Torsdag kväll den 25 juli och fredagen den 26 juli 2019: Utökad krets, svalka och hetta

 



Kära dagbok…

Ginger Joe vid datorn

Medan jag skrev det här inlägget svalkade jag mig med en Ginger Joe.

Igår kväll gjorde jag nåt så ovanligt som träffade en kompis och tog en öl. Trots att jag har bott här i stan i många år har jag inte många vänner. En del försvann i samband med De Sju Svåra Åren, andra flyttade från stan därför att de bodde här tillfälligt, kanske. Några har dissat mig, jag har dissat några. En kan säga att jag har goda vänner, men de är få. Nu är den vänkretsen utökad med F. Vi sågs på Churchill Arms för att ta en öl. Nu visade det sig att jag var mera en ölperson än F, så hon tog vitt vin sen. Hett var det hela dan och kvällen, så det blev en liten pippi till middag, det vill säga en majskyckling. Inte mycket kött på den och inte värd att fotas. Fast igår kväll var inte maten viktigast utan sällskapet. Så fler gånger ska vi allt träffas så här utanför jobbet. Jag tog en bild på F, men eftersom jag inte har frågat om lov att få lägga ut den visar jag i stället delar av F när hon fotar en insekt som besökte vårt bord.


Efter fyra timmar, ungefär, kom jag hem igen. 
Då tog jag reda på lite tvätt och satt en stund på balkongen. Sen blev det soffhäng både för katterna och oss och vi kikade ikapp ett par serier, det vill säga de två sista avsnitten av Sju sidor av sanningen och Wisting.

∼ ♦ ∼

Blomskräp i sovrummet

En känner sig lite ofräsch.

I morse sov jag riktigt länge. Gissar att det beror på hettan och att jag är uppe längre om kvällarna för att få svalka. En kan ju faktiskt inte dricka öl och Ginger Joe dygnet runt. Duschar gör jag flera gånger om dygnet, men ändå känner jag mig varm och klibbig. Jag har svårt att koncentrera mig på läsning. I morse läste jag i alla fall ut boken om ensamhet och påbörjade en deckare om gotländska mord – som inleds här i Uppsala! Deckare kan jag alltid läsa, som bekant, men på sommaren känns det som om de flesta tycker att det är rätt OK med just spänningslitteratur.

Böckerna Den ensamma staden och Jag ser dig

Bokbyte från en bok om ensamhet i New York till en Gotlandsdeckare som inleds med mord i Uppsala.

 

På dagens agenda stod att införskaffa brickbord till balkongen samt middagsmat. Vi åkte till Rusta i Boländerna och vimsade runt där. Det är INTE att rekommendera, för där finns varken luftkonditionering i affären eller fläktar, men ulliga lampor. Efter några vändor hittade vi de brickbord vi ville ha. Det blev lite mer handling inne på Coop, kan en säga. Inte vet jag vad vi köpte, men på kvittot stod närmare tusen spänn. Katterna fick två små lådor soppa, för att de ska få i sig vätska. De är rätt medtagna i värmen, tror vi. Brickborden har min händiga sambo monterat ihop, men vi ställer inte ut dem förrän senare när det går att sitta på balkongen. Just nu sitter vi inne alla tre plus familjen Katt. Det är dags att ställa fram middag som blir av det kalla slaget i afton. Anna har redan påbörjat ”matlagningen”.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Den ensamma staden: om konst, ensamhet och överlevnad

Ett inlägg om en bok.


Olivia Laings bok Den ensamma staden: om konst, ensamhet och överlevnadI maj nätshoppade jag en hög med böcker som jag ännu inte hade betat igenom. Nu på semestern plockade jag fram den sista av dem. Jag hade medvetet dragit mig för att läsa Olivia Laings bok Den ensamma staden: om konst, ensamhet och överlevnad eftersom den handlar om ensamhet. För även om det på baksidan av boken står att det är en ljus bok, står det också att den är skriven nära ett mörker.

Ensamhet kan vara mycket, mycket svårt. Det finns olika sorters ensamhet och självvald ensamhet är kanske inte svår. Men ändå. Varför väljer man ensamhet? För Olivia Laings del handlade det om att finna sig vara ensam, dumpad, i princip, i New York. Hon hade kommit dit i tron och förhoppningen om att bli sambo. I stället blev hon lämnad ensam, i en storstad, i ett främmande land. Den här boken handlar om konsten som verktyg att överleva, men även om konsten som andningshål. Läsaren får följa några olika sorters konstnärer och jag ska väl erkänna att jag känner till en eller två.

Men ändå. Jag läser den här boken med blyertspenna. Särskilt i början av boken får jag så många både aha-upplevelser och jaha-upplevelser. Det boken främst ger mig är att den får mig att känna mig mindre konstig. För om det var några som var konstiga, märkliga och udda var det konstnärerna som Olivia Laing skriver om. Notera dock att jag skriver detta utan att vara sarkastisk eller raljerande. Som så ofta är jag konstaterande (även om det alltid finns folk som vill tolka in en felaktig ”röst” av mig i mina texter).

Jag får ut mycket av den här boken, men hade kanske önskat att jag känt till mer om de omskrivna. Visserligen googlade jag en hel del under läsningen, fast det är ju inte samma som att redan veta. Nåja, jag har strukit under många passager och det är svårt att välja bara en att citera här. Här kommer den det blev, slumpmässigt utvald, ska tilläggas:

”[…] När människor är på väg in i ett tillstånd av ensamhet triggas vad psykologer kallar en överdriven vaksamhet för sociala hot. […] I detta tillstånd […] tenderar personen att uppleva världen som alltmer negativ och både förväntar sig och kommer ihåg oförskämdheter, avvisningar och aggressiva utspel och tillskriver dem större vikt och betydelse än trevligare och vänligare interaktioner. Detta skapar förstås en ond cirkel, där den ensamma personen blir alltmer isolerad, misstänksam och tillbakadragen. […]
Det betyder att ju ensammare en person blir, desto sämre blir den på att navigera i sociala sammanhang. […]

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Diskutabelt, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 25 juli 2019: Kung, nej hund, i baren – och kung av klädinköp?

 



Kära dagbok…

Den ensamma staden och kaffemugg

Samma bok och mugg som igår, men kaffet var nybryggt.

Ja jisses idag är det varmt i Uppsala! Kollade nyss (eftermiddagen) termometern i köksfönstret där det är skugga. Den visar över 32 grader. Så den här dagen inleddes med en påsättning i sovrummet – av pelarfläkten. Jag vred upp hastigheten och sen satte jag timern på två timmar. Det var underbart. Och för första gången på jag vet inte när tog jag sovmorgon – bara med ett litet avbrott för kattutfodring vid sjutiden. När jag sen hade vaknat för dan blev det en stunds kaffe och läsning i sängen fram till elvatiden, nånstans. Då blev det frukost och så fixade vi till oss innan vi traskade ut i värmeväggen för att gå upp till stan. Planen för dagen var nämligen att kolla lite klädreor. Vi lämnade tonåringen hemma och det var han nog glad för. Det var verkligen som att gå ut i värmevägg.

Inne i affärerna var det hyfsat med luftkonditionering. Det gick bra att prova förutom det att dagens kläder tycks vara tillverkade för pygméer och supersmala, inte för tjocka tanter som jag. Men… tro det eller ej… Jag hittade två snygga tischor och en röd– och svartrutig långärmad skjorta på Carlings. Skjortan blir perfekt i mitt kalla kontor i höst, tischorna invigs nog nästa vecka eller så. Kvittot visade endast 400 pix för detta.

Två tischor och en rödosvartrutig skjorta

Två tischor och en röd– och svartrutig skjorta blev dagens fynd.


Innan vi vände hemåt igen tittade vi in till Dog Bar. 
Där var det tomt, men skönt att sitta ute i skuggan under ett parasoll. Tyvärr hade de problem med Staropramen. Som kompensation fick jag ett billigare öl, Falcon, och ett glas jordnötter. Anna höll sig till alkoholfritt. Jag ska ju ut i kväll och dricka mer öl och tyckte att jag kunde unna mig en bira i stället för eftermiddagskaffe.


Mina mänskliga sambor har varit ute och inhandlat middagsmat.
Själv ska jag hoppa in i duschen nu innan jag klär på mig det svalaste jag har som ser OK ut och traskar upp till Churchill Arms för att träffa F. Hoppa runt bland bloggarna jag läser tänker jag göra en annan dag än idag.

