Tofflan – the neverending story | Ur näbbstövelns mörker, upp i ljuset

Jag är inte ensam!

Publicerat den 9 december, 2016 av Tofflan

Ett inlägg om ett brev och ett antal foton.

Det kom ett brev idag. Ett brev som gjorde mig både ledsen och glad. Ledsen för att så många är borta, glad för att jag känner mig mindre ensam.

Det kom ett brev…

Det var ett innehållsrikt kuvert. Jag slukade ALLT. Alla ord, alla bilder… Nu finns de djupt sparade i hjärtat – men bilderna finns också i datorn och SNART säkerhetskopierade till extern hårddisk. Hängslen & livrem & säkerhetsnål. Innehållet var nämligen… GULD värt. Och sånt ska en vara rädd om.

Vilken fin inledning…

Du får bara se de inledande raderna av brevet, resten är bara för mina ögon. Men utan att fråga fotograferna om lov tänker jag härmed lägga ut tre av bilderna. Ett stort och varmt TACK till mammakusinen C!!! För den som inte vet det kan jag avslöja att mammakusinen C var den man jag som barn utsåg skulle träda i min pappas ställe om pappa, av nån anledning, skulle lämna mamma och mig…

Mammakusinen C idag. (Han får skrika till om han inte vill förekomma på den här bloggen!)

Min mamma hade många kusiner, särskilt på sin pappas sida. (Häromdan slog det mig hur dåligt jag känner till kusinerna från mormors sida. Vet de ens om att mamma har gått bort..?) Det var i alla fall tre tjejkusiner som ofta hängde. På bilden nedan syns två av dem, min mamma till vänster och mammakusinen B, för övrigt storasyster till mammakusinen C, till höger. I busken till höger skymtar en vuxen och jag TROR att det är min mormor. Men säker kan en inte vara…

Mamma i vitt till vänster och mammakusinen B i gigantisk rosett till höger

Mamma i vitt till vänster på bilden, mammakusinen B i gigantisk rosett till höger. I busken, vid högra grindstolpen, skymtar en vuxen, kanske min mormor?

Det fanns många bilder på den bifogade USB-stickan och många av dem har jag inte sett. Sorgligt nog är majoriteten av dem på fotona borta nu – men inte alla (och det är därför, för att några finns kvar alltså, som jag känner mig mindre ensam). Att många är borta gör bilderna extra kära. På bilden nedan finns ingen av dem kvar här på jorden. Bilden är från min pappas 50-årsdag. Själv fick han inte uppleva sin dotters halvsekelsdag. Då hade han varit död i nästan sex år.

Pappas 50-årsdag. Från vänster: Farmor, pappa, morfar, mamma, mammas farbror Bengt, mammas faster Ester, mammas farbror Harry och pappas moster Ljuba.

Tack rara, goa Chrille! Detta är ovärderligt!!!

Livet är kort.

Publicerat i Familj, Personligt | Märkt 50-årsdag, barn, bilder, borta, brev, buske, dator, död, dotter, extern hårddisk, extra kära, farbror Bengt, farbror Harry, farmor, faster Ester, foto, fotograf, gå bort, glad, guld, halvsekelsdag, hänga, hängslen & livrem & säkerhetsnål, innehållsrikt, inte ensam, kusiner, lämna, ledsen, mamma, mammakusinen C, morfar, mormor, moster Ljuba, ord, ovärderligt, pappa, säkerhetskopiera, sluka allt, sorglig, sparade i hjärtat, storasyster, tack, tjejkusiner, träda i pappas ställe, USB-sticka, vara rädd om, vuxen | 4 kommentarer

Fredag morgon den 9 december 2016: Trög start

Publicerat den 9 december, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Den här dan startade otroligt trögt. Jag sov ganska bra i natt – och har så gjort de flesta nätterna den här veckan (utom natten till igår). Det gick bra att somna igår, runt midnatt, och jag vaknade inte förrän klockan var över fem. Låg och grubblade ett tag, slängde iväg ett sms till Fästmön, som jag visste var på väg till eller på Arlanda, kollade på konsten på väggen ovanför sängen. För mindre än en månad sen hängde en stor del av tavlorna i mitt sovrum i mammas hem i Motala. Nu finns varken hemmet eller mamma kvar. Slumrade lite. Vaknade. Slumrade. Vaknade. Och hade väldigt svårt att ta mig ur sängen. Jag tror att klockan var över åtta innan jag steg upp. Det är inte bra. Om mindre än en vecka måste jag gå upp senast klockan 6.30 på vardagar. Då får en inte vänja sig vid att ligga kvar i sängen länge om morgnarna.

Sovrumskonst uppochner eftersom det är fotat från mitt perspektiv i sängen

Jag tittade på min sovrumskonst i morse.

Men jag tog mig i morgonrockskragen och klev upp. Medan kaffet perkolerade fixade jag en flaska bubbelvatten. Vi håller på att lära känna varandra, jag och bubbelvattenmaskinen. Igår blev det för lite kolsyra, idag lite för mycket. Det borde bli perfekt i morgon! I helgen kanske jag ger mig ut och jagar essens. Eller egentligen är det bara citron jag vill ha. Citron utan socker, förstås, så att även Anna kan dricka mitt bubbelvatten.

Idag blev det lite för mycket kolsyra. Det tar tid för mig och bubbelvatttenmaskinen att lära känna varandra.

Jag ogillar detta!

Igår kväll började mejlen på home.se och spray.se krångla igen. Det var ungefär en vecka sen sist. Jag felanmälde direkt, men sen vet jag att det inte händer mycket på minst ett dygn. Och nu är det helg, så… Men mejlen kom igång senare igår kväll och även i morse funkade den. Jag har givetvis berättat detta för supporten via min alternativa e-post-adress. Jag har också krävt ett svar på vad strulet beror på och när de tänker åtgärda det på riktigt eftersom felet återkommer. Visst kan jag byta e-postadress (min alternativa funkar emellertid inte som privat e-postadress), men dels är det svårt att få en bra mejladress (mitt namn tycks vara vanligare än jag tror!..), dels är ju mina båda home.se-adresser registrerade lite här och var. För tillfället väntar jag på två fakturor som ska komma via e-post. Det blir inte kul om det strular och jag får betalningpåminnelser med dröjsmålsränta etc!!!

Mejlerier kräver kaffe.

Om vardagsmorgnarna har jag som vana att kolla min jobbmejl. Nej, jag jobbar inte. Jag kollar mejlen och skickar vidare det som behövs åtgärdas eller kontaktar min chef. Idag ringde jag också vår kontakt på lönekontoret, för jag tror att jag har fått för mycket lön. Eller i vart fall är det lite fel. Det blev sagt att min frånvaro skulle redas ut i efterhand och det är det jag vill göra nu. Tyvärr svarade hon inte i telefonen, ett rätt vanligt fenomen på min arbetsplats, men jag vet att hon är en upptagen person, så jag lämnade ett meddelande OCH skrev ett mejl med mitt ärende. Det kom svar på mejlet att jag skulle ringa nån på lön (trodde jag hade gjort det) och nu sitter jag i telefonkö – tack och lov utan pausmusik!

