Kära dagbok…
Dagens stora händelse får en nog lov att säga var Lucifers dejt med veterinären. Den stackars kattkillen hade fått såna tovor trots upprepad borstning med olika ”verktyg”. Det tarvades veterinärhjälp med de tjocka hårklumparna. Fästmön hade bokat tid till klockan tolv. En halvtimme tidigare hämtade jag Anna och en pipande Lucifer i kattburen. Nej, han gillar inte att åka bil och han är inte förtjust i kattburen. Rakning av tovor ska vi inte tala om…
Ehum ja… Det var inte så roligt hos veterinären, tyckte Lucifer.
Först skulle det provas om killen kunde rakas utan att sövas. En tova gick bra, men det var en sån sprattelgubbe på bordet att vi efter två försök beslöt att avbryta. Jag tror att han var mest rädd för själva rakapparaten som lät ganska högt och illa. Eftersom lillen var fastande, så gott som, skulle det gå bra att söva honom. De två tjejerna som försökte raka gick iväg en stund för att hämta Veterinär-Anna. Lucifer traskade omkring i rummet och la sig till och med under bordet där han nyss sprattlat – och spann…
Ligga under bordet och spinna gick bra.
Vi kände oss nog lite djuriska idag, men skrattade gott åt bulldogöl.
Tre timmar skulle det ta allt som allt med sövning, rakning och uppvakning, så Anna och jag passade på att åka och handla. Det kändes inte helt lätt att lämna pojken, men han verkade gilla Veterinär-Anna och hoppade glatt tillbaka in i buren igen. Fast… det var nog för att han trodde att han skulle få åka hem, sa veterinären.
Först åkte vi till ICA Väst där jag ofta brukade handla som student eftersom jag bodde i Flogsta. (Tyvärr flyttade jag därifrån 1994 när jag var med och köpte mitt nuvarande hem i New Village. Det ångrar jag.) Inne på ICA Väst var det helt omgjort och inte lätt att hitta. Jag köpte i alla fall kalkonstekkorv, för i kväll hade jag bestämt mig för att laga mat. Sen skrattade vi lite åt det konstiga ölsortimentet, men köpte inget – mycket var ju alkoholfritt. Eftersom vi var tvungna att åka hem med kylvarorna – det var lite varmt – stannade vi till vid Tokerian på hemvägen för säkerhets skull. Jag låtsades vara en tant. (<== Den som fattar, fattar. Övriga får leva i ovisshet.)
Det var fortfarande tid kvar innan vi skulle hämta Lucifer. Därför styrde vi kosan mot Stenhagen där vi visste att det finns ett kafé vid ICA Maxi. Anna bjöd på kaffe och fralla och eftersom vi träffade min kollega T med sina glassätande barn satt vi kvar lite längre än tänkt och åt bulle också. Vi pratade nästan inte alls jobb, kors i taket! Däremot fick vi en troschock, eller vad jag ska kalla det, utanför. (Ingen bild på det.)
Ostfralla och kaffe i Stenhagen.
Innan vi for till Ekeby Djurpraktik för att hämta Lejonkungen, som Anna har döpt om Lucifer till, tog vi en tur genom Stenhagen. Ett väldigt trist område, tycker jag, med bara en massa hus. För några år sen skulle jag skjutsa hem en dåvarande kollega efter en konferens till Stenhagen och där var så rörigt att jag höll på att inte hitta ut igen sen. Fast ärligt talat börjar det bli lika rörigt här i de norra delarna av Uppsala. Jag får nästan klaustrofobi när jag åker hemifrån mot Tycho Hedéns väg för jag ser inte himlen!
Inte många rätt på fakturan…
Lucifer var i alla fall väldigt fint lejonklippt, men också väldigt trött och medtagen. Det är visst först nu i kväll som han har tvättat sig och lagt sig till ro, meddelade Anna. Klippningen blev riktigt bra. Det blev däremot inte fakturan. Inte många rätt där vad gäller namn och adress… Tyvärr kunde jag inte fota den nyklippte eftersom han satt i bur. Anna har däremot lagt ut några bilder på Instagram för den som vill kika!
Jag åkte hem till New Village. Ursprungstanken var att sätta mig och läsa, men sen kände jag att jag behövde bocka av lite på måste-delen av min att-göra-lista på semestern. Eftersom det inte var så jättesoligt och varmt idag tog jag itu med vitrinskåpet. Där var det väääldigt dammigt… Jag hade inte torkat av på… år… Sju hyllor med glas, kristall, porslin, barskåpsdel och lite böcker…
Här några av mina vinglas, Orrefors Optica av Gunnar Cyrén, på en dammig hylla i vitrinskåpet.
Det tog ungefär två timmar att plocka ur allt i vitrinskåpet, torka alla hyllor torrt och vått, diska och torka alla glas och damma sånt som inte kunde diskas. Jag hittade en hög vas som jag hade glömt bort att jag ägde och som jag skulle ha kunnat använda till liljorna jag fick av Anna till födelsedagen. Vidare fällde jag en tår över pappas läckra, buckliga grogglas från Notsjö (Nuutajärvi) i Finland. Det finns fem kvar, men ett av dem har en spricka i sig och ett annat har en vass kant. Ändå nänns jag inte kasta de trasiga… Och av mormors och morfars vinglas i kristall från bröllopsservisen från Rejmyre, tolv ursprungligen, finns två kvar. De är mig så kära! Likörglaset Aida från Royal Copenhagen har jag haft för avsikt att ordna sällskap till. Dessvärre har dessa glas varit beställningsvaror och nu tillverkas de visst inte längre – bara för att jag har råd…
Mammas änglar verkade i alla fall bli glada och överraskade över att få komma ut och bli dammade. Hennes påskägg la jag i två fina, gröna askar som jag köpte igår på IKEA.
(För större bilder och hela bildtexter, klicka på bilden! Då kan du också kommentera varje enskild bild eller se bilderna i ett bildspel.)
Jag messade Anna av och till för att kolla läget med Lucifer. Nu till kvällen har han börjat repa sig ordentligt, som sagt. Det var soligt och varmt en stund, så jag lagade mat snabbt och intog den på ballen*. Det var tyst och lugnt på baksidan, bara några som satt ute och pratade. Det gick att läsa en stund och jag hann ta en mugg kaffe innan det kom en rejäl regnskur. Det regnade så hårt att jag blev tvungen att gå in. Husdjuren jag vaktar har fått mat och dess ägares blommor har fått vatten samt posten intagen. Månadens bensinräkning är betalad. Jag kan med lite gott samvete slå mig ner i bästefåtöljen ELLER läsfåtöljen och läsa en stund.
I morse kikade jag på hur långt jag hade gått och hur många steg jag tog igår – jag tyckte att jag gick så mycket. Det var cirka hälften så långt som jag gick varje dag i London… Bukfetman har återvänt med besked och jag måste börja promenera igen nu när hälsporren inte bråkar längre! Men jag börjar väl… i morrn..?
∼ ♦ ∼
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Det var en hel hög med böcker som följde med mig hem i resväskan från London. Jag plockade på mig ett gäng för mig okända författare, men ändå böcker som var rekommenderade av personalen i bokhandeln 
I morse slog jag ihop pärmarna på den tredje delen – tillika den sista delen jag har fått låna av Pippi på jobbet – av 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 