Torsdagen den 24 januari 2019: Utlottning av En dag… och böjd nacke

 



Kära dagbok…

Boken En dag i Ivan Denisovitjs livIdag inleder jag med den utlovade utlottningen av en pocketbok som Bokus felaktigt sände mig nu i januari. Jag fick behålla boken, men eftersom en äldre upplaga av Aleksandr Solzjenitsyns lilla bok En dag i Ivan Denisovitjs liv redan står i mina bokhyllor vill jag att nån annan ska få läsa den.

Boken, som skrevs som en långnovell 1962, utspelar sig under en dag, från morgon till kväll, i ett sovjetiskt arbetsläger på 1950-talet. Den lyfter fram fångarnas absurt långa strafftider, där förlängning av strafftiden var en vanlig bestraffning.

 

Handlingen är ungefär denna:

Ivan Denisovitj, även kallad Sjuchov, har dömts till straffarbete i ett läger, anklagad för att ha varit en spion efter att ha tillfångatagits av tyskarna under andra världskriget. Dagen börjar med att han vaknar försent och är sjuk. Men Sjuchov måste trots detta arbeta. 

Detta kan tyckas vara en svart bok, men jag lovar dig att den är en modern och viktig klassiker och som sådan bör den ingå i alla litteraturälskares läslista.

Du som vill ha boken lämnar en kommentar till det här inlägget om varför just du bör få den. Finns du på Instagram gillar du min bild av boken där också. På Instagram heter jag @tofflisen Svårare än så är det inte!

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan uppspärrade ögon på skylt

Jag har gjort det jag ska, men jag är inte överens och jag är dessutom besviken.

Arbetsveckan går mot sitt slut. Det tycker jag är skönt av flera skäl. Ett är att jag har det jobbigt med hostan och andningen, ett annat att jag slåss med väderkvarnar på jobbet lite grann. Det senare kan tyckas som struntsaker, men den som kan tänka själv inser att det faktiskt handlar om att begränsa människor. Jag har utfört det jag ska, trots att jag inte är överens. Och jag är besviken. I min rätt tunga ryggsäck med 30 års yrkeserfarenheter finns emellertid även vissa insikter. Jag är rädd för oönskade konsekvenser om jag står på mig och därför böjer jag min nacke och jobbar med mitt lilla nyhetsbrev i stället. Det publiceras i morgon förmiddag som vanligt.

∼ ♦ ∼

I kväll är det bra på TV. Jag ska givetvis titta på Antikrundan och försöka amatörvärdera via appen från bästefåtöljen. Efter detta kära nöje är det Veckans brott som Camilla Kvartoft håller i med bravur.

∼ ♦ ∼

Tisslingarna är inte mycket för TV. Lucifer är inne i en riktig busperiod, förutom att han vill äta jämt. Citrus är lite trött på hans buffliga närmanden och håller sig gärna antingen på diskbänken eller i kökssoffan i Mellanrummet. Men söta är de, eller hur? (Hela bildtexterna blir synliga om en klickar på bilderna. Då går det också att se bilderna som i ett bildspel och även att kommentera varje enskild bild.)

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Sociala medier, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Det som göms i snö

Ett inlägg om en bok.



Carin Gerhardsens bok Det som göms i snöEn serie deckare som jag har läst med stor behållning
är Hammarbyserien av Carin Gerhardsen. Riktigt ruggiga böcker alla åtta: Pepparkakshuset, Mamma, pappa, barn, Vyssan lull, Helgonet, Gideons ring, Hennes iskalla ögon, Tjockare än vatten och Falleri fallera falleralla. Därför tvekade jag lite innan jag köpte författarens senaste bok, Det som göms i snö – den är ju helt fristående från Hammarbyserien. Nu har jag slagit ihop pärmarna och frågan är om jag gillade även denna eller inte…

Den här boken utspelar sig både 2014 och 2018. Berättarna är flera, en del både i dåtid och nutid. Själva storyn kretsar runt en trafikolycka i kallaste vintern. Dels är det en man och en kvinna som vänsterprasslar, dels är det en ung kvinna som får lift av en okänd man. Och så är det mannen som kör för fort. De tre bilarna närmar sig en ravin när olyckan sker. Nån lämnar nån att dö. Främlingarna förbinds med varandra – vare sig de vill det eller inte. Ingen av dem har hela bilden klar för sig, men nån vet uppenbarligen tillräckligt…

En kan säga att det här är mer åt psykologiska thrillerhållet än deckarhållet. För ju längre in i boken jag kommer desto mer förstår jag att historien inte är särskilt enkel. Först tycker jag att boken är spännande. Sen blir boken bara… väldigt bra. Kapitlen är relativt korta och det bidrar till att föra historien framåt ganska fort. Språket är inte tillkrånglat heller och karaktärerna är trovärdigt skildrade. Jag känner till exempel hur illa fyllona luktar, om en säger så.

Toffelomdömet kan inte bli nåt annat än det högsta. Den som vill läsa nåt riktigt spännande gör rätt i att välja den här boken.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 22 januari och onsdagen den 23 januari 2019: Summan av lasterna osv.

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan med choklad

Igår kunde jag inte motstå frestelsen att äta choklad.

Nej, jag har ingen karaktär att motstå frestelser ibland. (Rätt ofta, om du frågar.) Igår föll jag till föga och köpte inte bara en utan två 100 grams Marabou chokladkakor (extrapris för två) när jag ändå var in på ICA S:t Per för att köpa TV-tidning och kvällsmackor. Och ja, du läste rätt: jag köpte färdiga trekantsmackor med ägg och räkor. Tisslingarna fick var sin räka också. Sen åt jag bara en av de två chokladkakorna.

Jag känner mig så trött och slut just nu, nåt som kan bero på att infektionen fortfarande håller på att klinga av. Hostan är envis och det gör ont i bröstet när jag andas flåsar på promenaderna till och från jobbet. Även idag gick jag gågatan och Mördarbacken*, för där är det inte halt. Men jag mår så mycket bättre och tycker nog att jag inte behöver känna alltför stor skuld för mina laster. Oavsett hur det är för mig, så brukar en avslutad last ersättas av en ny. Jag var i alla fall så himla glad när jag kom hem igår och Anna hade fixat så mycket hemma: dammsugit, tvättat, gått med sopor, tömt kattpottor och tömt diskmaskinen. Jag dammsög sovrummet och lite på väg tillbaka till städgarderoben, det var allt. Sen slog jag mig ner och läste och kollade på Auktionssommar. Programmet är sisådär, tycker jag. Det är alltid kul att se på gamla saker, men deltagare, programledare och tävlingsmomentet intresserar mig inte alls. Då tycker jag att den brittiska serien där två personer – en expert och en intresserad – åker runt och köper grejor som sen säljs på auktion är roligare. Tävlingsmomentet är mer spännande och dessutom får deltagarna inte behålla varken saker eller pengar. I Auktionssommar får deltagarna till exempel behålla de saker de ropar in. Eventuella vinster i det brittiska programmet går till välgörande ändamål.  Antiques Road Trip går på TV8 klockan 18 om vardagskvällarna just nu.

Antiques Road Trip

Den brittiska versionen av Auktionssommar är bättre än den svenska, tycker jag, men programmen är inte helt lika.

∼ ♦ ∼

Idag är det lite varmare ute, men ändå runt sex minusgrader. Dunjackan är skön att bära, det känns som om jag går omkring med täcket omkring mig. Min arbetsdag försvann i ett nafs, men innebar en del strul och irritationsmoment. Jag gillar inte att bli irriterad på jobbet. Tyvärr blir jag det när det alltid är samma saker och samma personer som inte ”fungerar”. Nuff said!

∼ ♦ ∼

Även i kväll är jag och familjen Katt ensamma hemma. Jag ska läsa, för min bok på gång är så himla spännande just nu. Sen har jag plockat fram nästa bok ur bokhyllorna som jag ska läsa. Citrus ser nöjd ut. Och jag kan aldrig vara utan en bok på gång. Summan av lasterna osv… Jag har startat en maskin tvätt, gett katterna mat och ska slänga lite sopor innan jag hämtar arbeterskan från jobbet klockan 21.

Citrus och böckerna Det som göms i snö och Offer utan ansikte

Snart redo för nästa bok – med Citrus godkännande.

∼ ♦ ∼

Dagens AJA BAJA delar jag ut till tjejen som körde omkring i en firmabil från Förenade Care och som inte stannade vid ett övergångsställe där det stod fotgängare och ville gå över. Bilföraren höll i en mobiltelefon och var uppenbarligen upptagen med annat än att köra bil. Detta var en brottslig handling.

Tjurig mugg

Aja baja, Förenade Care-bilförare. Det är brottsligt att köra bil och hålla i mobilen samtidigt.

∼ ♦ ∼

*Mördarbacken = Carolinabacken


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdagen den 22 januari 2019: Tugga på nåt gott – och tugga på om livet

 



Kära dagbok…

Gröna vindruvor

Det gick lika bra med druvor. (Nästan.)

Varför är jag ofta så sugen på nåt gott att tugga på om kvällarna? Anna har återgått till LCHF, nåt som gör underverk med hennes blodsocker. Jag kör ingen diet alls, men försöker och vill dra ner på onyttigheter. Igår var jag så himla sugen på… vad som helst, egentligen. Sött, salt, skit samma – BARA DET VAR NÅT GOTT!!! I kylskåpet hittade jag… några gröna druvor. Rätt söta… Men… de innehåller många bra saker: få kalorier, mycket C-vitamin, antioxidanter (skyddar kroppens celler, ungefär), bland annat fytokemikalier som sänker blodtrycket. Ja ja, lite koll har jag allt. Med betoning på lite. Druvorna var goda och fräscha och HEPP! så tog de slut. Jag stålsatte mig och grävde inte efter nåt mer i skafferiet. Fast jag vet ju att där till exempel ligger en oöppnad påse ostringar från helgen… Det gick alltså lika bra med gröna vindruvor som choklad eller ostbågar. Nästan, i alla fall. Och ja, jag erkänner: i kväll var jag inte lika ”duktig”…

Kommunikationsplan IT-avdelningen 2018

Vår kommunikationsplan ska revideras.

Idag var det tack och lov inte skitkallt som igår. Det finns folk som uppmätte lägre temperaturer än jag gjorde då – neråt minus 20. Kylan höll i sig hela dan, men idag var det bara knappa sju minusgrader. Rena jävla (Hej, FEM!) sommarvärmen, alltså. (<== ironi) Däremot var det snorhalt. Och dobbar på is funkar inte. Jag höll på att gå ner i spagat (nej, ingen bild!) strax efter järnvägen, på en trottoar på Kungsgatan. Detta fick mig att stappla upp till gågatan och sen bestiga Carolinabacken. På gågatan och i Carolinabacken finns nämligen värmeslingor, så där är varken is eller snö. Jag överlevde backen, men fick pumpa i mig lite Bricanyl under arbetsdagen. Jag har haft en del möten idag och jag och Tjifen har bland annat jobbat med att uppdatera avdelningens kommunikationsplan. Igår kom förresten datumen till vårens kommunikatörsnätverk. Det är fortfarande av intresse att jag berättar om kommunikationsövningarna jag har haft med våra team, men samtidigt lika oklart när, vid vilket tillfälle, jag ska prata. Kommunikation är svårt, även bland proffs. På tal om kommunikation eller marknadsföring, snarare, kan jag riktigt gå igång på sättet att via Instagram marknadsföra sig som till exempel författare – och så består majoriteten av bilderna i flödet av selfies. Jag skiter i hur folk ser ut, jag vill veta mer om deras produkter! 

∼ ♦ ∼

I kväll är jag ensam hemma med familjen Katt. Jag funderar på att avsluta det varv med Helvetesmonstret* som Anna påbörjade under dan. Djuren i familjen har blivit lite ansvarstagande när det gäller hushållsarbetet. Som jag tidigare har visat ägnar Lucifer vår tvätt(korg) stor uppmärksamhet. Hans storasyster Citrus har fokus på disken och ligger gärna ovanpå diskbänken när diskmaskinen arbetar. Om helvetet, diskmaskinen, alltså, inte börjar pipa, förstås. Den har börjat med såna dumheter igen och vi fattar inte vad problemet är.


Resten av aftonen ska jag läsa och glo på Auktionssommar.
Jag har nu kommit en bra bit i min sista nyinköpta bok. Den blir bara bättre och bättre, mer raffinerad, verkligen. Jag hann läsa en del på lunchen och det var just då berättelsen liksom… snurrade runt. Mycket spännande!

Boken Det som göms i snö och vattenflaska

Lunchläsning.


Jag tänker att jag får avvakta fler bokinköp
ett tag och i stället botanisera bland hyllorna i Bokrummet. Jag funderar att ge mig på Stefan Ahnhem, vars böcker om Fabian Risk Anna har.

∼ ♦ ∼

Sen kom jag på att jag har glömt bort att skriva om Slottet och Slottsträdgården. Anna och jag ska på prov under ett år försöka sköta om detta. I söndags visade Slottsfrun och Slottsherrn oss en anteckningsbok där de har skrivit ner sånt vi bör tänka på månad för månad. När vi diskuterade Slottet och dess environger i somras bad jag dem göra just detta, skriva ner, för vi är ju inte helt vana vid trädgårdsskötsel (Anna mer än jag, dock). Nu, denna kalla och snöiga januaridag, längtar jag till april. Då börjar vårt trädgårdsår…

Vårt land odlingar 2018

Våra odlingar i juni förra året.

∼ ♦ ∼


*Helvetesmonstret = katternas namn på dammsugaren


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Ironi, Jobb, Krämpor, Personligt, Sociala medier, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Måndagen den 21 januari 2019: Jävla skitkallt och friskare

 



Kära dagbok…

Minus 15 komma en grad

Jävla skitkallt i morse.

Nä, nån bild på nån jävla blodmåne levererar jag inte – jag såg inte nåt i morse som skulle kunna liknas vid blod. Månen jag såg genom köksfönstret var visserligen lite skum, fast inte blodig. I stället fotade jag av termometern, för den visar hur jävla skitkallt det var i morse här i Uppsala. Ska en tänka positivt var det trots allt nästan en grad varmare än appen hade förutsagt.

Det blev till att packa på sig rejält. Jag är så glad över min dunjacka, för jag fryser verkligen inte in den. Även bootsen är varma. Idag har jag inte fällt ut dobbarna eftersom jag har insett att dobbar på is bara ropar på lårbenshalsarna att krascha. Det blir inget grepp alls.

 

Det är ljusare tidigare och längre om dagarna nu och snart behöver jag inte mina reflexer. Sen har jag förstått att vi inte slipper den där förbannade sommartiden trots allt, så då blir det mörkare igen på morgnarna. Det var faktiskt väldigt soligt och fint både igår och idag i Uppsala. Jag mår bättre kroppsligt även om jag hostar i kylan – den retar luftrören. Visst är jag fortfarande trött, men vi vilade ordentligt i helgen och jag känner mig friskare. Anna är inte heller hostfri. Det tar på krafterna med såna här långdragna infektioner.

Även lille Snuffe a k a Lucifer verkar aningen dämpad. Han kryper gärna in i badrummet och lägger sig ovanpå tvättkorgen för att sova, men både han och Citrus gillar kökssoffan. Anna klädde om den i fredags när hon var ledig med ett tyg som katterna känner igen från Fänriken. Citrus har emellertid börjat ligga på kudden i soffan i vardagsrummet – hon tycker ibland att Lucifer är lite på och bufflig.

∼ ♦ ∼

Böckerna Konstiga huset och Det som göms i snö

Bokbyte från brittisk fyrtiotalsdeckare till svensk ganska färsk dito.

På jobbet har jag utfört sedvanliga arbetsuppgifter, men också haft ett intressant möte samt fått information om att jag kanske får veta på onsdag vem som blir ny Högsta Tjif på avdelningen. Det har kommit många frågor om detta, men Tjifen är hal och tyst. Vidare kunde jag kolla mitt lönebesked idag och noterade att det kostar att vara sjuk en vecka. Det kostade så mycket som min retroaktiva lön från oktober samt mitt semesterdagstillägg för tre dar. Det svider, men jag är tacksam för min löneförhöjning som ändå gav plus minus noll netto den här månaden. Då kan jag kanske ändå ha råd att betala försäkringarna och köpa några fler böcker. Jag har nämligen påbörjat den sista av de fem böckerna jag nätshoppade nu i januari. Det har blivit bokbyte från en brittisk fyrtiotalsdeckare till en ganska färsk (september 2018) svensk dito.

∼ ♦ ∼

Och nej. Jag har inte missat att Sverige har fått en regeringDet här är ingen politisk blogg, så jag varken kan eller vill uttala mig om detta. Men jag tycker att det finns både bra och mindre bra saker med detta. Dessutom slipper vi nyval – det hade kostat rätt mycket.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Ett rött vin: Chianti del Barone Ricasoli 2017

Ett inlägg om ett vin.


 

Chianti del Barone Ricasoli 2017

Lätt, smakrikt och prisvärt.

I helgen drack vi tre olika viner. Två av dem hade vi provat förut, men till söndagsmiddagen serverade jag en väl luftad flaska Chianti del Barone Ricasoli 2017. Dels tycker jag att chiantiviner är goda, men lätta, dels är det inte mycket socker i just det här vinet. Vi tog var sitt glas till maten, jag tog ytterligare ett halvt efteråt. Tung i huvudet ville jag inte bli – och blev det inte heller.

Systembolaget föreslår fläsk, lamm eller buffémat med vinet. Jag serverade stekt och välkryddad kalkonbröstfilé med mycket vitlök i såserna och smöret. Anna hackade  grönsaker och blandade ihop en skål färska härligheter, ugnen värmde potatisklyftor respektive blomkål till oss.

 

Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets smak och doft (jag har rättat korrekturfel):

”Fruktig smak med inslag av fat, mörka körsbär, örter, skogshallon och vanilj. […] Fruktig doft med inslag av fat, körsbär, kanel och hallon.

Jag tyckte att vinet var så lätt som jag hade hoppats på. Ändå var det smakrikt och jag kände tydligt smaken av mörka bär och något mer, eventuellt örter. Vaniljsmaken blev också framträdande när jag drack vinet till vit choklad.

Toffelomdömet blir det högsta. Det här vinet är helt klart värt sina 95 kronor.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Konstiga huset

Ett inlägg om en bok.



Agatha Christies bok Konstiga husetEfter jul nätshoppade jag en hög med böcker från Bokus till bra priser.
En av böckerna stod faktiskt inte på min inköpslista, men hamnade i bokpaketet ändå. Det var Agatha Christies lilla bok Konstiga huset, nyutgiven i jubileumsutgåva på Bookmark förlag. Det här förlaget är riktigt spännande och har gett ut många intressanta och bra titlar. Jag lär definitivt köpa fler av deras böcker.

Den här lilla boken kom ut första gången 1949 och skapade då visst rabalder: författarens amerikanska förlag ville att hon skulle skriva om slutet eftersom det upplevdes som alltför chockerande! Det hedrar Agatha Christie att hon inte gjorde det. Händelserna utspelar sig i ett märkligt hus i London som heter Tre Gavlar. Där bor flera generationer av en familj när dess överhuvud, den rike Aristide Leonides, plötsligt dör. Det visar sig vara mord. Bokens berättare är Charles Hayward. Han är kär i Sophia Leonides, en av dem som bor i huset. Dessutom är hans pappa polis vid Scotland Yard. Det hampar sig så att Charles hjälper sin pappa i utredningen. För så länge mordgåtan är olöst kan Charles och Sophia inte gifta sig.

Det här är vid första anblicken en puttrig liten mysdeckare. Men slutet är på sätt och vis chockerande. Jag gillar det eftersom det bevisar en tes jag har. Nu tänker jag förstås inte avslöja mördarens identitet, men just slutet är det bästa med den här boken. Lagom längd och snygg formgivning ger plus, trots att jag har en och annan synpunkt på översättningen.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Helgen 18 – 20 januari 2019: Rökta räkor, jul på vinden, deli från Grekland, kakor, vin och kalkon… och nu är helgen slut

 



Kära dagbok…

En helg går så fort. Jag har klarat av min första arbetsvecka 2019 trots att jag inte är helt frisk. Men jag känner mig lite piggare, även om jag fortfarande har fullt av gojs i näsan och dess hålor. I lördags morse började jag hosta mer igen dessutom. Jag hoppas i alla fall att det går åt rätt håll.

På fredagskvällen serverade köket på Main Street två sorters räkor – rökta och tinade frysta – samt chiliaioli, avokado, ägg och dill. Till maten drack vi ett vitt vin som kylts på balkongen sen före nyår. Allt var mycket gott. Räkor och vitt vin är verkligen perfekt fredagskvällsmat.

Till dessert intog vi senare ostar, kex, druvor och var sitt glas rött vin. Mellan rätterna tittade vi ikapp två avsnitt av den rätt obegripliga TV-serien Dirigenten. Jag är inte särskilt förtjust i den, men ändå vill jag titta och se hur det går.

∼ ♦ ∼

På lördagen sov vi länge. Jag var upp och gav katterna mat vid 6.30-tiden, men somnade sen om till klockan var över nio. Då blev det läsning och kaffe på sängen tills klockan var närmare 10.30. Det var så skönt att få sova ut och vila ordentligt. Tyvärr började jag hosta, som sagt. Inte blev det väl bättre av att vi var uppe på vinden med de sista julgrejorna. Riktigt kallt där uppe! Vi passade på att stuva om lite i hyllorna, men Anna har några idéer om hur en hylla kan flyttas för att kunna utnyttjas bättre. Det får vi ta tag i nån gång framöver, när det inte är så mycket som det alltid är…


Efter frukost och dusch klädde vi på oss dunjackorna 
och gick upp på stan. Vi frös, vinden var kall. Några klädaffärer tittade vi in i utan att handla. Jag kom på mig med att undra om Dr. Denim har nåt att göra med Dr. Falafel. En Trissvinst bytte jag in mot en ny lott. Ingen riktig energi hade nån av oss, så vi stapplade in på Myrtos och handlade med oss en massa godsaker till lördagsmiddag.


På eftermiddagen blev det en nyttig fika hemma 
utan sockerbomber. Anna bakade fröknäcke och jag strök, vattnade krukväxter och stoppade undan två lådor med juldukar etc i linneskåpet. Nu har vi nog ingen jul kvar nånstans. Tror jag… (förutom Amaryllisen, dårå).

Sen dukade vi fram alla delikatesser från Myrtos, några goda ostar, kex och fröknäcke. I glasen hällde jag upp gårdagens vin, men öppnade för säkerhets skull en flaska chianti också. Det hade jag inte behövt, ett och ett halv glas var tillräckligt. Tur att vi har en egen vinväktare som har koll på att ingen snor nåt. Allt var gott och vi var ganska mätta när vi slog oss ner för att se Lena Söderbloms dag på Stjärnorna på Slottet samt tisdagens Brottsjournalen, inspelad på DVD-hårddisken.

∼ ♦ ∼

Söndagsmorgon och långsovning igen. Vi är nog väldigt trötta båda två och inte helt kuranta. Dagens planer var mest att åka och handla. Jag behövde hämta ut mediciner. Men vi började dagen precis som vanligt en ledig dag: läsning och kaffe på sängen. Jag startade på kapitel 12. Annas snälla mamma ringde och bjöd oss på eftermiddagskaffe. Vi hann mellan handling och kaffe göra ett snabbt besök på Retrolyckan i Svartbäcken. Fina saker, men inget köptes. Hos Annas snälla mamma och hennes L fick vi gott kaffe och smarriga kakor. Anna var ståndaktig och höll sig till kaffet, jag åt desto mer.


Söndagen och helgen går mot sitt slut. 
Jobbväskan och rena kläder är framlagda, middagen är aväten. Och faktiskt var det jag som stod vid spisen i afton (Anna ”hjälpte till” desto mer…). Nu ska jag sippa vin, läsa och gosa med Mini. I morgon bitti ska det bli 16 minusgrader här…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdag kväll den 17 januari och fredagen den 18 januari 2019: Innan jag kick the bucket…

 



Kära dagbok…

Diplom som Antikkunnig i Solna 17 januari 2019

Antikkunnig, minsann!

Jorå, jag är en nörd, det vet jag. Och som sådan har jag ett favoritprogram på TV: Antikrundan. Programmet har nu sänts i 30 år (!) och jag har väl följt det åtminstone 20. Jag tycker att det är roligt och intressant, men framför allt lärorikt. De senaste åren har jag också amatörvärderat hemma i bästefåtöljen via en app. Sommaren 2015 bockade jag av att fysiskt besöka Antikrundan under inspelningen i Uppsala på min bucket list, alltså saker jag vill göra innan jag ‘kick the bucket’, dvs dör. Jag kan säga att det blev lite av en besvikelse – jag köade hur länge som helst och fick sen träffa en ganska grinig värderare. Men… gjort är gjort och det var en upplevelse trots allt.

Igår kväll var jag med i Solna, vid Koppartälten i Haga, där jag promenerat så många gånger tidigare i livet. Fast från bästefåtöljen, dårå. Och jag fick många fullträffar på mina värderingar samt några totalmissar – fast fullträffarna var faktiskt fler. Så jag fick diplom som Antikkunnig. Det tyckte jag var roligt! Det är så sällan en får veta att en är lite bra eller har gjort nåt bra, så jag skröt om det på Instagram och nu här på bloggen.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan blinkar med ett öga

Jag mår bättre. Och den som fattar, fattar.

Kära dagbok, noterade du att jag inte inledde med att skriva om hur jag mår? Det är för att jag faktiskt mår lite bättre. Jag vågar knappt säga det, för förra gången blev det ett bakslag. Men fan… tre veckors förkylning och hosta… nu måste jag må bättre snart! Näsan var hemsk så sent som vid lunchen igår, men i morse kände jag mig lite mindre täppt och snorig. Däremot började jag hosta så snart jag kom ut. Det har ju blivit neråt tio minusgrader igen och det gillar inte luftrören. Jag har kontaktat min husläkarmottagning elektroniskt för att förnya recept som inte har med förkylning och hosta att göra. På eftermiddagen fick jag meddelande om att recept är fixade och att jag kan hämta ut medicinerna på valfritt apotek. Är jag inte friskare på måndag ringer jag att få en läkartid. Jag har dessutom fått en knuta som jag skulle vilja att en doktor tittade på. Mer om detta skriver jag inte här och nu utan på annat ställe. Den som fattar, fattar.

∼ ♦ ∼

I morse blev jag väckt en halvtimme innan mobillarmet var ställt. Ja det var förstås katterna som ville ha mat. Detta plus att jag var ensam som skulle upp tidigt i morse gjorde att jag inte bara hade tid att duscha utan även tvätta håret, tömma kattpottorna och knyta ihop ett par soppåsar. Jag åkte aldrig ner med soporna i soprummet, för så gott om tid hade jag inte. Jag var nämligen hårdbevakad av Lucifer. Så snart jag stängde dörren till badrummet – ibland vill en ju vara lite privat där – började han jama utanför och ville in. Han har fått en ny favoritplats ovanpå tvättkorgen. Det är inte så att han gosar med smutstvätten, nej han ligger där och sover. Och smygtittar.

∼ ♦ ∼

Frukost med böckerna Glöm mig och Konstiga huset

Boken till vänster berörde så mycket att jag måste läsa en enkel bok härnäst.

Idag är det fredag och helgen ligger framför mig som blanka blad. Jag frågade igår kväll vad/om vi skulle äta i kväll för nåt gott. Inget svar då, men idag blev det bestämt per sms att vi ska äta räkor. Detta gjorde att jag åt varm vegetarisk lunch på jobbet. Förmiddagen jobbade jag mest med mitt nyhetsbrev. När det var publicerat ägnade jag mig åt en text och ett anslag där vi vill få människor att göra på ett annat sätt. Sånt är inte alltid enkelt, som bekant. Jag har i alla fall bestämt mig för att ge en del saker viss tid innan jag fattar ett beslut. På så vis får jag möjlighet att kolla alternativ under tiden. Jag orkar inte leva ett liv i ständig oro, det står mig upp till ögonbrynen. Nu vill jag bara leva. Våga drömma om andra äventyr än litterära vid frukostbordet.


Men asså… Alex Schulmans bok Glöm mig
Den berörde mig. På djupet. Nästa bok får därför bli en enkel (?) deckare igen.

∼ ♦ ∼

Fredag kväll och jag gick hem lite tidigare från jobbet. Jag har bäddat rent och dammsugit två rum. Anna har varit ledig idag och städat, tvättat, handlat, klätt om en kökssoffa med mera. I morgon försöker vi få upp resten av julsakerna på vinden. Men nu… nu blir det räkor!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Sociala medier, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Glöm mig

Ett inlägg om en bok.



Alex Schulmans bok Glöm migFörra året fick jag Alex Schulmans senaste bok i julklapp
av Annas snälla mamma och hennes L. Jag har tidigare läst författarens bok om sin pappa, Skynda att älska, en bok som berörde mig mycket. Det gjorde även Bränn alla mina brev, en bok om Alex Schulmans morfar och mormor. Faktum är att jag blev så sugen på att läsa mer att jag nätshoppade Glöm mig. Den boken har fokus på författarens mamma Lisette Schulman. I onsdags kväll öppnade jag bokens pärmar och nu har jag slagit ihop dem efter att ha läst boken i rekordfart (jag har ju jobbat emellan lässtunderna).


Den här boken handlar åter om författarens rätt (!) dysfunktionella familj.
Mamman Lisette Schulman börjar tidigt att dricka för mycket. Det är inget man talar om i familjen, men det finns där och det påverkar alla. Boken inleds med en scen där den vuxne Alex tillsammans med sin bror ska åka för att hämta mamma från deras lantställe och försöka få in henne på en avvänjningsklinik för alkoholister. Genom boken får jag som läsare följa hur mammans alkoholmissbruk sätter skräck i Alex – för hon blir ju lynnig. Den lille Alex är kärlekstörstande, men mamman kan när som helst stänga av sin kärlek. Som vuxen fortsätter Alex att vara medberoende, men han vill också försöka reparera sin relation till mamman. Frågan är om alla svek, iskylan och hårda ord, främst via mobilen nattetid, kan leda till försoning. Tiden rinner ut. Lisette Schulman dör i februari 2015.

Det är en sån sorglig och gripande historia som rullas upp. Jag kan inte sluta läsa, trots att det är så tungt, så tungt. Och så bra, så bra skrivet. Trots att jag inte hade alkoholiserade föräldrar kan jag känna igen mycket av det andra som författaren skriver om. Det här att tassa på tå för en förälder, att försöka få en tjurig förälder på gott humör igen med mera.

Toffelomdömet blir det högsta. Läs!!!

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar