Ett inlägg om en bok.

I slutet av sommaren 2017 gallrade före detta vännen Jerry ut sitt bokbestånd. Av böckerna han skulle skänka bort snodde jag åt mig Khaled Hosseini bok Och bergen svarade. Jag hade tidigare läst en av författarens andra böcker, Tusen strålande solar, och tyckt mycket om den. I morse läste jag ut Och bergen svarade. Levde den upp till mina förväntningar och fick den lika högt omdöme som den tidigare boken?

Bokens huvudpersoner är syskonen Abdullah och Pari. Paris första levnadstid tar Abdullah hand om henne, eftersom modern dör vid födseln. Familjen är mycket fattig. Fadern gifter om sig och får ytterligare barn, men har svårt att försörja familjen. Då öppnar sig en möjlighet att lämna bort Pari till ett barnlöst par i Kabul. Syskonen skiljs åt – för att mötas igen många, många år senare.

Berättelsen förs framåt genom att olika inblandade personer kommer till tals. Det är inte en eller ett par utan ganska många röster som hörs, vilket gör att jag stundtals under läsningen är orolig för att författaren inte ska ro detta i land. Men det gör han och det är förstås oerhört skickligt. Gissningsvis beror detta delvis på en annan berättartradition än den västerländska. Det är en både sorglig och underbar historia som spelas upp. Den läsare som inte berörs av dessa människoöden har nog ett hjärta av sten.

Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.