Internationella kvinnodagen 2018: Om livet hade en lista…

 



Kära dagbok…

Inga flyttkartonger i hörnet i mellanrummet

Tomt i hörnet i Mellanrummet där mina flyttkartonger stod tidigare.

I morse blev mina tomma flyttkartonger hämtade. Naturligtvis kom inte flyttkillarna den avtalade tiden utan en annan tid. Det är uppenbarligen svårt det där med tider. Att passa dem. Själv hade jag avstyrt min medverkan i ett möte på jobbet där jag har en viss roll och där jag gärna hade deltagit. Så när flyttkillarna kom – en annan tid – blev det lite… krångligt… Hur som helst, nu är tomkartongerna borta från ett av hörnen i Mellanrummet. Förhoppningsvis går rummet att inreda. Återstår gör bara tre kartonger med tavlor som jag inte vet var jag ska göra av. För även när det gäller tavlor har jag visst för många. Jag gillar konst, men nu bor jag ju inte ensam på Main Street.

Katterna blev förstås livrädda när flyttkillarna kom och jag försökte stänga in dem i vardagsrummet. Det gick inte så bra, men som tur var fick jag hjälp av Fästmön som är ledig idag. Ibland behöver en liksom flera armar.

Lucifer på leopardfilten

Rovdjuret Lucifer är ingen leopard när det kommer till kritan utan ganska rädd.

∼ ♦ ∼

Meny vecka 10 och 11 2018

Livet självt borde ha en lista att följa ibland.

Åter en grå dag. På förmiddagen började det snöa, men jag hade redan hunnit till jobbet då. Jag försöker få kläm på saker och ting. Har svårt att låta bli att klia på myggbettet. Att inte få några svar, att bara ha en känsla att gå på gör mig osäker och mycket illa till mods. Jag har efterfrågat ärlighet, för det är en grund, och jag hoppas att jag får det. Igår försökte jag sätta ner foten. Idag kör jag på samma linje, har jag bestämt. Jag lär bli varse hur det tas emot…

Jag önskar att livet hade en lista att gå efter, en lista som vår meny för vardagsmiddagarna som vi har gjort tillsammans med E. Det är så lätt att följa spåren då, ingen tvekan. Igår var det inte konstigt att jag ställde mig vid spisen medan Anna tog tvättstugan. Men livet har inte nån lista och osäkerheten ger mig ont och oro i magen.

Domkyrkan sedd från Ö Ågatan vinter

Morgonpromenaden blev en förmiddagspromenad. Domkyrkan stod emellertid kvar.

En sorts lista och plan som faktiskt går att skapa eller finns pratade jag om på eftermiddagen vid ett teamledarmöte. Listor och planer är bra arbetsverktyg till exempel vid förändringar. Sånt här är det alltid spännande att prata om. Det är dessutom väldigt lärorikt även för mig som ska lära ut.

Det blev en väldigt annorlunda arbetsdag för mig idag, kan jag sammanfatta. Bara det att morgonpromenaden blev mer en förmiddagspromenad gjorde… skillnad. Det är bra för mig att dagarna inte är lika varandra. Bra är också de här promenaderna för mig. Jag mår så gott av 40 – 50 minuters promenad varje vardag. Nu är vädret också lite mildare och temperaturen låg mellan fyra och sex minusgrader på förmiddagen.

∼ ♦ ∼

Idag är det internationella kvinnodagenNär jag var ung i Uppsala firade vi den ganska mycket. Numera går den tämligen obemärkt förbi. Jag tänker i stället på att det är torsdag och Antikrundan på TV. Det sägs att när Fan blir gammal blir han religiös. Kanske kan en säga att när Tofflan blir gammal får hon andra intressen. En livslista skulle därmed aldrig kunna vara statisk. En ändrar sig med tiden, åren, erfarenheterna…

Lucifer och Citrus smyger på en insekt

Bror och syster firar ingen kvinnodag utan gör gemensam sak gentemot en insekt.

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Camilla-dagen 2018: Kringelikrokigt oförskämt, renoverat husligt och ingen mer nätshopping från Apotek Hjärtat

 



Kära dagbok…

Orange tulpaner

Tulpanerna hemma på köksbordet är i alla fall raka.

