arg, äldsta bonussonen, äta, överkucku, batteri, blomma, boka, boktok, bra vård, bryta dåliga sömnmönster, chef, datlrar inte, Dicte, diskbänken, doktor, födelsedag, företagshälsovården, försäkringsbolag, förstå, förtroende, flyttstädning, fortsatt sjukskriven, fräck, Gränby centrum, Gränby köpstad, Gränbystaden, gråta, havreboll, hälsa och sjukdom, insomningstabletter, inte dalta, inte en spänn, jobbfavorit, kollega, Konditori Fågelsången, korg, korkade regler, läkarbesök, lås, lista, lunch, lussekatt, lyssna, makrill, mamma, måndag, medicin, middag, min vän allra längst i livet, mottagning, nivå vid fotknölarna, normalt, nypris, opereras, orka, orosmoln, palla, patient, personal, personlig läkarkontakt, pigga upp, prata, presentinköp, psykolog, rollator, rollatorspekulanter, rubbet, rullband, samtal, sälja, själ, sjukintyg, slant, sova, tablett, tjuta, TV4, tveksam, utan långa väntetider, ute och cykla, vattenläcka, vattenskada, vattenvarnare, väldigt tråkigt, vännen FEM, vård, vila | Lämna en kommentar

Tisdag morgon den 22 november 2016: Ljust firande och mörk oro

Publicerat den 22 november, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Plafonden gick i kras.

Det händer att saker jag tar i går i kras – både i teorin och i praktiken. Om jag till exempel skulle ha bytt glödlampa i plafonden i gästrummet hade med all säkerhet detta till höger hänt ändå. Igår skulle jag ta ner plafonden och byta den mot en kristallampa. Hann väl knappt nudda skärmen så gick den i tusen bitar. Plastbitar, som tur var, inte glas. Det var jag glad för. Likaså var jag glad för att jag hade en fin lampa att hänga upp i stället. Men jag hade naturligtvis varit gladast om min mamma var kvar i livet och då hade lampan fortsatt att hänga i hennes sovrum. Nu hänger i alla fall lampan i gästrummet där mamma huserade när hon var hos mig, om jularna, till exempel. I år blir gästrummet tomt och jag måste skapa en ny tradition kring julfirandet.

Mitt på dan var jag och hämtade Fästmön igår. På hennes lediga dag tvingade jag henne att hjälpa mig med två taklampor ytterligare. Vi åkte till Bauhaus och köpte elektronikprylar, bland annat till två fönsterlampor i Tiffanystil som jag ska ha i köksfönstren – när Anna har fixat dem. Har jag sagt att jag Anna är världens mest händiga tjej?! Över köksbordet hänger nu också mammas Tiffanylampa. Den är väldigt fin och skenet är milt och bra. Vill jag läsa kan jag tända en av golvlamporna, ju.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Framåt seneftermiddagen tuffade vi ut till Morgonen i Förorten för att fira en födelsedagspojke på 51 höstar. Jag älskar att ge bort böcker, så det var extra trevligt när födelsedagsbarnet enbart hade önskat litteratur. Anna gav en fin amaryllis i kruka, som vi får hoppas att Maja Katt, tisslingarnas storasyster, ger f*n i att tugga på. Yngsta bonussonen var hos sin pappa och vi fyra fikade tillsammans. Bonusdöttrarna ringde. Lite kul var det allt att få vinka till äldsta bonusdottern via Jerrys mobil. Så häftigt att det går att ringa via Fejan – gratis dessutom! Anna åker snart till England för att hälsa på dottern. Ganska mycket avundsjuk är jag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag åt hela portionen quesadillas.

Framåt 18-tiden åkte vi tillbaka till stan igen för att äta. Det blev ett besök på Taco Bar i Gränby köpstad. Jag gör verkligen allt för att hitta sånt jag gillar att äta – och faktum är att det gick bra – jag åt upp hela portionen quesadillas med ost och kyckling! Kanske var det på grund av att jag fick lite av en chock – dåliga nyheter, dessvärre – tidigare på kvällen. Men jag åt och jag åt allt. Det är bra. Det är ett steg i rätt riktning. Men magen fick också en chock och reagerade senare därefter.

Efter maten åkte vi hem till Anna för att hämta övernattningsgrejor. Sen åkte vi till mig och glodde på Historieätarna, av alla program. Erik och Lotta åt sig igenom 1950-talet. Lite roligt var det allt! Anna stannade kvar i natt och det är jag så tacksam över. Ett nytt orosmoln har nämligen seglat upp på himlen, för jag har inte fått klarhet i om mammas lägenhet är flyttstädad ännu eller inte. Den ska ju liksom hinna slutbesiktas före den sista november. Vill det sig riktigt illa får jag åka ner till helgen och städa själv, hur jag nu ska orka det. Men det måste gå, allting går om en bara bestämmer sig – även om blotta tanken på detta känns övermäktig.

Idag på morgonen ska jag till min läkare. Det känns bra att få prata och resonera om huruvida jag ska försöka jobba eller inte. Jag kan inte bringa reda i mina tankar just nu. Oron är mörk och förmörkar funderingarna. Det finns nämligen skit överallt.

Emojis som kuddar, bland annat en bajshög.

Det finns skit överallt.

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, TV | Märkt 1950-talet, 51 höstar, amaryllis, avundsjuk, äta, överallt, övermäktig, övernattningsgrejor, Bauhaus, bonusdöttrar, bringa reda i tankarna, byta glödlampa, chock, dåliga nyheter, elektronikprylar, England, Erik Haag, Facebook, födelsedag, fönsterlampor, förmörka, fika, firande, flyttstäda, fundering, gästrum, gå i kras, glas, golvlampa, gratis, Gränby köpstad, Gränbystaden, hälsa på, händig, helg, Historieätarna, jul, katt, köksbord, klarhet, kristallampa, kruka, kvar i livet, lägenhet, läkare, läsa, litteratur, ljus, Lotta Lundgren, mage, Maja, mamma, mörk, milt sken, mobiltelefoni, natt, november, nudda, ny tradition, orka, oro, orosmoln, plafond, plastbitar, prat, quesadillas med ost och kyckling, reagera, resonera, segla upp på himlen, shopping, skit, slutbesiktas, sovrum, storasyster, Taco Bar, tanke, tårta, telefoni, teori och praktik, Tiffanylampor, tomt, tugga på, tusen bitar, vinka, yngsta bonussonen | Lämna en kommentar

En syster i mitt hus

Publicerat den 21 november, 2016 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

I slutet av september i år köpte jag Linda Olssons lilla bok En syster i mitt hus. Föga anade jag då att jag skulle bli föräldralös tre veckor senare. Boken handlar inte direkt om en förlust av en förälder, men väl om sorg, kärlek och förlust av en syster. Nån tanke på att boken skulle vara jobbig för mig att läsa just nu hade jag inte när jag valde den. Den berörde mig starkt.

Vid mammans begravning slänger Maria ur sig till systern Emma att hon väl kan komma och hälsa på. Två år senare kommer Emma till Marias hus i Spanien för att stanna en vecka. Maria känner att hennes tillvaro rubbas. Först har systrarna svårt att prata och umgås, dessutom, men så småningen närmar de sig varandra och deras samtal får djup. Till sist måste de tala om Amanda, Hon som bör älskas, som namnet betyder på latin. Systern som dog. Denna gemensamma sorg för också med sig att såväl Marias personliga sorg över en kärlek som förolyckades som Emmas över sin sjukdom, sitt äktenskap och sina barn kommer upp till ytan. När det är dags för Emma att åka hem har de båda försonats med det svåra i livet – sorg och död.

Toffelomdömet blir återigen det högsta. Den här boken berörde mig på djupet.

Rosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt äktenskap, barn, begravning, beröra på djupet, beröra starkt, dö, död, djup, En syster i mitt hus, föräldralös, förlust, förolyckas, försoning, Hon som bör älskas, jobbig, kärlek, latin, Linda Olsson, litteratur, mamma, närma sig varandra, omdöme, personlig sorg, rubba, samtal, september, sjukdom, sorg, Spanien, syster, tillvaro, umgås, välja | 2 kommentarer

Måndagen den 21 november 2016: En salig – eller osalig – blandning

Publicerat den 21 november, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Karl XII-bibel, Olympiadbok från 1948 och iPhoneladdare.

En salig – eller osalig? – blandning på mitt coffeetable får illustrera mitt inre. På bordet finns en Karl XII-bibel, en Olympiadbok från 1948 (och jag är INTE intresserad av sport…) samt en iPhoneladdare.

Livet består verkligen av saliga och osaliga blandningar. För mig har nu helgerna åter blivit tuffa tillfällen, precis som de var under De Sju Svåra Åren. Men till och med då fanns det nåt som gav mina helger en viss struktur: lilla mamma skulle få telefonsamtal. Nu finns ingen liten mamma att ringa till längre. Om jag tidigare då och då uppfattade det som betungande – och det gjorde jag ibland! – saknar jag det oerhört mycket idag. För det finns ingen som har känt mig som mamma – genom hela mitt liv.

För tillfället kämpar jag med att hitta tillbaka till vardagen här i Uppsala. Jag är sjukskriven till i morgon, för jag fick en rejäl krisreaktion på mammas bortgång. En räknar aldrig med att sånt ska hända och jag blev fullständigt satt ur spel. Att jag dessutom hade De Sju Svåra Åren ganska nära i tid bakom mig gjorde att de krafter jag skrapat ihop under sommaren och början av hösten bara tog slut. Men jag kommer igen! I morgon ska jag träffa min doktor och prata om hur.

Söndagsmiddag.

Med ätandet kämpar jag också. Jag kör på modellen att köpa sånt jag tror att jag vill ha och är sugen på. Nutella slinker ner, faktiskt, men den lilla ostbrickan för en som jag köpte igår ligger orörd i kylskåpet. Söndagsmiddagen blev Thaisoppa och ostsmörgås. Soppan slinker ner bra, brödet är det värre med. Det känns verkligen som om jag har fått svårare att svälja. Faktum är att jag ska ta upp det med min doktor i morgon, för jag är inte säker på att det enbart är psykiskt – jag har nämligen ett konstaterat bråck på magmunnen. Kanske måste jag öka medicindosen från en tablett på 20 mg om dan till två, till exempel.

Innan jag satte mig till bords igår hade jag ett långt samtal med min Nästanbror. Ibland passerar lång tid mellan gångerna vi hörs och ses, men det känns ändå som om vi alltid är nära. Och nu vet jag att jag kan ringa när som helst, för blod är tjockare än vatten, trots allt. Dessutom behöver jag inte förklara det här med den maximala tröttman och känslan av att vara föräldralös – min Nästanbror VET exakt vad jag talar om.

En skillnad mellan min Nästanbror och mig är emellertid systrar. Min Nästanbror har två, jag har ingen. Jag har ingen bror heller, så det är därför jag har adopterat Magnus som bror (vi är sysslingar). Märkligt nog valde jag att läsa Linda Olssons bok En syster i mitt hus i helgen. Det är en bok som handlar om sorg, förlust och kärlek – och om hur två systrar efter många år kan prata om sin sorg. Det gör ont att inte ha nån syster att prata sorg med, men jag har som sagt min Nästanbror och jag har också två av världens bästa vänner som jag upplevde vara som mina systrar nu under den här svåra tiden – vännen FEM och vännen Mia. Det de har gjort för mig är sånt som riktiga systrar skulle ha gjort (om relationen är bra, vill säga).

Tidigt i morse läste jag ut En syster i mitt hus.

Sen finns Fästmön. I mitt liv är hon ankaret, klippan, den jag lutar mig mot, den jag kan skratta med samtidigt som jag gråter. Den som älskar mig och som aldrig föraktar mig trots att jag gör eller säger korkade saker. Idag är hon ledig och mitt på dan ska jag åka och hämta henne och så ska vi hjälpas åt att sätta upp två kristallampor i mina tak här hemma. Sen ska vi ut på ett par ärenden innan vi framåt kvällningen åker ut till vännen Jerry som fyller år idag med paket och längtan efter gott kaffe. Den här dan blir precis som resten av mitt liv, alltså, en salig – eller kanske osalig i somligas ögon – blandning. Måtte jag orka.

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt adoptera, ankare, ärenden, ätande, betungande, blandning, blod är tjockare än vatten, bortgång, bråck på magmunnen, coffeetable, De sju svåra åren, doktor, En syster i mitt hus, födelsedag, förakta, föräldralös, förlust, fullständigt satt ur spel, gott kaffe, gråta, höst, helg, iPhoneladdare, Karl XII-bibel, kämpa, kärlek, klippa, komma igen, krisreaktion, kristallampor, kyl, Linda Olsson, litteratur, livet, luta mig emot, Magnus Alkarp, mamma, maximal tröttma, medicin, min Nästanbror, mobiltelefoni, Nutella, Olympiadbok från 1948, orörd, orka, osalig, ostbricka för en, ostsmörgås, paket, prata, psykiskt, sakna, salig, säga eller göra korkade saker, söndagsmiddag, sjukskriven, skrapa ihop krafter, skratta, sommar, soppa, sorg, struktur, svårt att svälja, syssling, systrar, ta slut, tak, telefoni, Thaisoppa, tuff tillfälle, Uppsala, vardag, vännen FEM, vännen Mia | 4 kommentarer

Söndagen den 20 november 2016: Ett hem – ett museum och maximal tröttma

Publicerat den 20 november, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Vad är ett hem?

Igår kväll bläddrade jag i ett par böcker av konstnären Carl Larsson. Jag har haft böckerna i häftade utgåvor tidigare, men nu följde två inbundna exemplar med hem till Uppsala från Motala. Böckerna har tillhört pappas moster Vera, farmors äldsta syster, Tron (Vera betyder Tro på ryska). Texten i boken Ett hem orkade jag inte läsa, men jag tittade på de vackra verken av Carl Larsson. Samtidigt slogs jag av att de verkligen skildrar just ett hem.

Vad är ett hem? Det var vad jag satt och funderade över. Jag har alltid sett andra människors hem som delar av deras själar. När ägaren till hemmet inte är hemma och jag av nån anledning vistas där har hemmet känts själlöst. Hur känner jag inför mitt eget hem? Just nu är det som ett museum över mina föräldrar och min släkt. Jag kände mig inte redo eller mogen den att axla manteln som släktens överhuvud och numera enda överlevare, men så blev det den 13 oktober 2016. Och jag funderar över sånt som testamente eftersom jag ju nu inte har nån som ärver mig om jag plötsligt skulle gå bort. Det måste jag ordna! (Testamente, alltså, inte gå bort.)

Just nu trivs jag bäst i min nya läshörna i mitt hem. Den är i och för sig också som ett museum – farfars fåtölj (40-årspresent, tillverkad för just farfar år 1940) och mammas fotpall, golvlampa och James (tillverkad av mammakusinen E till mamma). Men hörnan har blivit en trygg vrå. Här kan jag sitta och läsa, svepa om mig mjuka fleecefiltar och gråta. Det är nära till datorn och jag kan förstås också telefonera. Efter två maratonsamtal igår (notera att det är jag som pratar mest!) var jag väldigt värmd av personernas omtanke, men också väldigt trött. Så trött att när ett tredje sms kom bad jag att få återkomma. Jag måste spara på krafterna! Då får de som har stöttat mig mest också mest av den lilla ork jag har. Andra får vänta tills orken återkommer.

Bokbyte blev det i alla fall igår. Jag läste ut den spännande Lewismannen och plockade fram Linda Olssons senaste bok. Linda Olsson skriver fantastiskt bra böcker, men det jag inte insåg när jag valde boken är att den handlar om sorg. Kanske inte det bästa valet för min del just nu…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Detta läste jag tidigare idag i boken:

”[…] Jag lät blicken vila på den välkända utsikten. Och jag tänkte på den första dagen där. Det är egendomligt att man kan minnas att man varit lycklig, men omöjligen återkalla själva känslan. Så är det inte med sorg. Minnet av sorg för alltid med sig känslan av den. […]

Det blir soppa till middag idag igen.

Idag vaknade jag tidigt, läste en stund och somnade om en stund. Sen klev jag upp och bäddade rent och tvättade och hängde de rentvättade lakanen. Skurade av i badrummet och duschrummet/toan. Min medicin var slut och jag tvingades klä på mig och gå över till apoteket. Tog mig i kragen och gick in på Tokerian för att köpa nåt till middag. Noll inspiration idag igen, så jag köpte soppa – idag igen. Fast igår blev det tomatsoppa, idag serverar köket Thaisoppa. Det gick ganska lätt att äta soppan igår och jag kände mig rejält mätt. Jag försöker köpa sånt jag gillar och/eller tror att jag kan äta, så en liten miniostbricka följde med hem. Om jag mår OK i kväll kanske jag kan mumsa på ostarna och ta ett glas rött till. Men då gäller det att jag inte gråter!

Boxholms gräddost är jul för mig, men trots att jag inte ska ha nån i mitt hem köpte jag en rejäl bit.

När jag stod bland ostarna föll blicken på Boxholms gräddostar. Jag brukar alltid köpa en sån till jul, men efter förra julen kunde jag inte sluta äta den, så jag käkade den mest hela våren tills jag tröttnade. Nu kunde jag inte låta bli att köpa med mig en ost. Inte till jul, dock, utan till nu. Nån jul ska jag ju inte ha här. Fast jag längtar efter sillar och ägghalvor och Jansson, mörk julöl och Östgöta sädes. Men det blir en annan jul i år, nån annanstans. Jag är så tacksam att Fästmön vill ha mig där, jag lär inte vara nån muntergök, precis. Och alkoholen ska jag definitivt låta bli eftersom jag garanterat blir ledsen – alkohol förstärker alla känslor, även sorg. Det gör det lätt för mig att avstå tills jag känner mig stabil.

För tillfället känner jag mest maximal tröttma. Jag har hämtat mina nycklar från Lucille (det tog mig en vecka…) och jag var så trött att jag nästan inte klarade av att stå och prata med henne på trappavsatsen utanför ytterdörren. Nu tror jag att det är dags att vila hjärnan en stund.

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt 1940, alkohol, apotek, axla mantel, Östgöta sädes, ägare, ägghalvor, badrum, bädda rent, blick, bokbyte, Boxholms gräddost, Carl Larsson, citat, dator, duschrum, En syster i mitt hus, en trygg vrå, enda överlevare, ett glas rött, Ett hem, farfar, farmor, fåttölj, föräldrar, förstärka alla känslor, fleecefilt, fotpall, gå bort, golvlampa, gråta, hem, inte redo eller mogen, James, Janssons frestelse, jul, känsla, konstnär, lakan, längta efter, läsa, läshörna, lätt, lätt att avstå, ledsen, Lewismannen, Linda Olsson, litteratur, Lucille, lycklig, mamma, mammakusinen E, maratonsamtal, maximal tröttma, mätt, mörk julöl, medicin, middag, miniostbricka, minnas, mobiltelefoni, moster Vera, Motala, mumsa, muntergök, museum, nycklar, omtanke, ork, ost, pappa, prata, sill, själ, själlöst, skildra, skriva, skura, släkt, släktens överhuvud, sms, somna om, sorg, spara på krafterna, stabil, stötta, syster, tacksam, testamente, text, Thaisoppa, toa, tomatsoppa, trappavsats, trött, tröttna, Tron, tvätta, Uppsala, vacker, vakna tidigt, välkänd utsikt, värmd, vår, vila hjärnan, Willys, ytterdörr | 6 kommentarer

Lewismannen

Publicerat den 20 november, 2016 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

För en evighet sen, det vill säga måndagen i förra veckan, var vännen FEM och jag i Akademibokhandeln i Motala och botaniserade på hennes lunchrast. Jag hade ett presentkort – som egentligen var min mammas 80-årspresent från mammakusinen B – att sätta sprätt på. Men som alltid när det gäller mig själv slår Den Snåle till och jag blir velig. Till sist följde ett gäng pocketböcker med hem. En av dem var den andra delen i Peter Mays Lewistrilogi, Lewismannen. Den boken läste jag ut igår kväll. Tack, mammakusinen B! Och mamma…

Ett lik hittas i en mosse på Isle of Lewis. Det visar sig att den unge mannen troligen har legat där sen 1950-talet – han har en taturering med Elvis Presley. En DNA-analys visar att han är släkt med Tormod Macdonald, far till polisen Fin Macleods första kärlek Marsaili. Fin har återvänt till ön för att rusta sitt föräldrahem, inte för att ägna sig åt polisarbete, men han har naturligtvis svårt att låta bli att luska i historien. Problemet är bara att Tormod är dement.

Det här är en bok som till och med en seging som jag slukade! Stämningen är kuslig och handlingen spännande. Berättelsen förs framåt genom skildringar av nutid varvade med Tormods tankar om det som varit. Till sist möts de två och sanningen uppdagas.

Toffelomdömet blir naturligtvis det högsta.

Rosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt, Vänner | Märkt 1950-talet, 80-årspresent, Akademibokhandeln, botanisera, deckare, dement, Den snåle, DNA-analys, Elvis Presley, evighet, föräldrahem, Isle of Lewis, kärlek, kuslig, Lewismannen, Lewistrilogin, lik, litteratur, lunchrast, luska, mamma, mammakusinen B, måndag, mosse, Motala, nutid, omdöme, Peter May, pocketböcker, polis, presentkort, Rusta, sanning, seging, släkt, sluka, spännande, stämning, tack, tankar, tatuering, vännen FEM, velig | 2 kommentarer

Lördagen den 19 november 2016: Var sak har sin plats, men var är min?

Publicerat den 19 november, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Fårskinnstofflorna jag köpte till mamma står oanvända i min hall.

Det börjar bli ordning på torpet nu. Eller torp och torp… Sardinburk, snarare. Och då kan du faktiskt varken föreställa dig eller veta hur många – eller hur få – saker jag har gett bort… Det mesta som följde med till Uppsala ska stanna hos mig, men jag försöker sälja mammas rollator och mobil via Blocket. Ingen framgång hittills, tyvärr, trots att grejorna är i bra skick och mobilen till och med har garanti kvar. Rollatorn står i mitt lägenhetsförråd inträngd med en massa andra saker. Det slog mig idag att jag snart måste in där och riva efter adventsljusstakar. Det är visst första advent nästa helg… Nån större lust till jul och pynt har jag förstås inte, men kanske att den stora svarta stjärnan och de svarta stakarna sätts upp i köksfönstren. Nåt som jag har svårt att göra mig av med är tofflorna jag köpte till mamma. Ett par nya, oanvända beige fårskinnstofflor… Kanske kan de bli julklapp till nån eller så, men tills vidare bor de i min hall. Det är så sorgligt och jag blir lite ledsen varje gång jag ser dem. Jag tyckte att min mamma skulle få ett par riktigt fina tofflor – hon hade ju namnsdag i oktober och det passade ju så bra då… Hon provade dem en gång på lasarettet, men sen bestämde vi att jag skulle ta hem dem så hon skulle ha nåt fint och varmt och skönt på fötterna när hon kom hem. Sen… Det där senet som aldrig blev…

Vad höll han ursprungligen i, pojken?

Idag har jag städat här i sardinburken. Allting tog längre tid än vanligt, dels för att jag är seg, men också för att här har blivit mer saker att damma och det är lite svårare att komma fram med dammsugaren. Jag går bland mina och mammas och pappas saker och minnena ramlar hela tiden över mig. Det dyker upp frågor och funderingar också. En sak jag tänkte på idag är vad den där pojken i brons, som är lampfot, ursprungligen höll i. För inte 17 höll han i en lampskärm… Min gissning är en pilbåge med tanke på hur han håller sina armar. Men vet gör jag inte – det gjorde troligen mina föräldrar och dem kan jag ju inte fråga nu.

Två maskiner tvätt har jag kört också och en taklampa i hallen har jag fått upp. Lampan var min morfars, slog det mig just. Det där med taklampor är svårt när en är ensam och när jag telefonerade med Fästmön i morse bad jag om hennes hjälp. På måndag kanske kristallkronorna – en i hallen, en i gästrummet – och kökslampan kommer på plats. Anna är ledig då efter att ha jobbat fredag-lördag-söndag. Faktum är att jag ska skjutsa hem henne från jobbet i kväll klockan 21 – jag tycker inte om att hon ska vistas på vissa ställen ensam en lördagskväll…

En taklampa fick jag upp i hallen idag.

Jag trampade över till Tokerian på eftermiddagen för att inhandla nån middagsmat. Inspirationen var lika med noll, men så kom jag på att jag ju har tomatsoppa i kylen. Därför köpte jag bara mjölk och fil och en burk Nutella. Nutellan köpte jag för att försöka locka mig att äta nånting överhuvudtaget. Hittills idag har det blivit en skål med fil och müsli och det är lite lite med tanke på att klockan är över 17. Men det handlar inte bara om dålig aptit, jag har svårt att svälja fast föda, helt enkelt. Jag köpte också fler betongkrokar, för en tavla i sovrummet ska jag hänga om. Och det ska jag göra strax innan jag värmer på soppan. På väg in plingade jag på hos Lucille för att be om min nyckel, men hon var ute och handlade, fick jag veta. Själv har jag just avslutat två långsamtal – det ena med vännen Mia, det andra med mammas kompis Mona. Jag blir så värmd av att människor bryr sig om mig!

Ibland vet jag inte riktigt var jag befinner mig. Var sak börjar få sin plats även här hemma, men var är min plats? En gång, när jag var sju år, hittade jag den i alla fall. Det är 47 år sen bilden nedan togs – av pappa, förstås.

En gång när jag var sju år hittade jag min plats.

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt adventsljusstakar, armar, beige, betongkrokar, Blocket, bra skick, brons, bry sig, damma, dammsuga, dålig aptit, ensam, fast föda, fårskinnstofflor, föräldrar, första advent, fötter, fil, foto, fråga, fredag, fundering, garanti, gästrum, ge bort, gissning, hall, hänga om en tavla, helg, hjälp, ingen framgång, jul, julklapp, köksfönster, kökslampa, kristallkronor, lampfot, lampskärm, lasarettet i Motala, lägenhetsförråd, långsamtal, lördag, lördagskväll, ledsen, locka, lust, mammas kompis Mona, middagsmat, min plats, minnen, mjölk, mobiltelefon, morfar, namnsdag, noll inspiration, Nutella, nyckel, oktober, ordning på torpet, pappa, pilbåge, plinga på, pojke, prova, pynt, rollator, sardinburk, säker, sälja, söndag, seg, sen, shopping, skjutsa hem, sorgligt, sovrum, städa, stor stjärna, svart, svarta adventsljusstakar, svårt att komma fram, svårt att svälja, ta hem, taklampa, tomatsoppa, tvätt, Uppsala, var sak har sin plats, varmt och skönt, vännen Mia, värmd, vistas, Willys | 2 kommentarer

Fredagen den 18 november 2016: Bilder från nu och då

Publicerat den 18 november, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Jag ska inte skriva om hur det känns att vifta med dödsfallsintyget/släktutredningen på mammas bank… Eller hur det känns att inleda konversationen med banktjänstemännen

”Jo det är så att min mamma har avlidit och nu vill jag betala en av hennes räkningar/sätta in pengar från den här utbetalningsavin…

I stället lägger jag in en bild på mamma från 1989, tagen av min pappa. Vilken kärlek det var dem emellan!

Mamma 1989, fotad av pappa.

Jag var alltså på banken. Idag fick jag veta att jag inte alls behöver gå till mammas bank sen när jag ska avsluta kontona, utan det går att göra via min egen bank. Skönt! Då slipper jag boka tider hos två banker jag inte gillar särskilt mycket.

Tackkorten fick frimärken på sig medan jag väntade på min tur på banken och sen postade jag dem. Innan jag åkte hem från Stormarknaden slank jag in på Kvantum och köpte ostbågar och citronbubbelvatten ifall att… Ifall att jag vill ha nåt att mumsa på i läshörnan i kväll – det är ju ändå fredag. Det finns öl i kylskåpet och jag kanske väljer en sån i stället. Det beror på hur jag mår. Om jag gråter i kväll blir det alkoholfritt.

Ostbågar och bubbelvatten – ifall jag vill mysa i kväll.

Framåt mitt på dan insåg jag att jag inte hade ätit, så jag dukade fram frukost. Passade på att läsa en broschyr om stekpannor till frukosten eftersom jag behöver en ny – jag som lagar mat så ofta… Sen skrapade jag en Trisslott för mig och mamma, för det blev inte av i helgen. Vi vann 30 kronor – eller en ny lott, dårå.

Frukost vid lunchtid med trisslott och en broschyr om stekpannor.

Det var väldigt mörkt och regnigt idag, så jag messade Fästmön och frågade om hon vill bli skjutsad till jobbet. Det ville hon. Och innan det var dags att åka och hämta henne skred jag till verket och betade av lite av min strykhög. Sen var det det här med taklamporna som ska upp… Jag fick ett ryck, struntade i min dåliga självkänsla och mitt risiga självförtroende och gav mig i kast med malmkronan. Efter många fula ord och en hel del svett satt den på plats och fungerade! Men jag fick ta fram såväl Bergahumöret som sisun… Framöver ska jag byta de rosa skärmarna till gula, för så minns jag att kronan var i original. Enligt en säker källa, det vill säga ett fotoalbum med text av min pappa, var kronan i mina föräldras ägo 1959 – om inte tidigare…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har under två dar varit på jakt efter några fina lådor att ha ovanpå garderoberna i sovrummet. Det ser inte så roligt ut med fotoalbum i en massa papperskassar. Och tro det eller ej, men på hemvägen från Sävja hittade jag fyra fina trälådor på Chilli. Svindyra var de, så nu måste jag börja jobba snart. Fast det blev väldigt snyggt och prydligt…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Naturligtvis kunde jag inte låta bli att titta lite i albumen. Jag har tänkt spara det tills senare, när jag inte gråter för allting, men en liten titt ville jag ta. Både mammakusinen B och jag letar nämligen efter olika gamla bilder. Tyvärr hittade jag dem inte idag heller. Däremot noterade jag att vegetarianismen var utbredd i släkten redan 1960 när mammakusinen B gifte sig med sin A.

Mammakusinen B var vegetarian redan på sitt bröllop 1960.

Jag rev lite i påsarna med mammas viktiga papper och hittade till min glädje de papper jag sökte efter. De är nu undanstoppade på ett ställe där jag kan hitta dem snabbt och lätt inför kommande deklaration. Vidare hittade jag gravbreven för såväl graven i Motala som den i Norrköping, vilket också var bra.

Avslutningsvis en underbar bild på min älskade morfar och mig. Som jag tidigare har skrivit här var vi ofta ute och promenerade nere i Motala hamn, han och jag. Den är bilden är bara så fin! Se vilken glädje de båda filurerna på bilden utstrålar! Jag skulle vilja stråla så igen…

Två glädjestrålande filurer i Motala hamn. Den till vänster är min morfar, den i vagnen är jag.

Och NU ska jag äta pizzan som är kvar från igår!

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt | Märkt 1960, 1989, alkohol, alkoholfritt, avlida, avsluta konton, älskad, öl, Bergahumöret, beta av, betala en räkning, bild, bröllop, broschyr, Chilli, citronbubbelvatten, dödsfallsintyg, deklaration, föräldrar, filurer, fina lådor, fotoalbum, fredag, frimärken, frukost, fula ord, fungera, gamla bilder, garderob, glädje, gravbrev, Gränby centrum, Gränby köpstad, Gränbystaden, gråta, gul, hemväg, ICA Kvantum, kärlek, laga mat, läshörna, leta, malmkrona, mamma, mammakusinen B, mammas bank, mörkt, morfar, Motala, Motala hamn, Norrköping, ny lott, original, ostbågar, pappa, papper, papperskassar, påsar, pengar, pizza, posta, promenera, regnigt, riva, rosa skärmar, säker källa, Sävja, sisu, självförtroende, självkänsla, skjuts, skrapa, skriva, släkt, släktutredning, snyggt och prydligt, sovrum, stekpannor, stråla, strykhög, svett, svindyra, tackkort, taklampa, trälådor, Trisslott, underbar, utbetalningsavi, utbredd, utstråla, vagn, vegetarianismen, viktiga, vinna | 4 kommentarer

Vem fan är Tofflan?

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.

Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.

Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!

Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
På den här bloggen…
- är det Toffelredaktionen som ger dig möjlighet att kommentera. Att kommentera är ingen automatisk rättighet du har. Din kommentar ska beröra inlägget den handlar om.
- får du vara anonym utåt sett, men redaktionen måste kunna verifiera att du är den du utger dig för att vara. Påhittade e-postadresser och URL:er innebär att din kommentar inte publiceras.
- din e-postadress syns inte utåt, men sparas backend för att du ska slippa fylla i ett formulär varje gång du kommenterar.
- genom att lämna en kommentar här godkänner du alltså att din e-postadress sparas i systemet.
Läs mer om vad som gäller på sidan Reglerna!
Sök efter:
Sociala medier
- Visa Tofflisens profil på Twitter
- Visa Tofflisens profil på Instagram
- Visa Tofflans profil på Pinterest
- Visa ulrika-hurtig-99063376s profil på LinkedIn
- Visa TofflansOscarss profil på YouTube
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 28 andra, prenumerera du med.
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Translate/översätt
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Tofflan på Goodreads
Ämnen
Antikt-retro-secondhand-loppis Böcker Dagbok Diskutabelt Epikuréiskt Familj Film HBTQ Ironi Jobb Krämpor Mat Media Musik Okategoriserade Personligt Radio Sociala medier Trams TV Vin Vänner
Mest lästa inlägg
- Kastanjemannen
- Föraktet
- Ch Baulac Dodijos Sauternes 2019
- Recension: Psykiatern
- Läslista

	Tofflan om Föraktet
	Lottens Bokblogg om Föraktet
	Våroffer av Anders d… om Våroffer
	Väninnorna på Nordis… om Väninnorna på Nordiska Ko…
	Tofflan om Torsdag kväll den 7 maj och fr…
	Cissi om Torsdag kväll den 7 maj och fr…
	Tofflan om Recension: Där rosor aldrig…
	Lottens Bokblogg om Recension: Där rosor aldrig…
	Tofflan om Tisdagen den 5 maj 2026: Kan m…
	Cecilia Eklund om Tisdagen den 5 maj 2026: Kan m…
	Tofflan om Recension: Psykiatern
	Agneta Krohn Strömsh… om Recension: Psykiatern
	The Butcher Vin: Rec… om Rött och österrikiskt, hör och…
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …

Läsvärt hos andra!
- Tisdagstrion - Agatha Christie på Mösstanten
- Tisdagstrion v. 20: Agatha Chr… på Lottens Bokblogg
- En smakebit på søndag - Bortom… på Lottens Bokblogg
- Pojke med såpbubblor av Per Wä… på Mösstanten
- Lönndörren av Susanne Fellbrin… på Lottens Bokblogg
Dagarna
maj 2026

M T O T F L S

1 2 3

4 5 6 7 8 9 10

11 12 13 14 15 16 17

18 19 20 21 22 23 24

25 26 27 28 29 30 31

« Apr
Arkiv
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016
Besökare
- 982 314 besök
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare
- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
Tjolahopp

Tjolahej
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 28 andra, prenumerera du med.
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Sök efter:
Mest lästa inlägg
- Kastanjemannen
- Föraktet
- Ch Baulac Dodijos Sauternes 2019
- Recension: Psykiatern
- Läslista
Dagarna
maj 2026

M T O T F L S

1 2 3

4 5 6 7 8 9 10

11 12 13 14 15 16 17

18 19 20 21 22 23 24

25 26 27 28 29 30 31

« Apr

maj 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1	2	3
4	5	6	7	8	9	10
11	12	13	14	15	16	17
18	19	20	21	22	23	24
25	26	27	28	29	30	31

maj 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1	2	3
4	5	6	7	8	9	10
11	12	13	14	15	16	17
18	19	20	21	22	23	24
25	26	27	28	29	30	31

	Tofflan om Föraktet
	Lottens Bokblogg om Föraktet
	Våroffer av Anders d… om Våroffer
	Väninnorna på Nordis… om Väninnorna på Nordiska Ko…
	Tofflan om Torsdag kväll den 7 maj och fr…
	Cissi om Torsdag kväll den 7 maj och fr…
	Tofflan om Recension: Där rosor aldrig…
	Lottens Bokblogg om Recension: Där rosor aldrig…
	Tofflan om Tisdagen den 5 maj 2026: Kan m…
	Cecilia Eklund om Tisdagen den 5 maj 2026: Kan m…
	Tofflan om Recension: Psykiatern
	Agneta Krohn Strömsh… om Recension: Psykiatern
	The Butcher Vin: Rec… om Rött och österrikiskt, hör och…
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …

Besökare
- 982 314 besök
Arkiv
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

”[…] Jag lät blicken vila på den välkända utsikten. Och jag tänkte på den första dagen där. Det är egendomligt att man kan minnas att man varit lycklig, men omöjligen återkalla själva känslan. Så är det inte med sorg. Minnet av sorg för alltid med sig känslan av den. […]

Kära dagbok…

Kära dagbok…

”Jo det är så att min mamma har avlidit och nu vill jag betala en av hennes räkningar/sätta in pengar från den här utbetalningsavin…

Vem fan är Tofflan?

På den här bloggen…

Sociala medier

Följ Tofflans blogg via E-post

Translate/översätt

Tofflan läser just nu

Tofflan på LinkedIn

Tofflan på Goodreads

Ämnen

Mest lästa inlägg

Senaste kommentarer

Läsvärt hos andra!

Dagarna

Arkiv

Besökare

RSS inlägg

RSS kommentarer

Tjolahopp

Följ Tofflans blogg via E-post

Tofflan på LinkedIn

Mest lästa inlägg

Dagarna

Senaste kommentarer

Besökare

Arkiv