Kära dagbok…
Igår kom vi hem efter fyra nätter och fem dagar knappt i Stockholm. När en har varit i vår kungliga hufvudstad så länge och dessutom deltagit i årets Pridefestival är det faktiskt rätt skönt att komma hem. Det blev så tydligt att Uppsala är en sån småstad jämfört med Stockholm. Nu trivs jag väldigt bra i Stockholm – så länge jag kan åka hem igen. Allra mysigast är Gamla stan och även i år bodde vi på hotell där. Dagarna och nätterna försvann snabbt.
Lite trist är det förstås att komma hem till vardagen igen, men vi har fortfarande semesterdagar att fylla med nya äventyr på hemmaplan. Pride blev inte riktigt det jag hade hoppats på i år. Behållningen med Stockholmsresan var att få vara med min sambo nån annanstans än hemma. Mer om resan och vad vi gjorde kommer i separata inlägg. Jag inleder i stället med vår hemkomst igår och vår lilla utflykt idag.
∼ ♦ ∼
Katterna var som vanligt lite avståndstagande när vi kom hem, men när vi väl satte oss på balkongen senare på kvällen var där alltid minst en katt med oss.
Vi fick fin hjälp med kattmatning och pottömning av två bröder, fast städhjälpen hade vi gett ledigt. Därför inledde vi med att dammsuga och torka golv. Nej, katterna var inte glada på oss, de gillar inte Helvetesmonstret.* Sen körde vi en diskmaskin och tvättade sjuhundrafyrtioelva maskiner samt gick och handlade middagsmat (räkor och vin) och det nödvändigaste till frukost. Brevbäraren plingade på vid 14-tiden med varsitt paket till oss. Mitt innehöll en lyrikbok för recension. Så läste vi ikapp lite lokalblaskor som nån katt inte hade spytt på (ja, jag har torkat kattspyor både igår och idag). En kan inte låta bli att undra vad dagens journalister får för utbildning. Inte lär de sig böja verb korrekt i alla fall. Det blev helt klart nödvändigt med Gin o’clock före maten. Och maten blev alltså stora räkor med chiliaioli och andra tillbehör samt ett halvmousserande vin. Det blev sen tidig sänggång, för kickorna var bra trötta efter sin resa.
∼ ♦ ∼
Idag vaknade vi till lite osäkert väder. Jag hade en grej jag ville fixa idag och det var att köpa nån sorts fotpall till bästefåtöljen eftersom reclinern inte funkar längre. Att sätta upp mina onda fötter och ben högt hjälper lite. En kudde bakom min trilskande rygg lindrar också. Men först tog vi det lugnt med läsning och kaffe på sängen, dusch och frukost.
Vi åkte till Jysk för där hade Anna köpt sin fotpall. Två personal var på plats. Den ena jobbade mycket, den andra verkade måttligt road av kundservice. Tyvärr fanns inte pallen kvar, så vi hoppade in på Helping Hand för att kolla om där fanns nåt. Intet. Molnen hopade sig, men vi kunde ju inte låta dan bli en misslyckad shoppingdag. Vi styrde Clark Kent** mot landet med Linnés Hammarby i sikte. Och just som vi kom fram började det regna. Som tur var blev det bara korta små skurar. En annan turlig grej var att vi inte behövde betala inträde nån av oss. Anna hade kvar sin biljett från Linnéträdgården där vi var med vår tvåveckorssambo för ett tag sen och biljetten gällde även här. Jag går in gratis som universitetsanställd, men hade glömt mitt passerkort hemma. Tjejen valde att tro på mig! Vi strosade runt i omgivningarna en stund och tittade på växter, träd, blommor och ett par utställningar innan vi gick en guidad visning i boningshuset. Där råder tyvärr fotoförbud, så efter det svindyra fikat à la Triller fotade vi en del blommor i trädgården i stället. Helt gratis.
∼ ♦ ∼
I stan igen stannade vi till vid Ö o B i Boländerna. Och där fanns den! En sittpall med förvaring som blir perfekt fotpall till mig i bästefåtöljen. Jag lyckades till och med montera ihop den själv medan Anna var och handlade middagskyckling. Det är nog dags att äta den och lite sallad till nu.
∼ ♦ ∼
*Helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren
**Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Deckare hör sommaren till, men i ärlighetens namn fungerar det alltid för mig att läsa den genren. För ett tag sen nätshoppade jag en hög ganska nyutkomna deckare. Näst sist att bli läst ur den högen var 
När det blev aktuellt att sambon och jag skulle hjälpa till med Slottet och framför allt Slottsträdgården var vi villiga, men kanske inte så kunniga. Ja, Anna kanske var det, jag var det definitivt inte. I ett annat, tidigare liv hade jag en odlingslott. När den skulle börja brukas inhandlades en trädgårdsbok. Jag använde den boken som uppslagsverk och samlade tips och tricks på lappar i den. Så gick det livet om intet och boken fick en annan ägare. Men i februari i år hittade jag en annan och nyare trädgårdsbok på bokrean. 
Gå till Toffelprofilen