Min fredgsmiddag.

Idag är det fredag och helgen inleds. Det blir en ny ensamhelg för min del, men jag ska göra allt för att den ska bli bättre än den gångna helgen. Redan tidigare i veckan planerade jag att jag ska ha räkor till middag. Igår kom jag ihåg att köpa limeaioli, men idag ska jag nog ge mig ut och införskaffa lite grönsaker till, typ tomater och dill, kanske lite avocado. Grönsaker har jag knappt ätit alls på två månader – jo, en gång på middagen hos vännen Mia på allhelgona – och jag lär få skörbjugg om jag inte skärper till mig. I morse slog jag på stort och ställde mig på vågen också. Det får inte bli en vana. Nu har jag gått ner 17 kilo på cirka två månader. Och nej, jag är fortfarande inte utmärglad, men lättare.

Vad ska jag göra mer i helgen? Det gäller att ha lagom med planer så det inte känns för mycket. Efter middagen i kväll ska jag sen en film på TV12 om Liberace. I morgon ska jag ska lägga på ett par juldukar, för de dukar som ligger på mina bord behöver ändå tvättas. En annan plan för morgondagen är att jag ska ställa upp mammas änglaparad på ekbyffén – mammas änglar blandade med mina fem eller sex, vill säga. Vännen FEM är också gräsänka i helgen och visserligen ringde jag och grattade igår kväll, men vi vill prata mer och längre och det ska göra i morgon. Ibland känns det så trist att vännerna finns på avstånd…

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Film, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt 17 kilo lättare, allhelgona, alternativ e-postadress, arbetsgivare, arbetsplats, Arlanda, avocado, avstånd, änglaparad, änglar, åtgärda, betalningspåminnelser, bord, bubbelvatten, byta, citron, dill, dröjsmålsränta, e-post, efterhand, ekbyffé, en bra mejladress, ensamhelg, essens, faktura, för mycket lön, fel, fenomen, frånvaro, fredag, gå ner i vikt, gratta, gräsänka, grönsaker, grubbla, helg, hem, home.se, inte svara, inte utmärglad, juldukar, kolla jobbmejl, kolsyra, kolsyremaskin, konst, kontakt, kontakta min chef, kräva svar, krångla, lämna ett meddelande, lära känna varandra, lönekontor, Liberace, limeaioli, mamma, mejl, middag, midnatt, mobiltelefoni, morgonrock, Motala, prata, räkor, registrerad, säng, skörbjugg, skicka vidare, slumra, sms, somna, sova, sovrum, spray.se, support, ta mig i kragen, ta tid, tavlor, telefonkö, tomater, trög start, trist, TV12, tvätt, upptagen, utan socker, vakna, vanligt namn, vardagar, vardagsmorgon, vännen FEM, vännen Mia, våg | Lämna en kommentar

Torsdagen den 8 december 2016: Paket, säckar och lådor

Publicerat den 8 december, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Det här paketet har jag inte slagit in. Tummen skadade jag vid matlagningen förra helgen.

Nu står en svart plastsäck och tre rätt stora plastkassar på gästsängen här hemma. De är fulla med julklappar och ändå är jag inte färdig. Eftersom jag fortfarande har dåligt med ork och snabbt blir trött måste jag ta saker lite pö om pö. Visst har jag inhandlat ganska många julklappar, men skälet till att de ligger i såväl säck som plastkassar är att en del av dem är rätt… otympliga. Sen har jag i och för sig ganska många att köpa julklappar till – tio personer. En klapp är sänd per post idag och två klappar ska lämnas före julafton, men sen ska resten till Fänriken där julfirandet sker i år. Mamma kommer ju inte hit, så jag ansluter till gänget på andra sidan gatan (liten underdrift). Ändå är mamma med mig i julförberedelserna. Till exempel i julpappret jag slår in klapparna med – en del kommer från mammas gömmor. Jag förnimmer en svag doft av mamma bland alla julröda papper och snören. När jag saknar henne som mest går jag ut i hallen och nosar på tre av hennes sjalar som hänger över spegeln. Det blir en konstig jul i år – men det blir jul.

Anna fick en rätt stor julklapp idag.

Det här med inslagning av paket är inte min grej. Det blir knöligt, ganska ofta går pappret sönder och snöret kan vara ett litet helsicke att få krusigt och vackert. Mest gillar jag att handla i affärer där de slår in paketen åt mig, förstås. Tyvärr verkar det bli allt mer ovanligt. De flesta skickar med några rätt meningslösa påsar i vilka en ska lägga sin klapp för att sen slå in. Dumt! Det går ju att känna genom dessa påsar vad paketet innehåller. Dessutom går det åt mer julpapper…

Idag blev det bara två klappar köpta, men jag hade ett antal andra ärenden att utföra. Bland annat köpte jag lite ätbart hit hem. I morgon kväll tänkte jag ju käka räkor och till dessa behövs limeaioli, bland annat. Jag ska försöka koka ägg och göra räkmackor. Är aptiten dålig skalar jag räkorna och doppar i aiolin. Vitt vin finns i kylen, såväl en slatt som en oöppnad flaska. Vin serveras också efter mående, det vill säga dåligt mående = inget vin, OK mående = ett till två glas.

Lådan tog upp halva baksätet.

På hemvägen tankade jag min bensintomma bil, för i kväll ska jag hämta Fästmön som jobbar ända till klockan 21. Skulle hon åka buss vore hon hemma vid 22.30. Det är generellt sett rätt sent. I kväll är det väldigt sent eftersom hon ska kliva upp klockan fem i morgon bitti och flaxa till England.

Sen skulle jag då hämta ett paket till Petite (nåja…) Moi. Jag hade en aning om vad det var, men när jag kom till paket-utlämningen hos ICA Heidan baxnade jag: lådan var så stor att den tog upp halva mitt baksäte, visade det sig… Visserligen har jag en liten bil, men ändå. Som tur var vägde lådan inte lika mycket som den såg ut att göra, fast jag fick ändå köra in på gården och bära in klappar, varor och lådan. Utanför stod BRF-ordföranden och vice ordföranden och sladdrade, så de fick flytta på sig när jag kom och höll låda på annat sätt.

Denna blev min idag som tack för att jag är med i ett projekt om inköp av dagligvaror.

Min gissning vad gäller innehållet stämde. Det var en vara som jag fått som premie för att jag är med i ett projekt. Projektet Consumer Scan går ut på att jag och 2 999 andra hushåll scannar alla dagligvaror inklusive tidningar, vin och tobak vi köper samt registrerar varor, priser, mängder, vikter etc. Jag har hållit på med detta i över ett år nu. Först var det nåt att göra när jag var arbetslös, sen blev det en vana. Och nu kunde jag alltså hämta ut min fina premie om jag valt själv ur ett stort sortiment – en svart AGA Aqvia Balans kolsyremaskin. Billigaste priset för en sån maskin på nätet är 799 kronor.

Självklart har jag provat maskinen en gång utan essens (jag droppade färskpressad citron i glaset när jag hade hällt upp) och jag kan väl säga att övning ger… fler bubblor. Men kul och gott var det. Några andra smaker än citron är jag inte så inne på just nu, men jag ska försöka få tag i AGAs egen essens så det blir rätt. Kolsyrepatronen räcker typ 59 gånger till. Bara att bubbla på.

Tack för den, GfK Panel! Nu har jag skålat för dagens födelsedagsbarn, vännen FEM!

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Personligt, Vänner, Vin | Märkt AGA Aqvia Balans kolsyremaskin, arbetslös, äga, ärenden, ätbart, övning ger bubblor, baxna, bensintom, bil, billigaste priset, BRF-ordföranden, buss, dagligvaror, dålig aptit, dåligt med ork, doppa, droppa, England, essens, Fänriken, färskpressad citron, födelsedagsbarn, före julafton, flaxa, flytta på sig, gästsäng, gå sönder, gömmor, GfK Panel, gissning, glas, gott, halva baksätet, hämta, hålla låda, hushåll, ICA Supermarket SAMköp, innehålla, inte färdig, internet, jul, julförberedelser, julfirande, julklapp, julpapper, känna, köra in på gården, kliva upp, knöligt, koka ägg, kolsyrepatron, krusigt, kul, lämna, låda, Les Fumées Blanches, limeaioli, mamma, matlagning, mängd, mående, meningslösa påsar, nosa, oöppnad flaska, otymplig, ovanligt, paketutlämning, pö om på, plaskasse, post, premie, pris, projektet Consumer Scan, räkmacka, räkor, sakna, scanna, sent, shopping, sjalar, skada, skåla, sladdra, slatt, slå in paket, snöre, spegel, stort sortiment, svag doft, svart, svart plastsäck, tack, tänka, tidningar, tobak, trött, tumme, vackert, vara, välja, vännen FEM, våga, vice ordföranden, vikt, Villa Garros | Lämna en kommentar

Sport och lek på Uppsala kommun?

Publicerat den 8 december, 2016 av Tofflan

Ett inlägg om kommunalt fokus – eller ofokus.

Vad sysslar de med på Uppsala kommun, ijenklien? Vi som får rösta får ju tyvärr endast rösta på politiker, tjänstemän tillsätts på annat sätt. Fast en kan ju inte låta bli att undra var de framröstade kommunalpolitikernas fokus ligger. Inte nog med att de håller på att införa ”heltid för alla”… Det är ju jättebra – utom för dem som jobbar inom vård och omsorg, för där orkar nästan ingen jobba heltid även om många tycks tro det (kolla frånvarostatistiken – eller tänkte ni inte på det innan ni fattade beslutet? Eller ska ni införa sex timmars arbetsdag/heltid?).

Uppsala kommun ser också till att det byggs bostäder. Jättebra det med – fast vilka ska bo där? Inte ensamstående med eller utan barn, för de har sannerligen inte råd med dessa nybyggarhyror.

Uppsala kommuns tredje fokus har sen länge varit för sport. Nej, inte äldreomsorg, utbildning eller så utan… sport. Att då se dagens UppsalaTidningen skrika ut att bandyn – maj gadd, DEN heliga Uppsalakossan! – är hotad. Av en ny skola! Ja jisses, barn är ju livsfarliga när de får gå i skolan, det vet vi ju alla. Stackars bandyspelare.

Rubrik på UppsalaTidningens förstasida: "Bandyn hotas av ny skolan på Studan"

Stackars bandyspelare som är så hotade av barn.

Visst, en kan väl tänka sig kombon barn-bandy, men alla barn leker inte med bollar på is. Däremot är det lag på att alla barn i Sverige ska gå i skolan.

Om politikerna har fokus på jobb som ~~ingen~~ få pallar att utföra, bostäder som ~~ingen~~ bara vissa har råd bo i och sport som långt ifrån alla kommuninvånare är engagagerade i, är det också tydligt vad de kommunala tjänstemännen gör. De leker. För även om nedanstående visar deras nya arbetsmiljö tycker i alla fall jag att det ser ut som… en lekstuga. Som tidningsläsare är det liiite svårt att ta detta… seriöst – trots att en bör vara källkritisk och allt som står och visas i (gratis)lokalblaskor inte är sant. Sorry, men jag skrattar nästan!

Kommunanställdas nya arbetsmiljö ser ut som lekstuga

Ny arbetsmiljö eller lekstuga? Vad tycker du det ser ut som?

Livet är kort.

Publicerat i Diskutabelt, Ironi, Media, Personligt, Trams | Märkt äldreomsorg, bandy, barn, bygga bostäder, engagerad, ensamstående, fatta beslut, fokus, frånvarostatistik, gratislokaltidning, helig Uppsalakossa, heltid för alla, hotas, inte råd, is, jättebra, källkritisk, kombo barn-bandy, kommunalpolitiker, kommuninvånare, lag, leka, leka med bollar, lekstuga, livsfarlig, ny arbetsmiljö, nybyggarhyra, ofokus, orkar inte jobba heltid, palla, politiker, rösta, sant, sex timmars arbetsdag, skola, skratta, sport och lek, stackars bandyspelare, svårt att ta detta seriöst, Sverige, tjänstemän, Uppsala kommun, UppsalaTidningen, utbildning, vård och omsorg | Lämna en kommentar

Torsdag morgon den 8 december 2016: Gamla vänner, gamla… godsaker…

Publicerat den 8 december, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Pirayelie. Närbild på vännen FEM när hon gör pirayaminen

Pirayelie FEM vintern 1976.

Tänk att idag firas födelsedagen för den person som har varit min vän längst!
Notera att jag inte skrev min äldsta vän, för det är hon inte. Hon är min längsta, i år mätt, vän. Hon, den däringa vännen FEM. Fast till protokollet vill jag ha att hon från och med idag är ett år äldre än jag – ända fram till slutet av april nästa år. Om jag lever så länge, som lilla mamma brukade säga. (Jag önskar att jag inte hade skojat bort orden.)

FEM och jag har känt varandra sen vi var åtta år. Idag fyller FEM passande nog 55. Räkna ut själv hur lång tid vår vänskap har varat. Bilden här intill skrattade vi så vi höll på att smälla av när jag plockade ut de just framkallade fotona jag hade hämtat. Antagligen asgaravade jag när jag tog bilden också, för fotot är både oskarpt och snett. Men vilket roligt minne! Och det minnet är… 40 år i år. Ja visst är det otroligt, bilden är 40 år gammal?!

Så ett stort GRATTIS till denna evigt unga pudding! Jag hoppas att du får en bra födelsedag och i kväll ringer jag och ~~sjunger~~ grattar. För att du inte ska känna dig ensam lägger jag ut en bild på oss båda, tagen lite senare än bilden ovan, framåt sommaren 1977. FEM och Gösta forever, eller hur?!

FEM och Gösta sommaren 1977 på den senares lekstugeveranda. Vi ser otroligt långbenta ut, men det måste vara perspektivet som förvirrar.

Andra godsaker, förutom fotona ovan, som jag nyligen har grävt fram ur mina gömmor är två askar Paradis som jag hittade i mitt förråd. Jag hade köpt dem till mig och mamma förra julen, men vi åt uppenbarligen så mycket annat gott att chokladaskarna blev bortglömda. Mamma och jag köpte alltid Paradis till jul, för den asken innehåller bara ljus choklad. Marabous andra ask, den med blandade chokladpraliner i, gillade vi inte lika mycket. Själv ogillar jag starkt att folk ska ha så svårt att stava till den. Den stavas Aladdin och inte på nåt annat sätt! Senast igår kväll såg jag hur en bekant till mig, som jag trodde bättre om, stava den ALLADIN. Men hallå! Har ni inte läst Tusen och en natt???

Detta bildspel kräver JavaScript.

Igår hade jag en riktigt bra dag, den bästa på länge, faktiskt, om jag ser till måendet. Jag grät bara en gång och det var när jag kortfattat berättade för min teamledare om min pappas drunkning, De Sju Svåra Åren och mammas hastiga bortgång. (Jag glömde tumörerna, men Duktiga Annika behöver inte veta allt.) Det kändes bra att vistas en stund på mitt kontor på jobbet. Dessutom åt jag lunch – om än bara en halv portion (resten blir middag idag). Så framåt kvällen kom jag att tänka på de där framgrävda Paradisaskarna som du ser i bildspelet ovan… När jag, efter att ha hämtat och skjutsat hem Fästmön från jobbet till hemmet, slog mig ner i bästefåtöljen blev jag lite sugen på nåt sött. Jag öppnade en av askarna, tände läslampan, grabbade min bok på gång – samt ett par chokladpraliner. De senare smakade…. inte gott… Jag provade ett par till, men asså… Nej… Och när jag tittade på dem var de inte riktigt chokladbruna utan mer åt det gråa hållet. Bästföre-datumet var visst… före midsommar…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag ska jag inte äta choklad, åka till jobbet eller irritera mig på att det är svårt att stava till Aladdin. Jag ska åka och handla lite mat och dryck och kanske nån klapp och så behöver jag tanka bilen. I morgon åker Anna till äldsta bonusdottern i England ja ja, men jag tänkte skärpa till mig och försöka äta räkor som jag skalar med och på egen hand på fredag kväll. Nej jag vet, det är inte lika mysigt som när en är två, fast nu är det som det är – jag är ensam i helgen igen. Jag ska försöka fylla den med såväl nyttiga saker som godsaker. Gammal choklad låter jag emellertid bli. Det blir inte svårt.

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner | Märkt Aladdin, april, asgarava, äldre, äldst, äldsta bonusdottern, äta lunch, bästefåtöljen, bästföre-datum, bekant, bildspel, bortglömd, choklad, chokladask, chokladbrun, chokladpraliner, De sju svåra åren, Det innersta rummet, drunkning, dryck, Duktiga Annika, egen hand, en riktigt bra dag, England, ensam, evigt ung pudding, födelsedag, före midsommar, förråd, foto, framkalla, fredag, Gösta, gilla, glömma, godsaker, grattis, grå, gråta, halv portion, hastig bortgång, hämta, helg, inte lika mysigt, jul, julklapp, kontor, längst, läslampa, långbent, lekstuga, litteratur, ljus choklad, mamma, Marabou, mående, middag, nyttig, ogilla, om jag lever så länge, oskarp, pappa, Paradis, på nåt sött, protokoll, räkna ut, räkor, roligt minne, shopping, skärpa mig, skåla, skjutsa, smakade inte gott, smälla av, sned, sommar, sugen, svårt att stava, tanka bilen, teamledare, tumörer, Tusen och en natt, vännen FEM, veranda, vinter | 2 kommentarer

Onsdagen den 7 december 2016: Ris(igt), rysligt trevligt och julbestyr

Publicerat den 7 december, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Somliga kände sig rätt risiga idag, som min kardemummablomma på jobbet…

Somliga kände sig uppenbarligen rätt risiga idag. För egen del mår jag… ganska bra?!? Jaa, jag är förvånad, särskilt efter den gångna, tunga helgen. Men jag hade ett otroligt fint och bra möte med min teamledare idag. Dels gav jag en del bakgrund, dels blev jag uppdaterad på den nya organisationen med mera. Vi bokade också in tre möten nästa vecka. Och nej, jag blev inte ett dugg stressad. Det är möten där jag ska få mer information så att jag kan komma tillbaka till jobbet och in i jobbet på ett bra sätt. Vi resonerade också kring kommande äventyr. Det som jag möjligen kände mig tveksam inför tidigare ser jag nu i stället fram emot med spänd förväntan. Duktiga Annika blir en bra teamledare, tror jag!

Vi åkte till systeruniversitetet och lunchade hos Ultuna Thai. Där var det väldigt lugnt och bra att prata. Portionen med kycklingspett och ris var ENORM och med tanke på att killen i kassan snodde mig på en hundralapp var den också dyr. Jag lämnade 205 kronor i betaltning och skulle få 130 tillbaka. Men jag fick bara 30, upptäckte jag när jag kom hem. Surt… Men å andra sidan fick jag en doggy bag med mig hem, så jag har mat till i morgon också…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu har jag ett testamente.

Jag ordnade med mitt testamente och nu slipper jag ha Allmänna arvsfonden som arvtagare. I stället är det en fysisk person som ärver mig. Testamentet finns upprättat i två exemplar, varav ett förvaras hemma och ett på annat ställe. Just in case. Hängslen & livrem. Så nu kan jag dö och jag vet säkert att det finns pengar till min begravning UTAN nån ”begravningsförsäkring” som nåt försäkringsbolag har lurat på mig. Det torde också bli pengar över för min arvtagare. På så vis känner jag att jag har betalat av en del av min skuld. Den där skulden som inte finns på papper utan i min själ.

Julgransljus till änglaspelet hittade jag på ICA Heidan.

På hemvägen gjorde jag några ärenden, men jag var mycket, mycket trött. ICA Heidan är en härligt traditionell affär och tänk att där kunde jag köpa julgransljus till mitt änglaspel! Änglaspelet brukade stå tänt på köksbordet där mamma och jag ställde upp ett smörgåsbord till jul. I år blir det inget sånt smörgåsbord. I stället tänder jag mitt änglaspel vid nåt annat tillfälle, kanske när jag äter lite julmat ensam hemma på annandagen, och tänker på lilla mamma. (Jag har förresten inte använt de fina, röda kökshanddukarna jag fick av mamma i julklapp förra året. Den som spar hon har, eller nåt…) Kanske tänker mamma på mig lite när jag ska griljera kalkonen dagarna före julafton. Och vem vet… Nästa år kanske jag lägger in sill och gör kycklingköttbullar… Men det blir inte som mammas mat, inte…

Jag köpte också ett blått kuvert i vilket en julklapp ska stoppas och skickas ner till Östergyllen framöver. Och blått är ju flott och ska dofta gott! På Blomsterlandet köpte jag tre små blåa hyacinter som inte är svagdoftande. Hemkommen stoppade jag dem i några julkrukor jag hade sen tidigare. Tänkte en stund på mamma igen, för förra året var hon så ledsen att hon fick köpa mig blåa hyacinter som jag älskar till jul. Men det hanns liksom inte med.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Postboxen var faktiskt rätt proppad idag. Mina linser, som jag nätshoppade häromdan, hade kommit liksom en julklapp till Fästmön. Klappen hade fina Pridefrimärken på sig, men tyvärr hade den som lagt ner klapp, följesedel och faktura i kuvertet inte tänkt riktigt utan tejpat så att jag lyckades riva sönder såväl följesedel som faktura. Jag såg mitt ordernummer, dessvärre såg jag inte numret till kontot jag ska betala in pengar på. Ett telefonnummer fanns på följesedeln och en vänlig människa svarade. Jag har skickat ett mejl också och väntar nu på svar med numret. Trevligt när folk är trevliga! Ganska trevligt var det också att få besked från Försäkringskassan att närståendepenningen för de 4,5 dagarna jag ansökt om nu finns på mitt konto. Till begravningsräkningen och till jul behövs alla intäkter.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu ska jag vila en stund i min läshörna med min deckare på gång. Decembermörkret har sänkt sig över New Village. Jag ska emellertid ge mig ut lite senare för att hämta och skjutsa hem Anna från jobbet.

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, HBTQ, Jobb, Mat, Personligt | Märkt Allmänna arvsfonden, annandag jul, arvtagare, Östergyllen, änglaspel, ärenden, bakgrund, begravning, begravningsförsäkring, begravningsräkning, besked, betala av, blåa hyacinter, blått är flott och ska dofta gott, blått kuvert, Blomsterlandet, boka in fler möten, decembermörker, deckare, doggy bag, Duktiga Annika, dyr, enorm portion, ensam, faktura, följesedel, försäkringsbolag, Försäkringskassan, fysisk person, griljera, hämta, hängslen & livrem, helg, hemma, hinna, ICA Supermarket SAMköp, information, inte ett dugg stressad, inte svagdoftande, jul, julgransljus, julklapp, julkrukor, julmat, kalkon, kardemummablomma, köpa, komma tillbaka, kommande äventyr, kontaktlinser, konto, kontonummer, kuvert, kycklingköttbullar, kycklingspett och ris, lägga in sill, läshörna, ledsen, litteratur, lura på mig, mamma, må bra, möte, mejl, mobiltelefoni, närståendepenning, nätshopping, New Village, ny organisation, ordernummer, papper, pengar, pengar över, postbox, Pridefrimärken, proppad, röda kökshanddukar, risig, riva sönder, själ, skjutsa hem, skuld, SLU, smörgåsbord, snodde mig på en hundralapp, spänd förväntan, surt, Sveriges lantbruksuniversitet, tänka, teamledare, tejpa, telefonnummer, testamente, trött, trevlig, två exemplar, tveksam, Ultuna Thai kök, uppdaterad, vänlig, vila | 6 kommentarer

Onsdag morgon den 7 december 2016: Upptrappning, drömmar i kras och blott blått

Publicerat den 7 december, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Upptrappning.

Det börjar bli dags att trappa upp. Om en vecka går min sjukskrivning ut och dan därpå börjar jag jobba heltid igen. Idag har jag ett lunchmöte med min teamledare. Duktiga Annika ska uppdatera mig om det som har hänt i höst. I eftermiddag är det hela två månader sen jag arbetade.

Tiden går fort, men det har inte varit för att jag har haft roligt. Sorgen och saknaden efter mamma finns kvar. Och skulden för att jag gjorde hennes sista år i livet så svåra. Jag har alltid känt skuld inför min mamma, för övrigt. När jag var barn fick jag höra att jag var skälet till att hon blev sjuk och att jag orsakade att hon blev sjukare. Som vuxen, med det lilla förnuft jag ändå har, vet jag att det inte var så – ett barn kan inte orsaka en förälders kroniska, invärtes sjukdom.

Men jag vet alltför väl att jag var mammas Sorgebarn framför allt under De Sju Svåra Åren. En mamma är alltid en mamma och min mamma fanns alltid där för mig genom åren, även om hon ville att vissa delar av mitt liv inte skulle talas om offentligt. (Vilken tur att hon inte läste min blogg!..) Nu hoppas jag att lilla mamma har fått frid och att hon slipper såväl fysisk smärta som psykisk. Jag hoppas också att hon ser hur jag kämpar för att komma tillbaka nästa vecka.

De flesta av oss har drömmar, åtminstone nån gång i livet. Jag uppnådde en stor dröm när jag fick jobb. Många av mina andra drömmar har gått i kras, men inte denna. Därför är det så viktigt för mig att komma tillbaka i arbete.

Dekaler på vit skåpbil: Svenska bio och Broken Dreams

Många drömmar har gått i kras och en del har jag berättat om i bloggen. Den här bilen, med passande dekal, såg jag emellertid i Motala i november.

Jag måste kanske införskaffa nåt att duscha ögat med.

Det blev inte många timmars sömn i natt, men jag sov med endast två avbrott. Då blir sömnen genast bättre och jag känner mig mer utvilad än när jag sover längre tid fast med flera uppvaknanden. Jag upptäckte att jag har ordentligt ont i vänster öga. Det syns ingenting, så jag hoppas att jag bara har råkat ligga och trycka ögat mot kudden lite för hårt och att det släpper under dan. Annars kanske jag får införskaffa nåt att duscha ögat med. Samtidigt känns det inte som om det gör ont inne i ögat, utan mer utanpå, i yttre ögonvrån. Äh, det går väl över om 100, som morfar brukade säga.

Efter lunchen ska jag ordna med mitt testamente. Och så blir det ytterligare ett par ärenden innan jag kommer hem. Julgransljus, såna där små ljus, tycks vara en utgående artikel i de affärer som finns närmast mig, men de är de enda ljus som funkar i mitt änglaspel. Vidare vill jag ha blåa hyacinter. Det fanns på Tokerian igår, fast de doftade ingenting. Och det är ju doften jag vill åt! Jag behöver också införskaffa ett blått kuvert så att jag kan skicka en julklapp till vännen FEM. Jag inser nämligen att jag nog inte orkar träffa henne och Finske Pinnen i Stockholm nästa lördag, innan de åker hem samma dag. Men en klapp ska denna min äldsta vän få! På tal om äldsta fyller hon dessutom år i morgon. Det måste ha varit tufft när hon var barn att födelsedagen låg så nära jul. Även om både FEM och jag är ensambarn var vi verkligen inte hur bortskämda som helst – även om min morfar och FEMs farmor gjorde stora insatser där…

Mörka skyar kan väl blott bli blåare?

Nu på morgonen är skyarna mörka. Min nya inställning till detta är att de bara kan bli ljusare. Blott blåare… Det blåser och är nån minusgrad. Till kvällen får det gärna bli varmare utomhus, för då stängs såväl värme som varmvatten av från klockan 20 fram till klockan två i natt. Vad jag förstår är det Vattenfall som ska göra nåt underhållsarbete och avstängningen gäller inte bara min bostadsrättsförening utan ett större område här i norra Uppsala – även där Fästmön bor. Jag önskar bara – som vanligt – att informationen till oss som bor här hade varit bättre. Men Vattenfall kanske inte heller har några kommunikatörer..?

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner | Märkt affär, avbrott, avstängning, äldsta, änglaspel, ärenden, barn, bil, blåa hyacinter, blåsa, blått kuvert, blogg, bortskämd, bostadsrättsförening, De sju svåra åren, det går över om 100 år, doft, dofta inget, dröm, Duktiga Annika, duscha, ensambarn, farmor, få frid, födelsedag, förälder, förnuft, Finske Pinnen, fjärrvärmeavbrott, fysisk och psykisk smärta, gå i kras, höst, heltid, information, julgransljus, julklapp, kämpa för att komma tillbaka, kommunikatör, kronisk invärtes sjukdom, kudde, kväll, läsa, livet, ljusare, lunchmöte, mamma, mörka skyar, mer utvilad, minusgrad, morfar, Motala, norra Uppsala, november, ont i ögat, orsaka, saknad, sömn, sjuk, sjukskrivning, skål, skuld, sorg, Sorgebarn, sova, Stockholm, svart, tala om offentligt, teamledare, testamente, trappa upp, trycka, tufft, underhållsarbete, uppdatera, uppvaknanden, utgående artikel, varmvatten, Vattenfall, vännen FEM, värme, viktigt, vuxen, Willys, yttre ögonvrån | Lämna en kommentar

Tisdagen den 6 december 2016: Klappat och oklart – med nätet på

Publicerat den 6 december, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

Idag tog jag det riktigt lugnt hela dan. BARA SKOJAR! Bästefåtöljen såg så inbjudande ut där decembersolen lyste på den i fem minuter på förmiddagen…

Inbjudande…

Men vänta nu… Fåtöljen är ju tom… Ja, eh… jag satt väl i köket och läste, eller..?

Första kapitlet…

Laddade batterierna..? Nja, jag var faktiskt iväg några ärenden och köpte batterier till min bankdosa. Det går ju åt så här i juletid med fakturor som trillar in…

Laddade?

Sen köpte jag lite julklappar också. Idag var det grabbarnas tur, alltså bonussönernas. Det blev en nätt liten hög.

En nätt liten hög till bonussönerna. Och minst får störst, naturligtvis.

Alla paket blev INTE så snyggt inslagna. Minst får ju enligt reglerna störst paket, men när det största paketet är så überstort att pappret inte räcker till blir det… inte fint…

Inte så snyggt inslagen überstor julklapp.

En hel del klappar har jag klara nu, det vill säga en säck och två kassar. Påminner om min morfar. Han anlände alltid till oss med stora tomtesäckar i papper. Alla paket var ~~bara~~ inte till mig.

Julklappar till många, men inte alla.

Men jag är INTE färdig än. Det finns ju tjejer i familjen också… To be continued, alltså… Själv har jag uppenbarligen varit en snäll flicka, för när jag kom hem från shoppingturen låg det en julklapp till mig i postboxen!

Till och med jag fick en julklapp idag!

Det låg annat i boxen också som höjde blodtrycket. Återigen hittade jag en lapp från hantverkare där. Den här gången gällde det fönstren. Där stod att ALLT skulle plockas bort i fönstren – krukväxter, gardiner, prydnassaker etc – för på måndag ska det göras en justering av nåt. Eh??? Det som ska justeras är inte nåt problem jag har haft med mina fönster. Däremot har jag en läckande ventil i sovrummet, vilket gör att jag måste ha en handduk över den mot kylan på vintern och hettan på sommaren. Problemet var känt, sa Dalkarln’ jag telefonerade till, men inget som skulle åtgärdas den här gången. Och så lät han mycket bekymrad eftersom det verkar som om ALLA i BRF-föreningen (300 lägenheter) har fått lappen – den skulle bara gå till dem som har anmält felet… Nu kommer en massa människor bli arga och irriterade. Julefrid, wo bist du???

Jag hann knapp trycka bort samtalet (vi säger inte lägga på luren längre) så ringde nästa hantverkare, denna gång en elektriker i Östergötland. Det var inte många rätt i de uppgifter han framförde, men jag förstod att det gällde mammas lägenhet som sedan den 1 december har återgått till bostadsstiftelsen Platen. Lite julefrid, Christmas spirit, kände jag väl, så jag lämnade bovärdens namn och nummer till elmannen. Det blev han väldigt glad för.

Det är dags att ta en sen eftermiddagsfika innan jag lagar tomatsoppa till middag och skriver kom ihåg-lappar om nääätet. För idag köpte jag mig en julkalkon. Hur jag nu ska kunna äta upp 1,2 kilo pippi i jul…

Nä, julskinkan har inte rymt. Jag äter inte gris. Men pippi går bra. Utan nät.

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Mat, Personligt, Vänner | Märkt alla, anmäla fel, arg, Östergötland, äta upp, überstor, bankdosa, bästefåtölj, bekymrad, bonusdöttrar, bonussöner, Bostadsstiftelsen Platen, bovärd, BRF-förening, BRF-föreningen, Christmas spirit, Dalkarlarna, decembersol, eftermiddagsfika, elektriker, en snäll flicka, faktura, fönster, gardiner, glad, grabbar, gris, handduk, hantverkare, hög, höja blodtrycket, hetta, inbjudande, inslagna paket, inte många rätt, irriterad, juiklappar, jul, julefrid, julkalkon, julskinka, justera, kasse, kök, killar, kokt julkalkon, krukväxter, kyla, ladda batterier, lapp, läckande ventil, lägenhet, lägga på luren, läsa, mamma, måndag, middag, minst får störst, mobiltelefoni, morfar, namn, nät, nätet, paket, papper, pippi, plocka bort allt, postbox, problem, prydnadssaker, rymma, säck, shopping, skoja, skriva kom ihåg-lappar, snäll, sommar, sovrum, telefonnummer, tjejer, tomatsoppa, tomtesäckar, trycka bort samtalet, uppgifter, vinter | 2 kommentarer

Måndagen den 5 december 2016: Andas och slappna av – och klara saker!

Publicerat den 5 december, 2016 av Tofflan

Kära dagbok…

I den här gungstolen från Vålamagasinet skulle jag kunna slappna av – om den inte hade kostat 25 600 kronor…

Inte är jag så mycket för ”flum” när det gäller psykologi, men idag blev det till att tänka om en del. Öppna sinnet och våga prova nåt nytt: jag fick lära mig att andas och att slappna av. Psykologen lotsar mig varsamt men bestämt i rätt riktning. Samtalen är givande och vi tänker oss en fortsättning efter de tre standardträffarna – om min arbetsgivare nu går med på det (och det vet jag att arbetsgivaren gör). Det är gott att få höra att jag inte är konstig, det är gott att nån frågar mig hur jag har klarat av så mycket tungt så länge, det är gott att bli lyssnad på av nån som kan ta emot det jag säger professionellt.

Att andas var svårt. Att slappna av… gick lättare. Jag kände hur axlarna sjönk från örsnibbarna ner till en mer normal nivå. Det funkade! Och jag kunde ge mig ut på ärenden efteråt, jag for till Vålamagasinet, Ljusexperten och jag klarade till och med av ett besök på IKEA. Vad hände, egentligen? Jag som inte står ut mer än högst fem minuter i en affär… Sen hade ingen av affärerna det jag sökte – sex lampskärmar till malmkronan. Men jag såg en helt underbar gungstol. För 25 600 kronor… Maj gadd!.. Och jag såg en helt fantastisk soffa som jag skulle kunna tänka mig att köpa till sen. Sen, när jag kan vara glad igen.

Visst är den fantastiskt härlig i den vackraste färgen?! Prislappen vågade jag emellertid inte titta på.

Klockan var närmare 15.30 när jag kom hem. Tack och lov kom Relitakillarna redan klockan tio i förmiddags, så jag hade hunnit ställa tillbaka alla grejor samt torkat av efter dem. Jag kunde läsa en stund när jag kom hem och läste ut sista delen i Lewistrilogin. Ur min hylla med anglosaxiska deckare valde jag en av Elizabeth George, Det innersta rummet. En gång för ungefär 13 år sen var den en födelsedagspresent till en mamma. Sen fick jag den i mars 2015 av den mammans dotter, vännen Agneta.

Böckerna Lewispjäserna och Det innersta rummet

Den översta boken köpte jag för ett födelsedagspresentkort till min mamma, den understa var en gång en födelsedagspresent till vännen Agnetas mamma.

Lite klen middag blev det idag.

Avslappnad och andningstränad och utläst… Men det här med maten… Nån soppa fanns inte hemma och detsamma gällde aptiten. Det fick bli kaffe och knäckemackor med ost. Jag har lovat mig själv att jag ska gå och handla mat i morgon. Visst är det kul att kunna ha jeans från smalisgarderoben, jeans jag inte har kommit i på typ tio år hade jag på mig idag, fast… det får vara lite hejd på viktnedgången. Jag behöver dessutom krafter tills jag ska börja jobba nästa vecka.

I kväll har jag haft ett planeringssamtal med Fästmön angående julen. Detta har fört med sig ytterligare uppgifter för mig under morgondagen. Jag är nöjd att jag kom på en del själv och att vi diskuterade oss fram till annat. Det är åtminstone en början. Sen ska jag köpa kalkon som jag för första gången i mitt liv ska griljera till jul. Det var sånt som mamma gjorde här hemma, nu får jag fixa det själv. Jag har hittat ett recept på griljerad kalkon på nätet som jag tror att jag klarar av (svårighetsgrad: enkel, enligt webbplatsen). Men det är endast jag själv som ska äta den – resten av bandet äter gris.

Bara jag kommer ihåg att ta av nätet på pippin. Det gjorde inte mamma för ett par jular sen och det har vi skojat om sen dess.

”Glöm inte nääätet!

sa vi och skrattade, jag och mamma. Vem ska jag flamsa med om det i år? Lilla mamma, du var för tokig ibland!

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Vänner | Märkt andas, anglosaxiska deckare, aptit, arbetsgivare, axlar, ärenden, äta, öppna sinnet, örsnibbar, band, början, bokhylla, Det innersta rummet, diskutera, Elizabeth George, fantastisk, färg, födelsedagspresent, flamsa, flum, fortsättning, fråga, givande samtal, gott, griljera, gris, gungstol, hejd, IKEA, inte konstigt, jeans, jul, kaffe, kalkon, klara, klara av, knäckemackor, krafter, lampskärmar, länge, läsa, Lewispjäserna, Lewistrilogin, litteratur, Ljusexperten, lotsa, lyssna, malmkrona, mamma, nääätet, nöjd, normal nivå, orange, planeringssamtal, prislapp, professionell, psykolog, psykologi, recept, Relita, shopping, sjunka, skoja om, skratta åt, slappna av, smalisgarderoben, soffa, soppa, ställa tillbaka, svårighetsgrad: enkel, tänka om, tio år, tokig, torka av, tungt, underbar, uppgfiter, varsamt men bestämt, vännen Agneta, Vålamagasinet, viktnedgång, webbplats | 6 kommentarer

Lewispjäserna

Publicerat den 5 december, 2016 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

I kväll läste jag ut den avslutande delen i Lewis-trilogin, Peter Mays bok Lewispjäserna. Vännen FEM och jag träffades en stund i början av november på Akademibokhandeln i Motala. Efter en del velande slog jag till på fyra pocketböcker och detta var den sista av dem. Böckerna köpte jag för ett presentkort som var en present till min mamma på 80-årsdagen av mammakusinen B. Så sorgligt att mamma inte hann köpa sig några böcker. Jag hoppas att både mamma och mammakusinen B tycker att det är OK att jag använde presentkortet. Tack till er båda!

Fin Macleod har gått från att vara polis via arbetslös till att bli säkerhetschef på en egendom på Isle of Lewis. Han får i uppdrag att utreda illegal jakt. I samband med detta träffar han sin gamle vän Whsitler. Av en händelse hittar de två ett plan med ett gammalt lik i. Det visar sig vara en gemensam vän till dem som har varit försvunnen i 17 år. Men saker och ting är inte riktigt vad de ser ut att vara. Fin kan inte låta bli att undersöka fallet. Sanningen är överraskande och märklig.

Den tredje delen skulle ha blivit pricken över i:et i trilogin, men jag måste tyvärr säga att jag är aningen besviken. Jag har svårt att komma in i boken och tycker att handlingen går för långsamt framåt. Titeln känns nästan påklistrad även om schackpjäserna den anspelar på har en väsentlig roll känns den underordnad.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla mini

Här kan du läsa vad jag tyckte om de första två delarna i trilogin:

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt, Vänner | Märkt 80-årsdag, Akademibokhandeln, arbetslös, besviken, deckare, fall, Försvunnen, Fin Macleod, gemensam vän, handling, illegal jakt, Isle of Lewis, långsamt, Lewismannen, Lewispjäserna, Lewistrilogin, lik, litteratur, mamma, mammakusinen B, medel, Motala, november, omdöme, påklistrad, Peter May, plan, pocketbok, polis, present, presentkort, pricken över i:et, sanning, säkerhetschef, schackpjäs, sorgligt, Svarthuset, svårt att komma in i boken, tack, titel, trilogi, underordnad, utreda, vännen FEM, väsentlig roll, vela | Lämna en kommentar

Vem fan är Tofflan?

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.

Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.

Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!

Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
På den här bloggen…
- är det Toffelredaktionen som ger dig möjlighet att kommentera. Att kommentera är ingen automatisk rättighet du har. Din kommentar ska beröra inlägget den handlar om.
- får du vara anonym utåt sett, men redaktionen måste kunna verifiera att du är den du utger dig för att vara. Påhittade e-postadresser och URL:er innebär att din kommentar inte publiceras.
- din e-postadress syns inte utåt, men sparas backend för att du ska slippa fylla i ett formulär varje gång du kommenterar.
- genom att lämna en kommentar här godkänner du alltså att din e-postadress sparas i systemet.
Läs mer om vad som gäller på sidan Reglerna!
Sök efter:
Sociala medier
- Visa Tofflisens profil på Twitter
- Visa Tofflisens profil på Instagram
- Visa Tofflans profil på Pinterest
- Visa ulrika-hurtig-99063376s profil på LinkedIn
- Visa TofflansOscarss profil på YouTube
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 28 andra, prenumerera du med.
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Translate/översätt
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Tofflan på Goodreads
Ämnen
Antikt-retro-secondhand-loppis Böcker Dagbok Diskutabelt Epikuréiskt Familj Film HBTQ Ironi Jobb Krämpor Mat Media Musik Okategoriserade Personligt Radio Sociala medier Trams TV Vin Vänner
Mest lästa inlägg
- Kastanjemannen
- Ch Baulac Dodijos Sauternes 2019
- Recension: Psykiatern
- Föraktet
- Ett rött vin: Casa Marrone Appassimento 2017

	Tofflan om Föraktet
	Lottens Bokblogg om Föraktet
	Våroffer av Anders d… om Våroffer
	Väninnorna på Nordis… om Väninnorna på Nordiska Ko…
	Tofflan om Torsdag kväll den 7 maj och fr…
	Cissi om Torsdag kväll den 7 maj och fr…
	Tofflan om Recension: Där rosor aldrig…
	Lottens Bokblogg om Recension: Där rosor aldrig…
	Tofflan om Tisdagen den 5 maj 2026: Kan m…
	Cecilia Eklund om Tisdagen den 5 maj 2026: Kan m…
	Tofflan om Recension: Psykiatern
	Agneta Krohn Strömsh… om Recension: Psykiatern
	The Butcher Vin: Rec… om Rött och österrikiskt, hör och…
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …

Läsvärt hos andra!
- Tisdagstrion - Agatha Christie på Mösstanten
- Tisdagstrion v. 20: Agatha Chr… på Lottens Bokblogg
- En smakebit på søndag - Bortom… på Lottens Bokblogg
- Pojke med såpbubblor av Per Wä… på Mösstanten
- Lönndörren av Susanne Fellbrin… på Lottens Bokblogg
Dagarna
maj 2026

M T O T F L S

1 2 3

4 5 6 7 8 9 10

11 12 13 14 15 16 17

18 19 20 21 22 23 24

25 26 27 28 29 30 31

« Apr
Arkiv
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016
Besökare
- 982 269 besök
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare
- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
Tjolahopp

Tjolahej
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 28 andra, prenumerera du med.
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Sök efter:
Mest lästa inlägg
- Kastanjemannen
- Ch Baulac Dodijos Sauternes 2019
- Recension: Psykiatern
- Föraktet
- Ett rött vin: Casa Marrone Appassimento 2017
Dagarna
maj 2026

M T O T F L S

1 2 3

4 5 6 7 8 9 10

11 12 13 14 15 16 17

18 19 20 21 22 23 24

25 26 27 28 29 30 31

« Apr

maj 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1	2	3
4	5	6	7	8	9	10
11	12	13	14	15	16	17
18	19	20	21	22	23	24
25	26	27	28	29	30	31

maj 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1	2	3
4	5	6	7	8	9	10
11	12	13	14	15	16	17
18	19	20	21	22	23	24
25	26	27	28	29	30	31

	Tofflan om Föraktet
	Lottens Bokblogg om Föraktet
	Våroffer av Anders d… om Våroffer
	Väninnorna på Nordis… om Väninnorna på Nordiska Ko…
	Tofflan om Torsdag kväll den 7 maj och fr…
	Cissi om Torsdag kväll den 7 maj och fr…
	Tofflan om Recension: Där rosor aldrig…
	Lottens Bokblogg om Recension: Där rosor aldrig…
	Tofflan om Tisdagen den 5 maj 2026: Kan m…
	Cecilia Eklund om Tisdagen den 5 maj 2026: Kan m…
	Tofflan om Recension: Psykiatern
	Agneta Krohn Strömsh… om Recension: Psykiatern
	The Butcher Vin: Rec… om Rött och österrikiskt, hör och…
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …

Besökare
- 982 269 besök
Arkiv
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

Kära dagbok…

”Glöm inte nääätet!

Vem fan är Tofflan?

På den här bloggen…

Sociala medier

Följ Tofflans blogg via E-post

Translate/översätt

Tofflan läser just nu

Tofflan på LinkedIn

Tofflan på Goodreads

Ämnen

Mest lästa inlägg

Senaste kommentarer

Läsvärt hos andra!

Dagarna

Arkiv

Besökare

RSS inlägg

RSS kommentarer

Tjolahopp

Följ Tofflans blogg via E-post

Tofflan på LinkedIn

Mest lästa inlägg

Dagarna

Senaste kommentarer

Besökare

Arkiv