Det kan inte alltid vara en rak väg i livet. Men ibland när vägen är för kringelikrokig flyr jag in i läsningen närhelst tillfälle ges. Det är svårt för mig att hantera vissa saker, vissa mänskliga beteenden, för jag förstår inte. Det känns som om jag straffas. Och lika snabbt kan den straffande handen bli smeksam. Sånt beteende gör mig misstänksam och orolig. Vad ligger bakom? Ligger problemet hos mig eller hos andra? Jag orkar inte alltid vara den som tar upp dessa jobbiga saker till ytan. Därför låter jag det vara den här gången – till dess att det löser sig. Eller jag exploderar. För jag är på väg att bli riktigt arg. Jag är för gammal för att bli behandlad på det här sättet. Det är oförskämt och inte respektfullt mot mig som person. Dessutom, om det bara är fel på mig och mitt, varför valdes jag ut? Varför ska jag behöva stå ut med att bli förlöjligad, smutskastad och mer eller mindre tillintetgjord?

Lyktor

∼ ♦ ∼

Taket i Universitetshuset

Taket i Universitetshuset.

I morse skulle jag inte direkt till jobbet i SegerstedthusetJag skulle till ett möte i Universitetshuset. Eftersom mötet inte började förrän 8.30 passade jag på att fota lite utanför och inuti den nyrenoverade byggnaden. Det är verkligen ett häftigt hus och jag beundrar dem som har lyckats göra renoveringen så bra. Mötet var av blandad art, däremot. Somligt var intressant och lärorikt, annat mindre intressant och snudd på sövande. Förutom fotograferingen var det roligaste med mötet att prata med nya och gamla bekantskaper i universitetsvärlden. Inte bara roligt, dessutom, utan nyttigt.

Jag rekommenderar varmt ett besök på Universitetshuset. Det öppnar klockan 8 på vardagar. Här är några fler bilder som jag tog idag:


Tillbaka på jobbet igen 
ägnade jag resten av dagen mest åt att textgranska intranätsidor översatta på engelska. Jag och en kollega bollar dessa sidor, först de svenska, sedan de engelska. Strukturen på sidorna och delvis innehållet behöver göras om när projektet de handlar om går över i förvaltning. Min kollega har gjort ett väldigt bra grundjobb och min roll är att vara lite petig.

∼ ♦ ∼

Gustavianum

Gustavianum – här var jag igår och härifrån halkade jag till Luthagens livs för att hämta ett paket. Aldrig mer nätshopping från Apotek Hjärtat!

I kväll var vi tre vid matbordet. Dessutom har vi tvättstugan och det behövs, för tvättkorgen är full. Jag fixade maten, medan Fästmön fixade tvätten. Det är både När livet vänder del två och säsongsstart av Modus i kväll, men det vet jag inte om det blir tillfälle att se att se. Ute är det grått och trist, men tack och lov varmare. Då blir det emellertid snorhalt i stället. Det känns verkligen skönt att flyttfirman kommer och hämtar tomkartongerna i morgon bitti, så jag slipper ge mig ut med dem. Igår fick jag, efter nätverksträffen i Gustavianum, halka iväg till Luthagens livs och hämta ett paket från Apotek Hjärtat. Det innebär att jag hädanefter inte nätshoppar från Apotek Hjärtat, för det hade varit enklare att köpa varorna i söndags på StormarknadenAldrig är en nöjd… Jag bjuder på en avslutande bild på Gustavianum, för till och med mina ord tar slut ibland.

∼ ♦ ∼

PS För den som är intresserad av böcker och läsning var det bokbyte igår, från sjuksystrar till en syster som ges bort.

Böckerna Lätta ditt hjärta och Och bergen svarade

Bokbyte blev det igår. Båda böckerna handlar om systrar – fast av olika sort.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Lätta ditt hjärta

Ett inlägg om en bok.



Karin Wahlbergs bok Lätta ditt hjärtaDen 23 februari anlände en inflyttningspresent 
till mig och Fästmön. Det var vännen FEM som hade skickat två böcker i ett blått paket. Jag satte så gott som genast tänderna i en av dem, Karin Wahlbergs bok Lätta ditt hjärta. Boken är den tredje delen i Lasarettet-serien som handlar om dem som jobbar på eller finns i närheten av lasarettet i Ekstad på 1950-talet. Jag har förstås läst de två första delarna, Än finns det hopp och Livet går vidare och gett båda böckerna högsta Toffelomdöme. Inte så konstigt då att jag kastade mig över del tre. TACK!

