Kära dagbok…
En vet inte vart en hamnar ibland med mig vid ratten. Här är jag uppenbarligen med i Village People.
Vi skulle ju inte… Men… nu blev det i alla fall så att vi gav oss ut på äventyr i eftermiddags. Vädret var sisådär (jag får snart lägga till en väder-kategori här), fast att sitta hemma en hel semesterdag känns slösigt. Och vi skulle ju ändå ut för att köpa ett par burkar sill och gräddfil till vår färskpotatis och vår gräslök. (Jag vet inte hur många gånger vi har ätit sill och potatis sen midsommar, men jag klagar inte, jag älskart’!)
Med mig vid ratten vet en emellertid inte alltid vart en hamnar. Vi hamnade i varje fall inte på nån livsmedelsbutik inledningsvis… Resan gick lite norrut och äntligen fick jag prova en mössa med skärm. Jag kände mig genast som en av medlemmarna i Village People – och då menar jag varken Indianen eller Byggjobbaren utan Befälhavaren. Och lilla Anna hon fick bara följa med.
∼ ♦ ∼
En bra start på dagen – och vanlig för mig när jag är ledig.
Den här dagen, min tredje semesterdag, tog vi en rejäl sovmorgen. Jag vaknade bara till vid åtta-tiden när nån liten alltför tidigt utsläppt unge skrek utanför om nån jävla kofta. Jag höll på att kliva ur sängen och sticka ut huvet genom vädringsfönstret och vråla instruktioner om var den lilla kunde trycka upp koftan. Men nej. Jag är tant och rätt snäll (ibland), så jag gick bara på toa. Sen somnade jag om för att vakna först vid 9.30-tiden. Då inleddes min dag på ett bättre ett sätt än vid åtta – med kaffe och bok på sängen, förstås. Revoltörerna är lika snabbläst och bra som Upptäckarna.
Efter frukost, som vi åt vid lunchtid, tvättade vi armhålor och annat och borstade tänder innan vi klädde oss, jag i en av mina nya tischor. Vi styrde kosan till Ulva Kvarn, en hantverksby på rätt sida om Uppsala.
Vid vattnet i Ulva.
Där var ganska mycket folk och naturligtvis kom vi mitt i en grupp seniorer när vi klev in på Ulva Diversehandel. Där fanns så mycket fint att titta på idag så vi blev sjuka av lusta att köpa mycket. Därför fokuserade jag på lustigheter i stället. Som vanligt gäller att du kan klicka på bilderna för att se dem större och pila dig fram i ett bildspel. Då kan du också se hela bildtexterna – en bonus.
En unge, som talade ett annat europeiskt språk än svenska, tyckte att precis allt var fint och ville ha allt också. Men h*n var duktig och pillade inte på nåt enda. I glashyttan en trappa upp höll det däremot på att bli katastrof. Den lill* blev rastlös och svängde sitt gosedjur alltför livligt. Nåja, h*n hade tur och inget gick i kras. Änglavakt..?
En unge hade änglavakt.
Vi strosade omkring i bodarna, saknade en del affärer, hittade nya. Det är nästan lika bra skyltat i Ulva som i Londons tunnelbana och i Tunakolonin…
I en affär fanns allt möjligt – väskor, schalar, ljus, plånböcker, leksaker… och bokstäver. Bokstäver gillar jag som bekant. Det är roligt att leka med ord.
Det blåste kallt i Ulva och just som vi skulle till att fika skulle visst alla andra göra det också. Därför skuttade vi in i bilen och körde till Odinsborg i Gamla Uppsala. Som vanligt är det inte så välorganiserat bakom kassan, men vi fick gott fika för en miljon kronor, ungefär och i Gamlis kunde vi sitta ute. Det enda störningsmomentet var en whiskyröst som uppenbarligen hade varit med om nåt… andligt..? En bonus med att fika i Gamlis är också besöket hos Antikhandlaren där. Idag försökte han kränga på oss nåt av de stora, tunga skåpen han just fått in. Väldigt vackra var de, men nån plats finns ju inte hemma. Jag berättade om ekbyffén och dess resa upp och ner och upp igen för trappan i New Village. Nu tronar den i mitt vardagsrum och den går inte att rubba. Nej, jag tittade på smärre saker i stället.
Den hade kunnat få följa med mig hem.
Innan vi for hem besökte vi Tokerian. (Tokerian har flyttat på sidan och jag vet inte var de har lagt den.) Jag köpte inte bara sill och gräddfil utan även billig Brieost. Och så såg jag till att Anna fixade ett scannerkort. (Jag är jättejobbig när jag lägger mig i, tycker Anna.) Vi hoppade in på MM för att kolla efter var sin pryl. Vi hittade ingenting, för där tycks de bygga om och flytta runt i evigheters evigheter. Fast en fin Londonpuff hade jag kunnat tänka mig att köpa hem. Men men, idag köpte jag inga prylar, bara mat och fika.
Hemma i lägenheten öppnade jag alla fönster och dörrar – och Anna stängde. Tvättmaskinen är snart klar med dagens jobb och jag ska väl skölja jorden av vår potatis, koka den och duka fram. Ett tag såg det ut som om vi skulle ha kunnat äta på ballen*, men det tror jag inte att min frusna särbo går med på. Det får bli köket. En ska inte vara alltför äventyrlig…
∼ ♦ ∼
Dagens porträtt skulle ha kunnat vara det av mig ovan, med skärmmössa. Men det blev i stället Anna. Med en hink i hennes favoritfärg.
Dagens porträtt föreställer Anna med en hink i stället för sitt ansikte.
∼ ♦ ∼
*äta på ballen = äta på balkongen
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 