Kära dagbok…
Det blir Allt i transport som fixar min flytt. Firman flyttade åt jobbet också och har fått bra referenser.
Äntligen tycks intresset för mina blogginlägg ha falnat! Då är det gissningsvis endast de närmast sörjande och de som läser mina inlägg om böcker, filmer eller vin kvar. Skönt! Folk är så sanslöst nyfikna på mitt liv att de till och med pumpar mina vänner. Vad jag till exempel fick betalt för mitt hem har ingen med att göra mer än jag och Fästmön, men det är ingen statshemlighet. Jag bara flinar lite åt intresset för detta, som vissa inte ens skäms för att visa, och annat kring min flytt. Det är inte många som peppar, inte… Tur att jag kan ge mig själv stjärnor för det – se förra inlägget!
Förfärliga telefonköer, men nu är frågetecknen uträtade. Själv ligger jag på köksgolvet för att räta ut ryggen.
Nu har jag tackat ja till en offert på själva flytten samt packning och flyttstäd från Allt i transport. Firman flyttade åt mitt jobb i somras och i höstas och inte ett enda klagomål har nått mitt öra, jag har bara fått bra referenser. Det betyder att flyttdatum är bestämt för min del. Sen blir det väl lite hejsan svejsan ett tag med boendet tills Anna och allt annat är på plats. Jag ska inte berätta hur Anna och jag benämnde detta, men jag kan avslöja att vi gillar ordning och inte kaos. Vidare har jag äntligen fått prata med en människa på Skatteverket. Jag har försökt ringa ett par gånger och mötts av förfärliga telefonköer. En gång har jag mejlat. Det tog fem dagar innan jag fick svar – och naturligtvis hade jag en följdfråga. Idag telefonköade jag i 20 minuter, men det var väl värt köandet, eftersom frågetecknen rätades ut och en blankett redan nu ska översändas. (Efter det behövde ryggen rätas ut. Den har förstås börjat krångla.) Utöver detta behöver jag kolla ytterligare en sak med försäkringsbolaget, men där har jag ännu inte lyckats få tag i trevliga Christel som jag pratade med i torsdags kväll. Jag har mejlat henne och bett att hon i stället ringer upp mig om möjligt. Sen kan jag äntligen bocka av att jag har gjort vissa saker på en av mina otaliga listor.
∼ ♦ ∼
Det är vilsamt i toffelverkstaden, dvs på jobbet. (Jag skojar!)
Arbetsveckan är ganska full. Förutom många möten måste jag hinna skriva och göra det sista nyhetsbrevet för året. I morse när jag kom till jobbet hade jag inte en enda notis. När jag gick hem hade jag en helt färdig, två på gång och en kanske. Veckans möten är allt från de korta möten vi har varje vardagsmorgon till avstämningsmöten. Ett par möten är arbetsmöten och på fredag har vi enhetsmöte. Där emellan ska jag arbeta med mina sedvanliga uppgifter. Det är roligt att ha mycket att göra och jämfört med det som sker på hemmafronten kan det rentav kännas lite vilsamt på jobbet. (Missförstå mig rätt!)
∼ ♦ ∼
Kylan kom tillbaka i natt, den natt som supermånen lyste upp. Supermånen lyste lika super i kväll, förresten. Vid tretiden i morse vaknade jag av att det pågick bilkörning inne på gården. Sen hade jag svårt att somna om. Jag fattar inte vad en mörk van gör på innergårdarna fram på småtimmarna. Det är sånt där som gör att jag extra mycket ser fram emot att flytta.
∼ ♦ ∼
Datorbordet Krister väntar i kallförrådet på att nån vill ha honom.
I kväll har jag tagit en vända till kallförrådet. Jag noterade att min cykel är hämtad. Kallförrådet är nu tömt förutom på datorbordet Krister som får stå kvar tills nån köper det för en femtiolapp eller så. Annars får det rullas till sopen alternativt hämtas till återvinning. Två säckar, en kartong och badkarsfronterna är uppburna i lägenhetsförrådet. Ryggen värker som fan, så har jag inte ryggskott fullt ut i morgon är det konstigt.
December är julmånad och jag har åtminstone börjat tänka på julklappar. Jag slängde iväg en förfrågan på två igår, vi får se om det ger nåt resultat. Vidare har jag postat ett blått paket söderut. Det här med logistiken fungerar inte så bra i flyttider och jag hade stora svårigheter att hitta… tejp. Nu hoppas jag bara att paketet kommer fram till fredag när det är födelsedag.
Bästefåtöljen, here I come! Nu väntar sista avsnittet av Vår tid är nu.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
På helgerna brukar det inte vara mycket att se på TV. Eftersom jag hade grejat en massa hela dagen igår hade jag förberett mig för en kväll på sofflocket tillsammans med en bok. Men hur det nu än var fastnade jag vid en film, 
Nu har det snart gått ett år sen jag fick de två sista böckerna i 
Gå till Toffelprofilen
