Kära dagbok…
Fet och god söndagsmiddag på andra advent.
Det var inte så där jättesmart att välja pizza till söndags-middag. För mig är det alldeles för fet mat. Samtidigt ville jag både vara lat och belöna mig med nåt gott när jag hade fått mycket gjort hemma i helgen. Efter maten var det som om nån drog ner rullgardinen. Jag blev så trött att jag tvingades lägga på mig soffan under en filt. Där slocknade jag en stund. Försökte att inte sova för länge för att jag inte skulle ha svårt att somna till natten. Vid 21-tiden gick jag och la mig i sängen med borstade tänder. Det var inga som helst problem att somna. Sen sov jag till klockan fyra i morse, ungefär. Då började magen protestera och värka och jag var rädd att det var ett gallstensanfall på gång. Sånt har jag inte tid med just nu. Jag passade på att ändra mobillarmet till 5.30. Det står på 6.15, men det blir alldeles försent om jag ska ha parkeringsplats på jobbet. Och jag brukar vakna runt 5.30 i alla fall. Efter fyra slumrade jag mest, men när jag steg upp, strax innan larmet, kände jag mig visserligen morgontrött men utsövd. Magen värkte bara lite.
∼ ♦ ∼
Färgmatchning på lunchen – boken och kaffemuggen.
Måndagsmorgonen bjöd på sedvanligt morgonmöte. Strax därpå gick jag in i ett tvåtimmarsmöte. Efter mötet skrev jag en dagordning till ett möte i morgon och sen var dags för lunch. Jag intog den som vanligt med en bok – och insåg hur otroligt färgmatchande jag var. Tysta matsalen var bara tyst inledningsvis (tänk att folk ska ha så svårt att vara tysta!) och utanför sorlades det friskt. Eftersom det lunchsällskap jag hade tidigare i höstas bara plötsligt slutade fråga mig om sällskap använder jag halvtimmen inte bara till att äta utan även läsa. Det händer ibland att jag undrar om jag har gjort nåt för att förarga, men jag grubblar inte. Det finns roligare sällskap än jag, helt enkelt.
∼ ♦ ∼
Jag vet inte om jag får några julklappar själv, för jag har vunnit över självaste Jultomten i Quizkampen…
På eftermiddagen fixade och trixade jag med diverse. Plötsligt var det dags att åka hem. Då stod jag inför två val: hem och städa eller ut på vift för att köpa julklappar. Jag valde det senare. Även i år går Fästmön och jag ihop om att köpa klappar till barnen. Det är enklast, eftersom de antingen önskar sig sånt en helst nätshoppar eller pengar. Dessutom är de så stora att de sen flera år tillbaka får i princip nyttosaker i sina julpaket. Det kan vara kläder, saker till hemmet eller hygienprylar, typ. (De vet ju detta, så jag tror inte att de skulle bli chockade om de skulle råka läsa här – vilket jag tror att de inte gör.) Anna sköter nätshoppingen. Vi kommer överens om en summa per barn och sen får Anna halva mitt belopp, halva hamnar i kuvert. Så barnen har jag koll på, men deras föräldrar är svårare… Jag har en klapp till numera före detta vännen Jerry och en till Anna samt ytterligare en klapp på gång till Anna. I kväll blev det några till inköpta, men det behövs kompletteras på vissa fronter. Till Annas snälla mamma och L har vi tänkte ut en gemensam julklapp även i år och den inhandlar vi troligen tillsammans i veckan. För egen del får jag nog inga julklappar. Ingen har frågat vad jag önskat mig, men framför allt… jag har vunnit över Jultomten i Quizkampen. Det var nog inte så smart.
∼ ♦ ∼
Veckans stora evenemang sker annars på Lucia. Ja, nu ska vi inte plötsligt gå i nåt lussetåg eller så, men på eftermiddagen ska vi till banken och skriva klart om lånet. När vi var där sist hade mina lägenhetsvisningar just varit (dagen innan var den sista) och min lägenhet var ännu inte såld. Sen blev den såld ett par dar senare, men mötet på Lucia bokade vi in då när vi var på banken första gången eftersom vi inte visste för hur mycket och när min lägenhet skulle bli såld. När det gäller pengar och ekonomi har jag inga problem att sköta det, men det är det här med siffror och när det ska räknas… Då tycker ordmänniskan Tofflan att det blir för krångligt. I fredags kom förresten de första räkningarna på månadsavgiften, garage och överlåtelseavgiften för vårt nya hem. Det var en väldigt speciell känsla att lägga in dem för betalning den här allra första gången.
Och nu ska jag slå in julklappar. Ho ho hooooo….
Inslagning pågår!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
För över två år sen fick jag många böcker av vännen Agneta efter hennes föräldrar. 
Gå till Toffelprofilen