Ha en bra kväll och glöm inte att fylla på med vätska och salt!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 24 juli 2019: Saknar lilla pappa, men är inte ensam kvar i världen

 



Kära dagbok…

Pappa

Lilla pappa, saknad, älskad men aldrg glömd!

Idag har det gått 13 år. Det är 13 år sen min pappa drunknade. Det sägs att tiden går fort när det är roligt. Den tycks också gå fort när det är sorgliga saker som händer. För mig känns det som om det var igår jag fick telefonsamtalet. Vännen Mia hade just anlänt och skulle hälsa på några dar. I stället fick hon vända bilen och köra tillbaka ner med mig till Östergötland på eftermiddagen. Det var en hemsk dag. Jag glömmer den aldrig. Bland det värsta var sjukhuset i Jönköping som aldrig gav besked om pappas tillstånd eller ringde tillbaka. Ovissheten… Så det är inte konstigt om jag har känt mig rastlös, nervös och orolig hela dan idag. Taggig. Söker förståelse och omtanke på helt fel sätt. Känner mig lika ensam som… För jag vet att av min ursprungsfamilj finns bara jag kvar och det finns ingen som kommer efter mig. Jag har ingen bror, ingen syster, inga barn av mitt blod. Det tar slut med mig. Den ensamma tomheten kan jag mota bort när jag har vanliga och bra dar. Andra dar sätter den klorna i mig så hårt att tårarna kommer.

Just idag saknar jag min pappa och tycker att det är ofattbart att 13 år har gått. Saknad, älskad, men aldrig, aldrig glömd!

∼ ♦ ∼

Värmen tycks ha kommit för att stanna. Igår kväll kunde vi sitta länge ute på balkongen, så länge att det smakade gott med ett glas rött och kex och ost. Rött vin brukar jag annars inte vara så sugen på när det är varmt. Vi hade sällskap av kvinnorna i familjen Katt. Och för första gången den här sommaren tände vi några lyktor. Har jag sagt att vi har typ miljoner lyktor på balkongen..?

∼ ♦ ∼

Selfie vid Slottet

Svettig och rufsig selfie vid Slottet. Nej, nån skönhet är jag INTE men jag har stora näsborrar.

I morse klev sambon upp igen och gav katterna mat. Då blir det självklart att det faller på min lott att tömma kattpottorna. Sen fixade vi var för sig diverse som skulle följa med till Slottet idag, för idag hade vi bestämt att åka dit och grilla framåt kvällen. För egen del hade jag kunnat åka dit klockan åtta, men det är ju semester och då ska vi ta det lugnt. Slottsfrun hade dessutom en gäst. Men jag har svårt att ta det lugnt. Jag vill utnyttja min lediga tid till max, även om jag självklart inte vill ha alla timmar uppbokade med aktiviteter.

När jag skriver det här har dan passerat och det är kväll. Vi landade i Slottsträdgården nånstans mellan 14. och 14.30. Det har varit så varmt idag! Några av oss plockade bär, andra höll sig mest inne i Slottet. Vi hann även med en Ballerina-fest och en grillning, men nåt bad vågade vi oss inte på. Och det känns rätt OK för min del med tanke på dagen. Nu är den snart slut, som min sambo påminde mig om och jag har överlevt dan och inte ens brutit ihop. Att jag fick ett mejl från min släkting Tom, fifth cousin of my Dad’s, gav också en viss tröst och gjorde mig uppmärksam på att jag faktiskt inte är ensam kvar i världen med det här blodet.

∼ ♦ ∼

Anna har redan gjort det, jag ska göra det: ta dagens andra dusch. Nån TV pallar vi inte med i kväll, så jag spelade in Sju sidor av sanningen. Det kan vi glo på nån regnig dag. Och det blir inte i morrn. Då ska det bli ännu varmare än idag… Det känns inte helt fel att träffa min jobbarkompis i morgon kväll och ta en öl…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdagen den 23 juli 2019: Är min tid nu?

 



Kära dagbok…

Morgonläsning och morgonkaffe

Läste min ensamhets-bok och drack mitt morgonkaffe i sängen.

