Kära dagbok…

Ett träd på parkeringen utanför, fotat genom vår inglasade balkong.

Vintern är uppenbarligen här för att stanna. Och jag gillar det inte. Det enda positiva är att en kan ta ganska läckra foton. Den här bilden intill tog jag igår eftermiddag/kväll genom glaset på balkongen. Det har kommit mycket snö och det är snorhalt.

Det snorhala fick jag erfara när jag skulle åka och hämta hem Fästmön från jobbet igår kväll och fjärrkan och garageporten inte ville samarbeta. Jag fick rulla bilen neråt och trycka ett antal gånger innan porten åkte upp. Sen höll jag själv på att inte kunna åka upp utan ner – jag bara slirade trots antispinn på bilen. Till sist tog vi oss emellertid upp, jag och Clark Kent*. Vi är båda två rätt envisa, nämligen.

Lördagsmiddag.

E hade önskat kycklingspett till lördagsmiddag. Dessa var vi och handlade tidigare på dagen, en stund lyckligt ovetande om att det var tumult på stan när en person gjorde sig illa. Som grädde på moset var det ett våldtäktsförsök i morse i en gångtunnel ganska nära där vi bor. Överfallet skedde cirka två timmar innan Anna gick (där?) till jobbet… Vart fan är vi på väg??? Självklart vågar jag inte säga nåt till E om det här, bara vara glad så länge han inte är ute om nätterna och småtimmarna. Och Anna får jag försöka skjutsa så ofta jag bara kan.

Anna kom i vart fall oskadd hem i bil och vi bänkade oss för att se finalen i Melodifestivalen. Det var ingen höjdare tyckte nån av oss och vi var alla tre eniga om att fel låt vann. Jag tyckte att pausunderhållningen för en gångs skull var bäst – det var ju Caroline af Ugglas. Vi tröstade oss med snacks och choklad och Lucifer, som älskar ostbågar, skenade vilt mellan mig och Anna. E klarade sig, han hade chips. Anna och jag avslutade kvällen med Shetland för att få lite fiktiv spänning i våra liv.

Lucifer hade fullt upp att jaga ostbågar igår.

Caroline af Ugglas var bara bäst.

∼ ♦ ∼

Söndagsmorgon och jag vaknade rejält först vid 8.30-tiden. Fixade kaffe och tog med in i sovrummet där jag läste ut en både sorglig och underbar bok och bytte till en mera tokrolig. Efter bokbytet intog jag frukost och sen slog husmor till. Jag har bäddat rent, tagit reda på kattskit, samlat ihop sopor, utfodrat tonåring, sopat golv och tjafsat med diskmaskinen som bara piper. Ja den senare piper, jag svär och startar om. Nån gång blir väl disken ren, hoppas jag.

Jag läste ut Och bergen svarade…

…och bytte till Den sorglöse hemsamariten.

Tänderna är borstade med normal tandkräm, inte blå. Jag ska blaska av mig och ta hissen ner med sopor och därefter upp till vinden med fler gardinstänger som plötsligt poppade upp (jag var upp med en bunt ostyriga stänger igår). Dagens övriga projekt är att fika med E och sen försöka få med honom på en tur till Akademibokhandeln på Stormarknaden för att kolla slutklämmen av bokrean innan vi åker och hämtar min sambo/hans mamma. Söndagsmiddag blir köpepizza idag. Så skönt att slippa fixa käk känner jag efter att ändå faktiskt ha klarat av att laga mat några gånger den här veckan. Klara av, inte tycka att det är sköj.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.