Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Mitt på dan for Clark Kent* och jag till Stormarknaden. Medan my knight in shining armor fick vänta utomhus traskade jag in på ställets största apotek. I handen hade jag påsen med mina gamla mediciner som jag skulle lämna in för förstöring. Eller destruktion, som det sägs att det heter. Till Kronans apotek går jag nog inte igen. Den lilla jäntan i kassan fnös överlägset och rotade bland mina gamla piller när jag på hennes fråga om jag var medlem svarade nekande. Mitt andra ärende, att införskaffa salva till ögonlocket, gick samma överlägsna attityd till mötes. Jag frågade efter salvan, berättade att den var ganska ny och sa inte helt korrekt namn på salvan. Nä, så nån sån salva hade hon aldrig hört talas om.

”Nehepp! Då går jag till ett annat apotek,

svarade jag som ju hade sökt på salvan på nätet efter ett tips från en vän och visste att den existerade. På Apotek Hjärtat blev jag betydligt vänligare bemött. Och även om jag sa fel namn på salvan där också förstod pesonalen precis vilken salva jag menade. Jag hade vänt på några bokstäver i namnet. Salvan var rätt dyr, men eftersom jag är medlem i det här apoteket hade jag 75 spänn i bonuscheckar som nu kom väl till pass.

Bepanthen Anti-Exem har jag nu på mitt högra ögonlock.

Stormarknaden är som bekant inte mitt favoritställe, men när jag nu ändå var där passade jag på att göra ytterligare ett par ärenden. Jag bytte in mammas och min dubbeltrissvinst mot fem nya lotter och så köpte jag med mig en portion mat till kvällen, kyckling och grillade grönsaker – för skörbjuggens skull. (Kanske är skörbjugg jag har på ögonlocket?)

Kyckling och grillade grönsaker till middag.

På väg till bilen ringde min mobil. Det var Annas snälla mamma – och nu ska du få höra varför hon till exempel är så snäll! Jo, hon undrade hur det var med mitt öga och om det var så att jag inte kunde köra efter salva så skulle hon och L fixa det åt mig. Har jag bästa svärmodern, eller?!

Andas – och må bättre.

Hemma igen försökte jag lägga lite salva på ögonlocket. Det var baske mig inte det lättaste när en inte ser ordentligt. Jag var ju tvungen att ta av mig brillorna och då såg jag  inte mycket med mitt vänstra, friska men synsvaga öga. I vart fall verkar det som om det håller på att bli OK nu. Det mesta av svullnaden har gått ner och det kliar och svider bara lite. Min teori är att jag hade saft från pelargoner på fingrarna och råkade pilla på ögonlocket. Jag läste om det på nätet, faktiskt, att det var ganska vanligt. Och höger öga på högerhänt patient styrkte nätdoktorns teori. Eftersom jag inte har nåt problem med vänster öga lär det inte vara nåt som smittar mellan ögonen i alla fall. Vidare kan allt gråtande förstås ha påverkat det hela. Men nu ska det väl bara bli bättre – om jag kommer ihåg att andas lite också.

I eftermiddags telefonerade jag med kollegan Z, som också är sjukskriven. I morgon ska Z till vården för ett par… extraktioner, nåt som oroade sjuklingen. Självklart tänker jag på Z under morgondagen och hoppas på positiva rapporter. Sen ses vi förhoppningsvis på jobbet nästa vecka när Z ska vara åter i tjänst.

Aj aj! Men det går nog bra.

För att värma mig något har jag strukit också. Temperaturen har nu stigit till cirka sex minusgrader. Det plingade på dörren tidigare. Utanför stod tre glada Dalkarlar och trodde att de skulle fixa mina fönster! (Blotta tanken på att öppna fönster i den här kylan…).

”Men jag ringde ju i förra veckan till ert kontor och sa att det måste ha blivit nåt fel!

svarade jag. Det hade de inte hört nåt om. Jag berättade då om det fel jag verkligen har, en läckande ventil, men det kunde de inte åtgärda. Så nu undrar jag, lite så där halvförvirrat, vad som har blivit tokigt. Först trodde ju jag och mannen på kontoret att alla lägenheter fått lapp om att saker och ting skulle plockas bort från föntren. Nu verkar mina fönster ha blivit felrapporterade trots att det inte är nåt fel på dem (förutom den läckande ventilen). Kanske nån som verkligen har fel nu blev utan åtgärd i stället? Jag kan nog tycka att det är bra om människor som inte har svårt med ord och siffror sköter felrapportering så kanske det blir färre fel.

Det är bra om felrapportering sköts av nån som inte har svårt med ord och siffror.

I kväll blir det lite TV, det näst sista avsnittet av Tjockare än vatten, som jag har följt nu i höst. Rätt mycket senare, troligen, åker jag ner till Centralen och hämtar Fästmön från Arlandabussen. Det spekuleras i om hon inte kommer hem så sent att stadsbussarna har slutat gå. Och förresten, inte kan väl nån frivilligt vilja åka UL-buss som har sommardäck när det är vinterväglag och snorhalt ute?! Jag gör det INTE!

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.