I morse vaknade jag alldeles för tidigt. Det är ju semester! Inte för att jag minns det, men det sägs mig jag trodde att jag var uppe och gav katterna mat i morse. Kanske det. I själva verket var det Anna. Jag tömde i alla fall kattpottorna och fixade morgonkaffet. Jag tittade bara på donutkartongen, men tog ingen. SANT! Sen läste jag ganska mycket i min ensamhets-bok. Den är intressant och bra på ett annorlunda sätt, för det är ingen lätt bok och den är inte skönlitterär. Asså, bara tänk att åka till New York och tro att du ska flytta ihop med nån som du är kär i – och så blir det inte så. I stället blir du ensam, inte bara i en främmande storstad utan också i ett främmande land. Jag vet inte om jag hade pallat det.

En låda donuts på brödburken

Jag lät bli att ta en donut, jag tittade bara på kartongen.

∼ ♦ ∼

Tischa med texten Your time is now

Är det så?

Frågan i rubriken fick jag senare bekräftad – på en t-shirt idag. Ja, fan, i värsta sommarvärmen blev det en shoppingtur. Det fanns flera mer seriösa syften med turen, syften som handlar om en förestående födelsedag och nödvändiga inköp till hushållet. Visst, jag får inte lön förrän på torsdag, men jag slog på stort idag och köpte semesterns första sak till mig själv, en sak som inte var nåt ät- eller drickbart: jag köpte en skjorta för typ 60 spänn. Säkert ingen vidare kvalitet, fast jag tyckte att den var både fin och mjuk och rätt snygg också, för den delen. Dessutom är skjortan hör och häpna mest vit – med svarta palmer, dock. Vi handlade så jävla mycket och så många tunga saker idag att vi fick köra in på gården. Sen vet jag inte om det bara blev vettiga saker som fick följa med hem, men min döa lobelia på balkongen byttes ut mot en levande, lila blomma. Sambon tror att det är en campanula. Nån blomma stod inte på lappen. Inte heller stod där flaggspel i regnbågens färger… Men ibland måste en pigga upp sig lite och det var faktiskt inga dyra grejor det heller.

∼ ♦ ∼

Det har varit varmt idag, men inte helt soligt och klart. Jag har känt mig rastlös, vill liksom göra saker, gärna utomhus. Alla var inte lika pigga på det…

Lucifer på Bokrumsmattan

Alla var inte pigga på att göra saker.


Jag tvingade i alla fall ut mina mänskliga sambor. 
Vi gick till Linnéträdgården där bara en av oss fick betala en rätt hutlös entré. Men vi hann titta i museet som var bostad åt Carl von Linné. Det var lite läskigt, tyckte somliga, eftersom golvet på övervåningen sviktade. En del intressant att titta på, men värt 80 spänn vet jag inte. En fick ju inte röra nånting…


Nä, då var trädgården och dess växter mer magiska. 
Kanske inte vid första anblicken, men när en gick närmare med kameran… Vilken färgprakt, till exempel.


Efter att ha varit både kulturella och botaniker
blev det dags för kroppslig spis. Vi traskade ner till Koh Phangan och åt en god middag. Men desserten tog somliga av oss hemma i form av mini-Magnum-glass och kaffe. Jag känner att jag står mig bra till i morgon.


Ibland har jag svårt att förstå, 
men jag försöker kommunicera. Just nu väntar jag på svar från en kollega och vän om det passar att ta en öl på lokal i morgon kväll. På så vis slipper mina sambor mig några timmar så att de kan göra nåt tillsammans som de tycker är kul. Senare i veckan funderar vi på en grillkväll i Slottsträdgården. Vi har i vart fall köpt kalkonkorv och kyckling till det.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, HBTQ, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Andra semesterveckans första dag 2019: Om ensamhet och annat

 



Kära dagbok…

Du som är ensam det här är till dig

Ur min bok på gång, Den eensamma staden.

Den här dagen började molnigt och fuktigt. Vädret är konstigt, luftfuktigheten hög. Kvavt, liksom. Det blev min sista morgon i ensamhet, för mitt på dan kom mina mänskliga sambor hem från sin resa. Jag är inte ensam längre.

För ett tag sen köpte jag en bok (ovanligt, va?!) som skulle handla om just ensamhet och om att vara ensam i en storstad. Tanken med inköpet av Den ensamma staden var väl att jag skulle förstå en person som säger sig vara ensam. Förstå hur h*n tänker och förstå hur livet och tankarna går i onda cirklar. I mina ögon är den här personen inte ensam och jag tror inte andra människor uppfattar personen som det heller. Men personens egen uppfattning ska en inte ta ifrån den! Så jag började läsa om ensamhet – och konst – efter att ha avslutat den elfte Ruth Galloway-deckaren igår kväll. Olivia Laings bok är tung och jag inser att jag får läsa den med vissa pauser. Den berör mig mycket och efter att ha läst knappa 70 sidor har min bild av personen som säger sig vara ensam faktiskt förändrats en hel del. Redan…

∼ ♦ ∼

Vid lunchtid gick jag upp till stan för några ärenden. En del utfördes, andra blev oförrättade och måste därför utföras under morgondagen. Men jag köpte i alla fall två ex av en viktiga sak: läppsyl. På vägen hem fick jag sms om att mina sambor satt på tåget, så jag gick sen upp till centralen för att möta dem. Vår tvåveckorssambo bar på en liten låda. Jag trodde att det var en tårta först, men sen såg jag att det var en låda med munkar. Därför blev det förstås gofika när vi kom hem. Anna hade uppenbarligen varit lika… ekonomisk vad gäller shopping som jag. Hon hade köpt en sak och det var en luftballong. Den sitter mellan två fåglar på vår balkong nu och jag kan ligga och glo på den och drömma mig… upp.


Efter ett rådslag – och mellan regnskurar – 
for jag iväg för att hämta dill och gräslök i Slottsträdgården samt köpa middagsmat. Jag kunde inte låta bli att fota mina tomater, som ännu är gröna, men som ska bli plommontomater, busktomater och gula tomater.


Middagen fixade vi tillsammans. Anna
och jag åt sill och vår tvåveckorssambo varmrökt lax. Alla åt vi vår egen potatis. Jag tuggade på mina jätterädisor, men morötterna lämnade jag med varm hand över till nån annan.

Sillmiddag

Sillmiddag.


I kväll softar vi, för vi är alla rätt trötta. 
I morgon ska jag dra med mig Anna ut på en liten shoppingtur eftersom nån fyller år nästa vecka. På eftermiddagen tar vi kanske en promenad neråt stan, eventuellt Linnéträdgården, samt nåt matställe. Det väntas hetta och då orkar ingen av oss stå vid hällspisen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

En cirkel av sten

Ett inlägg om en bok.



Elly Griffiths bok En cirkel av stenSom jag hade väntat!
Ja, på översättningen av Elly Griffiths senaste bok om rättsarkeologen Ruth Galloway! En cirkel av sten heter den på svenska och den kom ut för cirka en månad sen här. Ett tag var jag inne på att nätshoppa boken på engelska, men så ville jag ha den på svenska eftersom jag har de tio tidigare delarna i serien på mitt modersmål. Detta blev den andra boken i mitt namnsdagspaket i juli med böcker till mig själv. Tack snälla mig!

Den senaste delen i Ruth Galloway-serien knyter an till det allra första fallet som Ruth var inblandad i. Kommissarie Harry Nelson, som Ruth har dottern Kate med, får hotbrev som påminner honom om ett fall med en försvunnen flicka, en flicka som han inte kunde rädda och som hittades mördad. Ruth jobbar med en utgrävning och hittar ben som inte är uråldriga. Benen visar sig härröra från en flicka som försvann 1981. Allt påminner om det gamla fallet, men den som skrev breven till Nelson då är ju död… I samma veva får Nelson barn med sin fru Michelle och hans förhållande, om nåt sånt nu existerar, med Ruth blir inte mindre komplicerat av detta och att han berättar för sina döttrar om Kates ursprung. Sen försvinner ett litet barn till…

Rörigt värre låter det som, men jag är med på tåget hela vägen. Det här är spännande om än inte så arkeologiskt längre utan mer fokus på relationer. Jag tycker att Ruth har tappat lite av sin tysta sarkasm, den jag verkligen älskar. Kanske blir det så när så många känslor är i farten. Ruth har en hel del att fundera över och i den här boken anar jag både sorg och vemod bland tankarna om framtid. Jag blir emellertid inte klok på vem mördaren är och varför det lilla barnet kidnappas förrän allt får sin förklaring i slutet. Det gillar jag, jag ska som läsare inte kunna lista ut saker och ting i förväg.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndagen den 21 juli 2019: Skit och rent och sommarens bästa

 



Kära dagbok…

Igår kväll när jag kom hem från middagen fick jag nån ping på datorn om att jag behövde göra en systemuppdatering före oktober. Det är juli. Jag startade uppdateringen – och kom sen att tänka på att min dator inte är så ung längre. Skulle det funka, tro? Eftersom jag jobbar där jag gör snappar jag upp en del och jag hade hört att uppdateringen kan ställa till det vad gäller viss mjukvara. Nu hade jag satt bollen i rullning så att säga på hemdatorn. Det tog sin lilla tid. Det tog… timmar. Och inte blev jag lugnare av meddelanden från Windows, typ…

”Vi tar hand om allt!

Eh??? Men… allt gick bra och jag tycker till och med att vissa program jobbar kvickare nu. TACK, trots allt…

Jordgubbar hallon och smultron i yoghurten

Sommarfrukost med tre sorters bär.

Datorn är emellertid alldeles nystartad för dagen. Medan solen sken utanför har jag gjort annat än att sitta vid datorn eller gå ut i solen. Jag har städat. Det hade jag bestämt igår att jag skulle göra idag – eftersom det skulle bli sämre väder. På eftermiddagen först mulnade det på, men förmiddagen var het. Jag började med att damma. Sen tog jag en liten paus för att äta frukost. Men kolla skålen, visst är den väl somrig?! Tre sorters bär stoppade jag i yoghurten: jordgubbar, hallon och smultron – de två senaste från Slottsträdgården. Snacka om sommarfrukost!

Efter frukosten fortsatte jag med dammsugning för att sen runda av med lite strykning och avtorkning i badrummet och på gästtoan.


Klockan var närmare 13.30 när jag satte mig i ballesoffan*
för att läsa lokalblaskan (<== ingen idé att jag länkar till UNT eftersom en måste vara prenumerant för att läsa den på nätet). Jag höll på att sätta bubbelvattnet i halsen när jag läste den här artikeln:

Artikel Man bajsade på Systembolaget

Skit-artikel.


Nu finns det säkert nån som tror
att jag tänker skriva nåt raljerande eller tramsigt. Det tänker jag inte. Jag tycker att det här är så tragiskt och förnedrande och jag har mina misstankar om vem det kan vara. Det är så här det blir när samhället (läs: Uppsala kommun) inte gör vad samhället borde göra utan i stället ägnar sig åt att bygga för många lägenheter som ingen har råd att bo i och skriva undermåliga ansökningar som rör vår infrastruktur. Skämmes, Uppsala kommun!

∼ ♦ ∼

Katterna har varit slöa i värmen. De kryper gärna undan och lägger sig och sover när det är varmt. Fast Lucifer gillar förstås köksbordet på förmiddagen. Citrus gillar flugor och struntar i var de sitter – hon kastar sig handlöst efter dem. När jag stod och strök i Djungelrummet hördes ett brak från köket. Den lilla lampan och en sten hade trillat ner från fönsterbrädan på golvet. Lyckligtvis klarade sig katten helskinnad liksom lampan, till och med glödlampan. Stenen skvätte ut vatten ur katternas vattenskål, så Mammisen a k a Tofflan fick städa lite mer i köket.  (Jag tog tyvärr ingen bild på olyckan, så det blir en bild när den lilla ligger och sover i balkongsoffan. För den som sover synder ju inte.)

∼ ♦ ∼

Kapitel 18 i En cirkel av sten

Jag började på kapitel 18 i morse.

Det är söndag idag och vilodag. Katterna väckte mig inte förrän klockan var närmare halv åtta och det uppskattade jag. De fick mat och tömda pottor medan jag fixade kaffe som jag sen tog med in i sovrummet. Kapitel 18 i min bok på gång började jag läsa och jag har, hushållsarbete till trots, läst ganska mycket idag. (Igår läste jag för övrigt också ett kapitel ur en annan bok jag köpte på bokrean i våras och har haft på gång länge, Trädgårdsmästarens anteckningar.) Det är skönt att inte behöva stressa sig igenom städningen utan bara låta den ta den tid som behövs. Och ännu skönare är det förstås när en är färdig och vet att hemmet åtminstone är hyfsat rent – till i morgon… Att leva med tre pälsdjur innebär allt annat än ett rent helvete, så att säga. Men jag skulle inte vilja leva utan dem nu när de har blivit min nya familj som jag kan slösa min kärlek på. På tal om familj har Tom mejlat mig och jag ska skriva en liten rapport till honom i kväll om vår resa till Motala – han är ju engelsman, så han klarar inte av att läsa min blogg. Bloggen har visserligen en översättningsfunktion i högerspalten, men det blir inte riktigt detsamma.

∼ ♦ ∼

Jag överraskade ”min italienska familj” genom att dyka upp till middag i kväll igen. Det blev en Morettiöl, en quattro formaggipizza, ett glas ripasso, en dubbel espresso och Torrone semifreddo innan jag ”rullade” hem. Då hade himlen mörknat lite till och några droppar regn föll. Familjen Katt fick anka till söndagsmiddag och jag ska se vad kommissarie Banks hittar på i kväll klockan 21 på SvT1. Avsnittet är från 2016, så det finns ju en viss risk att jag har sett det förut.

∼ ♦ ∼

Sen säger vi god natt från Main Street.

Citrus sover med tassen över huvudet

Söta drömmar! önskar Citrus.

∼ ♦ ∼

*ballesoffan = balkongsoffan


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Familj, Jobb, Mat, Media, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 20 juli 2019: Dagvill och dagdriveri

 



Kära dagbok…

Det blev lite snurrigt med dagarna i det förra inlägget. (Korrigerat nu.) Jag tror bestämt att jag inte bara tappar och glömmer nycklar, jag glömmer vilken dag det är. På semestern är det OK att vara lite dagvill, förstås, men jag känner att det här med min glömska börjar bli jobbigt. Idag har jag hittills (vad jag vet, förstås) bara glömt handlingslappen hemma och kors i taket mindes jag allt jag skulle köpa på den utom ägg. Med ägg är det ingen panik, heller.

Gårdagskvällen blev skön och vilsam. Jag läste ut en riktigt bra deckare som utspelar sig i 1950-talets modevärld i Stockholm och bytte till den senaste på svenska översatta boken om rättsarkeologen Ruth Galloway i Norfolk. Det blir den elfte i ordningen i den serien och mina förväntningar är höga. Månntro jag får plats på ballen* i kväll att sitta och läsa? Vår nya soffa har visst blivit vissa andras favoritställe…


Vi tittade även lite på TV igår kväll, 
jag och Citrus. Det var nån halvseg film och jag tappade tråden rätt snart. I kväll är det inte ett skit att se, så det blir läsning för hela slanten.

Citrus ser på TV

Citrus tittade på TV med mig igår kväll.


I morse inleddes dagen med jam och krafs vid sextiden.
Nån timme senare gav jag upp min halvdvala och utfodrade familjen Katt och tömde deras pottor. Sen gick jag tillbaka till sängen med en mugg kaffe och läste. Jag lärde mig… ja, för den som inte vet det är det lärorikt att läsa böcker… att stenar med hål i är förtrollade. Märkligt nog har jag en i min ägo…


Idag har det varit varmt och strålande sol.
Jag hade kommit överens med Slottsfrun om att ses på Slottet. Efter att ha vattnat mig själv och våra krukväxter hemma samt ätit frukost tuffade jag och Clark Kent** iväg. Slottsfrun hade besök av sin äldsta dotter och ett barnbarn, så jag stannade inte jättelänge. Men länge nog för att dra upp potatis och plocka en bunke med mest hallon och lite smultron. Jag rensade en del ogräs i våra land och gallrade bland morötter och ruccola. En enda bukett av plocksallaten jag sådde har kommit upp, men en hel del rödlök och tomater är på gång, dock inte redo att skördas ännu. Det blev en pratstund med Slottsherrn och två koppar kaffe och en macka innan jag åkte iväg för att handla. Jag höll på att glömma byta om från trädgårdslinne till tischa, men kom på det innan jag hunnit lämna Slottet.


På Tokerian fick jag tag i billiga jumbopack med kattmat.
Två lådor följde med hem. Jag kom ihåg allt som stod på lappen som låg hemma, som sagt, utom ägg. Salt and vinegarchips och en chokladbit till kvällen stod inte på lappen men kom med ändå. Mat till katterna, alltså, fast vad skulle jag äta..? Det tålde att tänkas på över en öl på Churchill Arms.


Fast valet var inte så svårt. 
Om jag får bestämma blir det alltid Trattoria Alessandro. Idag gästades restaurangen av Alex själv en kort stund. Som vanligt god mat och dryck och lite haltande, men charmig servis. Mitt sällskap var Ruth/Elly.


Resten av kvällen stannade jag hemma med kära familjen Katt. 
I morgon ska vädret bli sämre och lämpar sig kanske för städning och strykning. Tyvärr, men…

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Två röda (viner, förstås): Sanpansè Barbera d’Asti 2016 och Barolo Villaforte 2014

Ett inlägg om två röda italienska viner.


 

Sanpansè Barbera d'Asti 2016

Ett surt vin.

Eftersom det fanns en viss risk att vi skulle bli utan mat och dryck när vi anlände på söndagskvällen till Motala hade jag packat med en flaska rödvin. För Motala har en stormarknad som har öppet varje dag till klockan 23 och där hade vi kunnat handla nåt ätbart. Nu behövde vi inte det, så flaskan med Sanpansè Barbera d’Asti 2016 öppnades inte förrän på måndagskvällen.

Vi drack bara var sitt glas utan att ha nåt särskilt till, vi var ju ganska mätta efter thaimiddagen. Systembolaget rekommenderar rätter av fläsk- eller lammkött eller vegetariska rätter. Vinets alkoholhalt ligger på 14% och sockerhalten < 3 gram per liter. Druvan vinet är gjort på heter barbera, inte helt överraskande. På vinets prislapp står det 119 kronor.

Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets smak och doft:

”Fruktig, ungdomlig smak med fatkaraktär, inslag av blåbär, körsbär, färska örter, ceder och mjölkchoklad. […] Fruktig doft med fatkaraktär, inslag av blåbär, hallon, färska örter och mjölkchoklad.

Vi var båda överens om att det här vinet bara smakade… surt. Bären tog överhanden och vinet var så surt att det nästan blev beskt. Nej, fy tusan, den här italienaren får inte följa med hem nån mer gång.

Toffelomdömet blir det lägsta – och den tofflan delas ut för att det är ett italienskt vin.

Rosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Villa Forte Barolo 2014

Kryddigt, strävt och kraftigt vin.

Vid hemkomsten till Uppsala i onsdags åt vi ju kallskuret. Till det passar öl bäst. Men till lite senare på kvällen öppnade vi en annan italienare, Barolo Villaforte 2014. Vi luftade vinet nån timme och lät även de smakrika ostarna – grönmögelost, whiskycheddar, Brie och cambozola vitlök – ligga framme lika länge. Systembolaget rekommenderar vinet till smakrika rätter av mörkt kött.

Baroloviner är ganska kraftiga viner och det var lite av en chansning att ta ett glas så sent på kvällen. Icke desto mindre gjorde vi det. Det här vinet var emellertid inte alls för tungt, men ganska strävt. Alkoholhalten och sockerhalt ligger på samma nivåer som vinet ovan, det vill säga 14% respektive < 3 gram per liter. Priset för en flaska är 189 kronor.

Det här vinet är gjort på nebbiolodruvan som odlas främst i norra Italien. Druvan tar lång tid på sig att mogna och gör det bäst i soliga områden.

Jag har druckit en tidigare årgång och gett vinet högt omdöme.

Så här skriver Systembolaget om vinets smak och doft:

”Kryddig, nyanserad smak med inslag av fat, torkade körsbär, choklad, rosor, nypon, lakrits och kanel. […] Kryddig, nyanserad doft med inslag av fat, torkade körsbär, choklad, rosor, lakrits, nypon och kanel.

Det här vinet var minsann annorlunda än det första i det här inlägget! Trots samma alkoholhalt och sockerhalt smakade vinet inte alls surt utan kryddigt och kraftigt utan att bli tungt. Smak och doft av choklad och kanel samt något torkat bär kändes tydligt. Det passade finfint till ostarna.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer