Toner i natten

Ett inlägg om en bok.



Jojo Moyes bok Toner i nattenTill födelsedagen i april fick jag flera spännande böcker. 
Min första semesterdag läste jag ut den jag fick av vännen Jerry, Jojo Moyes bok Toner i natten. Jag har nog läst de flesta av författarens böcker. Skälet är enkelt: de är bra. Böckerna kan vara väldigt olika sinsemellan, men ett har de gemensamt: de skildrar vanliga människors lite ovanliga livsöden. Ofta är huvudpersonen en kvinna som på ett eller annat sätt får kämpa för sin överlevnad och för att kunna gå vidare. Tack Jerry!

Toner i natten handlar om violinisten Isabel som bor i London med sin familj. Men så blir hon plötsligt änka och finner att hon i princip är ruinerad. När hon ärver en herrgård på landet säljer hon huset i London för att flytta dit med sina två barn. Herrgården är i ett förfärligt skick, men grannen Matt lovar att renovera det. Det Isabel inte vet är att Matt och hans fru Laura känner sig snuvade på det stora huset, som de trott att de skulle få ärva efter att de skött dess ägare på äldre dar. In kliver sen andra figurer som fastighetsmogulen Nicholas och den mystiske Byron. I den lilla byn tas familjen emot oväntat gott, även om det tar ett tag innan alla känner sig tillfreds. Och självklart inträffar en katastrof mot slutet, ett sammanfall som leder till upplösningen av dramat.

Grannar ska en inte lita på, det vet vissa av oss av egen erfarenhet. Författaren skildrar som vanligt skickligt de olika karaktärerna i dramat och grannen Matt är en av den värsta sortens grannar, den som låtsas hjälpa och sen i själva verket stjälper. I övrigt är boken trivsam. Kanske skildras de två barnen lite för grovt, jag saknar mer detaljer i dessa porträtt. Ett bögpar, benämnda Kusinerna, står för HBTQ-temat. I centrum för dramat finns en kvinna som vid första anblicken verkar svag, men som senare visar sig vara genomstark – som så ofta i Jojo Moyes böcker.

Det här är en bok som är lätt att läsa och det går snabbt att sluka de drygt 400 sidorna i pocketutgåvan. Omdömet blir det högsta, Jojo Moyes levererar igen.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndagen den 2 juli 2017: Jakten på hallongrottorna eller Där lammen aldrig tystnar

 



Kära dagbok…

Hallongrotta

Jakten på hallongrottorna var… framgångsrik.

På söndagar ska en göra utflykter. Det gjorde i alla fall alltid vi i min ursprungsfamilj. Det var emellertid inte alltid blot til lyst – den lilla Tofflan var nämligen fruktansvärt åksjuk. Dessvärre är det en sjuka som inte helt har växt bort.

Den här söndagen, i ett annat sekel, hade Tofflan tillsammans med Fästmön nästlat sig in hos ett par karlar. Karlar som hade utlovat… hallongrottor om vi nådde fram till målet, deras country house. Och vad gör en inte när det vankas kakor! Ja, se en stannar inte hemma, en ger sig ut på hallongrottejakt.

Men först grundade vi med en rejäl sovmorgon, kaffe och bok på sängen och frukost ur sängen, vid köksbordet.

Som vanligt gäller att du klickar på bilderna för att de ska bli större och för att se bildtexten (hovra med musen över bilden så syns också bildtexterna)!


Ett par mil utanför Uppsala svängde vi av stora vägen 
för att titta in till Iittala outlet. En kunde ju inte veta om det skulle gå att i dess närhet till exempel göra Lacoste-fynd eller annat. Dessvärre var så inte fallet. Men till min lycka upptäckte jag att Knyttet, som på engelska heter Toffle och är ursprunget till mitt nick, numera har kvalat in till Mumins porslinsfamilj. Hurra! Sen upptäckte jag att nån hade… köpt snor… Kunde det vara karlarna med hallongrottorna, tro?


Med Anna som kartläsare nådde vi vårt slutmål utan problem. 
Vi möttes av Zeta och ett antal gosiga hundar, två charmiga småkillar (kiss-och-bajs-åldern är ljuvlig!) och deras före detta höggravida moder samt en bedårande äkta man, Timpan, dock utan man (rimmar på Iran) på huvudet. Nu är emellertid porträttfotografering, till skillnad från bilkörning där jag är bäst, inte min gren här i världen. Men av bilden till vänster kan ändå betraktaren förstå vem av makarna som står på alla fyra och vem av dem som sköter disktrasan (rosa)… Bilden till höger föreställer Gucci, även hon med rumpan mot åskådaren/fotografen. (Jag kan visst inte fota hundar heller…)


När det gäller kakor var jag däremot mer alert. 
Och vem blir inte det när det inte enbart bjuds på hallongrottor utan även en vidunderligt god mjuk kaka med fågelbajs, snor (köpt på Iittala outlet?) och gammal surnad bröstmjölk ovanpå? (Bagaren avslöjade sina hemliga ingredienser.) MUMS!


Tiden flyger fram när en har roligt 
och en ska inte våldgästa sina vänner alltför länge. Vi lämnade de stora herrarna, de små dito och moderskeppet samt alla fyrbeningar och flög tillbaka till Uppsala. Jag körde på en sten så det smällde under bilen. Gissningsvis blev det ytterligare en buckla – eller varför inte ett hål den här gången..? Fast vad gör väl det när en har haft en sån trevlig eftermiddag på landet??? Tack Zeta och Timpan!

Raps och grå himmel

Vi har återvänt från landsbygden till stan.

 

∼ ♦ ∼

Hemma i stan gick vi och handlade några väsentligheter innan vi dukade fram middag. Även denna gång inledde vi med sill, potatis och var sin ”knapp”, men vi överdrev inte. Huvudrätten blev kycklingspett och till det tzatziki, grekisk sallad, bröd, ostfyllda pfefferoni, goda ostar och en hel flaska vin (ja, vi drack halva var, förstås). Efteråt sjönk vi ner framför TV:n och bara slöglodde på nåt spännande. Livet är gott…

∼ ♦ ∼

I morgon väntar nya äventyr och ytterligare en tur ut på landet, denna gång dock i nordlig riktning.

To be continued…

 

Som avslutning en liten film. För i Lugnet tystnar aldrig lammen… (Volymen på!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Mat, Personligt, Trams, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett rött vin: Grillo Selezione di Famiglia 2015

Ett inlägg om ett vin.


 

 Grillo Selezione di Famiglia 2015

Blårött och fylligt och alldeles utmärkt!

Under den gångna veckan besökte jag Systembolaget för att fylla på med en del flytande basvaror i hemmet. Med i kassarna hem kom också en flaska rött, Grillo Selezione di Famiglia (2015). Jag har varit lite nyfiken på Grillo-vinerna och när jag nu träffade på ett som var ganska fylligt bestämde jag mig för att prova en flaska för 99 kronor.

Vinet var fruktigt och skulle passa bäst till lamm och nöt. Så blev det inte här, utan det serverades till kycklingspett à la Texas honey, grekisk sallad, tzatziki, ostfyllda pfefferoni och ett antal smarriga blå- och vitmögelostar.


Så här skriver Systembolaget om vinets smak och doft:

”Mycket fruktig smak med inslag av fat, björnbär, mörka körsbär, blåbär, muskot, örter och svarta vinbär. […] Mycket fruktig doft med inslag av fat, björnbär, mörka körsbär, blåbär, vanilj och svarta vinbär.

Vinets färg var slående blåröd, nästan åt det lila hållet. Fylligt var det bestämt och det passade utmärkt till spetten samt ostarna. Möjligen blev det aningen konkurrens mellan de kraftiga smakerna i tzatzikin och vinet. Men… för det priset måste jag säga att vinet var alldeles utmärkt! Jag lär prova flera Grillo-viner.

Toffelomdeömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Familj, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Månadsskiftet juni/juli 2017: Semesterförberedelser eller Nu är det juli igen

 



Kära dagbok…

Ljus himmel bakom Katalin

Det var fortfarande ljust ute när juni blev till juli.

All semester ska förberedas. Min semester ska helst förberedas med mat och dryck på lokal. Tanken var ursprungligen en grekisk afton. I stället blev det en ungersk (på Katalin) samt en kinesisk (på China garden). Det blev inte fel på nåt sätt, inte om sällskapet är det rätta. I mitt fall var sällskapet förstås Fästmön. Som vanligt hade vi massor att pladdra om och när vi inte pladdrade om oss själva pladdrade vi om folk. Det fanns mycket att titta på och intryck är ju givande. Inte trodde vi heller att kvällen skulle bli sån att vi kunde sitta ute tills det var dags att åka hem! Ja, maten åt vi förstås inomhus.

Fredagskvällen blev dessutom en överraskningarnas kväll. Jag blev glad i hjärtat när människor som har varit elaka plötsligt visar sig ha blivit snälla. Och jag skrattade så jag nästan kissade på mig (trots att jag var nykissad) när Anna kommenterade att gatlampan blinkade med sin mest intelligenta röst. Ja ja, jag sänkte några öl och en GT*, jag erkänner. Det fick mig att glömma Clark Kents** bula för en stund.

 

∼ ♦ ∼

Idag sov vi länge. Dagsmålet var en tur till Emmaus i Gryttby, vår årliga utflykt. Stället öppnade inte förrän klockan 12 och det passade oss fint. Då kunde vi dra oss en stund med kaffe och läsning på sängen innan vi skuttade upp och tog frukost före avfärd.

Det var fortfarande blåsigt – i alla fall i Gryttby – men efter avslutad runda i alla uthus och i huvudbyggnaden intog vi kaffe och glass som Anna bjöd på utomhus. Jag fyndade… två pocketböcker för totalt 20 kronor. Vi hade fått i uppdrag att spana efter jordnötsfåglar (hemska saker!), men fann märkligt nog inga. Däremot fann vi att somliga inte har nån känsla för att det finns fler människor i världen än de själva och deras närmaste sällskap. Varför måste en del använda megafonröst när de samtalar med andra? VARFÖR???


I stället för att åka direkt och handla 
tog vi vägen om Slottsträdgården för att se om där fanns nåt att skörda. Annas snälla mamma och hennes L var där och L och jag räddade en stackars fågel som trasslat in sig i ett nät som skyddade grannens jordgubbar. Sanna djurvänner! Vad gäller skörd kan jag meddela att potatisen var finfin. Vi tog till ett kok samt gräslök, dill och sallad. Lök, morötter, rädisor och rödbetor fick stå på tillväxt.


Efter skördearbetet tuffade vi en sväng förbi Fänriken
innan Årstahallen fick besök av oss. Där handlade vi godsaker som vi skulle ha till middag – sill och vår egen potatis skulle bli förrätt – för över 500 spänn. Sen orkade vi förstås inte äta mer än förrätten och var sin halv laxbakelse samt lite choklad. Men då har vi rejält med gott att äta i morgon! Ursprungstanken då var att boka bord på Costas. Nu sparar vi den middagen till senare. En Ginger Joe med nötter fick inleda kvällens frossa och kaffe och irländsk maltwhisky fick avsluta den. Sen tändes en rökmaskin så vi fick gå in.


Morgondagens äventyr 
omfattar en ny tur på landsbygden och, om vi har tur, hallongrottor.

To be continued…

∼ ♦ ∼

*GT = gin och tonic
**Clark Kent = min skadade lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Mitt bokår 2017: Engelsk touch i juni

Ett inlägg om de böcker jag läste i juni.



Tänk, det är redan juli! Och semester igen! Jag hade en vecka i juni när vi var i London. Jag läste inte så jättemycket under dessa dagar, men resväskan var betydligt tyngre på hemvägen: London vimlar av alldeles fantastiska bokaffärer! Nu är det dags för semester igen. Fem, eviga veckor som jag bland annat tänker ägna åt att läsa, om än inte enbart. Under juni blev sju böcker lästa, vilket till antalet är tre färre än i maj. Undras hur många det blir i juli när jag är ledig..? Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare!

Juniböcker 2017:

Mikael Bergstrands bok Gurun i Pomonadalen Ann Rosmans bok Mercurium Kristina Hultmans bok Undersökningen

Varg Gyllanders bok Det som vilar på botten Ann Rosmans bok Havskatten Jill Dawsons bok The Crime writer

Dorothy Stracheys bok Olivia


Av månadens sju böcker 
var tre deckare (Mercurium, Det som vilar på botten och Havskatten). Tre av böckerna hade HBTQ-teman (Undersökningen, The Crime Writer och Olivia). Fem av böckerna var skrivna av svenska författare på svenska (Gurun i Pomonadalen, Mercurium, Undersökningen, Det som vilar på botten och Havskatten), medan två av böckerna var skrivna på engelska av engelska författare och köpta i London (The Crime Writer och Olivia). Det är god träning att läsa på engelska, så det är nåt jag ska fortsätta med!

Tre av böckerna köpte jag second hand på loppis (Mercurium, Det som vilar på botten och Havskatten), medan jag köpte en bok på årets bokrea (Gurun i Pomonadalen). En bok följde med hem från jobbets skönlitterära bokhyllor (Undersökningen) eftersom böckerna annars skulle slängas. FASA!

Det kanske inte blev så många böcker lästa i juni, men kvaliteten på de flesta av dem var hög, tycker jag. Att läsa på engelska är också riktigt roligt! Trots hög kvalitet var det bara en bok som fick högsta omdöme (Havskatten), men tre fick näst högsta (Mercurium, The Crime Writer och Olivia). En bok fick strax över medelomdöme (Gurun i Pomonadalen) och en bok fick medelbetyg (Det som vilar på botten). En bok fick lågt omdöme (Undersökningen).

Månadens bästa lästa bok blir således Havskatten!

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sista arbetsdagen på en evighet 2017: Semesterfeeling och nya äventyr

 



Kära dagbok…

Selfie i solbrillor redo för semester

Redo för semester!

Idag kom så dagen, den SISTA arbetsdagen på väldigt länge. Fem veckor känns som en evighet, men jag vet att det inte är det. Tiden går fortare än en vill ibland. Fast eftersom jag fortfarande älskar mitt jobb känns det inte alls ångestfyllt att komma tillbaka och jobba i höst. I stället är jag förväntansfull eftersom jag och cirka 599 andra människor flyttar in i ett hus där allt är nytt – från utsidan och in. Jag tillhör den lyckliga skara som får eget kontor – eller cell, som det heter, enligt en kollega på en annan avdelning… Ja, kontoren är inte stora, inte i jämförelse med mitt stora, vackra hörnrum på Polacksbacken. Men här har jag ju bara varit i drygt ett år minus tre månaders frånvaro på grund av sjukdom, död och sorg. Nu ser jag fram emot nya tider och en spännande höst, fylld av stora utmaningar på flera plan.

Mitt minne av Polacksbacken lär emellertid för ett tag bli den stora gren jag hittade vid Clark Kent* när jag kom ut efter sista arbetsdagen, fullastad med grejor. Semestern hade kunnat börja med ett kras. Nu föll grenen naturligtvis på min bil först, med en buckla och en repa till följd. Fast inget kras. Och värre kunde det ha blivit. Mindre lycklig blev jag emellertid för beskedet i eftermiddag om att mammas sista faster gått bort för ett par veckor sen. Bergatrollen blir färre och färre, även om den här fastern var ingift.

 

Yuccapalmen Ingrid på ballen

Nysnaggad Ingrid.

Hörnrummet på Polacksbacken är nu tömt och mina saker är nerpackade i två flyttlådor. Jag ansträngde min hjärna idag genom att jobba med och publicera några viktiga texter på intranätet. Jag hoppas att det blev korrekt… Jobbdatorn får bo hemma hos mig över sommaren. För ett tag sen flyttade Ingrid från kontoret hem till mig också, det vill säga yuccapalmen jag ärvde av Zeta. Hon har fått bo på ballen* och jag är inte så säker på att hon har uppskattat det alla gånger. Igår fick jag för mig att även Ingrid skulle få en sommarsnaggning precis som jag fick i onsdags. Jag tog sekatören och klippte bort gula blad. Och HEPP! så flög fjädern ut min trasiga sekatör ut och landade – på grannens markis. Jag försökte få tag i den, men blåsten hann före och sopade ner den på deras altan. Det var bara att bita i det sura äpplet och gå ner och ringa på dörren. Självklart var de inte hemma. I stället gick jag till nästa port och plingade på en dörr jag inte stått utanför på snart tio år. Men där blev jag insläppt och kunde via baksidan hoppa in till grannens altan och hämta min fjäder. Medan jag var där hade grannen under mig kommit hem och lastade ur sin bil utanför porten. Jag bekände då mitt hemfridsbrott och fick en nådig nick tillsammans med orden:

”Det var OK.

Jag ska inte säga vad jag tänkte, men situationen var… eller… jag kände mig… obekväm där jag stod med blekfeta ben i shorts och linne ur vilket t-shirtbrända armar stack fram.

∼ ♦ ∼

Semester på tavlan

Det är dags. Fast inte förrän på måndag. 😛

I kväll ska Fästmön och jag fira in min semester med en middag på lokal, troligen grekisk sort eller asiatisk. (Dock inte Kreta, dit ska emellertid vännen FEM och Finske Pinnen snart, berättade hon per telefon igår kväll.) Om vi lyckas få bord planerar vi vid detta under kvällen de kommande dagarna, vår andra gemensamma semestervecka i år. Efter den börjar Anna jobba igen, medan jag har ytterligare fyra veckor ledigt. Blogga ska jag fortsätta att göra i sommar, men de här dagarna Anna och jag har tillsammans vill jag fokusera på oss och det vi upplever. I morgon väntar nya äventyr i form av vårt årliga besök i Gryttby

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman
**ballen = balkong


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Paltkomadagen 2017: Toffelhjältar, paltkoma och sprit – allt i en salig blandning, som vanligt

 



Kära dagbok…

Mitt nick Tofflan har jag skrivit om på min förra blogg ett antal gånger. Jag tänker inte dra den historien igen, för den påminner mig om de inblandade i mardrömmen jag hade härom natten. Nu har det emellertid blivit dags att ordet

”toffelhjälte

Ordet Toffelhjälte markerat på en sida i boken Toner i natten

Att vara toffelhjälte är nu nåt bra!

ändrar konnotation och blir mer positivt, precis som andra halvan av ordet ju faktiskt är. Nä, jag är inte bäst på många saker, men bilkörning är en av mina främsta grenar. Idag på lunchen fick jag erfara att jag har en kollega, Jufs, som också är väldigt bra på att föra fram sitt motordrivna fordon – med svordomar och tillmälen om övriga trafikanter samt utan nåt jävla ägg under gaspedalen. Jufs hittade genvägar och gasade på så gruset smattrade – mot andras billacker, naturligtvis. Härmed utnämner jag Jufs till toffelhjälte – enligt ordets nya betydelse, det vill säga en av Tofflans hjältar (om du inte fattade det).

Fast vänta lite nu… Varför satte jag mig frivilligt i nån annans bil än min egen, den käre Clark Kent*??? Det var ju inte precis så att vi skulle till akuten, men idag var ett lunchbesök på Heat i Boländerna inplanerat. På Heat kan en äta. Där finns ett enormt salladsbord och flera varmrätter att välja bland. Ja en del väljer mer, andra väljer mindre. Själv valde jag ihop en rätt beige lunchtallrik som avslutades med pannkakor och tillbehör. Sällskapet mitt var racer-Jufs, som också alltså agerade chaufför åt mig och Zeta. Vi ville nämligen inte få magarna intryckta av nån ratt på tillbakavägen som skulle störa vår paltkoma.


Har jag åstadkommit nåt i arbetsväg då? 
Alltså, har jag gjort skäl för lönen jag fick i måndags? Inte så mycket, i ärlighetens namn. Jag har sannerligen börjat trappa ner. Packat ner saker har jag gjort idag också. Vidare har jag kollat upp ett par trådar som jag inte ville lämna löshängande och så har jag jobbat med en och annan text med målgrupp studenter om ett nytt system. Det är med all säkerhet inte Nobelprisklass, men förhoppningsvis hyfsat begripligt.

Böckerna Olivia och Toner i natten

Igår kväll bytte jag böcker på ballen, från skolflicksförälskelse i Paris till förlorad kärlek i London.

Igår kväll skurade jag av mina våtutrymmen som jag hade planerat (det behövdes!), men sen kunde jag sitta på ballen**, så varmt var det då och ingen rökmaskin var i faggorna. Jag åt till och med ett par grillade (i ugnen inomhus, gubevars, vi med balle får ju inte grilla på ballarna!) kycklingchorizos med bröd där ute samt läste ut vintageklassikern jag köpte i London. Nästa bok ur TBR-hyllan*** blev Toner i natten, en bok jag fick till födelsedagen av vännen Jerry.

Idag var det inte varit alls lika soligt och varmt. Först. I morse var det bara tio grader. Sen blev det både soligare och varmare fram på dagen och på eftermiddagen kunde vi fika utomhus. Så jättehett var det inte och det passade bra eftersom dagens after work-uppgift var att åka till Systembolaget för att fylla på basförråden av alkoholhaltiga drycker**** här hemma. Sen slank det visst ner lite till i varuvagnen… Det är ju snart semester och idag blev det ju varmt till sist igen…

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = bilen och mannen i mitt liv
**ballen = balkongen
***TBR-hyllan = hyllplan med olästa böcker, från engelskans ”To Be Read”
****basförråden av alkoholhaltiga drycker = öl och Östgöta sädes


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, Trams, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

En TV-serie: Kvinna inför rätta

Ett inlägg om en TV-serie.



Fyra delar brittisk TV-serie, 
baserad på en bok jag tyckte sisådär om… Kan det vara nåt? Igår kväll bestämde jag mig i alla fall för att se första delen av Kvinna inför rätta. (<== Klickar du på länken kommer du till TV4 Play ifall du vill titta!)

Skärmdump Kvinna inför rätta

Mark och Yvonne i Kvinna inför rätta.


Kvinnan, som så småningom hamnar inför rätta,
heter Yvonne Carmichael och är strax över 50. Hon är genetikforskare och lever ett gott, men kanske lite trist liv med sin make Guy. Efter att hon har hållit ett tal träffar hon på Mark Costley, som säger sig vara imponerad av talet. Och som av en händelse trippar hon efter honom till en krypta. Där har de sex. Efter detta första möte kan Yvonne inte låta bli att fortsätta träffa Mark. Han ger henne en mobiltelefon som hon ska använda för deras sms. Mark är också gift och de ses och har sex på ställen där de skulle kunna bli upptäckta. Självklart närmar sig katastrofen, men den tänker jag inte avslöja här – den som tittar får se!

Louise Doughtys bok Kvinna inför rätta

För en gångs skull var boken sämre än TV-serien!

När det gäller boken, som jag läste i februari förra året, var jag inte särskilt imponerad. Den fick medelomdöme och jag genrebestämde den till erotic crime. Jag tyckte boken var välskriven, men att meningarna var för långa. Jag väntade på att boken skulle bli spännande, det blev den aldrig. Så långt boken.

Även TV-serien är väldigt erotisk – nåt brott (crime) har vi inte sett ännu (mer än äktenskapsbrott, förstås). Jag tycker att TV-serien tydligare gestaltar det ändå ganska spännande spelet mellan Yvonne och Mark – och tristessen mellan Yvonne och maken… TV-seriens första del var klart bättre än boken, så jag ska fortsätta titta. Dessutom var det förstås kul att återse glimtar från London, i trakter där jag nyligen promenerade.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Olivia

Ett inlägg om en bok.



Dorothy Stracheys bok OliviaFrån besöket på Tate Britain i London
följde ett par böcker med hem, en tjock fackbok och en tunn roman. I kväll läste jag ut den tunna romanen Olivia, skriven av Dorothy Strachey och utgiven första gången 1949. Detta är en nyutgåva i pocket i den så kallade vintage classics-serien, utgiven av Penguin.

Den lilla romanen, för övrigt författarens enda, är på strax över 100 sidor. I centrum står 16-åriga Olivia, som sänds till Paris för att avsluta sin skolgång hos mademoiselle Julie och mademoiselle Cara. Olivia blir snart en av mademoiselle Julies favoritelever. Och en dag upptäcker Olivia att hon är förälskad i sin fröken. Mademoiselle Julies liv är emellertid inte så enkelt och självklart slutar det hela i… katastrof och död.

Idag är det här en ganska söt och oskyldig bok – katastrofen och döden till trots. Jag kan tänka mig att den sågs på med helt andra ögon när den kom ut. Jag älskar det vackra språket och känslorna som bara ryker ur bokens sidor, samtidigt som jag inser att det är aningen överdrivet – precis så som tonåringars känslor är än idag… Det är roligt att det ges ut äldre böcker och även böcker som kanske inte har fått så stor uppmärksamhet av olika skäl och böcker som kan vara lite smala.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 28 juni 2017: Bland flyttfynd, tunga möten och sommar, sommar, sommar…

 



Kära dagbok…

Brunt bullfat i metall med vitt handtag

Det bruna bullfatet har fått flytta hem till mig.

Nej, jag hade lovat mig själv att inte samla på mig fler saker i mitt hem utan att samtidigt göra mig av med prylar. Förrådsstädning och utrensning av skåp och garderober står högt upp på att göra-listan för semestern. Men självklart har jag gjort ett och annat fynd i samband med vår flytt på jobbet. Igår tog jag hem fyra små skålar, väldigt praktiska. Fast bäst av allt var nog det runda, bruna bullfatet i metall som ingen annan än jag ville ha. Min mamma hade ett liknande, men det var avlångt och rött och det användes till knäckebröd. Är det nåt jag ångrar att jag inte tog med mig från hennes hem så är det just det där enkla brödfatet! Därför la jag rabarber på jobbets, ett fat vi har använt för våra fredagsbullar. Ingen av oss tror nämligen att det blir några bullar på arbetstid på fredagarna i framtiden – och definitivt inte på ett brunt gammalt bullfat. Det skulle inredningsmänniskorna i nya jobbhuset aldrig acceptera. På vår våning ska det vara grönt och ingen annan färg! (Det är nog en och annan som gör uppror framöver…) Alla mötesrum i huset har förresten växtnamn eller namn som har med trädgårdsskötsel att göra. Det känns… inte helt seriöst att kalla till möte i ett rum som heter Persiljan (”kom och prata persilja!”) eller Krattan… Sen finns det namn som är väldigt krångliga också, men dem kanske jag skriver om längre fram.

Jobbväska

En ny och helt perfekt jobbväska – allt från priset (gratis) till handtag och dragkedjor.

Dagens flyttfynd var inte mycket sämre än bullfatet! När jag började på det här jobbet, i maj förra året, köpte jag en ny jobbväska. Jag ville nämligen inte ta med mig några som helst vibbar från andra arbetsplatser, utan starta från scratch. Den jobbväska från Björn Borg som jag hittade var jag inte helt nöjd med. Bland annat saknade den handtag och ett ordentligt knäppe fram – kardborrebandet som höll fast väsklocket började lossna ganska snart (typ tre veckor, om jag inte minns fel). Av en händelse pratade jag i morse med en kollega på hennes kontor om diverse saker och hon visade mig en smart weekendväska på hjul som hon hade hittat. Jag beklagade mig då över den lilla ryggsäck jag fick vid introduktionen här – den är alldeles för liten för att vara användbar och ryggsäck känns inte alltid seriöst, snarare studentikost, att nyttja i jobbet. Min kollega producerade då genast The Ultimate Jobbväska ur en kartong på golvet! Det var precis en sån väska jag hade velat få tag i förra året. Den har ordentliga dragkedjor och dessutom är det tre väskor i en: portfölj, axelväska eller ryggsäck – bara att välja vad som passar för stunden. Jag blev överlycklig och tömde genast min ”gamla” jobbväska för att använda den nya. Perfekt, ju! (Dessutom var den gratis till skillnad från Björn Borg-väskan och jag går hellre omkring och gör reklam för jobbet via jobbets logga än för Björn Borg…)

∼ ♦ ∼

 Lunch med bok och kaffe

Lunch med tyngdpunkt på litteratur och kaffe.

Jodå, jag har jobbat lite också, men det går trögare och trögare. På förmiddagen förberedde jag mig inför ett viktigt möte klockan 13. Jag bröt för lunch där tyngdpunkten låg på kaffe och litteratur. Den lilla boken Olivia, ursprungligen utgiven 1949, är en söt historia om skolflickssvärmeri med HBTQ-tema. Lätt…

Eftermiddagens möte var ett projektmöte. Det är riktigt tunga grejor och 15 procent av min arbetstid är avsatt för att jobba i det här projektet under typ ett år framöver. Efter mötet behövde jag socker. Rejält med socker. Jag hade fruktsocker att tillgå i form av en banan.

Bananskal

Fruktstund efter eftermiddagens möte.

∼ ♦ ∼

Klockan 17 var det äntligen klippning som gällde. Jag hade fått en riktigt tjock kalufs uppe på huvudet. Att gå omkring med pälsmössa på skallen är inte skönt på sommaren. Sommaren, förresten, den inleddes igår kväll med säsongsstarten av Morden i Midsomer. Jag tror att jag har sett varenda avsnitt som finns. Det bara hör till – sommaren. I kväll blir det eventuellt en titt på Kvinna inför rätta klockan 21 på TV4. Brittiskt, förstås och spännande och baserat på en bok som jag gav medelbetyg. Linserna jag beställde i måndags hade redan kommit – mr Spex är uppenbarligen seriösare än sitt namn, så den räkningen har jag nyss betalat. Men nu ska jag skrubba badrummet och duschrummet/toan. Mattorna tvättade jag igår kväll och de blev riktigt fräscha. Tjolahopp!

Morden i Midsomer på TV bild på TV-rutan

Morden i Midsomer är sommar för mig. Serien – och därmed också sommaren – började alltså igår.

∼ ♦ ∼

Och från familjealbumet två selfies, från pälsmössa till rakad nacke!

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Film, HBTQ, Ironi, Jobb, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar