Fredagen den 7 juli och lördagen den 8 juli 2017: Bland böcker, katthår och bokstäver

 



Kära dagbok…

Det här med läsningen har dessvärre kommit aningen på skam. Jag ska berätta varför längre ner inlägget. Men det blev bokbyte igår, fredag. Nu är jag på den tredje boken i Kamraterserien. Skaffar jag mig bara lite läsro så läser jag nog ut den snart, jag har i skrivande stund ungefär 100 sidor kvar. Det är alltid en god start på dagen att inleda med läsning och kaffe på sängen – i alla fall en ledig dag. Och även om min första semestervecka snart är förbi återstår fyra härliga veckor. Den här helgen har det dessutom varit Chokladens dag hela helgen, enligt ett visst chokladmärke på Instagram. Igår morse snurrade jag på chokladhjulet – och fann att en ynka rulle mjölkchoklad var min typ av choklad. Det ändrade jag på framåt kvällen, kan jag meddela.

Klickar du på bilderna nedan blir de större och du ser hela bildtexten. Du kan då även se bilderna i ett bildstpel om du pilar dig fram.

 

Anna grillar

Anna grillar på sin balle* nästan utan rök.

Jag tänker på att jag ska städa förrådet, men… jag tänker bara. Kanske börjar jag trots allt på måndag även om jag behöver stryka först. Jag måste ju nämligen plocka in saker i lägenheten och gå igenom. Tänkte stuva in i gästrummet – som också fungerar som strykrum. Där hänger ett antal pikétröjor och tischor och väntar på att få sig ett järn. Meeen… väderprognosen säger att det ska bli soligt på måndag och då får eventuella jobbiga hushållsgöromål vänta. Skälet är att jag inte kan ha öppet eftersom en aldrig vet vad som sker nedanför, så att säga. Det är till exempel inte så kul att få nytvättade pikétröjor inpyrda med rök med grissmak eller parfymdito (parfymerad tobak). Jag kan inte låta bli att tänka hur oälskade människor de måste vara som röker. Ingen älskar dem tillräckligt mycket för att de ska sluta ta livet av sig själva och göra andra sjuka… Sorgligt… Jag är så glad att Fästmön inte röker och väldigt nöjd med att jag slutade för över tio år sen efter att ha rökt i nästan 30 år. Och inga rökmaskiner har vi heller. Men jag fick äran att vara med och äta mat tillagad på Annas elgrill igår! UTAN RÖK. (Tips om nån nu skulle råka svajpa förbi den här bloggen.)

Efter att ha genomlidit två timmars radiohits på högsta volym tog vi våra packade ryggsäckar och gav oss iväg. Men det är fan inte klokt att en ska behöva rymma hemifrån för att få lite lugn och ro. Först åkte vi till Stormarknaden och jämfört med hemma i New Village var där lugnt. (Den som fattar, fattar. Andra får… föreställa sig.) Vidare for vi för att hämta ut några paket, bland annat en sorts borste till katterna. De har ju väldigt tjocka pälsar och håren ligger i drivor hos Fänriken om Anna inte dammsuger varje dag. Dessvärre har det gått lite för långt på Lucifer, så på torsdag ska vi till veterinären för att få hjälp att ta bort de tovor som den vanliga kardan inte klarade av.

Ryggsäckar

Packat och klart för avfärd från New Village där en får såväl rökskador som hörselskador om en stannar för länge.


Hemma hos Anna är det
lugnt trots att det bor ännu fler i hennes hus än i mitt. Det går att sitta på ballen utan att få varken rök- eller hörselskador. Grannarna är diskreta, hälsar mest. Det är så underbart att få komma dit. Tyvärr är det ingen kvällssol på Annas balle, men vi kunde sitta därute och äta igår kväll. Den elgrillade kycklingen blev så god med marinad. Jumbofrites blev det till samt ett rött spanskt vin. Dessert blev en lite större chokladbit än en jävla mjölkchokladrulle. Och ja. Jag är enorm nu igen, bred som en lagårdsdörr och tjock som en gravid elefant. Det blir en hel del mage att ta hand om i höst.

∼ ♦ ∼

 

Balkongfrukost

Balkongfrukost efter lunch idag.

Idag sov vi visst halva dagen. Faktum är att klockan nog var närmare halv elva när vi slog upp ögonen. Men till vårt försvar ska sägas att det var fullmåne i natt OCH att Lucifer satt och ylade pep utanför äldste bonussonens dörr och ville in. Det var helt enkelt försent för kaffe på sängen, så Anna gjorde gofrukost som vi intog på ballen. Nån läsning blev det alltså inte heller. Skälet till det är en ordspelsapp som heter AnagrApp. En ska bilda ord av ett antal bokstäver. En börjar på trebokstavsord och spelet fortsätter till åttabokstavsord. Olika nivåer och hej och hå. Jag lockade Anna att ladda ner appen också. Därför ligger böckerna olästa och vi bildar ord på löpande band. Utom när vi kör fast. Då svär vi. Och så händer det att vi behöver ladda mobilerna.

Tischa med texten Just no words

Min nyinköpta tischa stämmer inte riktigt nu…


Vi väntade på regnet hela dagen – medan vi spelade – 
men till sist promenerade vi till ICA Heidan för att köpa middagsmat lördagsgodis. Jag gjorde en fasansfull upptäckt! Sen tidigare vet jag att till exempel godisbiten Käck har bytt namn till Kick och att chokladbiten jag lärde känna som Mellanmål numera heter Sportlunch. Men att lösgodiset Sockerbitar skulle heta Kungens kudde, det går jag nästan inte med på…

Kungens kudde

Kungens kudde – vad är det för jävla larv? Sockerbitar heter det ju!


Nåt godis följde i alla fall med hem, 
men vi tittade också på fina blommor innan vi parkerade oss på ballen och spelade. Sen blev det middag, levererat av ett pizzabud. Ja, vi har ju semester, faktiskt.


Nu har Anna äntligen satt på kvällskaffe,
så jag lämnar dig med några kattbilder.

∼ ♦ ∼

*balle = balkong


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Musik, Personligt, Sociala medier, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett vin: King of Hearts 2014

Ett inlägg om ett rött vin.


 

King of Hearts 2014

King of Hearts är rött, grekiskt och gott.

Grekisk mat är fet, smakrik och härlig. Grekiska viner är inte heller så dumma. Därför väljer jag gärna nåt ”därtappat” när jag ska äta grekisk middag som igår med Fästmön. Igår valde vi ett vin från Nico Lazaridi, King of Hearts 2014. (Länken ovan går till 2016 års tappning, vi drack alltså en äldre tappning.)

Det här vinet finns inte att köpa på Systembolaget. Det är gjort på två druvor, till 85 procent av merlot och till 15 procent av xinomavro. Alkoholhalten ligger på 12,5 procent. Enligt tillverkarens webbplats passar det att lagras upp till tre år. Det passar bäst till stekar, grytor, pajer och pasta. Vi drack det till kycklingsouvlaki och det gick finfint.

Så här skriver tillverkaren om vinets färg, doft och smak:

”Ruby red colour, aromas of red berries with a hint of sweet spices. Well-rounded with soft tannins and pleasant finish.

Vinet var verkligen vackert rubinrött och doftade röda bär. Det var inte superfylligt, men passade väldigt bra med kycklingen, det blev inte för tungt. Hade det funnits att köpa på Systembolaget skulle jag gärna göra det. Nu fick jag betala 305 kronor för en flaska. Och priset var i högsta laget för detta ändå ganska enkla vin. Priset drar ner omdömet.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Revoltörerna

Ett inlägg om en bok.



Per Anders Fogelströms bok RevoltörernaI augusti 1917 föddes Per Anders Fogelström,
en söderkis vars föräldrar flydde från Ryssland samma år han föddes tillika revolutionsåret. Fogelström blev snart faderlös eftersom pappan drog till Amerika, nåt som med all säkerhet har präglat hans fantastiska författarskap. I vintras plöjde jag Stadserien (<== klicka på länken så kan du läsa vad jag tycker om Stadböckerna!), nu plöjer jag Kamraterserien. I natt läste jag ut den andra boken om Kamraterna, Revoltörerna. Det passar ju alldeles förträffligt att läsa Fogelström nu med tanke på att det är Fogelströmåret!


I del två har Folke, Rickard och Leif blivit 20 år.
Det märks att de vill bli av med gamla värderingar och göra nåt nytt. Ägna sig åt flickor, till exempel, och fundera över framtiden, samhället, yrkesval. För Rickard är vägen rak och utstakad. Folke är en sökare, en drömmare som jobbar i bokhandel, men som helst vill skriva. Och Leif… han har blivit en riktig loser.

