Valdagen 2018: Val för framtiden, ruttet och fräscht

 



Kära dagbok…

Röstkort

Ett av flera val idag gjorde jag ihop med det här kortet.

Jag har gjort mina val idag. Ett av dem är att släppa fram orden lite mer här, men bara till vissa gränser och när jag är värd det. Ett annat val har Anna och jag gjort tillsammans. Det tredje valet är det jag gjorde när jag gick till vallokalen. I skrivande stund sitter jag med datorn i knäet i bästefåtöljen och tittar på valvakan. Det är onekligen ett spännande val 2018. Jag tror inte vi hade tänkt avslöja för varandra vilka partier vi röstade på, men sen gjorde vi det i alla fall – och det var faktiskt samma parti som fick våra röster. Frågan är om våra röster räcker till för att hålla partier som aldrig skulle få min röst borta från politiken på såväl riksnivå som lokal. Rättrådig lär jag aldrig bli, jag har mina fel och brister, men jag har nånstans nån form av sunt tänkande och förnuft – vill jag tro.

∼ ♦ ∼

Annars började min dag ganska ruttet. Anna hade varnat mig för äggen, men jag är min fars dotter och vill inte slänga mat. Det gjorde jag idag. Skälet finns nedan:

Brunt ägg

Ruttet…

 

Spindelnät

Väver mitt inre nät igen. Fast det här spindelnätet hänger i Slottsträdgården.

Det kanske inte är så konstigt att jag har haft problem med magen. Äter en gamla ägg… ja, du fattar. Hjärtat har hållit sig ganska lugnt, men skuttade till igår eftermiddag när vi var på stan. Nån riktig rusning blev det emellertid inte. Detta plus att jag har sovit mycket och bra i helgen gör att jag känner mig stabilare och mår bättre i grunden. Det känns som om jag har börjat väva på mitt inre nät igen, en bit i taget. I kombination med en lyhörd chef kan det gå bra. Jag har lönesamtal på tisdag… Och jag ser fram emot att gå till jobbet i morgon.

Min söndagsförmiddag försvann snabbt, men jag hann med dammsugningen, kasta sopor och ta mått på en och annan trefot. Jag hämtade Anna på eftermiddagen och vi for till Slottsträdgården för att hämta frukt och grönt. Slottsfrun själv var där och bjöd på kaffe. Vi hade en god pratstund om framtiden. Det känns BRA.

∼ ♦ ∼

Den här söndagen avslutades med en middag på tremanhand på Pong. God mat och dryck, trevligt sällskap. Nu smälter jag maten medan valvakan på TV fortskrider, katterna spinner och Anna halvsover i sin fåtölj.

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Kulturnattshelgen 2018: Prat och mat och retro och… framåt

 



Kära dagbok…

Jobbar hemifrån och Mini övervakar

Jag jobbar hemifrån, övervakad av mamma Katt, dvs Mini.

Det gick bra att jobba hemifrån i fredags. Jag är tacksam att jag har en chef som är väldigt lyhörd när det verkligen behövs. Sen hade jag en vaktkatt hemma som satt bredvid så att jag verkligen jobbade. Nyhetsbrevet kom ut i tid, planer uppdaterades och nånstans mitt på dagen tog jag en promenad till Kvarnen för att införskaffa dryck att fylla på vinskåpet. Och få lite luft. Som om nån där uppe hade ett finger med i spelet träffade jag en person utanför gallerian, en person som jag tidigare hade en nära relation med (nej, vi var absolut inte ihop!). Sist jag hörde av mig var i våras, men jag fick inget svar. Sen gick tiden och livet. Men vi saknar att ha varandra i våra liv. Nu hoppas jag att vi kan ses redan den kommande veckan efter jobbet.

Vid 14-tiden stängde jag ner jobbdatorn och vilade en stund. En natt med många vakna timmar sätter sina spår. Jag är inte 20 längre. Dessutom rör jag mig på en flytbrygga. Den är allt annat än stabil, men den flyter. Det handlar om det jag skrev i mitt nyhetsbrev – informera och involvera. Det är rak kommunikation. Tvåvägs. Envägs – då är det information. Den som inte vet bättre blandar gärna ihop begreppen. I verkligheten betyder de helt skilda saker.

Informera och involvera

Informera och involvera – det är kommunikation och tvåvägs.


Ett hembesök på eftermiddagen var trevligt och positivt.
Gav mig energi. Jag snodde ihop en pestosås och serverade till spaghetti. Korkade upp ett vin jag köpt på lunchen, ett vin vi har druckit tidigare. Gott och prisvärt. Efteråt tittade vi på ett avsnitt av Maria Wern. Klockan var inte ens 22 när vi kröp i säng. Jag sov, med korta avbrott, nästan nio timmar.

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)

∼ ♦ ∼

Boken Sov du lilla videung och kaffe på sängen

Jag sov som en liten videung natten mellan fredag och lördag.

Lördag morgon vaknade jag tidigt, men utsövd. Kaffe kokades, katterna utfodrades, pottorna och diskmaskinen tömdes. En stunds läsning i sängen. Och sen frukost på balkongen. Tänk, det är september och vi kunde äta där ute! Under frukosten fick jag ett mobilsamtal, ett samtal som ställde saker på sin spets. Samtalet gladde mig, spetsen var vass, men behövlig. Konsensus, om än inte enhällighet. Det finns alltid två sidor av samma mynt. Det bör alla vi som dömer andra inte glömma bort. För min del var det bra att få veta att en illustration av min ensamhet sårade för andra. Det var aldrig min avsikt. Själv har jag blivit fruktansvärt sårad av att bara räknas ibland, att bli förbisedd andra gånger. Att till exempel inte tillhöra nåt team på jobbet kan vara bra ibland, mindre bra andra gånger. Att söka bekräftelse hos andra är nåt jag sannerligen måste sluta med. Jag behöver inse att det som är självklart för andra inte är det för mig, för det finns inte (kvar).

Retroklocka

Jag köpte en nygammal köksklocka till vårt kök.

Med många tankar gick vi ut i Uppsala för att kolla kulturen. Kulturnatten började nämligen redan på dagtid. Vi korsade Vaksala torg och gick till Uppsala antik och vintage på Hjalmar Brantingsgatan. Där köpte jag en köksklocka i retrostil, medan Anna köpte annat. Vårt kök går nu i fin retrostil, fast stringhyllan som jag köpte förra lördagen är nog dessvärre för stor. Den vilar på min matta tills vidare.

Vi strosade en stund på stan, besökte bland annat Röda Rummet. Jag köpte inte en bok om korv, men en pocketbok med tidigare opublicerade texter av Oscar Wilde. Hos Myrtos på Stora torget köpte vi delikatesser med oss hem. Femton procents rabatt var det igår, vilket innebar att kostnaden blev cirka 80 spänn per person. Mindre än en dagens lunch, alltså. Det firade vi med GT på DomCrafts uteservering innan vi gick hem med maten och för att sätta upp klockan på köksväggen, vila en stund och ge katterna kvällsmat.


En sista tur blev det ner till stan framåt kvällen. 
Jag ville nämligen äta langos, för det hade jag inte provat tidigare. Det var lång kö och en del väntan, men det jobbades hårt inne i vagnen. Vi åt stående bakom den och langos var… en upplevelse. Både Anna, som bjöd på maten, och jag åt med räkor, rom och rödlök. Det var väldigt vingligt att äta, så nåt bildbevis finns inte. Men vi slängde skräpet på rätt plats och sög av tänderna där det fastnat en massa ost, för tandpetare fanns inte tillgängligt.

Vi fortsatte upp på Drottninggatan där vi tittade in i två retroaffärer och en inredningsaffär. Vi träffade B för tredje gången och det var så roligt att ses! Jag inhandlade tre obligatoriska remmar innan vi vände hemåt igen. En stund stannade vi till vid Walmstedtska gården igen där det var en musikscen utomhus. Musiken var helt OK, men så snart sången kom igång gjorde det för ont i öronen för att stå kvar. Vi passerade Linnéträdgården på hemvägen. Och på Main Street dukade vi fram delikatesserna från Myrtos, kompletterade med några goda ostar som Anna hade köpt på fredagen. Jag tror vi kom i säng runt klockan 22 igår också.

∼ ♦ ∼

Nu har en stor del av söndagsförmiddagen gått. Jag vaknade redan klockan sju, men fick åter en skön natt med cirka nio timmars sömn. Anna är iväg och jobbar och jag tog kaffe på sängen och låg och läste en bra stund. Nu ska jag fixa frukost innan jag tar en promenad med Helvetesmonstret (= dammsuger). Jag ska hämta Anna med bil vid jobbet idag för vi ska till Slottet och hämta frukt och grönt, köpa kattmat och rösta innan vi ska till Pong, där jag har bokat bord för tre, och äta söndagsmiddag. Bäst jag sätter fart…

Läsning och kaffe på sängen

Dags att sluta läsa och sätta fart nu!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Musik, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 7 september 2018: Efter Mea Culpa Major

 



Kära dagbok…

Lucifer i bästefåtöljen

Kan Lucifer sova i bästefåtöljen så kan jag. Men han är sötare än jag på bild.

Halva den gångna natten sov jag i bästefåtöljen. Hjärtklappning efter Mea Culpa Major var mer än jag kunde hantera liggande i sängen. Att halvligga i fåtöljen gick bättre. Självklart googlade jag på hur jag kunde lugna mitt galopperande hjärta. (Vad det beror på vet jag och det går inte att googla på.) Jo, en skulle leta upp pulsen på halsen och trycka lätt för att dämpa takten. Till sist somnade jag, eller slumrade snarare, en stund. Sen kom Mini och ville ligga i knäet. När hon hade tröttnat kom Lucifer. Nånstans mellan klockan tre och halv fyra, tror jag, gick jag tillbaka till sängen och somnade som en sten. Sov drömlöst fram till sextiden. Klev upp duschade, åt yoghurt, drack kaffe och gick till jobbet.

Det går inte att bryta ihop på jobbet, men efter ett samtal med chefen tog jag jobbdatorn och gick hem för att jobba. Bättre att jobba så mycket jag förmår ensam vid datorn hemma, det är människor jag inte klarar av att möta. Jag kom ensam till den här världen och jag går ensam härifrån. Ridå.

Mörka moln

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lilly-dagen 2018: Vanlig vardag med ruggigheter

 



Kära dagbok…

Ros vissen

Trött, på väg mot helg.

Det har varit en ganska vanlig vardag. Torsdag – på väg mot veckans slut och helgen med sina två lediga dar för min del. Det var jam-session tidigt utanför sovrumsdörren i morse, så jag klev upp strax efter klockan sex och utfodrade familjen Katt. Dessvärre verkade frukosten – kycklingfärs – inte falla dem på läppen.

Full fart på jobbet var det från det jag anlände tills jag gick hem. Det finns inte mer att berätta än att jag producerade saker på vårt intranät och förberedde publiceringen av mitt nyhetsbrev till i morgon.

Igår kväll telefonerade jag med en av mina äldsta och goaste vänner. Jag hann även läsa ut två böcker, dels matboken som jag fick låna av P-son, dels en deckare som jag hade lånat. Båda böckerna var mycket spännande, tycker jag, även om de är det på olika sätt. Vidare bytte jag bok till uppföljaren av deckaren jag läste ut. Sen traskade jag iväg i septembermörkret.

I kväll ska jag inte ut på promenad. Det blev nyss en tur upp till stan för att hämta ut medicin eftersom jag glömde att göra det på vägen hem. På apoteket märkte den som lämnade ut medicinerna inte att min legitimation har gått ut. Jag gillar kvällspromenaderna, men inser att mörkret har börjat skrämma mig – det händer så mycket otäckt i vår stad och vår närhet. (Egentligen är det inte mörkret som skrämmer mig utan dem som döljer sig i det.) Därför nöjer jag mig med att se otäckheter, visserligen verkliga de också, på TV 3 i kväll, andra och sista delen av dokumentären Döden i Arboga. Fy så ruggigt!

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Svart gryning

Ett inlägg om en bok.



Cilla och Rolf Börjlinds bok Svart gryningParet Cilla och Rolf Börjlind skriver riktigt otäcka böcker.
En del av dem har även filmatiserats för TV. Just nu är deras femte bok om den unga kriminalaren Olivia Rönning på väg ut i handeln. Jag insåg att jag varken hade läst trean eller fyran. Tur då att min sambo har dessa böcker så att jag kunde låna och läsa dem i ordningsföljd. Igår kväll slukade jag det sista av bok nummer tre, Svart gryning.

Svart gryning inleds med ett fruktansvärt mord på en liten flicka. Olivia Rönning är åter i tjänst och gör den i Skåne. En mindre ort där drabbas av ett barnamord. Mormor lämnar sitt barnbarn obevakat ett par minuter för att ta emot ett telefonsamtal. Då sker tragedin. Det här mordet följs av ytterligare ett, men på Värmdö. Mordsättet är detsamma och Rikskrim med Mette Olsäter kopplas in. Det verkar som om morden har rasistiska motiv. I bakgrunden jobbar Tom Stilton med Jill-fallet. Det visar sig ha kopplingar till personer i utredningen kring barnamorden.

Den här deckaren är både realistisk och aktuell – med tanke på såväl rasism och det stundande valet på söndag. Författarna väjer inte för korta, klara detaljer. Ibland märks det att det är två författare, men det stör inte mig. Jag tycker att de har bra flyt i sin story och uppskattar korta kapitel – eller kapitelpauser med asterisk (*).

Toffelomdömet blir det högsta och Toffelhanden har genast sträckt sig efter den uppföljande boken, Sov du lilla videung.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

A History of English Food

Ett inlägg om en bok.



Clarissa Dickson Wrights bok A History of English FoodFöre semestern fick jag låna en hel hög med böcker
av kollegan P-son. Samtliga böcker var på engelska, vilket var bra eftersom jag vill hålla mina engelskkunskaper levande. En av böckerna var en riktig tegelsten, men den fascinerade mig. Så småningom började jag läsa Clarissa Dickson Wrights bok A History of English Food om kvällarna främst eller vid de stunder jag kunde/kan finna en stunds ro.

Jag gillar att äta god mat, men inte att laga mat. Därför kan det synas märkligt att jag läste den här boken. Detta är dock ingen receptbok (ett och annat recept finns) utan faktiskt det titeln säger – en historisk bok om engelsk mat genom tiderna. Läsaren får följa med en av de två tjocka tanterna på en historisk matresa. De två tjocka tanterna som tyvärr båda två har gått ur tiden – dessutom i förtid.

Boken innebär för mig spännande läsning om mat och hur matlagningen och själva maten i sig har utvecklats genom olika influenser och upptäckter. Ibland blir jag riktigt hungrig, ibland… tvärtom. I bokens slut finns 18 historiska recept, det äldsta från 1200-talet. Häftigt!

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 5 september 2018: Uppochnervända dagen

 



Kära dagbok…

Såsom den här dagen började borde jag ha förstått att den skulle bli uppochnervänd. Jag borde ha förstått och tolkat tecknet korrekt, en blå blomma från en blå orkidé låg utanför grinden. Blåa orkidéer är mycket ovanliga och det här var visst ingen heller.

Blå blomma

Jag borde ha tolkat tecknet…


Sen att möta fel person på, i mitt tycke, fel plats…
Men det var ett roligt möte i morse som emellertid försenade min ankomst till jobbet. Och nästa roliga möte blev på vägen hem.

I morse var det ännu disigare än häromdan, för övrigt. Fast igår kväll… När jag traskade iväg för att möta Anna som slutade sitt jobb klockan 21.15 insåg jag att det också har blivit mörkt om kvällarna. Rejält mörkt. Jag brukar inte vara rädd för mörkret, men med tanke på alla skjutningar och överfall här i Uppsala har jag blivit mer vaksam. Och önskar att våra politiker kunde sluta fokusera så mycket på sig själva nu när valet närmar sig till förmån för frågor som rör invånarnas säkerhet.

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)


På jobbet hade vi en incident.
Det handlar inte om att nån var dum mot nån annan utan om en händelse, ett haveri, som har skett och som påverkar vår roll som myndighet. Det blev till att släppa ”allt” och engagera sig i kommunikationsarbetet kring detta. Roligt och spännande – för mig – men frustrerande för den som drabbas. Samtidigt är vi många som jobbar med införandet av ett stort system. I slutet av dagen var mycket vänt uppochner.

I kväll står strykning på agendan. Och så ska jag ringa ytterligare en vän, som alltid har plats för mig (hjärterum och stjärterum) och som behöver omtanke just nu. Sen ska jag ut i septembermörkret igen och möta Anna som slutar klockan 21. Igår var jag laddad med äppelpaj från i torsdags och glass (kvällsmatsdessert) och belöningen vid hemkomsten blev sista biten av Svääärje jordnötsbräcket. Vad ska jag fresta mig med i afton, tro?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdagen den 4 september 2018: En missad födelsedag och en vanlig dag

 



Kära dagbok…

I morse kom Anna på att vi hade missat en födelsedag i helgen. Lucifer och Citrus fyllde tre år i söndags. Inte blev de firade alls, varken med paket eller nåt gott att tugga på. Det får vi nog rätta till.

Lucifer och Citrus cirka en månad gamla

Så här små var de en gång. Eller de var ju faktiskt mindre ändå. På bilden är Lucifer och Citrus ungefär en månad gamla.

Lucifer och Citrus i Bruno Mathssonfåtölj

Idag är de lite större…

 

Hälsningar i UNT

Omtanke är nåt ömsesidigt, tycker jag. Vad lokalblaskan (UNT) menar med rosen och texten är jag däremot osäker på.

Annars har det varit en vanlig dag på jobbet. Flera möten, det ena direkt på det andra. Jag hoppas kunna göra nåt produktivt också, men det vete tusan.

Efter jobbet passerade jag S:t Per och Butiken på hörnet handlade lite. Igår kväll dammsög jag medan Anna åt kvällsmat, så det slapp jag i kväll (fast det hade nästan behövts ändå). Jag stoppade in tvätt och så hade jag lite annat för mig. Dels blev det en stund vid datorn (den samarbetade, vilket den inte alltid gör så här på ålderns höst!) och dels en stund med mobilen. Omtanke om dem som bryr sig om. Nåt ömsesidigt, tycker jag.

Anna bytte sin sovmorgon i morse mot en morgon i tvättstugan. Vi hade ett berg av tvätt och hon ville få det gjort, inte vänta till senare i veckan när vi kunde hjälpas åt. I helgen som kommer har vi delvis annat för oss och inte tid. På lördag tänkte vi kolla in Kulturnatten på stan och på söndag jobbar Anna. Jag ska gå och rösta då, på egen hand, inga problem. Det ska röstas på valdagen, inte i förtid om en inte har särskilda skäl, tycker jag som är konservativ – i den frågan. Var jag står politiskt är nåt jag behåller för mig själv. Jag tycker det är så jobbigt när folk hela tiden försöker pådyvla andra sina politiska åsikter.

En stunds läsning blir det nu när jag har ätit kvällsmat (mackor och kaffe), katterna har fått mat och innan jag går och möter Anna från jobbet i höstmörkret. Sånt en gör av omtanke en vanlig dag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Media, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndagen den 3 september 2018: Nyheter och kriser

 



Kära dagbok…

Stor brist på O'boy i butiker

Nyhet/kris?

Det finns nyheter/kriser och det finns nyheter/kriser. Det beror på vem som gör värderingen. För mig är bristen på O’boy inget av nyhetsvärde, men uppenbarligen tycker såväl Aftonbladet som lokalblaskan (UNT) det. Att notisen sen är klassad som SAMHÄLLE i UNT och kris i Aftonbladet gör mig än mer förvånad över dagens journalistik. Vart är vi på väg?

Personliga kriser talar vi tyst om. Men i natt klappade hjärtat snabbt och hårt och i morse bestämde sig magen för att protestera också. Hjärtat är det jobbigaste, för det känns som om jag ska dö. Nu är jag inte rädd för att dö. Framför allt vet jag att det skulle glädja många om skurken kolade vippen, för det skulle lösa vissa problem (det är jag som är problemet/skurken/skyldig om man bara studerar myntet från en sida). Nej, det jag är rädd för är plågan, om det drar ut på tiden. Det ger mig dödsångest, inte döden i sig. Och detta (ångesten) måste jag prata om med nån eftersom jag inte får skriva om mina känslor. Rätt till mina känslor har jag i alla fall, precis som alla andra.

Pratar gör jag annars med katterna. Igår frågade jag Anna om hon också brukar göra det. Jag pratar inte direkt om väder och vind med djuren, mest pratar jag om deras mat och om hur söta de är. I morse hörde jag konstiga ljud från köket när jag var i badrummet med öppen dörr för att göra mig redo att gå till jobbet. Lucifer hade då upptäckt en kartong som han rumsterade om i. Citrus blev också nyfiken och tittade fram lite, men låg kvar i skrivbordsstolen.


På jobbet är det inte kris, men en hel del nyheter. 
Vi står inför en omorganisation vid årsskiftet samtidigt som det under hösten ska införas stora system som min avdelning ansvarar för. Många är involverade, många har tung arbetsbelastning och många nerver är i dallring. Jag försöker tänka positivt och har förtröstan. Mina kollegor är nämligen mycket kompetenta. Det finns emellertid ett och annat att göra inom mitt område. Kommunikation är svårt. Det är ingen nyhet, men det kan leda till en kris om kommunikationen fallerar.

Sade hon och tog en kaka nougatbit till trots att det finns bildbevis på att magen (det svarta i bildens nederkant) hänger över linningen.

Nougat

Jag tar en kaka nougatbit till.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 5 kommentarer

Helgen den 31 augusti – den 2 september: Möbler, mat, matta, marknad och lite till

 



Kära dagbok…

(Bilderna blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)


Fredagen den 31 augusti:

Äntligen kunde Anna och jag fira elvaårsdagen av vår första dejt. Men det blev en konstig fredag där jag är sku… nej, jag låter mina ord stanna i tanken. Fredagskvällen innebar till att börja med att vi gick till Presenta och hämtade ett nygammalt köksbord – det visade sig vara från IKEA 1957 – två stolar och en pall. Det blev fint i köket. En GT senare gick vi trots det iväg och åt middag på lokal. Jag hade ju bokat bord hos Alessandro. Vi fick ett fint fönsterbord och den bästa servicen och maten. Lite synd, bara att likören jag ville ha var slut. I övrigt: MUMS och bra.


Lördagen den 1 september:

September redan… Höst… Jag hoppas att den här hösten blir bättre än förra årets och året före det. Det vore inte helt fel att få må bra en stund. En längre stund än ett par, tre månader. Men nu är det som det är och jag ska försöka göra nåt åt det jag kan förändra och förbättra så att jag mår bättre och slutar falla ihop på hallgolvet, tro att hjärtat ska skutta ur kroppen eller att tarmen ska brista. Samtidigt vill även jag bara sticka huvudet i sanden ibland.

Den här lördagen inledde jag med läsning och kaffe på sängen. Därefter blev det premiärfrukost vid vårt nygamla köksbord. Sen bar det iväg på shoppingtur. Ja, jag fick svår påssjuka. Eller påssjuka och påssjuka… En stoppar inte precis ner en matta som är tre och en halv meter gånger två och en halv meter i nån påse. Det var knappt så den fick plats i min lille bil. Men allting går, utom tennsoldater och små barn, som bekant. Efter en stunds fundering slog vi till på en stringhylla hos Retromöbler också. Mattan bor i vardagsrummet och vi älskar den, även katterna. Stringhyllan vilar på ett golv innan vi får prova ut exakt var vi vill ha den. På kvällen, efter att först Anna hade gått och handlat och sen jag, hade vi en spontan kräft- och räkskiva vid vårt nya köksbord. Det gick så bra så.


Söndagen den 2 september:

Höst, ja… Det innebar höstmarknad på Ulva och dit styrde vi kosan efter en skön sovmorgon i rena lakan, mellan vilka jag läste och drack kaffe, förstås. Vi tuffade iväg i härlig sommarvärme. Strosade bland stånden och provsmakade så vi blev så mätta att söndagsmiddagen blev ost och kex på balkongen – nåt mer orkade vi inte. Vi köpte sylter och godis och en ost, åt laxklämma och stekt bröd med pesto och ost. Tittade på fula saker, tittade på fina saker. Fikade gjorde vi på Odinsborg och passade på att titta in till Antikmannen och Arga Hunden. Sen for vi hem med svettig ost och chokladmousse i bakluckan. Allt stoppades i kylen innan vi tog en eftermiddagspromenad längs floden. Men skört är det, skört och skört och skört och det är som om katastrofen ligger på lur bakom varje vasstrå. Vi avslutade med var sin GT på Churchill Arms innan vi gick hem för att utfodra katterna och äta söndagsmiddag. I morgon är det arbetsdag igen. Det är bra. Jag har fått vila och bara vara de här dagarna och jag har mått nästan 100 procent bra. Det är jag tacksam för.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer