---

Kära dagbok…

Vi skulle ut på lite lugnare äventyr idag, men som alltid när vi är på G går det vilt till. Varje dag är ett äventyr och en fest. Bara det att gå på museum en dag när det plötsligt blir 30 grader varmt igen är ganska typiskt oss. Men vad gör en inte för att få en glimt av havet och vatten? Och vi hade ju bara en enda tid att passa idag: klockan 18 skulle vi vara hos Costas och äta middag.

Men vi tar väl saker och ting i ordning så att glömska bloggskribenten håller isär dagarna. Igår kväll käkade vi sill och potatis IGEN – för typ fjärde gången på en vecka. Fast vad gör det när en älskar sill. Glada i hågen efter att ha sjungit snapsens lov sjönk vi ner i mjukare möbler. Fästmön glodde på en blodig film och jag läste Antiktidningen – och såg brickan jag har på vardagsrumsbordet hemma hos en av personerna i tidningen! (Klickar du på en bild nedan blir den större och du kan läsa hela bildtexten samt se bilderna i ett svep.)

 

Det blev en sen start idag. Fast när jag vaknade var det förstås fortfarande morgon. När Anna vaknade var det… lunchtid. Jag har fan grannarna från helvetet. Strax efter klockan åtta började en granne skrika på sitt barn – varpå barnet i sin tur naturligtvis började skrika rent allmänt. Sen var klockan knappt halv tio när nästa granndjävul tyckte att det var OK att spela musik skithögt. Ja det var i och för sig inte alltför dåliga låtar, men jag vore jävligt tacksam om grannarna slutade väcka mig hela tiden. JAG HAR SEMESTER FÖR FAAAN! En stund blev det i alla fall lite tystare så jag kunde tassa in med var sin mugg nyperkolerat kaffe till Anna och mig och därefter läsa. Revoltörerna är snart utläst och hade det inte varit för Zeta så hade jag kanske… Nu visade det sig emellertid att Zeta var borta i Segerstedthuset och utförde arbete. I samband med detta fick jag motta några bilder på mitt nya kontor. Eller min cell, som det ju heter. Och lite cellikt är ju kontoret onekligen. Möblerna verkar inte helt proportionerliga vad gäller storlek heller – skrivbordet är skitlitet, men i gengäld tycks kontoret inrymma en gigantisk hylla som täcker ena långväggen. Hur många pärmar och hur mycket papper kan jag inte ha i den?! (Jag är den på avdelningen som skriver ut saker mest i pappersform.) Fast roligast av allt hade Zeta åt min kontorsstol – av pinnsorten. Passar ju bra eftersom jag har ont i vänster skinka…

 

Vi tog bussen in till stan. Jag hatar verkligen att åka buss, men det var tack och lov inte packat med folk, så jag överlevde resan. Dagens första mål var Upplandsmuseet där Anna ville se en utställning om tatueringar. Själv var jag mer intresserad av de två andra utställningarna, den om badliv i Östhammar och Öregrund och den om begravningar och kyrkogårdar. Anledningen till att jag ville se badlivsutställningen var bland annat att jag nyligen läst om märkliga badkläder för herrar vid förra seklets början. Anledningen till att jag ville se den andra utställningen är förstås att jag har nåt slags sjukt intresse för döden, uppenbarligen. Tatueringsutställningen var för övrigt rätt OK den också. Bäst var en underlig gammal stumfilm där Asta Nielsen utförde en lustiger dans och tog en karl på nuppen – flera gånger! Vad dansen hade med tatueringar att göra framgick inte riktigt.

Det här med kultur kan ju vara rätt utmattande. Efter nån timme eller så blev det helt enkelt dags för en vätskekontroll. Först blev det Öl o’clock för mig, sen Gin o’clock. För Anna blev det Wine Rosé o’clock. Nut o’clock blev det också. Vi slog oss ner vid vatten, det vill säga i var sin nersutten soffa på Åkanten. Där beundrade såväl folkliv som fågelliv och jag undrar fortfarande vad floden gömmer för odjur… Bilden på Anna nedan kvalar förresten in som dagens porträttmisslyckande. Anna är väldigt söt, men det ser ut som om hon har abnormt stora ben. Det har hon INTE!

Igår bokade jag bord hos Costas. Plötsligt visade det sig ha varit ett alldeles onödigt samtal. Namnet jag bokat i efterfrågades inte och vi fick sitta var vi ville. På gatan ville vi inte sitta och på gården var det skugga, så vi valde ett fönsterbord med bra utsikt över folk och fä. (Rätt många fän, om du frågar mig…) Maten var suveränt god, som alltid. Och också som alltid åt vi för mycket. Jag tog bröd och tre olika diper till förrätt med öl till. Huvudrätten blev kycklingspett för oss båda. Till maten valde vi det grekiska vinet King of Hearts (2014). Desserten blev pricken över i:et, även om den såg ut som… snor. Det var tur att det fanns hjälpmedel på Costas toalett så att en kom upp från sitsen… Två tjocka tanter rullade sen S:t Olofsgatan ner till busshållplatsen. Hemma var vi så slut att vi behövde vila i horisontalläge innan jag ens orkade tänka på vad jag skulle skriva i det här inlägget…

I morgon ska vi lugna ner oss på äventyrsfronten och försöka ta oss till Fänriken efter diverse ärenden. Ja jag får förstås skjutsa dit Anna och alla grejor och sen promenera över. Men men, parkeringsplats ska finnas från september! Planerna för helgen är lite diffusa. I morgon ska vi testa Annas elgrill och resten av helgen blir det nervarvning eftersom en av oss återgår i tjänst på måndag. (Det är inte jag, tack och lov.)

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.