Kära dagbok…

Ur min bok på gång, Den eensamma staden.

Den här dagen började molnigt och fuktigt. Vädret är konstigt, luftfuktigheten hög. Kvavt, liksom. Det blev min sista morgon i ensamhet, för mitt på dan kom mina mänskliga sambor hem från sin resa. Jag är inte ensam längre.

För ett tag sen köpte jag en bok (ovanligt, va?!) som skulle handla om just ensamhet och om att vara ensam i en storstad. Tanken med inköpet av Den ensamma staden var väl att jag skulle förstå en person som säger sig vara ensam. Förstå hur h*n tänker och förstå hur livet och tankarna går i onda cirklar. I mina ögon är den här personen inte ensam och jag tror inte andra människor uppfattar personen som det heller. Men personens egen uppfattning ska en inte ta ifrån den! Så jag började läsa om ensamhet – och konst – efter att ha avslutat den elfte Ruth Galloway-deckaren igår kväll. Olivia Laings bok är tung och jag inser att jag får läsa den med vissa pauser. Den berör mig mycket och efter att ha läst knappa 70 sidor har min bild av personen som säger sig vara ensam faktiskt förändrats en hel del. Redan…

Bokbyte från försvunna flickor i Norfolk till ensamhet i New York.

En bok som nog kan hjälpa mig att förstå.

∼ ♦ ∼

Vid lunchtid gick jag upp till stan för några ärenden. En del utfördes, andra blev oförrättade och måste därför utföras under morgondagen. Men jag köpte i alla fall två ex av en viktiga sak: läppsyl. På vägen hem fick jag sms om att mina sambor satt på tåget, så jag gick sen upp till centralen för att möta dem. Vår tvåveckorssambo bar på en liten låda. Jag trodde att det var en tårta först, men sen såg jag att det var en låda med munkar. Därför blev det förstås gofika när vi kom hem. Anna hade uppenbarligen varit lika… ekonomisk vad gäller shopping som jag. Hon hade köpt en sak och det var en luftballong. Den sitter mellan två fåglar på vår balkong nu och jag kan ligga och glo på den och drömma mig… upp.

Ett av mina ärenden utfördes, nämligen inköp av läppsyl.

Snart kommer de!

Gofika!

Anna hade köpt en luftballong.

Efter ett rådslag – och mellan regnskurar – for jag iväg för att hämta dill och gräslök i Slottsträdgården samt köpa middagsmat. Jag kunde inte låta bli att fota mina tomater, som ännu är gröna, men som ska bli plommontomater, busktomater och gula tomater.

Gröna tomater som ska bli plommontomater.

Gröna tomater som ska bli busktomater och gula tomater.

Middagen fixade vi tillsammans. Anna och jag åt sill och vår tvåveckorssambo varmrökt lax. Alla åt vi vår egen potatis. Jag tuggade på mina jätterädisor, men morötterna lämnade jag med varm hand över till nån annan.

Sillmiddag.

I kväll softar vi, för vi är alla rätt trötta. I morgon ska jag dra med mig Anna ut på en liten shoppingtur eftersom nån fyller år nästa vecka. På eftermiddagen tar vi kanske en promenad neråt stan, eventuellt Linnéträdgården, samt nåt matställe. Det väntas hetta och då orkar ingen av oss stå vid hällspisen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.