Kära dagbok…

Den stuckna armen var ganska svullen ända ner till handleden igår eftermiddag. Svårt att fånga på bild, men…

Att knapra tabletter är inte nåt jag gör i onödan, men igår blev det ”nödan”. Av alla idiotiska råd jag har fått från min vårdcentral tog kanske det jag fick i måndags priset: ”Du ska inte ta antihistamin.” En till två timmar efter den första, receptfria tabletten som Fästmön så snällt införskaffat åt mig gick svullnaden ner. Inte helt och hållet, men den gick ner. Hon fick dessutom goda råd av en finsk favorit på apoteket. Denna rådde henne även att köpa aloe vera-gel. Den gelen är helt underbar! Och den luktar inte illa som alsolspriten jag skulle använda enligt sköterskan på vårdcentralen. I morse tog jag den andra tabletten och jag hoppas att det går åt rätt håll. Jag var väldigt trött, smärtpåverkad och medtagen igår. Idag mår jag fortfarande lite illa och är trött, men jag har nog inte feber – som jag troligen hade igår.

Nä, nån läkarexamen har jag inte, inte heller är jag IT-tekniker, men ingen av instanserna (vårdcentralen respektive supporten) hade hört av sig igen angående mina ärenden. Detta innebär att jag överväger att lista mig vid en annan vårdcentral så snart jag hittar nån. Men… på förmiddagen idag kom mina favvokillar från supporten förbi, installerade om och voilà – det funkar att jobba trådlöst igen! Det är alltså två (2) personer på supporten som gör ett bra jobb och som kan och vet saker. Undras vad resten gör..?

Det kom en födelsedagshälsning via snigelposten igår. Jag blev så glad, för den var både omtänksam och rolig. Nu försöker jag få tag i ett telefonnummer till avsändaren, mammakusinen C, så att jag kan ringa och tacka. Jag är ingen brevskrivande person, min handstil är gräslig och ska jag skriva blir det med datorns hjälp och i ett sånt här fall mejl. Nu verkar mammakusinen C inte gilla mejl, så ett telefonsamtal kanske kan passa, tänker jag.

Jag fick en födelsedagshälsning från mammakusinen C igår.

∼ ♦ ∼

Den getingstuckna armen i morse. Svullnaden har gått ner, men armen är fortfarande ond och kliar.

Min onsdag började med antihistamin och magmedicinen, fortsatte med dusch, hårtvätt och frukost. Just när jag skulle sätta på mig skorna började Lucifer skrika och sen landade en kaskadspya utanför gästtoaletten. Det var bara för mig att ta av mig jacka och tröja och torka upp, för inte vore det kul om Anna klafsade i det när var nyuppstigen. Jag blev sen till jobbet, men kände att hela jag är sen – och seg! – idag, så det berörde mig inte nämnvärt.

Arbetsdagen avlöpte bra, framför allt ett långt, men väldigt behövligt, möte IRL på eftermiddagen. Och trots att jag mådde skit igår fick jag flera viktiga saker gjorda, nåt som definitivt underlättade dagen.

I kväll jobbar Anna och jag ska iväg på styrelsemöte. Jag har flaggat för att jag kanske uteblir och fick då förslag att delta per telefon. Det funkar inte eftersom jag har svårt med armen, ju. Svullnaden har emellertid gått ner mycket, men armen både kliar och gör ont fortfarande. Mötena tar ungefär två timmar. Så jag försöker väl rassla ner när jag har vilat en stund. Hur det blir med städdagen på lördag lämnar jag öppet än så länge. Har liksom ingen lust att vara utomhus och bli getingstucken igen…

∼ ♦ ∼

Ja ja ja, jag har tröstat mig med att nätshoppa lite böcker. Det blev En god man, The Reading list, Fallvind och Gå med mig till hörnet. En rätt fantastiskt bra blandning litteratur, eller hur? Och jag fick alldeles nytt mejl från Bokus att böckerna är packade och mitt paket är på väg.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.