Kära dagbok…

I den här gungstolen från Vålamagasinet skulle jag kunna slappna av – om den inte hade kostat 25 600 kronor…

Inte är jag så mycket för ”flum” när det gäller psykologi, men idag blev det till att tänka om en del. Öppna sinnet och våga prova nåt nytt: jag fick lära mig att andas och att slappna av. Psykologen lotsar mig varsamt men bestämt i rätt riktning. Samtalen är givande och vi tänker oss en fortsättning efter de tre standardträffarna – om min arbetsgivare nu går med på det (och det vet jag att arbetsgivaren gör). Det är gott att få höra att jag inte är konstig, det är gott att nån frågar mig hur jag har klarat av så mycket tungt så länge, det är gott att bli lyssnad på av nån som kan ta emot det jag säger professionellt.

Att andas var svårt. Att slappna av… gick lättare. Jag kände hur axlarna sjönk från örsnibbarna ner till en mer normal nivå. Det funkade! Och jag kunde ge mig ut på ärenden efteråt, jag for till Vålamagasinet, Ljusexperten och jag klarade till och med av ett besök på IKEA. Vad hände, egentligen? Jag som inte står ut mer än högst fem minuter i en affär… Sen hade ingen av affärerna det jag sökte – sex lampskärmar till malmkronan. Men jag såg en helt underbar gungstol. För 25 600 kronor… Maj gadd!.. Och jag såg en helt fantastisk soffa som jag skulle kunna tänka mig att köpa till sen. Sen, när jag kan vara glad igen.

Visst är den fantastiskt härlig i den vackraste färgen?! Prislappen vågade jag emellertid inte titta på.

Klockan var närmare 15.30 när jag kom hem. Tack och lov kom Relitakillarna redan klockan tio i förmiddags, så jag hade hunnit ställa tillbaka alla grejor samt torkat av efter dem. Jag kunde läsa en stund när jag kom hem och läste ut sista delen i Lewistrilogin. Ur min hylla med anglosaxiska deckare valde jag en av Elizabeth George, Det innersta rummet. En gång för ungefär 13 år sen var den en födelsedagspresent till en mamma. Sen fick jag den i mars 2015 av den mammans dotter, vännen Agneta.

Den översta boken köpte jag för ett födelsedagspresentkort till min mamma, den understa var en gång en födelsedagspresent till vännen Agnetas mamma.

Lite klen middag blev det idag.

Avslappnad och andningstränad och utläst… Men det här med maten… Nån soppa fanns inte hemma och detsamma gällde aptiten. Det fick bli kaffe och knäckemackor med ost. Jag har lovat mig själv att jag ska gå och handla mat i morgon. Visst är det kul att kunna ha jeans från smalisgarderoben, jeans jag inte har kommit i på typ tio år hade jag på mig idag, fast… det får vara lite hejd på viktnedgången. Jag behöver dessutom krafter tills jag ska börja jobba nästa vecka.

I kväll har jag haft ett planeringssamtal med Fästmön angående julen. Detta har fört med sig ytterligare uppgifter för mig under morgondagen. Jag är nöjd att jag kom på en del själv och att vi diskuterade oss fram till annat. Det är åtminstone en början. Sen ska jag köpa kalkon som jag för första gången i mitt liv ska griljera till jul. Det var sånt som mamma gjorde här hemma, nu får jag fixa det själv. Jag har hittat ett recept på griljerad kalkon på nätet som jag tror att jag klarar av (svårighetsgrad: enkel, enligt webbplatsen). Men det är endast jag själv som ska äta den – resten av bandet äter gris.

Bara jag kommer ihåg att ta av nätet på pippin. Det gjorde inte mamma för ett par jular sen och det har vi skojat om sen dess.

”Glöm inte nääätet!

sa vi och skrattade, jag och mamma. Vem ska jag flamsa med om det i år? Lilla mamma, du var för tokig ibland!

Livet är kort.