Kära dagbok…

Fröken Bus var pigg i natt. Citrus undrade vad jag gjorde uppe.

Vissa dagar blir inte som planerade. För min del startade det redan i natt när jag vaknade klockan två. Det var stört omöjligt att somna om av olika skäl, så jag satte mig i bästefåtöljen och läste en stund. Nickade till ett tag, vaknade sen och frös och återvände till sängen i sovrummet. Klockan var över fyra när jag nog somnade för att vakna igen klockan sex. Ingen bra sömn i natt, med andra ord. Katterna undrade vad jag hade för mig som plötsligt dök upp, men de fick inte frukost förrän jag klivit ur sängen andra gången, vid 6.30. Mina övriga, mänskliga sambor sov då väldigt gott. Den ena hade sovmorgon, den andra var ledig. Den dåliga sömnen gjorde att jag fick med mig ett trötthetsillamående och huvudvärk hela dagen.

I morse hittade jag ett tjockt kuvert som hade landat på våra skor på dörrmatten. Jag vet inte vilka vägar det hade tagit, men helt klart vägen över Fästmöns gamla hem. Vem som levererade det till oss på morgonen har jag ingen aning om. Kuvertet hade ett viktigt innehåll och det är både konstigt och irriterande att varken eftersändning eller postgång fungerar som de ska. Jag undrar vad vi betalar för, liksom…

Domkyrkotornen står stadigt, men inte fotgängarna som går förbi Dômen. Där är det snorhalt.

Det var snorhalt att promenera till jobbet idag och på vägen dit hann jag bli förbannad på kommunen också som varken snöröjer eller sandar/saltar för fotgängare. Att det sen bara verkar vara OK och kutym att bara sätta ut skyltar om att det kan rasa snö eller istappar från taken utan att tvinga fastighetsägarna att göra nåt åt problemet är anmärkningsvärt. Ska nån dö först, eller? Nä, sossarna och miljömupparna har ta mig f*n bara cyklisterna för sina ögon. De livsfarliga cyklisterna… När jag kör bil förundras jag över att många av dem tror att de har nio liv. När jag går fruktar jag för mitt eget liv så som de far fram, ofta på fel sida linjen vid den kombinerade cykel- och gångbanan…

∼ ♦ ∼

Elfel på tågen idag – och kanske till internet också.

På jobbet hade jag tre möten idag, varav ett var akutinsatt. Dessvärre blev det mötet inställt på grund av ett elfel som gjorde att den jag skulle möta inte kunde ta sig hit. Jag vet inte vad det är med tågen vintertid. Går som de ska gör de visst lika lite som posten kommer som den ska. Det vi skulle avhandla på mötet lyckades vi avhandla hyfsat smidigt via e-post. Sen såg jag en nyhet om att det var krångel att komma ut på nätet hos Bredbandsbolaget och vissa andra leverantörer. Har månne vintern ett finger med i spelet där också, tro?

Som grädde på moset började det snöa redan tidigt på förmiddagen, antagligen bara för att jag tog min skinnjacka och inte dunjackan på mig idag. Blöt, tung snö som gör fula fläckar på skinnet…

∼ ♦ ∼

Fy vilket neggo blogginlägg! Jag tror att nattens sömnbrist och en konstdiskussion jag var inblandad i igår kväll samt detta jävla skitväder har sänkt mig rejält. Jag får försöka hitta nåt bra och positivt att avsluta med. Därför bjussar jag på en bild på några av mina fina småaskar, som var och en rymmer ett minne. Nog gillar jag gamla plåtburkar, men små fina askar är rätt fina att titta på också. Vad en ska ha dem till? Tja, i Berlinasken, uppe till vänster, brukar jag ha mina mediciner när jag är på kortare resa. I två av askarna är det karameller. Och den lilla Paavo Nurmi-asken från OS i Helsingfors 1952 nere till höger har varit min pappas.

Fina små minnen…

Men dagens allra mest positiva var det mejl jag fick från vännen K i Brighton. Vi har inte träffats på typ 40 år… Internet, säger jag bara, internet… Sen härsknar jag till lite med tanke på att vi faktiskt var i Brighton i juni förra året. Hade jag vetat då…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.