Kära dagbok…

Tulpanerna hemma på köksbordet är i alla fall raka.

Det kan inte alltid vara en rak väg i livet. Men ibland när vägen är för kringelikrokig flyr jag in i läsningen närhelst tillfälle ges. Det är svårt för mig att hantera vissa saker, vissa mänskliga beteenden, för jag förstår inte. Det känns som om jag straffas. Och lika snabbt kan den straffande handen bli smeksam. Sånt beteende gör mig misstänksam och orolig. Vad ligger bakom? Ligger problemet hos mig eller hos andra? Jag orkar inte alltid vara den som tar upp dessa jobbiga saker till ytan. Därför låter jag det vara den här gången – till dess att det löser sig. Eller jag exploderar. För jag är på väg att bli riktigt arg. Jag är för gammal för att bli behandlad på det här sättet. Det är oförskämt och inte respektfullt mot mig som person. Dessutom, om det bara är fel på mig och mitt, varför valdes jag ut? Varför ska jag behöva stå ut med att bli förlöjligad, smutskastad och mer eller mindre tillintetgjord?

∼ ♦ ∼

Taket i Universitetshuset.

I morse skulle jag inte direkt till jobbet i Segerstedthuset. Jag skulle till ett möte i Universitetshuset. Eftersom mötet inte började förrän 8.30 passade jag på att fota lite utanför och inuti den nyrenoverade byggnaden. Det är verkligen ett häftigt hus och jag beundrar dem som har lyckats göra renoveringen så bra. Mötet var av blandad art, däremot. Somligt var intressant och lärorikt, annat mindre intressant och snudd på sövande. Förutom fotograferingen var det roligaste med mötet att prata med nya och gamla bekantskaper i universitetsvärlden. Inte bara roligt, dessutom, utan nyttigt.

Jag rekommenderar varmt ett besök på Universitetshuset. Det öppnar klockan 8 på vardagar. Här är några fler bilder som jag tog idag:

Universitetshuset mars 2018.

Golvet.

Taket är fantastiskt..,.

…liksom konsten…

Att tänka på…

Detalj av en fot till en lykta.

Poseidon med en rejäl snorrkas.

Agrippina.

Ljuddämpare inne i sal IX.

Tillbaka på jobbet igen ägnade jag resten av dagen mest åt att textgranska intranätsidor översatta på engelska. Jag och en kollega bollar dessa sidor, först de svenska, sedan de engelska. Strukturen på sidorna och delvis innehållet behöver göras om när projektet de handlar om går över i förvaltning. Min kollega har gjort ett väldigt bra grundjobb och min roll är att vara lite petig.

∼ ♦ ∼

Gustavianum – här var jag igår och härifrån halkade jag till Luthagens livs för att hämta ett paket. Aldrig mer nätshopping från Apotek Hjärtat!

I kväll var vi tre vid matbordet. Dessutom har vi tvättstugan och det behövs, för tvättkorgen är full. Jag fixade maten, medan Fästmön fixade tvätten. Det är både När livet vänder del två och säsongsstart av Modus i kväll, men det vet jag inte om det blir tillfälle att se att se. Ute är det grått och trist, men tack och lov varmare. Då blir det emellertid snorhalt i stället. Det känns verkligen skönt att flyttfirman kommer och hämtar tomkartongerna i morgon bitti, så jag slipper ge mig ut med dem. Igår fick jag, efter nätverksträffen i Gustavianum, halka iväg till Luthagens livs och hämta ett paket från Apotek Hjärtat. Det innebär att jag hädanefter inte nätshoppar från Apotek Hjärtat, för det hade varit enklare att köpa varorna i söndags på Stormarknaden… Aldrig är en nöjd… Jag bjuder på en avslutande bild på Gustavianum, för till och med mina ord tar slut ibland.

∼ ♦ ∼

PS För den som är intresserad av böcker och läsning var det bokbyte igår, från sjuksystrar till en syster som ges bort.

Bokbyte blev det igår. Båda böckerna handlar om systrar – fast av olika sort.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.