Revoltörerna är inte ett dugg sämre än Upptäckarna. Hade jag inte haft Fästmön här och varit på en massa semesterutflykter skulle jag ha sträckläst de tre böcker jag fick låna av Pippi på jobbet. Men det är nog bra att läsa lite lugnare och reflektera över böckerna och dess innehåll. Författaren har ett underbart språk och böckerna är lättlästa. Precis som Stadböckerna är Kamraterna en sorts historieböcker utan pekpinnar. Per Anders Fogelströms Sverigehistoria är dessutom de vanliga människornas.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 6 juli 2017: Musor på museum och celldelning före Costas

 



Kära dagbok…

Två fula fiskar

Vi ville se vatten…

Vi skulle ut på lite lugnare äventyr idag, men som alltid när vi är på G går det vilt till. Varje dag är ett äventyr och en fest. Bara det att gå på museum en dag när det plötsligt blir 30 grader varmt igen är ganska typiskt oss. Men vad gör en inte för att få en glimt av havet och vatten? Och vi hade ju bara en enda tid att passa idag: klockan 18 skulle vi vara hos Costas och äta middag.

Men vi tar väl saker och ting i ordning så att glömska bloggskribenten håller isär dagarna. Igår kväll käkade vi sill och potatis IGEN – för typ fjärde gången på en vecka. Fast vad gör det när en älskar sill. Glada i hågen efter att ha sjungit snapsens lov sjönk vi ner i mjukare möbler. Fästmön glodde på en blodig film och jag läste Antiktidningen – och såg brickan jag har på vardagsrumsbordet hemma hos en av personerna i tidningen! (Klickar du på en bild nedan blir den större och du kan läsa hela bildtexten samt se bilderna i ett svep.)

 

Boken Revoltörerna och kaffe på sängen

Förmiddagsläsning i sängen.

Det blev en sen start idag. Fast när jag vaknade var det förstås fortfarande morgon. När Anna vaknade var det… lunchtid. Jag har fan grannarna från helvetet. Strax efter klockan åtta började en granne skrika på sitt barn – varpå barnet i sin tur naturligtvis började skrika rent allmänt. Sen var klockan knappt halv tio när nästa granndjävul tyckte att det var OK att spela musik skithögt. Ja det var i och för sig inte alltför dåliga låtar, men jag vore jävligt tacksam om grannarna slutade väcka mig hela tiden. JAG HAR SEMESTER FÖR FAAAN! En stund blev det i alla fall lite tystare så jag kunde tassa in med var sin mugg nyperkolerat kaffe till Anna och mig och därefter läsa. Revoltörerna är snart utläst och hade det inte varit för Zeta så hade jag kanske… Nu visade det sig emellertid att Zeta var borta i Segerstedthuset och utförde arbete. I samband med detta fick jag motta några bilder på mitt nya kontor. Eller min cell, som det ju heter. Och lite cellikt är ju kontoret onekligen. Möblerna verkar inte helt proportionerliga vad gäller storlek heller – skrivbordet är skitlitet, men i gengäld tycks kontoret inrymma en gigantisk hylla som täcker ena långväggen. Hur många pärmar och hur mycket papper kan jag inte ha i den?! (Jag är den på avdelningen som skriver ut saker mest i pappersform.) Fast roligast av allt hade Zeta åt min kontorsstol – av pinnsorten. Passar ju bra eftersom jag har ont i vänster skinka…

 

Två damer i hatt

Vi tog på oss hattarna och bussade in till stan för att gå på utställning.

Vi tog bussen in till stan. Jag hatar verkligen att åka buss, men det var tack och lov inte packat med folk, så jag överlevde resan. Dagens första mål var Upplandsmuseet där Anna ville se en utställning om tatueringar. Själv var jag mer intresserad av de två andra utställningarna, den om badliv i Östhammar och Öregrund och den om begravningar och kyrkogårdar. Anledningen till att jag ville se badlivsutställningen var bland annat att jag nyligen läst om märkliga badkläder för herrar vid förra seklets början. Anledningen till att jag ville se den andra utställningen är förstås att jag har nåt slags sjukt intresse för döden, uppenbarligen. Tatueringsutställningen var för övrigt rätt OK den också. Bäst var en underlig gammal stumfilm där Asta Nielsen utförde en lustiger dans och tog en karl på nuppen – flera gånger! Vad dansen hade med tatueringar att göra framgick inte riktigt.


Det här med kultur kan ju vara rätt utmattande. 
Efter nån timme eller så blev det helt enkelt dags för en vätskekontroll. Först blev det Öl o’clock för mig, sen Gin o’clock. För Anna blev det Wine Rosé o’clock. Nut o’clock blev det också. Vi slog oss ner vid vatten, det vill säga i var sin nersutten soffa på Åkanten. Där beundrade såväl folkliv som fågelliv och jag undrar fortfarande vad floden gömmer för odjur… Bilden på Anna nedan kvalar förresten in som dagens porträttmisslyckande. Anna är väldigt söt, men det ser ut som om hon har abnormt stora ben. Det har hon INTE!


Igår bokade jag bord hos Costas
Plötsligt visade det sig ha varit ett alldeles onödigt samtal. Namnet jag bokat i efterfrågades inte och vi fick sitta var vi ville. På gatan ville vi inte sitta och på gården var det skugga, så vi valde ett fönsterbord med bra utsikt över folk och fä. (Rätt många fän, om du frågar mig…) Maten var suveränt god, som alltid. Och också som alltid åt vi för mycket. Jag tog bröd och tre olika diper till förrätt med öl till. Huvudrätten blev kycklingspett för oss båda. Till maten valde vi det grekiska vinet King of Hearts (2014). Desserten blev pricken över i:et, även om den såg ut som… snor. Det var tur att det fanns hjälpmedel på Costas toalett så att en kom upp från sitsen… Två tjocka tanter rullade sen S:t Olofsgatan ner till busshållplatsen. Hemma var vi så slut att vi behövde vila i horisontalläge innan jag ens orkade tänka på vad jag skulle skriva i det här inlägget…


I morgon ska vi lugna ner oss på äventyrsfronten 
och försöka ta oss till Fänriken efter diverse ärenden. Ja jag får förstås skjutsa dit Anna och alla grejor och sen promenera över. Men men, parkeringsplats ska finnas från september! Planerna för helgen är lite diffusa. I morgon ska vi testa Annas elgrill och resten av helgen blir det nervarvning eftersom en av oss återgår i tjänst på måndag. (Det är inte jag, tack och lov.)

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Jobb, Mat, Musik, Personligt, Trams, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tramsdagen den 5 juli 2017: Äventyrligheter vid vatten, bland vindtyriga tomtar och nära whiskyröster

 



Kära dagbok…

Jag i skärmmössa

En vet inte vart en hamnar ibland med mig vid ratten. Här är jag uppenbarligen med i Village People.

Vi skulle ju inte… Men… nu blev det i alla fall så att vi gav oss ut på äventyr i eftermiddags. Vädret var sisådär (jag får snart lägga till en väder-kategori här), fast att sitta hemma en hel semesterdag känns slösigt. Och vi skulle ju ändå ut för att köpa ett par burkar sill och gräddfil till vår färskpotatis och vår gräslök. (Jag vet inte hur många gånger vi har ätit sill och potatis sen midsommar, men jag klagar inte, jag älskart’!)

Med mig vid ratten vet en emellertid inte alltid vart en hamnar. Vi hamnade i varje fall inte på nån livsmedelsbutik inledningsvis… Resan gick lite norrut och äntligen fick jag prova en mössa med skärm. Jag kände mig genast som en av medlemmarna i Village People – och då menar jag varken Indianen eller Byggjobbaren utan Befälhavaren. Och lilla Anna hon fick bara följa med.

∼ ♦ ∼

Kaffe och boken Revoltörerna på sängen

En bra start på dagen – och vanlig för mig när jag är ledig.

Den här dagen, min tredje semesterdag, tog vi en rejäl sovmorgen. Jag vaknade bara till vid åtta-tiden när nån liten alltför tidigt utsläppt unge skrek utanför om nån jävla kofta. Jag höll på att kliva ur sängen och sticka ut huvet genom vädringsfönstret och vråla instruktioner om var den lilla kunde trycka upp koftan. Men nej. Jag är tant och rätt snäll (ibland), så jag gick bara på toa. Sen somnade jag om för att vakna först vid 9.30-tiden. Då inleddes min dag på ett bättre ett sätt än vid åtta – med kaffe och bok på sängen, förstås. Revoltörerna är lika snabbläst och bra som Upptäckarna.

Efter frukost, som vi åt vid lunchtid, tvättade vi armhålor och annat och borstade tänder innan vi klädde oss, jag i en av mina nya tischor. Vi styrde kosan till Ulva Kvarn, en hantverksby på rätt sida om Uppsala.

Vid vattnet i Ulva

Vid vattnet i Ulva.


Där var ganska mycket folk
och naturligtvis kom vi mitt i en grupp seniorer när vi klev in på Ulva Diversehandel. Där fanns så mycket fint att titta på idag så vi blev sjuka av lusta att köpa mycket. Därför fokuserade jag på lustigheter i stället. Som vanligt gäller att du kan klicka på bilderna för att se dem större och pila dig fram i ett bildspel. Då kan du också se hela bildtexterna – en bonus.


En unge, som talade ett annat europeiskt språk än svenska,
tyckte att precis allt var fint och ville ha allt också. Men h*n var duktig och pillade inte på nåt enda. I glashyttan en trappa upp höll det däremot på att bli katastrof. Den lill* blev rastlös och svängde sitt gosedjur alltför livligt. Nåja, h*n hade tur och inget gick i kras. Änglavakt..?

Ängel på hus i Ulva

En unge hade änglavakt.


Vi strosade omkring i bodarna, 
saknade en del affärer, hittade nya. Det är nästan lika bra skyltat i Ulva som i Londons tunnelbana och i Tunakolonin…


I en affär fanns allt möjligt – 
väskor, schalar, ljus, plånböcker, leksaker… och bokstäver. Bokstäver gillar jag som bekant. Det är roligt att leka med ord.


Det blåste kallt i Ulva 
och just som vi skulle till att fika skulle visst alla andra göra det också. Därför skuttade vi in i bilen och körde till Odinsborg i Gamla Uppsala. Som vanligt är det inte så välorganiserat bakom kassan, men vi fick gott fika för en miljon kronor, ungefär och i Gamlis kunde vi sitta ute. Det enda störningsmomentet var en whiskyröst som uppenbarligen hade varit med om nåt… andligt..? En bonus med att fika i Gamlis är också besöket hos Antikhandlaren där. Idag försökte han kränga på oss nåt av de stora, tunga skåpen han just fått in. Väldigt vackra var de, men nån plats finns ju inte hemma. Jag berättade om ekbyffén och dess resa upp och ner och upp igen för trappan i New Village. Nu tronar den i mitt vardagsrum och den går inte att rubba. Nej, jag tittade på smärre saker i stället.

 

Sittpuff London

Den hade kunnat få följa med mig hem.

Innan vi for hem besökte vi Tokerian. (Tokerian har flyttat på sidan och jag vet inte var de har lagt den.) Jag köpte inte bara sill och gräddfil utan även billig Brieost. Och så såg jag till att Anna fixade ett scannerkort. (Jag är jättejobbig när jag lägger mig i, tycker Anna.) Vi hoppade in på MM för att kolla efter var sin pryl. Vi hittade ingenting, för där tycks de bygga om och flytta runt i evigheters evigheter. Fast en fin Londonpuff hade jag kunnat tänka mig att köpa hem. Men men, idag köpte jag inga prylar, bara mat och fika.

Hemma i lägenheten öppnade jag alla fönster och dörrar – och Anna stängde. Tvättmaskinen är snart klar med dagens jobb och jag ska väl skölja jorden av vår potatis, koka den och duka fram. Ett tag såg det ut som om vi skulle ha kunnat äta på ballen*, men det tror jag inte att min frusna särbo går med på. Det får bli köket. En ska inte vara alltför äventyrlig…

∼ ♦ ∼

Dagens porträtt skulle ha kunnat vara det av mig ovan, med skärmmössa. Men det blev i stället Anna. Med en hink i hennes favoritfärg.

Anna med en gul hink

Dagens porträtt föreställer Anna med en hink i stället för sitt ansikte.

∼ ♦ ∼

*äta på ballen = äta på balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sommarnamnsdagen 2017: En blandning av vin, bakelser och räkor, men ordning i pärmarna

 



Kära dagbok…

Den 4 juli har jag haft namnsdag sen äldre stenåldern. I år var första gången jag inte fick nån hälsning från lilla mamma. (Men jag fick hälsningar från mammas och pappas kompisar M och G, min egen kompis Agneta och mammakusinen B!) Det gjorde att jag var lite ledsen i början av dagen. Inte för att jag vill ha saker utan för att jag saknar mina föräldrar. Men sen tog jag mig samman och försökte göra nåt bra av dagen trots allt. Och Fästmön gjorde förstås sitt till för att bättra på mitt humör. Nu sitter vi med var sitt glas rött och jag ska försöka sammanfatta dagen. För när en har semester är det helt OK att dricka vin trots att det är midnatt.

Valpolicella ripasso superiore Pasqua 2014

Var sitt glas rött igår kväll och i kväll.


I morse vaknade jag första gången strax efter klockan sex. 
Det var så underbart skönt att bara konstatera tiden, vända sig i sängen och somna om. I vanliga fall en tisdag kliver jag upp så här dags. Men nu är det i ovanliga fall och jag har semester. Några timmar senare klev jag upp och fixade kaffe åt oss. Sen blev det en stunds läsning och kaffe före frukost. Igår började jag på allvar läsa Per Anders Fogelströms Kamrater-serie och den första boken var alldeles underbar, så bra att jag faktiskt läste ut den innan middagen i kväll och började på del två.


Jag skjutsade hem Anna 
och åkte och veckohandlade. Därefter beslöt jag mig för att ta itu med en tråkig men nödvändig punkt på måste-sidan av semesterns att-göra-lista: jag rensade två pärmar med viktiga papper. En del papper kunde slängas, andra sparas på annat ställe och några papper hamnade i en ny pärm. Nu har jag helt plötsligt fem pärmar med viktiga papper – en för min bostadsrätt, en för mammas papper, en för mina intyg och två för mina papper. Ordning och reda! Och det tog bara typ två timmar…


Strax efter 14-tiden messade Anna. 
Det blev bestämt att vi skulle inta namnsdagskaffe på konditori. Idag fick Trianon besök av oss. Anna bjöd på bakelse och russintopp. TACK! Smått illamående rullade vi sen vidare för ett besök till Uppsala Stadsmissions affär på Fyrisvallsgatan. Somliga fyndade rejält, jag hittade en bok – och den fick Anna betala, av nån anledning. Nåja, tio kronor är väl inte en förmögenhet. Jag hälsade skrattande på en före detta kollega som vi träffade i lördags, på en annan loppistur. Loppis är onekligen en poppis sysselsättning på semestern!


Efter loppandet for vi till Slottsträdgården 
där vi vittjade vårt land. Det vill säga vi tog upp mer potatis samt plockade på oss dill, gräslök och sallad. Jag provsmakade en rädisa. Den var yttepytte och smakade jättestarkt. Anna drog upp en morot. Den var bara yttepytte. Men, som sagt, vår sallad är jättefin! Och den fick ligga på räkmackorna som vi hade till middag i kväll tillsammans med en massa annat gott. Räkorna hällde jag i mina föräldrars räktrålare och då kände jag att de liksom var med på ett hörn. Mamma och pappa, alltså, räkorna var ju mera konkreta. Till räkorna drack vi vitt vin, billigt, men gott.


I kväll glodde vi på Morden i Midsomer 
och Friday Night Dinner. Medan jag har skrivit det här inlägget tittar Anna på en film som hon uppenbarligen tycker är läskig. Jag ska knyta ihop den här säcken. I morgon är en annan dag, men vi har bestämt att vila från några större äventyr då och bara ta det lugnt. Vi får se hur det blir med den saken..

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett vitt vin: Brochet Facile Sauvignon Blanc 2016

Ett inlägg om ett vitt vin.


 

Brochet Facile sauvignon blanc

Ungdomligt, fräscht, torrt och prisvärt.

Vita viner är jag inte alls bra på och vinet vi drack i kväll följde med hem från Systembolaget sist bara för att jag skulle ha en flaska vitt i kylen ifall att. I kväll blev det ”ifall att” – vi bestämde oss för att äta räkor. Som vanligt köpte jag ett kilo räkor som vi skalade vid bordet. Då passar inte rött vin till utan det måste vara vitt i glasen. Jag plockade fram flaskan Brochet Facile Sauvignon Blanc (2016), ett franskt vin som endast kostade 89 kronor. Jag vågar inte lägga mer pengar på vita viner eftersom jag är så osäker på dem. Det här vinet skulle vara torrt och det är så jag föredrar de vita vinerna – knastrande torra och nästan isigt kylda.

 


Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Ungdomlig, något aromatisk, mycket frisk smak med inslag av krusbär, päron, nässlor och lime. Serveras vid cirka 8°C till rätter av fisk och skaldjur. […] Ungdomlig, något aromatisk doft med inslag av krusbär, päron, svartvinbärsblad och lime.

För ovanlighetens skull åt Fästmön och jag det Systembolaget tycker att en ska äta till vinet, det vill säga skaldjur. Jag tyckte att vinet var gott och fräscht och just ungdomligt. Det var härligt torrt och kallt och passade suveränt bra till räkorna.

Toffelomdömet blir det högsta till detta prisvärda vin!

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Familj, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Morden i Midsomer: Crime and Punishment

Ett inlägg om en TV-serie.



I kväll gick sommarens andra film 
i klassika Morden i Midsomer-serien, med undertiteln Crime and punishment. (<== klicka på länken om du vill se filmen på SvT Play!) Jag hade sällskap av Fästmön och vi hade grundat med att sjunga upp oss via programmet innan. Vad gör en inte för att hålla grannarna i schack?

Morden i Midsomer 2017

John Barnaby och hans assistent Jamie Winter.


Kvällens program inleddes med ett mord
på slaktaren i byn Bleakridge. Byn har haft problem med inbrott och där har bildats ett medborgargarde. Slaktaren var med i gardet. Nu kallas kommissarie John Barnaby och hans assistent Jamie Winter in för att lösa mordfallet. Men nya mord sker och det hela blir allt mer invecklat. Frågan är om inte de ohederliga är hederligast i det här avsnittet…

I kväll var det inte så spännande, tyckte jag. Jag kom liksom inte riktigt in i handlingen och tyckte mest att karaktärerna var smått löjliga, även Barnabys fru som börjat luska i Jamies bekantskap med rättsläkaren. Men nåja, en och en halv timmes underhållning utan reklam och med trevligt sällskap är rätt OK.

Filmen får medelomdöme.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Familj, Film, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Upptäckarna

Ett inlägg om en bok.


Per Anders Fogelströms bok UpptäckarnaI våras fick jag låna tre Per Anders Fogelström-böcker av min kollega Pippi. Det var de tre första i Kamrater-serien. Jag fick ha böckerna på långlån, men lovade Pippi att läsa dem på semestern. Nu har jag läst ut den första boken i serien, Upptäckarna.

Bokens huvudpersoner är de tre pojkarna Folke, Rickard och Leif. Året är 1927 och de träffas och blir kamrater när Folke flyttar in i samma hyreshus som de andra två grabbarna. Läsaren får följa pojkarna genom lek och allvar under ett sommarlov, ungefär. (Ja, boken var perfekt att läsa som inledning på sommarsemestern!) De är i elvaårsåldern och två av dem när förhoppningar om att bli läroverkspojkar till hösten. Genom de tre pojkarnas liv samt även de andra barnen på gården ges glimtar av Stockholm och ett samhälle i förändring.

Per Anders Fogelström har gjort det igen – det vill säga trollbundit mig med en berättelse. Det är ingen märkvärdig historia, men jag dras in i handlingen och känner mig nästan som ett av barnen i den. Som i Stad-serien är språket helt underbart och det gick väldigt snabbt att läsa den här boken. Självklart har jag genast gripit tag i del två för att fortsätta läsa serien!

Toffelomdömet är också självklart – det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Första sommarsemesterdagen 2017: Släktangelägenheter och shoppingtraditioner

 



Kära dagbok…

Första sommarsemesterdagen… Jag är helt slut… Faktum är att jag bara sov till klockan åtta, ungefär. Betänk då att jag redan har vänt på dygnet och att läggdags är en två, tre timmar senarelagt. Vi stressade i alla fall inte i morse utan tog det piano. Semester är semester.

Portmonnä med gris

Idag skulle portmonnän för klädkontot öppnas och det är inte kul.

Dagens mål var att ta en tur ut på landet igen, denna gång åt norr, för att besöka en affär där jag gärna köper en stor del av årets kläder. Eftersom jag verkligen avskyr att prova och shoppa kläder (jag är fet och ful och då är klädinköp bara ett nödvändigt ont) vill jag helst göra det så sällan som möjligt. Att åka till ett varuhus där det mesta finns i klädväg är oerhört praktiskt, enligt min mening.

Innan vi for försökte jag ta tag i en del släktangelägenheter. För andra gången i år beställde jag begravningsblommor, denna gång till en faster till mamma. Jag har via min syssling H meddelat mammakusinen B om dödsfallet och vidare haft sms-kontakt med mammakusinen B idag. Det känns OK. Däremot har jag ännu inte lyckats få kontakt med min nästanbror. Jag har ringt och sms:at sen i lördags. På seneftermiddagen kom ett sms att han skulle ringa senare. Nu har klockan passerat 22 och då släpper jag inte fram varken samtal eller sms. Ja, ja, jag tar väl på mig alltför mycket ansvar i såna här frågor, men jag vill inte att nån i släkten ska ignoreras eller bli bortglömd. Det har blivit så mycket viktigare för mig nu sen mamma gick bort.

Tshirt med gubbe och dragkedja till mun ur vilken en röd tunga sticker ut

Så här kul tycker jag det är att shoppa kläder. Men detta är faktiskt en t-shirt till ett litet barn. Stackars unge som får den!

Nånstans mitt på dan gav Fästmön och jag oss iväg. Då hade det mulna vädret plötsligt blivit varmt, nästan kvavt. Vägen var ganska nylagd, trafiken gles och resan gick snabbt. Inne på Thuns var vi väl några timmar, så vi missade det mesta av regnvädret. Åskan noterade vi under ett par sekunder när affären blev strömlös. Var sin påse kom vi ut med. Jag handlade inte bara till mig själv utan även till den numera enda familjemedlemmen som fyller år den här månaden. Mamma fyller ju inte mer och mammakusinen B:s födelsedag i lördags glömde jag totalt bort – skäms på mig! (Jag har utlovat TVÅ bakelser vid hennes Uppsalabesök!) Det blev mest mjuka paket till födelsedagsbarnet, men även ett mindre hårt. Och nåt roligare ska jag komplettera med senare.

Regnbågsmuggar

Jag behövde inga husgeråd heller, men de här regnbågsmuggarna var värda att fotas i alla fall.


Efter shoppingturen behövde vi energipåfyllning. 
Traditionen påbjuder då att vi åker in till Alunda och äter på Olandsbaren – eller Restaurang Oland, kanske den heter numera. Stället har säkert bytt ägare och meny ett antal gånger, men de senaste gångerna har det varit grekisk mat som serverats. Så även idag. Det var gott, smakligt och fräscht, även om grönsakerna i salladsbaren var rätt oljeindränkta. Vi åt båda kyckling och pommes.

Klickar du på bilderna blir de större och du kan läsa bildtexterna samt bläddra framåt!


Innan vi åkte hem till New Village 
stannade vi till vid ICA Heidan där vi hade var sitt ärende. Sen blev det hemfärd och uppackning av shoppingpåse. Jag är nöjd med mina inköp, som omfattade en del underkläder, en del choklad och tre tischor – varav en var röd, kors i taket! Födelsedagspresenterna visas naturligtvis inte på bild här!

Tshirtar, choklad och underkläder

Dagens shopping. Notera att jag köpte en röd tischa!


Det är jobbigt att shoppa, så jag behövde vila efter uppackningen. 
Det är sånt en kan göra när det är semester, ta en liten lur så där vid 18-tiden. Nån timme senare fixade jag kaffe och kvällen ägnades åt var sin bok. För min del var det bokbyte igår, från ett renoveringsobjekt till hus i England till en trio pojkar i 1920-talets Stockholm. Ja, jag började på den första delen i Per Anders Fogelströms Kamrater-serie som jag lånade av Pippi på jobbet i våras. Det är ju Fogelströmsåret i år och jag som läste Stad-serien i vintras blev så glad när Pippi erbjöd mig att låna Kamraterna. Nu har jag bara fått låna tre av de fyra böckerna i serien, men den fjärde och sista delen ska finnas nånstans i Pippi-gömmorna. I kväll läste jag riktigt mycket i Upptäckarna, den första delen. Utöver denna litteratur har jag också i min postbox fått en mystisk bok som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. Jag tror att den får vila tills vidare, för nu har jag semester.

∼ ♦ ∼


Utöver detta har jag fortsatt
på min inslagna bana att ta dåliga porträttbilder. Anna tycker att jag ska göra ett helt inlägg med enbart såna bilder. Hon hävdar med bestämdhet att jag bara tar dåliga bilder av henne. Och nån sanning ligger det nog i detta, eller hur..?

Anna tuggar och blundar

Dagens porträtt föreställer Anna tuggandes snus eller nåt..?


För övrigt älskar jag ljudet av regn som jag hör just nu…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar