Tofflan – the neverending story | Ur näbbstövelns mörker, upp i ljuset

Torsdag kväll den 10 januari och fredagen den 11 januari 2019: Överraskningar, mindre goda och goda

Publicerat den 11 januari, 2019 av Tofflan

Kära dagbok…

Ångrar föregående inlägg om måendet!

Jahapp, så är det fredag igen. Och här sitter jag och… sitter. En del överraskningar är roliga/goda/spännande, medan andra är motsatsen. Självklart började jag må sämre igen igår kväll. Därför blir det ångra-kommando (ctrl + z) på föregående inlägg. Skälet var nog att jag blev för uppspelt under säsongspremiären av Antikrundan. Igår kväll visades glimtar från dess 30-åriga historia. Det fanns alltför mycket att skratta åt. Och skratta är lika med nära döden när en har min hosta. Tidigare på kvällen telefonerade jag också med Annas snälla mamma – hon ringde tillbaka senare – för jag ville tacka för tvättmaskinen. Men se det går inte. Rösten försvinner, hostan tilltar och det gör riktigt ont i bröstet.

Anna hostar också och känner av sin rygg igen, men hon är i alla fall och jobbar. Igår var hon ledig och när tvättmaskinen var installerad och ett par maskiner körda traskade hon iväg för att handla. Med henne hem kom några trevliga överraskningar. Idag var det min tur. Att handla, alltså. Anna fixade mat igår, idag är det jag som har ansvar för middagen ihop med min tvåveckorssambo. Det var ganska soligt, men kallt mitt på dan när jag tog Dramaten (orkar inte bära) och gick till Kvarnen och hem igen. Dramaten var fylld av ett par olika rätter, mest att ”ställa fram som de är” eller värma i micron, samt tre flaskor rött. Till lördagskvällen köpte jag några goda ostar till Anna och mig – Anna slutar klockan 20 då och kan ta sig ett glas vin efter jobbet. Själv tänker jag mig vinet för medicinskt bruk. Nån annan medicin finns inte hemma. Det finns en viss risk att jag måste ringa min husläkarmottagning och be om e-recept på hostmedicin. Men jag väntar till måndag. På måndag ska jag nämligen jobba, har jag bestämt.

Kinderegg – en rolig överraskning som Anna levererade.

Jorå, jag lyckades få ihop leksaken i Kinderegget, men jag har ingen aning om vad det är för nåt.

Ca'marrone appassimento 2017 Chianti del Barone Ricasoli 2014 Barolo Giacosa Fratellii 2017

Tre italienare följde med hem. Givetvis för medicinskt bruk.

Det blir en lugn fredag för min del. Jag ska läsa en stund och när jag får mänskligt sällskap i eftermiddag ska jag trycka på en maskin tvätt, det ska jag väl orka..? I min femte och sista julklappsbok är jag knappt halvvägs. De senaste dagarna har jag nästan inte orkat läsa heller. Jag måste vara rätt sjuk, med andra ord.

Boken Viskande skuggor och kaffe på sängen

Jag är knappt halvvägs i min femte och sista julklappsbok från 2018.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt alkohol, Annas snälla mamma, Antikrundan, ångra-kommando, överraskning, Barolo Giacosa Fratelli 2017, Ca'marrone appassimento 2017, Chianti del Barone Ricasoli 2014, ctrl + z, Dramaten, e-recept, för medicinskt bruk, försvinna, fixa mat, fredag, gör ont i bröstet, god, goda ostar, handla, hosta, hostmedicin, husläkarmottagning, italienare, jobba, julklappsbok, kallt, känna av ryggen, Kinderegg, knappt orka läsa, Kvarnengallerian, läsa, lördagskväll, ledig, leksak, litteratur, mänskligt sällskap, må sämre, måndag, middag, mobiltelefoni, motsats, nära döden, orkar inte bära, rätt sjuk, rätter, rödvin, röst, rolig, säsongspremiär, sitta, skratta, soligt, spännande, ställa fram som de är, tacka, trevliga överraskningar, tvättmaskin, tvåveckorssambo, uppspelt, värma i micron, Viskande skuggor | 2 kommentarer

Onsdag kväll den 9 januari och torsdagen den 10 januari 2019: Ljusning i pestmörkret

Publicerat den 10 januari, 2019 av Tofflan

Kära dagbok…

Det är nästan så jag inte vågar säga det, men… jag skönjer en liten ljusning i pestmörkret. Trots att jag gnällde och klagade igår om att jag är orkeslös – så orkade jag faktiskt. Jorå, jag fixade till och med middagen igår kväll. Nu var det inte så betungande att steka lite falukorv och kycklingkorv (olika stekpannor) och koka makaroner. Mina gäster, det vill säga mina två sambor, lät sig smaka. Sen föll en av dem i koma (paltvarianten) på soffan. Det var henne väl unt. För egen del känner jag mig rätt onyttig. Det är ett tecken på bättring. Fast jag kan meddela att promenaden till och från affären igår fick mig att känna mig som en 156-åring utan kondis. Jag flåsade och hostade och snorade. Men… jag överlevde! Nu blir det emellertid så att jag blir hemma från jobbet resten av arbetsveckan. Tanken på att stolpa uppför Carolinabacken alt. genom Odinslund… och sen försöka kommunicera med röst som en storrökare, en avliden sådan… Nä, jag vill bli riktigt frisk innan jag går till jobbet. Sen dröjer det ju typ tio år igen innan jag blir sjuk.

Anna tog mat, åt och överlevde.

Den här mästerkockan i stekarkeps lagade mat igår.

∼ ♦ ∼

Resten av gårdagskvällen var rätt lugn, men jag hittade en skatt. Det var en kattskatt för avslöjande nog hade den katthår på sig. Nån, troligen Citrus, hade julgransplundring då och då under tiden vi var med julgran. Det Nån tyckte bäst om var röda kulor och äpplen, så det bar Nån bort och gömde. Igår när jag skulle slänga nåt i papperskorgen hittade jag äpplet här intill. Katterna har förresten ofta gemensamma favoritställen. Är det inte min skrivbordsstol så är det den stora kudden i soffan. Eller Annas fåtölj. Vi människor får sitta där vi får plats. Mini ligger gärna nära. Ja, för vi halvlåg väl snarare båda två när vi såg på Brottsjournalen från igår, inspelad på DVD-hårddisken, samt premiäravsnittet av Dirigenten på TV4. Då var för övrigt Annas fåtölj upptagen av en av hennes söner (= Lucifer).

Kattskatt från katternas egen julgranplundring.

När skrivbordsstolen är upptagen… Citrus på kudden i soffan.

När kudden i soffan är ledig ligger gärna Lucifer där.

Mini gick och la sig hos Anna på soffan.

Mini gillar att ligga nära.

En av sönerna i Annas fåtölj.

Mer sovande än vaken är han, Lucifer.

∼ ♦ ∼

Idag var det emellertid inte tid för nån soff-/kuddliggning. Vår nya tvättmaskin skulle levereras och installeras under förmiddagen. Anna var ledig för att ta emot, jag var mest i vägen. Maskinen med installatör kom ganska tidigt. Efter sköljning körde vi två maskiner, tvätt som vi hängde på våra torkställningar. Torkställningarna står för dagen i vårt Matrum a k a Mellanrummet. Det här blir kanonbra. Stort TACK till Annas snälla mamma och hennes L!

En och annan tomte har jag plockat ner även idag. Det är svårt att ta det lugnt när en ser hur mycket som finns att göra. Men jag orkar en stund, sen måste jag sätta mig ner och vila. Anna var iväg och handlade, gofika bland annat, och hämtade ut var sitt paket åt oss medan jag tidrapporterade och kollade jobbmejl. Mitt paket från Bokus innehöll fyra rätt och ett fel, så jag fick telefonera om detta med kraxig röst. Väldigt juste av Bokus att skicka den rätta boken och att låta mig behålla den felaktiga. Nu har jag redan den felaktiga boken i mina bokhyllor, så håll ögonen öppna för en kommande utlottning här på bloggen!

Vår tvättmaskin är inte längre så ny… Den har fått jobba hårt under de tre år den har bott hos oss.

Fyra rätta böcker och en fel från Bokus som emellertid är snabba på att rätta till.

Go-fika så här på torsdagen.

Jag har betalat ett par räkningar samt förfasat mig över att min livförsäkringspremie är höjd med 43 spänn i månaden. Vidare har jag besvarat ett mejl från en advokat angående ett arv. Tyvärr är jag inte så säker på att jag kan ta emot arvet.

Det finns nog inte så mycket plats för mitt arv…

∼ ♦ ∼

I kväll blir det säsongsstart för Antikrundan på TV och det missar jag förstås inte. Direkt efter kommer Veckans brott, nu med Camilla Kvartoft som ensam programledare. Det missar jag inte heller. Andra delen av Dirigenten – vi såg den första igår och tyckte mest att den var förvirrande och rörig – spelar jag in.

∼ ♦ ∼

Jag glädjer mig åt att jag mår bättre, men jag blir hemma från jobbet även i morgon.

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt 156-åring utan kondis, advokat, affären, Annas fåtölj, Annas snälla mamma och hennes L, Antikrundan, arbetsvecka, arv, avliden storrökare, avslöjande, äpplen, behålla den felaktiga, betala räkningar, bli hemma från jobbet, Bokus, Brottsjournalen, Camilla Kvartoft, Carolinabacken, citrus, Dirigenten, DVD-hårddisk, en ljustning, ensam programledare, falukorv, favoritställe, förvirrande, flåsa, frisk, fyra rätt och ett fel, gäster, gnälla, gofika, handla, hämta paket, hemma från jobbet, hosta, installatör, inte så betungande, julgran, julgransplundring, juste, katt, katthår, kattskatt, klaga, kolla jobbmejl, kommunicera, kraxig röst, kudde, kycklingkorv, ledig, livförsäkring, Lucifer, makaroner, Matrummet, må bättre, mejl, mellanrummet, mest i vägen, Mini, mobiltelefoni, Odinslund, onyttig, orka, orkeslös, paltkoma, papperskorg, pestmörker, plocka ner, premiäravsnitt, premie, röda kulor, rörig, sambo, säsongsstart, sätta mig ner, skölj, skicka rätt, skrivbordsstol, snora, soffa, steka, stekpanna, stolpa uppför, svårt att ta det lugnt, tack, tidrapportera, tomte, torkställning, TV4, tvätta, tvättmaskin, utlottning, Veckans brott, vila | 2 kommentarer

Onsdagen den 9 januari 2019: Det som hände, frustrerande orkeslöshet, men lite doftsinne åter

Publicerat den 9 januari, 2019 av Tofflan

Kära dagbok…

Jag har skrivit om Det som hände, manuset finns kvar, men jag läser det inte.

Det drar sig mot tioårsdagen av Det som hände. En dag i mitten av januari 2009 slogs mitt dåvarande liv i spillror av en person som idag lever och frodas – vad jag vet. Jag är inte så särskilt intresserad av personen, men eftersom h*n har en rätt framstående position vid en av stans offentliga inrättningar hör jag talas om h*n då och då. Några år efter själva händelsen skrev jag ett bokmanus. Inte ett förlag ville ge ut mitt manus i bokform. Nä, jag var ju varken kändis, man eller ung. Det har jag förlikat mig med. Jag har valt att stänga den dörren och acceptera. Idag har jag ett mycket bättre liv, så jag behöver inte vara bitter. Men förlåter personen ifråga gör jag aldrig. Det som hände är för övrigt titeln på mitt manus. Manuset finns fortfarande kvar, även om jag inte läser det. Min mamma finns däremot inte kvar. Jag håller personen som förstörde mitt förra liv skyldig för mammas för tidiga död. Acceptans, visst, förlåtelse – icke!

∼ ♦ ∼

Nu är vi inne på årets nionde dag. Lika många dar har jag varit sjuk. Jag har varit sjukanmäld från jobbet i tre dar, resten har varit semesterdagar eller helgdagar. Långsamt börjar jag må bättre, men jag tror hela tiden att jag orkar mer än jag gör. Det är frustrerande. Efter att ha hostat upp några liter slem och snutit ur mig sju kilo snor vid halv åtta-tiden började jag läsa det femte kapitlet i min femte och sista julklappsbok från 2018 som jag fått av… vännen FEM. Det är ganska korta kapitel och en bra bok – både spänning och kärlek. Men jag orkade väl läsa typ tre kapitel.

Min femte och sista julklappsbok fick jag av vännen FEM.

Idag började jag läsa kapitel fem.

Vila vila vila – och sen upp ur sängen. Idag hade jag bestämt mig för att ta en promenad för att hämta ett mindre paket och samtidigt passa på att köpa hem ett par förnödenheter. Paketet har jag fått påminnelse om, men va fan, är en sjuk så är en. Jag har tidigare under den här tiden som jag har varit sjuk endast gjort utflykter i bilen. Igår kväll hämtade jag Anna från jobbet, för då var det riktigt skitväder här. Jag behöver i princip bara ta tre steg utomhus – mellan källardörren och garaget – när jag ska hämta eller skjutsa Anna. Gårdagen överlevde jag. Så idag skulle jag ta en promenad som brukar ta cirka sju, åtta minuter. Jag klockade mig inte den här onsdagen, men jag var helt slut när jag kom fram och ännu mera slut när jag kom hem. Trots att jag hade Dramaten med mig så att jag skulle slippa bära och trots att jag hade grundat med frukostmacka med farbror Bosses favorit Ockelbo Blå på. (Osten är jättegod tyckte jag – men inte katterna!)

Snöslaksig kväll igår.

Farbror Bosses favoritost Ockelbo blå.

Paketet som jag fått påminnelse om – ”tänk på att många har beställt varor just nu” – var lite större än min hand. Det innehöll mitt nya, skitsnygga mobilfodral. Jag kan svagt känna doften av nytt, för jag har fått lite doftsinne tillbaka och jag har givetvis stoppat in mobilen i det. Jag hade ett liknande fodral förut, men det blev förstört under ösregnet på Pride 2017.

Ett paket lite större än min hand.

Och i paketet låg ett BookBook-fodral till min iPhone.

Som en bokrygg, eller hur?

Omslag.

Inuti.

∼ ♦ ∼

Jag har plockat bort några tomtar. Kattpottorna är tömda och krukväxterna har fått vatten. Diskmaskinen har utfört sitt arbete, trots att den protesterade. Jag ska nu försöka orka tömma den på ren disk. Idag har jag lovat att laga mat till min sambor. Nog borde jag orka steka några korvskivor och koka lite makaroner åt dem som jobbar resp. studerar. Ork, ork, ork – KOM TILLBAKA!!!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt acceptans, acceptera, ösregn, bil, bokmanus, BookBook, Det Som Hände, diskmaskin, doften av nytt, doftsinne, Dramaten, ett mycket bättre liv, för tidig död, förlag, förlåtelse, förlåter aldrig, förlika mig med, förstört, frukostmacka, frustrerande, ge ut, grunda, hämta, hämta ett mindre paket, helgdagar, hosta upp slem, inte bitter, inte intresserad, januari 2009, julklappsbok, kändis, kärlek, klockade mig inte, krukväxter, laga mat, läsa, lever och frodas, litteratur, makaroner, mamma, man, mellan källardörren och gargaget, mitt dåvarande liv, mobilfodral, nytt, Ockelbo blå, offentlig inrättning, onsdag, orka, ost, påminnelse, plocka bort, Pride 2017, promenad, protestera, rätt framstående postion, sambor, säng, semesterdagar, sjuk, sjukanmäld, skitsnyggt, skjutsa, skriva, slås i spillror, snyta ur snor, spänning, stänga den dörren, steka korvskivor, studera, tömma, tömma kattpottor, tioårsdag, titel, tomtar, tre steg, ung, utflykt, utomhus, vatten, vännen FEM, vila, Viskande skuggor | 4 kommentarer

Tisdagen den 8 januari 2019: Pesten, men inte ett barr (ha ha haaa…)

Publicerat den 8 januari, 2019 av Tofflan

Kära dagbok…

Need I say more..?

Ja inte 17 trodde jag att jag skulle drabbas av pesten, men det verkar inte bättre. Jag mår fan inte alls bra. Orkar ingenting, ändå kan jag inte låta bli att försöka. Att sjukanmäla mig var i alla fall helt rätt. Igår trodde jag att jag skulle få spel på dels tidrapporteringssystemet, dels lönesystemet där vi måste logga in för att sjukskriva oss. Jag har inget tålamod när det krånglar och ingen ork. Idag var jag in en kort stund för att tidrapportera. Självklart kunde jag inte låta bli att läsa mejl. Sen orkade jag inte mer utan loggade ut. Och vilade lite, precis som katterna (även om bilderna är från igår).

Mini vilade lite i farfarsfåtöljen…

Citrus vilade lite på syfpuffen…

Lucifer vilade lite i Annas fåtölj…

Jag vilade lite i bästefåtöljen.

Anna började inte jobba förrän klockan 16 idag. I stället har hon slitit här hemma. Visserligen kommer vår tvättmaskin på torsdag och installeras även då, men tvättkorgen var överfull. Anna hade bokat tvättstugan i morse utan att jag visste det. Hon kände att hon ju ändå måste strunta i sin sovmorgon eftersom jag inte var kurant nog att leka tupp klockan sju i morse för den vars jullov nu är slut.

Inte ett barr…

Sen var det det här med gröngölingen… Julgranen… Den hade inte fått vatten på några dar och idag blev det därför ajöss. Anna plockade ner kulor och tomtar och glitter och ljus och ~~skit~~ allt möjligt. Mitt bidrag var att sitta på vardagsrumsgolvet och lägga in en av ljusslingorna i sin kartong. Till nästa år har vi köpt en trådlös ljusslinga. Separation tänker vi inte på, det lär bli kaos med julsakerna i såna fall, allt är blandat (i alla fall i julgranslådan). Vi hade köpt en granpåse (snarare jättesäck) på Designtorget på nyårsafton. Påsen var rymlig och bra, men lite vek. Jag fällde Clark Kents* säten och Anna bredde ut en filt för säkerhets skull. Bilen var barrfri! Sen körde jag till återvinningscentralen i Boländerna och kastade granen.

Struva och pepparkakor i medicinskt syfte. Struvan rev gott i min kliande hals.

Självklart dog jag nästan av ansträngningen. Tyckte att alla tittade konstigt på mig. Håret stod på ända och var fullt av barr – trots att granpåsens ask utlovade ”inte ett barr”. (Funkade i alla fall i bilen.) Jag hade borstat tänderna, men inte duschat och jag hade skitigaste jeansen på. Ja ja, nu är granen borta i alla fall. Men barr… det hittar vi överallt trots att Anna har dammsugit. Belöningen, efter att jag fått duscha och vila, blev sen kaffe, pepparkakor och var sin struva. Eller belöning och belöning… Struvan intog jag i medicinskt syfte, för den rev så gott i min kliande och numera lite såriga hals och käft.

Ytterligare en stunds vila innan jag skjutsade Anna till jobbet. Vi har ett riktigt skitväder här, fruktansvärt snöslask. Nån kom hem med genomblöta skor, så jag rotade fram ett par torra strumpor och stoppa tidningspapper i dojorna. Nya och förhoppningsvis vattentäta skor är på gång, har jag hört.

Anna har lagat middag åt oss, så vi har bara att värma var sin portion. Jag känner mig så bortskämd. Tack älskling för allt du gör och allt du har gjort idag när din pestsmittade sambo inte orkar!

Människorna fick chicken nuggets, ris och currysås.

Katterna fick inget. ÄH JAG BARA SKOJADE!!!

∼ ♦ ∼

Läsa orkar jag hyfsat i alla fall, men eftersom det blir med mina gamla brillor ser jag inte så bra. Därför klarar jag inte av att läsa så länge. Idag blev det trots allt bokbyte, från en bok om rätt mycket kropp (och själ!) till skuggor som viskar. Jag har härmed påbörjat min allra sista julklappsbok, den jag fick av vännen FEM.

Böckerna Kring denna kropp och Viskande skuggor

Bokbyte från rätt mycket kropp (och själ!) till skuggor som viskar.

∼ ♦ ∼

I morgon ska jag försöka att gå ut, det vill säga ta en liten promenad bort till Korgtassen. Det är en ens halva vägen i längd mätt som till jobbet, men jag måste börja nånstans och se om eller vad jag orkar rent fysiskt. Mitt nya mobilfodral har kommit och dessutom behöver vi fylla på med lite basvaror i kylen. Ska bara orka, pest eller inte…

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, Vänner | Märkt ajöss, Annas fåtölj, återvinningscentralen i Boländerna, överfull tvättkorg, barr, basvara, bästefåtöljen, belöning, bidrag, bil, blandat, bokbyte, borsta tänderna, bortskämd, chicken nuggets, citrus, Clark Kent, currysås, dammsuga, dö av ansträngningen, Designtorget, duscha, en ens halva vägen i längd mätt, farfarsfåtöljen, fälla säten, försöka, filt, fylla på, fysiskt, gamla glasögon, genomblöta skor, glitter, granpåse, gröngölingen, handla, hår, ICA Supermarket Torgkassen, installera, inte ett barr, inte kurant nog, inte vattna, julgran, julgranskulor, julgranslåda, julklappsbok, jullov, julsaker, kaffe, kaos, kartong, kasta, katt, kärlek, kliande och sårig hals och käft, Korgtassen, Kring denna kropp, kropp, kyl, laga middag, läsa, läsa mejl, lönesystem, leka tupp, ljus, ljusslinga, logga in, Lucifer, Mini, mobilfodral, nyårsafton, orka, pepparkaka, pest, pestsmittad sambo, portion, promenad, ris, riva gott, rymlig, säck, separation, ser inte så bra, sitta på vardagsrumsgolvet, själ, sjukanmäla mig, skitigaste jeansen, skitväder, skjutsa, slita här hemma, slut, snöslask, stoppa tidningspapper i dojorna, struva, sypuff, system, tack, tidrapporteringssystem, titta konstigt på mig, tomtar, Torgkassen, torra strumpor, torsdag, trådlös ljusslinga, tvättmaskin, tvättstuga, vattentäta, vännen FEM, värma, vek, vila, Viskande skuggor | 6 kommentarer

Kring denna kropp

Publicerat den 8 januari, 2019 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

Den fjärde och näst sista julklappsboken 2018 som jag nu har läst är Stina Wollters bok Kring denna kropp. Jag var på författarträff i höstas och lyssnade på Stina Wollter och Maria Ernestam när de berättade om sina nya böcker. Det var riktigt intressant och roligt! Författarträffar besöker jag gärna igen. Men extra roligt var det just den gången därför att jag har fått en del berättat för mig om just Stina Wollter tack vare hennes mamma. Mamma Annie och jag både jobbade ihop och bodde grannar under 1980-talets slut. Därför var det extra spännande på nåt vis att öppna den här boken. Tack för boken, Anna!

Stina Wollter blev viral när hon släppte sina dansfilmer på Instagram. Jag hade tidigare följt henne, men avföljt henne. Jag vet varför och det har inte med Stina Wollter att göra utan annat. Hur som helst, jag missade dansfilmerna och jag inser att jag har missat mycket annat också. I den här boken, som klassas som självbiografi fast jag tycker att den snarare innehåller krönikor, bjuder författaren mig som läsare på så mycket mer än berättelsen om dansfilmerna och den uppståndelse de skapade. Jag får läsa om hennes känslor och tankar i relationen med systern Ylva, hon med både diabetes och anorexia. Hon som gick bort alldeles för tidigt. (Och då hade syskonen redan mist en bror.) Ylva, som var lika gammal som jag. Och händelsen med chiffonjén… den gör mig så förbannad!!! Vidare bjuds jag på andra glimtar från familjen – mamma, pappa och kära styvmamman samt de egna barnen. Lisa, minns jag, var rätt busig som liten…

Ja, Stina Wollter bjuder på mycket i den här boken. Inte bara sin familj, för övrigt, utan på sin kropp. Och som gammal (nåja…) bloggare kan jag bara instämma i det faktum att ingen tvingar nån annan att följa ens konto. Om folk blir så jävla störda – på texter, bilder, filmer eller vad… Sluta följ, då! Och sluta kalla oss saker vi inte är. Stina Wollter skriver så enkelt och klart på sidan 100 i sin bok:

”[…] Jag skiter i vad elakingar kallar mig eftersom jag vet att jag heter Stina […]

Skildringen i bokens slut av mamma Annies sista tid är bara så skör och galet vacker och ändå jordnära att jag rörs till tårar.

Avslutningsvis… jag är en Pelargonkvinna, men jag är långt ifrån nån tant och mina pelargoner är inte tuktade. (Den som fattar, fattar.)

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Film, Personligt, Sociala medier | Märkt 1980-talets slut., Annie Jenhoff, anorexia, avfölja, barn, bild, bjuda på, bloggare, bo granne, bror, busig, chiffonjé, dansfilmer, diabetes, elaking, extra spännande, fatta, följa, författare, författarträff, foto, galet vacker, glimtar, höst, heta, ingen tvingar nån annan att följa, Instagram, inte tuktade, intressant, jobba ihop, jordnära, julklappsbok, känslor, konto, krönika, Kring denna kropp, kropp, Lisa, litteratur, mamma Annie, Maria Ernestam, omdöme, Pelargonkvinna, röras till tårar, roligt, så förbannad, sista tid, självbiografi, skor, sluta följ, störd, Stina Wollter, Sven Wollter, syskon, systern Ylva, tack, tankar, tant, text, uppståndelse, viral, Viveka Seldahl | Lämna en kommentar

Måndagen den 7 januari 2019: Sjukdomsvinster, men hyper, hostig och vresig

Publicerat den 7 januari, 2019 av Tofflan

Kära dagbok…

Sjukdomsvinst – myskatt och bra bok!

Jorå jag lever, tackar som frågar, typ ingen. Och faktum är att jag känner mig aningen, aningen bättre. I vart fall vresigare. Kände hur temperaturen steg när nån okänd person tyckte att vår (= husets) uteplats på gården var ett bra ställe att skrika i mobiltelefonen på. Jag vill inte höra andra människors telefonsamtal. Är majoriteten av alla ringande människor hörselskadade så de måste skrika när de telefonerar? Hur kul är det för den de pratar med när högtalarfunktionen dessutom är på? Nä, i nästa liv ska jag vara telefonlös. Fast… ärligt talat har jag inte så mycket röst just nu… Kanske är det därför jag är lite vresig…

Igår kväll förvarnade jag Tjifen om att jag är sjuk och blir hemma. Jag passade också på att mejla växeln så de kopplar bort min telefon (alla samtal går till min tjänstemobil) och så skrev jag ett nytt autosvar som alla som mejlar mig får. I morse mejlade jag in till cheferna att jag är sjuk. Jag har ännu inte orkat gå in i lönesystemet och sjukanmäla mig, men eftersom jag nu har sparkat igång min dator kanske jag ska göra det. Ja det är ett helt företag att sjukanmäla sig, så det är tur att jag mår lite bättre idag. Jag har fått tillbaka en del av luktsinnet, jag är mest täppt men nyser inte och hostan har ”lossnat” lite. Katterna tycker inte om när jag hostar, fast de verkar gilla att jag är hemma. Lucifer fick komma in en stund i sovrummet i morse. Som han njöt! Han tvättade sig och sussade och spann. Och jag orkade läsa en stund i Stina Wollters bok. Den utger så mycket energi att jag bara kan läsa ett kapitel i taget, ungefär. Men en får lov ändå att säga att det är en sjukdomsvinst att få vara hemma med myskatterna och läsa.

Tvätta sig i sängen.

Anna och Lucifer myste lite också i morse.

∼ ♦ ∼

Anna hostar fortfarande och verkar mer förkyld nu, men rasslade iväg till jobbet. De ringde och ville att hon skulle komma in tidigare, dessutom. Så blev det inte av olika jobbskäl.

Den fjolliga tomten med godis får stå framme ett tag till.

Ett tag var vi inne på att ha julgransplundring igår,men jag orkade inte. Vi har därför såväl julgran som julsaker kvar. Jag plockade av tre juldukar i sovrummet bara idag och slängde i vår överfyllda tvättkorg. Kanske att vi börjar med resten av julen i morgon. Jag kan ju alltid sitta i en fåtölj och stoppa ner julgranskulor – om vi har några hela kvar. Vi får se. Orken kommer och går. Det var ett klokt beslut att sjukskriva mig i morse. Det är en sak att ha lite ork här hemma, men att först orka gå till jobbet och sen orka jobba… Nej, det hade inte funkat.

Jag har väl trots allt nån sorts H som är hyper i diagnos, för så snart jag känner mig lite bättre vill jag göra nytta. Sen blir jag helt slut. Idag tömde jag pottor och samlade ihop soppåsar. De har stått hela dagen i hallen, jag orkar inte åka ner till soprummet. Jag har kört en diskmaskin, men jag har inte orkat plocka ur den rena disken. Sen dammade jag – i sovrummet. Jag satt på sängen eller golvet. Och så dammsög jag upp några barr – här finns ju ett och annat. Det går alldeles utmärkt att ligga vid granen och dammsuga, kan jag meddela. Katterna blev förstås först jätterädda, sen skitsura eftersom Helvetesmonstret* var igång, så när jag var färdig fick Lucifer spel och slet ner en ängel från julgranen och våldförde sig på den. Och några kilo barr slet han också ner, dessutom… Nej, ingen bild, jag orkade inte. Jag tog bara fram sopkvasten och skyffeln. Nu hör jag hur det rasslar barr igen…

Brevbärarna levererade lite läsmaterial. Först kom Journalisten, sen Antiktidningen. Men jisses så konstig brevbärare nummer två var! Antiktidningen och lite annan post gled ner på dörrmattan. Sen började han trycka in nåt med våld i brevinkastet. Jag öppnade då dörren och meddelade att jag var hemma. Då sprang han nerför trapporna. Jag såg väl skitläskig ut. Det var en påse till Anna som brevbäraren nu hade fått att fastna. Det tog en stund innan jag fick loss den. Påsen verkade ha hållit i alla fall. Men en undrar ju vad det är för galningar som delar ut post här. Trycka in saker med våld, liksom…

Journalisten önskar god jul den 7 januari

Journalisten passade på att önska god jul nästan ett år i förväg…

Antiktidningen är alltid efterlängtad!

∼ ♦ ∼

Nu ska jag masa mig in i duschen. Allt är en kamp mot orken just nu.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = katternas namn på dammsugaren

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Ironi, Jobb, Krämpor, Personligt, Trams | Märkt Antik & Auktion, autosvar, önska god jul ett år i förväg, öppna dörren, överfylld tvättkorg, barr, brevbärare, brevinkast, chefer, damma, dammsuga, dammsugare, dörrmatta, diskmaskin, dusch, en kamp, ett helt företag, fastna, få loss, få spel, fåtölj, förkyld, förvarna, galningar, glida ner, golv, gran, H som i hyper, högtalarfunktion, hörselskadade, Helvetesmonstret, hemma, hosta, i nästa liv, inte så mycket röst, Journalisten, julduk, julgran, julgranskulor, julgransplundring, julsaker, kapitel, katt, känna mig bättre, konstig, Kring denna kropp, läsa, läsmaterial, lönesystemet, litteratur, lossna, Lucifer, luktsinne, mejl, mejla växeln, mobiltelefoni, njuta, nysa, okänd person, orken kommer och går, påse, plocka ur, post, rassla barr, ren disk, samla ihop soppåsar, se skitläskig ut, sitta på sängen, sjuk, sjukanmäla sig, sjukdomsvinst, sjukskriva mig, skiträdd, skitsur, skrika, skyffel, slita ner en ängel, sopkvast, sovrum, sovrummet, sparka igång min dator, spinna, springa nerför trapporna, Stina Wollter, tömma pottor, töppt, telefoni, telefonlös, temperaturen steg, Tjifen, trycka in med våld, tvätta sig, uteplats, utge energi, våldföra sig på, vill göra nytta, vresig | 4 kommentarer

Trettondedagsaftons kväll och trettondedagen 2019: Skor och julbord och fortsatt sjukdom

Publicerat den 6 januari, 2019 av Tofflan

Kära dagbok…

Jag orkar inte vara sjuk längre.

Nä det här går inte. Jag kan inte gå till jobbet i morgon. Igår kväll, trots uppiggande saffransbulle, ville jag mest bara gå och lägga mig. Anna lagade mat till sig och vår tvåveckorssambo, medan jag vilade. Efter ett par Englandstabletter slank det ner lika många knäckemackor och en halloumiburgare och jag pallade att stanna uppe och såg en film med Anna, men det var knappt att jag orkade. Det blir till att bita i det sura äpplet och mejla jobbet i morgon att jag blir hemma några dar till. Jag förstod nästan att det skulle bli så här och det var ett smart drag av mig att inte sjukskriva mig när jag hade semester. I såna fall skulle jag behöva jaga en doktor för sjukintyg snart och det vill jag helst slippa. Anna har kvar sin envisa hosta och ytterligare en av som var med på julafton, Biografmaskinisten, är nästan lika
dålig som jag.

Saffransbulle hjälpte inte igår, men var gott.

Vi såg en film på Netflix och jag hölll mig vaken.

I morse ville jag helst stanna kvar i sängen igen och det gjorde jag. Jag har jätteont i magmusklerna efter all hosta och känner även av ryggmusklerna. Jag fixade visserligen kaffe och tog med in till sovrummet, men sen somnade jag ifrån det. Klockan var väl närmare elva innan jag fyllde på muggen med varmt kaffe och läste en stund. Jag hade inte många sidor kvar i boken om en kärlekshistoria. Nu har jag bytt till min fjärde julklappsbok. Det är Stina Wollters bok som jag fick av Anna. Jag har inte orkat läsa så mycket i den idag, så jag kan inte just säga nånting om den ännu.

Idag har jag känt mig som hundraårig. Mini och jag satt en stund i bästefåtöljen medan Anna grejade i köket mest hela dan. Hon hade ju bjudit till Trettondedagsmiddag.

Boken Bränn alla mina brev och kaffe på sängen

Den här läste jag ut idag.

Böckerna Bränn alla mina brev och Kring denna kropp

Bytte från biografi till självbiografi.

Tanterna Mini och jag, 56 år gamla, med betoning på gamla.

Medan Anna regerade i köket pallrade jag mig ner till källaren med lite sopor. Sen åkte jag bil till Biografmaskinisten. Han var som sagt lika pigg som jag, så vi var väl inte så värst sugna på skoprovning. Nu gick det emellertid bra och vi fick suverän hjälp med såväl skor som sulor hos Intersport i Boländerna. Biografmaskinisten lämnade butiken med sin julklapp från Anna mig – två par skor och ett par sulor.

Hemma på Main Street bjöd Anna sen på utsökt julbord. Jag åt hyfsat och tog två snapsar i hopp om att få en stabilare röst. Det blev definitivt inga snapsvisor idag – jag låter som jag vet inte vad – det vill säga nästan inget annat än MORR! när jag pratar.

Suverän hjälp till individuella sulor på Intersport.

Anna trollade fram ett utsökt julbord till Trettondedagsmiddag.

Fin dessert i form av små cheesecakebitar från Pickard och kaffe.

Nu är jag helt slut och ska kollapsa i bästefåtöljen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt alkohol, bästefåtöljen, biografi, Biografmaskinisten, Bird Box, bita i det sura äpplet, cheesecakebitar, dessert, Englandstabletter, fixa kaffe, halloumiburgare, hemma, hosta, Intersport i Boländerna, jaga en doktor, jätteont, julafton, julklappsbok, källare, kärlekshistoria, kök, knäckemackor, kollapsa, Kring denna kropp, laga mat, litteratur, magmuskler, Main Street, mejla, Mini, morr, mugg, orka, palla, pigg, regera, ryggmuskler, saffransbulle, semester, självbiografi, sjukintyg, sjukskriva mig, skor, snaps, snapsvisor, somna ifrån, sopor, sovrum, stanna kvar i sängen, Stina Wollter, sulor, suverän hjälp, tanter, tvåveckorssambo, utsökt julbord | 2 kommentarer

Bränn alla mina brev

Publicerat den 6 januari, 2019 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

Jag fortsätter att plöja julklappsböcker! Nu har jag läst den tredje av fem i en rasande fart. Det beror inte på att jag läser slarvigt utan på att böckerna är bra och att jag inte orkar göra så mycket mer än att läsa på grund av min gruvliga mancold. Ärligt talat knappt ens läsa, men några av de vakna stunderna ägnar jag åt mina älskade böcker. Tredje boken ut blev Alex Schulmans bok Bränn alla mina brev. Stort TACK till givarna Annas snälla mamma och hennes L!

Det här är en i raden av författarens biografiska och samtidigt fiktiva böcker. Den första jag läste av honom – och älskade! – var Skynda att älska, en bok som handlar om Alex Schulmans far. Denna andra biografi jag läser handlar om hans mormor. Eller egenligen mer om hans morfar, tycker jag. Mormoderns korta kärlekshistoria med Olof Lagercrantz präglade inte bara de närmast inblandade utan hela familjen. Kanske har morfadern vrede gått i arv, för den här boken inleds med att författaren inser att hans barn är rädda för honom för att han blir arg. Inte slåss eller super utan blir arg. Genom sin terapi får författaren hjälp att rita upp familjerelationer. På pappans sida är alla linjer raka, medan de är raka motsatsen på mammas sida. Så småningom börjar han forska om sin morfar – och upptäcker då den stora hemligheten med hans mormor och Olof Lagercrantz.

Den här boken är oerhört fascinerande. Fakta blandas med fiktiva, men mycket tänkbara skeenden och dialoger. Defintivit äkta är det bemötande Alex Schulman får vid Universitetsbiblioteket i Uppsala och det han får vid Sigtuna stadshotell, nåt han skildrar mycket beskt i boken. Ja, en kan sannerligen ana morfar i Alex Schulman. Jag kan också känna igen en hel del av den där vreden, bitterheten, som finns i en familj och som ärvs nedåt, till såna som mig.

Jag gillar mycket Alex Schulmans sätt att skriva. Han kan vara både otroligt känslosam och väldigt kall i sitt sätt att skriva och beskriva. Den här boken gjorde mig sugen på att läsa mer av honom, så jag nätshoppade boken om hans mamma Lisette Schulman, Glöm mig.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Krämpor, Personligt | Märkt Alex Schulman, Allan Schulman, Annas snälla mamma och hennes L, äkta, älska, ärvas nedåt, barn, bemötande, beskriva, beskt, biografi, bitterhet, bli arg, Bränn alla mina brev, dialog, fakta, fiktiv, forska, gå i arv, Glöm mig, gruvlig mancold, julklapp, kall, Karin Stolpe, kort kärlekshistoria, läsa slarvigt, Lisette Schulman, litteratur, mamma, morfar, mormor, nätshopping, oerhört fascinerande, Olof Lagercrantz, omdöme, otroligt känslosam, pappa, plöja, prägla, raka linjer, rädd, rita familjerelationer, Situna stadshotell, skriva, Skynda att älska, slåss, sugen på att läsa mer, supa, Sven Stolpe, tack, tänkbart skeende, terapi, Universitetsbiblkoteket i Uppsala, vakna stunder, vrede | 2 kommentarer

Ett vin: Amarone Selezione Antonio Castagnedi 2015

Publicerat den 5 januari, 2019 av Tofflan

Ett inlägg om ett vin.

Amarone Selezione Antonio Castagnedi 2015

Fylligt, kraftigt, ljuvligt och gudomligt.

Till vinterns sista helg, Trettonhelgen, passade det bra att öppna ett riktigt fint vin. Jag öppnade ett Amaronevin, Amarone Selezione Antonio Castagnedi 2015. Vinet kostar 284 kronor. Det var väl tänkt att lagras lite, men nu njuter vi medan tid är.

Övriga i mitt sällskap åt nötkött och jag mumsade kolgrillad kyckling inledningsvis. Vinet provade vi också till ostarna Stilton och Gryère. Systembolaget håller delvis med om tilltugget – lagrade hårdostar går bra till vinet, men även smakrika rätter av mörkt kött av nöt eller vilt.

Vinet är klassat som mycket fylligt. Det är gjort på druvorna, corvina, rondinella och molinara. Corvina är den bästa.

Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets smak och doft:

”Kryddig, nyanserad smak med fatkaraktär, russin, torkade körsbär, chokladpraliner, arrak, tobak och kanel. […] Kryddig, nyanserad doft med fatkaraktär, torkade körsbär, russin, chokladpraliner, arrak, kanel och lakrits.

Mitt sällskap tyckte sig smaka vinbär, jag choklad. Att det var fylligt och fint var inte tu tal om saken. Eftersmaken var lång och ljuvlig. Jag noterade även smak av arrak och tobak. Vinet var inte alls för kraftigt för kycklingen. Till ostarna smakade det…

Toffelomdömet blir det högsta, det finns inget att anmärka på.

Rosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt alkohol, Amarone, Amarone Selezione Antonio Castagnedi 2015, arrak, chokladpraliner, doft, druva, fatkaraktär, fylligt och fint, Gruyère, inget att anmärka på, kanel, kolgrillad kyckling, kryddig, lagra, lagrade hårdostar, lakrits, lång och ljuvlig eftersmak, mörkt kött, nöt, nötkött, njuta, nyanserad, omdöme, ost, russin, smak, Stilton, Systembolaget, tilltugg, tobak, torkade körsbär, trettonhelgen, vilt, vinbär, vinter, webbplats | Lämna en kommentar

Trettondagsafton 2019: Det blir bara värre…

Publicerat den 5 januari, 2019 av Tofflan

Kära dagbok…

Fan, det var visst ett riktigt jävla virus jag har åkt på. Visserligen släpade jag mig upp för att ge katterna mat i morse, men sen dog jag en stund i sängen. Ända tills klockan var över tio, närmare halv elva. Jag har svårt att andas, huvudet värker, rethostan från helvetet och fryser och svettas om vartannat. Ärligat talat trodde jag inte heller idag att jag skulle komma ur sängen, men så stack Anna till mig ett paket engelska tabletter (nej, inte amfetamin). Jag tog två och efter en stund började livsandarna återvända. Detta i kombination av övervakningen av min egen mormor (strax ovanför nässprejen på bilden!) och Alex Schulmans mormor (vid näsduken – tack lilla mamma för att du hade köpt så många pappersnäsdukar! – och kaffemuggen) gjorde mig långsamt levande igen. Fast jag var faktiskt så dålig i morse att jag inte orkade läsa i sängen, nästan inte ens dricka kaffe. Sen gjorde som sagt tabletterna nog sitt till, för jag kom inte bara upp ur sängen, jag åt frukost, tog en dusch och bäddade. Efter det var jag förstås helt slut igen, så Anna fick ta med sig annat sällskap för att köpa lördagsmiddag och -godis. För egen del ska jag äta smörgås till middag. Det får jag nog ner.

På mitt sjukbord vid sängen finns de engelska tabletterna och jag övervakas både av min egen mormor och Alex Schulmans.

∼ ♦ ∼

Jag försöker komma på saker som inte är tabletter, men som piggar upp. Det finns mycket att glädjas åt, men det hjälper inte mot mancold. Idag premiäranvänder jag ett par strumpor ur nya Happy Socks-boxen, ett par färggranna med fåglar på.

Ur min nyaste Happy Socksbox, Forest…

…tog jag andra paret från vänster, det med fåglar på.

Igår kväll drack jag ett svindyrt och fint vin, till maten och till några bitar ost senare. Det piggade inte heller upp, men det var gott. Ett separat inlägg om vinet publiceras under dagen, det är tidsinställt.

Svindyrt och fint vin.

Jag hittade en tomte i köket som jag tyckte ser smått pervo ut. Han verkar i vart fall vara släkt med Läskiga Tomtarna, eller hur?

Anna har en läskig kökstomte också. Han ser smått pervo ut, tycker jag.

Lite uppspelt igår blev jag i alla fall av telefonsamtalet Anna fick. På torsdag levereras och installeras vår tvättmaskin! Tvättkorgen är så full att locket står på vid gavel… Maskinen är så efterlängtad. Det är tack vare Annas snälla mamma och hennes L som vi kunde köpa den. Anna är ledig på torsdag. Själv är jag allt mer säker på att jag inte går och jobbar på måndag, i alla fall. Bävar lite för morgondagen när jag ska vara chaufför, men det ska jag väl orka.

En sån här tvättmaskin har vi köpt!

∼ ♦ ∼

Lucifer beter sig lite märkligt gentemot Citrus understundom, men i morse var de så goa vänner och tiggde fint tillsammans vid frukostbordet.

Lucifer matchar vårt köksgolv helt klart.

Båda fick leverpastej, men här lyckades jag fånga Citrus när hon äter.

Det var lite sol tidigare och då låg båda två på balkongen och solade. Lucifer låg på klättersträdet och Citrus på lådan med vinteräpplen. Deras mamma Mini har mest galopperat omkring och inte gått att fånga på bild.

Citrus på äppellådan på balkongen.

Lucifer i januarisolen på balkongen.

Anna kom tillbaka med åtta (8) nya Trisslotter, så nu tänker hon väl skrapa fram nån storvinst. Sen har hon pratat om att slänga ut granen, men då blev jag bara trött och sjukare igen. Ikväll blir det Stjärnorna på Slottet på TV och därefter kanske nån film på Netflix.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, Trams, TV, Vin | Märkt Alex Schulman, Amarone Selezione Antonio Castagnedi 2015, Annas snälla mamma och hennes L, övervakning, balkong, bädda, bäva, bete sig märkligt, Bränn alla mina brev, chaufför, citrus, dö en stund, dusch, efterlängtad, engelska tabletter, ett riktigt jävla virus, färggrann, fåglar, frukost, frukostbordet, frysa, galoppera, glädjas åt, goa vänner, handla, happy socks, helt slut, huvudvärk, installera, inte amfetamin, januarisol, kaffe, kaffemugg, Karin Stolpe, katter, kök, klätterträd, läskiga tomtarna, låda med vinteräpplen, lördagsmiddag och -godis, ledig, leverera, leverpastej, lilla mamma, litteratur, livsandarna började vakna, locket på vid gavel, Lucifer, mancold, matcha köksgolvet, måndag, Mini, mobiltelefoni, mormor, näsduk, nässprej, Netflix, pappersnäsdukar, pervo, pigga upp, premiäranvända, rethosta från helvetet, sälskap, säng, skräp, släkt, slänga ut granen, smörgås, sol, Stjärnorna på Slottet, storvinst, strumpor, svårt att andas, svettas, tack, tigga, tomte, torsdag, trött och sjukare, Trisslott, tvättkorg, tvättmaskin, uppspelt | 4 kommentarer

Vem fan är Tofflan?

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.

Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.

Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!

Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
På den här bloggen…
- är det Toffelredaktionen som ger dig möjlighet att kommentera. Att kommentera är ingen automatisk rättighet du har. Din kommentar ska beröra inlägget den handlar om.
- får du vara anonym utåt sett, men redaktionen måste kunna verifiera att du är den du utger dig för att vara. Påhittade e-postadresser och URL:er innebär att din kommentar inte publiceras.
- din e-postadress syns inte utåt, men sparas backend för att du ska slippa fylla i ett formulär varje gång du kommenterar.
- genom att lämna en kommentar här godkänner du alltså att din e-postadress sparas i systemet.
Läs mer om vad som gäller på sidan Reglerna!
Sök efter:
Sociala medier
- Visa Tofflisens profil på Twitter
- Visa Tofflisens profil på Instagram
- Visa Tofflans profil på Pinterest
- Visa ulrika-hurtig-99063376s profil på LinkedIn
- Visa TofflansOscarss profil på YouTube
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 29 andra, prenumerera du med.
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Translate/översätt
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Tofflan på Goodreads
Ämnen
Antikt-retro-secondhand-loppis Böcker Dagbok Diskutabelt Epikuréiskt Familj Film HBTQ Ironi Jobb Krämpor Mat Media Musik Okategoriserade Personligt Radio Sociala medier Trams TV Vin Vänner
Mest lästa inlägg
- Mitt bokår 2026: Angenäm aprillitteratur
- Lindvalls kaffe Royal blandning för kungabröllopet 1976
- Recension: Familjehemligheter
- Små gula blommor i Linnéträdgården
- Bettet på armen

	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Den som följer en st… om Den som följer en stjärna vänd…
	Tofflan om Fredagen den 25 april 2026: Lå…
	uppsalaewa om Fredagen den 25 april 2026: Lå…
	Tofflan om Recension: Psykiatern
	ELIZA om Recension: Psykiatern
	Tofflan om Skuggriket
	Lottens Bokblogg om Skuggriket
	Bittert, amore av Ca… om Recension: Bittert, amore
	Tofflan om Recension: Familjehemligheter

Läsvärt hos andra!
- Mjölk och honung på BOKHYLLAN I PEPPARKAKSHUSET
- Så mycket trevligare med böcke… på Mösstanten
- Rätt plats, fel tid av Ashley… på Lottens Bokblogg
- För evigt glömd av Emmelie Ugg… på Lottens Bokblogg
- Tisdagstrion v. 20: Jan Guillo… på Lottens Bokblogg
Dagarna
maj 2026

M T O T F L S

1 2 3

4 5 6 7 8 9 10

11 12 13 14 15 16 17

18 19 20 21 22 23 24

25 26 27 28 29 30 31

« Apr
Arkiv
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016
Besökare
- 977 052 besök
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare
- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
Tjolahopp

Tjolahej
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 29 andra, prenumerera du med.
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Sök efter:
Mest lästa inlägg
- Mitt bokår 2026: Angenäm aprillitteratur
- Lindvalls kaffe Royal blandning för kungabröllopet 1976
- Recension: Familjehemligheter
- Små gula blommor i Linnéträdgården
- Bettet på armen
Dagarna
maj 2026

M T O T F L S

1 2 3

4 5 6 7 8 9 10

11 12 13 14 15 16 17

18 19 20 21 22 23 24

25 26 27 28 29 30 31

« Apr

maj 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1	2	3
4	5	6	7	8	9	10
11	12	13	14	15	16	17
18	19	20	21	22	23	24
25	26	27	28	29	30	31

maj 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1	2	3
4	5	6	7	8	9	10
11	12	13	14	15	16	17
18	19	20	21	22	23	24
25	26	27	28	29	30	31

	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Den som följer en st… om Den som följer en stjärna vänd…
	Tofflan om Fredagen den 25 april 2026: Lå…
	uppsalaewa om Fredagen den 25 april 2026: Lå…
	Tofflan om Recension: Psykiatern
	ELIZA om Recension: Psykiatern
	Tofflan om Skuggriket
	Lottens Bokblogg om Skuggriket
	Bittert, amore av Ca… om Recension: Bittert, amore
	Tofflan om Recension: Familjehemligheter

Besökare
- 977 052 besök
Arkiv
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

”[…] Jag skiter i vad elakingar kallar mig eftersom jag vet att jag heter Stina […]

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

”Kryddig, nyanserad smak med fatkaraktär, russin, torkade körsbär, chokladpraliner, arrak, tobak och kanel. […] Kryddig, nyanserad doft med fatkaraktär, torkade körsbär, russin, chokladpraliner, arrak, kanel och lakrits.

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Vem fan är Tofflan?

På den här bloggen…

Sociala medier

Följ Tofflans blogg via E-post

Translate/översätt

Tofflan läser just nu

Tofflan på LinkedIn

Tofflan på Goodreads

Ämnen

Mest lästa inlägg

Senaste kommentarer

Läsvärt hos andra!

Dagarna

Arkiv

Besökare

RSS inlägg

RSS kommentarer

Tjolahopp

Följ Tofflans blogg via E-post

Tofflan på LinkedIn

Mest lästa inlägg

Dagarna

Senaste kommentarer

Besökare

Arkiv