Kära lilla mamma…

Yngste bonussonen gav min laxmiddag godkänt.

Nu var det länge sen jag skrev till dig. Det betyder inte att jag har glömt dig, du är i mina tankar oftare än du kan tro. Men idag tänkte jag att du skulle få några rader som bara är till dig. Jag vet ju inte hur mycket du uppfattar av mitt nuvarande liv. Du skulle bara se mig i köket, till exempel. Jag förvånar inte bara mig själv utan även E, som trodde han skulle få svälta de dagar i mammaveckorna när mamma jobbar kväll. Igår stod det varmrökt lax med ris på menyn och gossebarnet hade önskat hollandaisesås till, precis så som vi brukade äta lax. Och vet du, mamma, jag fick godkänt! Dessutom påminde Fästmön mig om grönsaker. Jag gjorde var sin skål åt oss…

Lucifer, en smygare…

Katterna får jag också utfodra. Jag undrar vad du skulle säga om du visste att de gärna skuttar över ditt köksbord när de är hungriga, du som inte gillade katter… Men mamma, de är faktiskt väldigt gulliga och söta och fint sällskap – även om de mest sover, äter och skiter – och busar och skriker när vi vill sova. Igår kväll, när jag vilade mig en stund efter maten, var det en kattkille som smög på mig under vardagsrumsbordet. Han fattar inte riktigt det där med glasbord och att hyllan under är liksom som ett nät med stora maskor som det inte riktigt går att promenera omkring på… Mamma Minis klara favoritplats är min skrivbordsstol med den där randiga, virkade filten på, du minns kanske att jag och FEM höll på med det när vi var i tonåren. Hon blir verkligen skitsur när jag kommer och behöver sitta där en stund, som igår, när jag skulle skriva lite och betala en räkning. Citrus gillar farfars öronlappsfåtölj, men igår kväll hittade jag henne uppflugen på min gamla leopardfilt som ligger ovanpå en kartong med tavlor. Sen är Annas Bruno Mathssonfåtöljer helt klart katternas. Där ligger de gärna. (Klicka på bilderna så blir de större!)

Kattfåtölj, denna gång med Lucifer i.

Trött Citrus.

Mini i min skrivbordsstol.

Katten på leopardfilten.

∼ ♦ ∼

Vi har ett rum, mamma, som inte är riktigt inrett ännu. Det beror på att vi har haft flyttkartonger där – både ouppackade och uppackade. Men nu är alla kartonger som ska tillbaka till flyttfirmorna tömda. Annas hämtades idag, mina på torsdag. Och ja, jag är min mors dotter, jag har mest grejor, det är helt tydligt. Min hög med tomma kartonger är cirka två meter. (Sen finns det tre stora, tömda flyttkartonger på balkongen och tre tavelkartonger som jag ska få behålla.)

Högen är högre än mina 1,73…

Den är närmare två meter…

∼ ♦ ∼

Det är gott, mamma, att inte vara ensam, även om jag hade räknat med att det skulle bli lite svårt – jag som är van vid ensamheten också. Men att ha nån vid sin sida och att veta att nån kommer hem känns väldigt skönt. Igår kväll hämtade jag Anna från jobbet när hon hade slutat klockan 20. Vi ställde till en liten måndagsfest på kvällen med ost och kex och var sitt glas appassionato. E fick rån med ost och inget vin, förstås. Och katterna får ju sin mat. Igår kväll fick de oxe, i morse fick de öring. Jag tycker att det mesta luktar illa, men Lucifer åt frukost två gånger i morse, så han gillar uppenbarligen maten.

Måndagsfest.

Lucifer åt frukost två gånger i morse.

∼ ♦ ∼

I eftermiddag var jag på Gustavianum.

Mamma, du frågade mig en gång om jag verkligen klarar av det här jobbet jag har. Ja, jag tror det. Det är i alla fall fortfarande roligt att gå till jobbet och nu har jag snart jobbat här i två år. Mina tjänster är efterfrågade och jag har alltid arbetsuppgifter och saker att göra. I eftermiddags var jag på nätverksträff och träffade andra kommunikatörer vid universitetet. Eftersom vi är så många höll vi till i Gustavianum. Det är en fantastisk byggnad!

Efter träffen var arbetsdagen slut och jag promenerade hem till E för att… laga mat. Idag var det emellertid safe för hans mamma hade förberett köttfärssås till honom. Bara att värma och koka pasta till. Det klarade jag också. Efter maten och när jag har skrivit klart det här inlägget ska jag ta en dusch och tvätta mitt skitiga hår. Sen är det snart dags att åka till Äldreboendet och hämta hem arbeterskan. I morgon kväll och på torsdag är vi hemma alla tre på kvällarna. Det blir mysigt, även om Anna och jag har tvättstugan i morgon kväll. Men det är vardag, mamma, och jag tycker om det. Det står inte på förrän det är helg igen. Anna jobbar och jag och E har inte planerat så väldigt mycket mer än att gå och köpa mat och lördagsgodis. På lördag är det final i Melodifestivalen och mamma, det har varit uslare än uselt i år – du har inte missat nånting.

Men jag… jag ”missar” dig, mamma, och önskar att jag åtminstone en gång till kunde få prata med dig, berätta… Det går naturligtvis inte, så därför skriver jag de här raderna till dig.

Jag glömmer dig aldrig, mamma, och jag saknar dig.

Din dotter

Saknad, inte glömd är du, mamma!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.