Nu är Stina klar med sin utbildning och hon börjar arbeta som barnmorska i Stockholm. Där möter hon Rödtoppen mitt i sorgen efter Gurli, som har träffat en man. (Ett litet HBTQ-tema, alltså.) Men i Ekstad är det brist på sjuksköterskor, vilket gör att det blir en och annan felanställning. Läkarfrun Nancy börjar skriva matkåserier, men bästa väninnan Sonja är cancersjuk. Och barnen…

Det här gillar jag! Det är nostaligiskt och påminner aningen om Kristina Sandbergs Maj-böcker, men här är lasarettet liksom seriens hjärta. Genom detta lär läsaren känna såväl anställda som deras familjer och patienter. Den tredje delen i serien är lika bra som de två första. Språket flyter på bra och jag ville ogärna släppa taget om boken när jag hade börjat läsa den. Människoöden är så intressanta. En av författarens styrkor är att kunna skildra just människor väldigt realistiskt.

Toffelomdömet blir det högsta även för del tre.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 6 mars 2018: Vi äter, jonglerar med kartonger och har det gott

 



Kära lilla mamma…

E äter lax och ris

Yngste bonussonen gav min laxmiddag godkänt.

Nu var det länge sen jag skrev till dig. Det betyder inte att jag har glömt dig, du är i mina tankar oftare än du kan tro. Men idag tänkte jag att du skulle få några rader som bara är till dig. Jag vet ju inte hur mycket du uppfattar av mitt nuvarande liv. Du skulle bara se mig i köket, till exempel. Jag förvånar inte bara mig själv utan även E, som trodde han skulle få svälta de dagar i mammaveckorna när mamma jobbar kväll. Igår stod det varmrökt lax med ris på menyn och gossebarnet hade önskat hollandaisesås till, precis så som vi brukade äta lax. Och vet du, mamma, jag fick godkänt! Dessutom påminde Fästmön mig om grönsaker. Jag gjorde var sin skål åt oss…

 

Lucifer smyger under soffbordet

Lucifer, en smygare…

Katterna får jag också utfodra. Jag undrar vad du skulle säga om du visste att de gärna skuttar över ditt köksbord när de är hungriga, du som inte gillade katter… Men mamma, de är faktiskt väldigt gulliga och söta och fint sällskap – även om de mest sover, äter och skiter – och busar och skriker när vi vill sova. Igår kväll, när jag vilade mig en stund efter maten, var det en kattkille som smög på mig under vardagsrumsbordet. Han fattar inte riktigt det där med glasbord och att hyllan under är liksom som ett nät med stora maskor som det inte riktigt går att promenera omkring på… Mamma Minis klara favoritplats är min skrivbordsstol med den där randiga, virkade filten på, du minns kanske att jag och FEM höll på med det när vi var i tonåren. Hon blir verkligen skitsur när jag kommer och behöver sitta där en stund, som igår, när jag skulle skriva lite och betala en räkning. Citrus gillar farfars öronlappsfåtölj, men igår kväll hittade jag henne uppflugen på min gamla leopardfilt som ligger ovanpå en kartong med tavlor. Sen är Annas Bruno Mathssonfåtöljer helt klart katternas. Där ligger de gärna. (Klicka på bilderna så blir de större!)

∼ ♦ ∼

Vi har ett rum, mamma, som inte är riktigt inrett ännu. Det beror på att vi har haft flyttkartonger där – både ouppackade och uppackade. Men nu är alla kartonger som ska tillbaka till flyttfirmorna tömda. Annas hämtades idag, mina på torsdag. Och ja, jag är min mors dotter, jag har mest grejor, det är helt tydligt. Min hög med tomma kartonger är cirka två meter. (Sen finns det tre stora, tömda flyttkartonger på balkongen och tre tavelkartonger som jag ska få behålla.)

∼ ♦ ∼

Det är gott, mamma, att inte vara ensam, även om jag hade räknat med att det skulle bli lite svårt – jag som är van vid ensamheten också. Men att ha nån vid sin sida och att veta att nån kommer hem känns väldigt skönt. Igår kväll hämtade jag Anna från jobbet när hon hade slutat klockan 20. Vi ställde till en liten måndagsfest på kvällen med ost och kex och var sitt glas appassionato. E fick rån med ost och inget vin, förstås. Och katterna får ju sin mat. Igår kväll fick de oxe, i morse fick de öring. Jag tycker att det mesta luktar illa, men Lucifer åt frukost två gånger i morse, så han gillar uppenbarligen maten.

∼ ♦ ∼

Gustavianum interiör

I eftermiddag var jag på Gustavianum.

Mamma, du frågade mig en gång om jag verkligen klarar av det här jobbet jag har. Ja, jag tror det. Det är i alla fall fortfarande roligt att gå till jobbet och nu har jag snart jobbat här i två år. Mina tjänster är efterfrågade och jag har alltid arbetsuppgifter och saker att göra. I eftermiddags var jag på nätverksträff och träffade andra kommunikatörer vid universitetet. Eftersom vi är så många höll vi till i Gustavianum. Det är en fantastisk byggnad!

Efter träffen var arbetsdagen slut och jag promenerade hem till E för att… laga mat. Idag var det emellertid safe för hans mamma hade förberett köttfärssås till honom. Bara att värma och koka pasta till. Det klarade jag också. Efter maten och när jag har skrivit klart det här inlägget ska jag ta en dusch och tvätta mitt skitiga hår. Sen är det snart dags att åka till Äldreboendet och hämta hem arbeterskan. I morgon kväll och på torsdag är vi hemma alla tre på kvällarna. Det blir mysigt, även om Anna och jag har tvättstugan i morgon kväll. Men det är vardag, mamma, och jag tycker om det. Det står inte på förrän det är helg igen. Anna jobbar och jag och E har inte planerat så väldigt mycket mer än att gå och köpa mat och lördagsgodis. På lördag är det final i Melodifestivalen och mamma, det har varit uslare än uselt i år – du har inte missat nånting.

Men jag… jag ”missar” dig, mamma, och önskar att jag åtminstone en gång till kunde få prata med dig, berätta… Det går naturligtvis inte, så därför skriver jag de här raderna till dig.

Jag glömmer dig aldrig, mamma, och jag saknar dig.

Din dotter

Jag och mamma 2015

Saknad, inte glömd är du, mamma!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Musik, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndagen den 5 mars 2018: Rapport från en matmammis(s)

 



Kära dagbok…

E på väg till bussen

Vid Kungsgatan skildes våra vägar i morse, för E gick till sin busshållplats och jag gick rakt fram mot Segerstedthuset.

Det var kallt i morse igen, men inte så kallt som det har varit, ”bara” 13 minusgrader. I morse hade jag sällskap vid frukostbordet inte bara av katterna utan även av yngste bonussonen. Vi började också vår promenad till skola och jobb samtidigt och samma väg. Jag hoppas att han fick en bra plats på bussen ut till Förorten där han har sin skola ett tag till. Det var en solig morgon och vi hade gott om tid på oss. Därför gjorde det inget att vi fick vänta på bomfällning vid järnvägen.

Själv traskade jag vidare upp till jobbet i Segerstedthuset. Idag var takten lite snabbare. Jag tror bestämt att det beror på att jag har börjat röra på mig mera, snarare än att helgen var vilsam. Visst slappade jag emellanåt i helgen, men det var ju en del tunga saker som stod på programmet. Och trots att jag åt både go-fika och godis i helgen, kom jag fint i ett par jeans som så sent som i julas inte var bekväma att ha. Jag är så glad och tacksam för att promenaderna funkar och för att de hjälper mig att må bättre.

Lösgodis i skål

Jag åt godis igår också, för det fanns lördagsgodis kvar i skålen. Trots detta kom jag i jeansen som har suttit åt tidigare.

I morse ringde jag flyttfirman för att bestämma tid för hämtning av tomma flyttkartonger. Det var inte det lättaste, för se nåt klockslag var svårt att bestämma, enligt mannen som svarade i firmans telefon. Men jag kan ju inte ta ledigt en hel dag för detta. Sen ändrade han sig och vi kom överens om att de troligen hämtar kartongerna på torsdag eller fredag på morgonen. Han skulle höra av sig under måndagen och meddela vilken dag det blir. För säkerhets skull bad jag redan i morse om att eventuellt få ledigt från ett möte på torsdag morgon där jag har en skrivande roll. Det var inget problem, tyckte mina chefer. Sen frågade jag flyttfirman om jag fick köpa de tre tavelkartongerna – och dem skulle jag få gratis! Det är toppen, för vi vill verkligen inte hasta med tavelhängning. Dessutom ska inte alla tavlor upp och tavlorna är bäst skyddade i dessa kartonger. Fast… flyttfirman ringde inte tillbaka och meddelade vilken dag de kommer. Tur att jag kan ringa själv, fem minuter innan de stängde. På torsdag morgon klockan 7.30 hämtar de kartongerna. Firman har ett och annat att önska vad gäller kommunikationen med kunderna.

∼ ♦ ∼

Kommunikationsplan på gång

Ett utkast blev klart till en kommunikationsplan för ett projekt.

På förmiddagen tog jag i all hast fram ett utkast till en kommunikationsplan. Det var ett uppdrag jag fick i fredags av ÜberTjifen på avdelningen, men jag bad om uppskov till idag med att sätta tänderna i det. Som underlag hade jag en projektplan. Det är alltid lite vanskligt när en inte känner till själva ärendet eller jobbar utan projektledare, men ett utkast blev klart och ivägsänt till ÜberTjifen före lunch. Utöver det har jag skrivit en dagordning för ett möte i morgon förmiddag, kallat till ett och annat möte samt deltagit i ett möte på eftermiddagen kring en upphandling jag är inblandad i. Nu är det dags att de tänkbara leverantörerna ska få göra arbetsprover.

 

∼ ♦ ∼

I kväll jobbar Fästmönså jag är ensam med katterna och yngste bonussonen. Jag är dessutom deras matmamma. Vi får se om de överlever. Katterna fick havsfisk till frukost. Det luktade inte gott. Uppenbarligen var firren salt, för Lucifer kom och drack vatten efteråt. E fick rostat bröd till frukost. När det gäller middag får katterna kanske kött av nåt slag, medan E och jag ska äta lax med ris och hollandaisesås. Om jag nu kommer överens med spisen…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndag kväll den 4 mars 2018: Nakna tjejer och andra ärenden

 



Kära dagbok…

Tavlor med nakna tjejer

Två nakna tjejer ska få likadan inramning (nästan i alla fall).

Storhandling var dagens främsta punkt på agendan. Den som känner mig vet hur mycket jag avskyr det, men jag måste säga att det gick riktigt bra idag. Jag kände att det var helt rätt för oss att storhandla, det vill säga handla basvaror, kattmat, kattsand och middagsmat för ett par veckor. Eftersom vi skulle till Stormarknaden passade vi på att göra ytterligare några ärenden. Ett av dem var att lämna in en tavla för inramning. För många år sen fick jag en tavla i födelsedagspresent av min sambo. Hon hade låtit rama in den och den var jättefin. Till sig själv köpte hon också så måningom en tavla av samma konstnär, men eftersom inramning är ganska dyrt gjorde hon det själv. Det blev visserligen bra, fast nu när de två nakna tjejerna ska dela sovrum med oss ville vi att de skulle få så lika inramning som möjligt. Vi inledde därför vårt Stormarknadsbesök hos Gallerix. Där blev det en stor procedur, men Annas tavla är nu inlämnad för omramning och betald. Duktiga tjejen på Gallerix gjorde också en ny upphängning på min tavla – helt gratis. Den nya inramningen kostade en del pengar och det lär det vara värt. En kan säga att vi har väntat på att de här två nakna tjejerna ska få hänga bredvid varandra i vårt gemensamma sovrum.

E och A vid middagsbordet

Söndagsmiddag med E och Anna.

Våra ärenden inklusive besöket hos Gallerix tog cirka två timmar. Sen skulle bilen lastas ur och just när jag trodde att vi var färdiga och bilen stod i garaget kom jag på att vi hade glömt en påse. Ner igen. Vid det laget hade Anna påbörjat projekt Omstuvning i skafferiet. Vi har mycket dubbelt av en del torra matvaror och det mesta var inslängt utan större eftertanke. Mitt i fick vi bryta för söndagsmiddag (korv och pommes frites), nästa paus blev för kaffe.

Anna fortsatte med skafferiet och där blev så fint och ordningsamt. Själv åkte jag upp till vinden och plockade ner DVD-filmerna jag ställt på ett par plan i lagerhyllorna. I stället ställde jag upp barnböcker som Anna hade i en resväska. Nu finns där gott om lektyr för småttingar, så snart kan Anna sätta sig ner och vänta på sina barnbarn. Jag har ju varken barn eller barnbarn att vänta på.


Och nu ska jag strax se Gränsland 
innan jag knoppar in. I morgon är det arbetsdag igen och jag och E ska gå en bit tillsammans, medan Anna börjar jobba först på eftermiddagen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Film, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 3 mars och första halvan av söndagen den 4 mars 2018: Röjelse

 



Kära dagbok…

Boken Lätta ditt hjärta och kaffe på sängen lördag

En sedvanlig start på en lördag.

Jag är nog världens tråkigaste. Tycker om när det är som det är ibland. Att börja en ledig dag med läsning och kaffe på sängen, till exempel, är skönt. Så gjorde jag igår, så gjorde jag idag. Inte mycket nytt där – bara kaffet. Boken är densamma och det var den ena av de två vännen FEM skickade till oss i inflyttningspresent. Igår var ritualen emellertid lite kort. På agendan stod nämligen vindsröjning. Vi hade flyttkartonger där som behövde tömmas så att flyttfirmorna kan hämta dem. Mest hade jag, förstås. Det ser jag med egna öron ögon och det har jag fått höra en gång eller två. Vi laddade med en ägg-och-rostat- bröd-frukost innan vi for upp till vindsvåningen, påpälsade. Ja det är rätt kallt där uppe så här års…

Vindsförrådet före röjning

Vindsförrådet före röjningen var fyllt från ena kortsidan till den andra och saker stod upptryckta mot dörren.

Att röja på vinden var inte roligt. Vi har en del stora möbler som vi behövde jonglera med dessutom. När vi hade fått ut dessa var det bara att sätta igång med att tömma lådor. Min sambo flyttade två lagerhyllor till ena kortsidan. Det blev mycket bra. Hyllorna fylldes snabbt av barnböcker, DVD-filmer, min filmutrustning och samlingar av Antik-tidningen. När Anna hade gjort sitt gick hon ner. Vi har ju yngste bonussonen hos oss och även om han var införstådd med att röjning stod på vår agenda stod det ju inte på hans. Jag slet och svettades och Anna kom upp med vatten och banan. Vi tog upp grejor från lägenheten som skulle till vinden, vi släpade ner flyttkartonger som jag höll på att få spel på för att de är så jävla otympliga att hantera. Många fula ord kom ur min mun.

Anna och E gick och köpte lördagsgodis och go-fika så att jag skulle bli på bra humör. Eftermiddagskaffet kom inte fram förrän klockan 16… Men då var vinden röjd och klar och jag var nöjd och glad. Anna mår dåligt för att vi jag har för många saker. Jag har svårt att kasta sånt som kommer från mina föräldrar, morföräldrar och farföräldrar. Långt ifrån allt står därför framme. Men det finns kvar tills jag är redo att rensa ytterligare en gång.


På kvällen lagade Anna chicken tikka masala 
för det hade E önskat sig och det gillar även jag. (Det ser inte så fint ut på bild, bara.) Som så många andra kollade vi på Andra chansen av Melodifestivalen 2018. Det var så dåligt att jag blev trött – och somnade under programmet efter, Shetland, som ju är bra. Det bar sig inte bättre än att jag gick och la mig och släckte före klockan 23. Då hade jag ont i de flesta av kroppens muskler. Tur att det stod Linnex i ett av badrumsskåpen…

Klockan 22 o 56

Jag släckte före klockan 23 på lördagskvällen.

∼ ♦ ∼

Lätta ditt hjjäta och kaffe på sängen söndag

Söndagsstart.

Idag vaknade jag med huvudvärk, men kaffe och läsning på sängen blev det samt en Ipren. Värken vill inte riktigt släppa och antagligen beror det på att jag hade mina gamla glasögon hela dagen igår i stället för linser och läsglasögon. Vi åt frukost medan E sov och sen har vi grejat med lite var för sig. Jag är nyss nerkommen från… vinden där jag hämtat en säck med Tiffanytaklampor. Anna ska försöka få en av dem på plats i vårt kök. Jag håller mig undan. I övrigt står storhandling på dagens agenda. E har skrivit ner önskemål på mat och sen behöver vi fylla på alla tomma burkar i skafferiet, som också det skulle behöva… röjelse…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredagen den 2 mars 2018: Samboskap för magiska händer och tretton tummar i en hand

 



Kära dagbok…

Ensam hos mäklaren

Idag var jag ensam hos mäklaren.

Dagens stora händelse har förstås varit att jag har träffat mäklaren och min köpare, lämnat nycklarna till mitt gamla hem och löst några bolån. Jag har också betalat in preliminär skatt på mitt skattekonto, så jag var inte miljonär särskilt länge den här gången heller. Det här var nog trots det mitt livs stora affär. Andra kanske rycker på axlarna och tycker att det är småsummor. Inte jag. Sen känns det självklart konstigt att det är över nu. Borta. Det som var mitt hem i nästan 24 år ska bli nån annans hem. Sånt sker inte… lättvindigt i min värld. Därför känner jag lite sorg, för hade det inte varit för rökande, grillande grannar som älskar att ha +20 pers på middag/fest i lägenheten/på uteplatsen, då hade jag nog inte flyttat så här snabbt.

Malmkronan i taket i bokrummet

Anna har fixat så att malmkronan lyser ner på våra böcker. Jag har bytt en glödlampa som hade pajat.

Den som har följt min flytt tänker säkert att inte heller flytten var nån stor grej som skedde snabbt – den tog tid. Ja, tid tog den, men vi bestämde oss snabbt. Och ja, det finns stunder när jag känner att vi kanske bestämde oss alltför snabbt. Dessa stunder och tankar får jag knuffa åt sidan, för nu är det som det är. Vi måste göra det bästa vi kan för att det ska bli ett bra och lyckligt hem.

I kväll har yngste bonussonen kommit för att bo hos oss i två veckor. Det ska bli roligt att inte bara vara katter och gamla tanter. Och min sambo har gjort mig väldigt, väldigt lycklig idag på förmiddagen genom att fixa malmkronan så att den sprider sitt ljus från taket ner i bokrummet. Kronan har ett ekonomiskt värde, men främst är den ett kärt minne som har följt mig från barndomen. Den var nämligen mina föräldrars vardagsrumslampa från deras första, gemensamma hem på Sjögatan 18 i Motala till mammas sista hem på Timmermansgatan 7, något kvarter därifrån. Tack älskling!!!

Antikintresserad i Alvesta 1 mars 2018

Inget fel på intresset, men kunskaperna fattades när jag amatörvärderade från Alvesta.

Igår kväll var hemmet allt annat än lyckligt, dessvärre. Diskmaskinen fick spel och började pipa och varna. Jag hade satt på den. Det är som om allt jag tar i vad gäller tekniska prylar går sönder. Det började med knoppen till kaffebryggaren (en reservknopp funkar inte heller att ta till eftersom den trasiga inte går att skruva ur), fortsatte med kolsyremaskinen, gick vidare över stereon som jag inte lyckas koppla ihop på rätt sätt med Annas TV och igår var det alltså diskmaskinen. Suck… Anna lyckades så småningom få igång den igen, medan jag försökte fokusera på att fly verkligheten genom att amatörvärdera på Antikrundan från Alvesta. (Det gick inget vidare.) Men Anna medgav att hon inte visste vad hon hade gjort för att få tyst på pipandet och få igång maskinen igen. Hon har verkligen magiska händer, medan jag har tretton tummar i varje hand. Minst. Och jag ska klara av att deklarera… Maj gadd…

∼ ♦ ∼

Skrivbordslunch

Idag blev det jobb samtidigt som jag åt lunch.

Eftersom besöket hos mäklaren skedde kring lunch fick det bli en arbetslunch/skrivbordslunch för mig. Jag åt ostsmörgås som jag köpt nere hos Fazer och drack varm choklad gratis från kaffemaskinen. På väg till maskinen träffade jag en gammal bekanting från ett annat universitet. Det var roligt att språkas vid en stund. Utöver det har jag jobbat på med diverse prylar, till exempel intranätet, nyhetsbrevet med mera. Eftermiddagen gick fort och det kändes konstigt att ta bilen hem när jag har så nära. I kväll har det beställts tacos och det var jag förstås inte emot. För mig blir det en vegetarisk sort. Gissningsvis hjälps vi åt med matlagningen. Jag ska försöka att inte ha sönder nån maskin med mina otekniska händer. En kniv att skära grönsaker med kan jag nog hantera. Sen ska jag vila och ladda för morgondagens kamp med vinden.

Citrus på sidenkudden

Jag ska vila och ladda inför morgondagens kamp med vinden – fast inte på sidenkudde som lilla Citrus.

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdagen den 1 mars 2018: Lättare göranden än fyller-i

 



Kära dagbok…

17 grader kallt och sol i Uppsala

Kylan är envis i Uppsala, men vi har i alla fall sol.

Det har blivit mars. Redan. Vi borde se vårtecken. Men kylan är envis och i morse var det 17 grader kallt igen. Nu sägs det emellertid att det ska bli varmare i morgon. Jag promenerar till och från jobbet. Inlindad i mammas sjal och med min svarta dunjacka ser jag nog ut som en blandning av en ökenfarare och Tove Janssons Mårran. Men det skiter jag i, jag vill inte förfrysa någon del av ansiktet eller öronen. Vi har sol i alla fall, vilket alltid är något. Kylan räcker det med, tycker jag. I morgon bitti får jag sitta i en varm bil och puttra upp till jobbet. Jag behöver bilen för att avsluta mina bostadsaffärer hos mäklaren i en annan del av Uppsala. Det är svindlande att tänka på att det snart ligger bakom mig. Sen återstår bara skatten att betalas in och deklarationen. Den senare har jag nämnt ett antal gånger och det har jag gjort för att jag gruvar mig. Blanketter och jag är sällan kompatibla. Lite lustigt i sammanhanget är att vi på jobbet har letat efter vem som har skapat en viss blankett och lagt ut på vårt intranät på jobbet. Jag har både behörighet och kunskap – i vart fall mjukvara! – att göra ändringar i blanketten och när vi väl lokaliserade den lyckades jag. Det är alltså lättare att göra blanketter än att fylla i dem…

∼ ♦ ∼

Pannkakor med sylt och grädde

Torsdagslunch: pannkakor med sylt och grädde.

Torsdag betyder att jag köper och äter pannkakor med sylt och grädde till lunch. I kväll ska min sambo och jag äta spenatfylld pasta med sås. Jag brukar inte äta två mål lagad mat per dag, men om jag minskar portionerna märker jag att jag mår ganska bra av att äta regelbundet. Anna tycker att min kosthållning är under all kritik. I morgon kommer yngste bonussonen för att bo hos oss i två veckor och då måste jag skärpa till mig. Igår bestämde vi att vi ska göra en meny på söndag för den kommande veckan tillsammans med bonussonen och dessutom storhandla så vi får hem det mesta. Det underlättar logistiken för oss alla. Bonussonens rädsla för att inte få mat är nästan befogad, eftersom jag inte bara kämpar med matlagningen som sådan, jag kämpar med att lära mig utföra den på induktionshäll. Men prövningar vi möta få och det är bara att komma över hinder i tillvaron och försöka lära sig. En stor prövning som vi också ska tampas med i helgen är vinden. Jag bävar, men det måste göras. Jag har flyttkartonger där inne som måste tömmas så att min flyttfirma kan hämta dem.

∼ ♦ ∼

Torsdag betyder också AntikrundanNu har jag missat att amatörvärdera två veckor i rad, men i kväll tänkte jag försöka. Jag ska bara tvätta håret och plocka iordning papper och nycklar som jag ska ha med mig i morgon till mäklaren. Igår kväll tittade vi på två bra program på TV. Dels såg vi Uppdrag granskning, som naturligtvis handlade om mordet på Olof Palme – det var ju årsdagen, dels såg vi säsongsstarten av Anja Kontors När livet vänder. (Inspelningen på DVD-hårddisken funkade! Hurra!) Anja mötte Natascha Kampusch, som kidnappades som tioåring av en galning och hölls inspärrad i nio år hos honom innan hon lyckades fly. Kvalitets-TV med oerhört bra program.

När livet vänder 2018

Igår var det säsongsstart för När livet vänder, riktig kvalitets-TV!

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 10 kommentarer

Mitt bokår 2018: Kort läslista i årets kortaste månad februari

Ett inlägg om de böcker jag läste i februari.



Årets andra månad är passerad.
Jag har flyttat in till stan och faktiskt packat upp alla våra böcker i vårt gemensamma bokrum. Bokrummet är inte riktigt färdiginrett än, men jag kan meddela att lyfta bokkartonger ger viss… träningsvärk… Så mycket tid för läsning blev det därför inte i februari, endast fem böcker. Men det är bra så, tycker jag, som packade upp över 70 bokkartonger.

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Februariböcker 2018:

F Scott Fitzgeralds bok Den store GatsbyLiane Moriartys bok Stora små lögner

Amos Oz bok JudasMajvor Müllers bok Alla resor är en omväg hem

Åsa Hellbergs bok En liten värld


Bara fem böcker på en hel månad… 
Men dels är ju februari årets kortaste månad, dels flyttade jag. Ingen av böckerna var någon tegelsten, även om vissa av dem var tyngre än andra. Två av böckerna fick jag, den ena i julklapp av Annas snälla mamma och hennes L (Judas), den andra av Katarina i Norr (Alla resor är en omväg hem). Tack! Två av böckerna är köpta second hand (Den store Gatsby och Stora små lögner). En av böckerna var min mammas (En liten värld). Så summa summarum var februari också årets billigaste månad när det gäller böcker.

Trots det ringa antalet var blandningen det bästa med februariläsningen. Endast en bok var åt det psykologiska thriller-hållet (Stora små lögner), men den var ännu mer en relationsroman. Relationsromaner med kvinnors vänskap i centrum tycks ha varit månadens litterära tema för mig (Stora små lögner, Alla resor är en omväg hem och En liten värld). En bok är en så kallad klassiker (Den store Gatsby).

Tre av februariböcker fick högt omdöme, det vill säga fyra tofflor (Den store Gatsby, Alla resor är en omväg hem och En liten värld) två böcker fick medelomdöme (Stora små lögner och Judas).

Det var ingen bok som jag tyckte var helt fantastisk, men bästa februaribok är ändå Alla resor är en omväg hem.

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar