Ett inlägg om ett vin.

Vinskåpets dyraste (?) vin smakade förstås superbt!

Igår kväll bestämde vi oss för att ha lite mys. Myset bestod av ett spännande TV-program, några ostar, kex och ett riktigt gott rödvin. Jag botaniserade i vinskåpet och hittade flaskan jag fick av Fästmön till födelsedagspresent. Det visade sig vara Amarone Slezione Antonio Castagnedi (2012), vinskåpets kanske dyraste vin. Årgången finns inte kvar att köpa på Systembolaget, men den som vill köpa 2013 års tappning ska fråga efter nummer 28002. Priset är 259 kronor.

Så här skriver Systembolaget om vinets smak och doft i 2013 års tappning:

”Kryddig, nyanserad smak med inslag av fat, russin, torkade körsbär, chokladpraliner, arrak, svartpeppar och kanel. Serveras vid cirka 18°C till lagrade hårdostar eller till smakrika rätter av mörkt kött. 
Kryddig, nyanserad doft med inslag av fat, russin, torkade körsbär, chokladpraliner, arrak och kanel.

Vi åt smakrika dessertostar av olika slag – allt från Brie till vitlökscambozola. Och inte gjorde det nåt – vinet var superbt trots att jag inte hade ljummat det lite. (Jag föredrar att rödviner är lite för varma än vad till exempel Systembolaget anger.) Vinet fungerade alldeles utmärkt till alla de olika smakerna på ostar vi hade. Förutom de ovan nämnda hade vi ostar med örter och nån med nötter.

Det här vinet köper jag gärna – eller ännu hellre, önskar mig! Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.