Kära dagbok…
Vatten och bröd och lite litterär spis i form av en roman kanske vore ett sätt att gå ner i vikt.
Ja kära nån så fet jag har blivit! Det blir inte roligt att åka till Klädaffären på Landet på fredag och se sig själv i spegeln i provhytten. Men det måste göras. Jag är i skriande behov av… kläder. Till sommaren vill en gärna gå lättklädd. Det vete tusan om jag vill utsätta nån annan för min enorma lekamen. Samtidigt… Varför ska jag banta när jag tycker om att äta och dricka gott? Ja, kanske för att rygg, fötter, muskler och leder skulle må bättre. Möjligen ett skäl. Jag får väl ställa mig på en diet av vatten och bröd fram till semestern. Hur som helst, ryggen är bättre idag. Det jag måste tänka på är emellertid att inte sitta för mycket. Igår stod jag hela förmiddagen och jobbade och det blev ryggen tacksam för. Men fötterna och hälsporrarna var inte glada. Pest eller kolera, alltså. En viktnedgång skulle nog inte skada… Jag måste helt klart bestämma vad livskvalitet är för mig.
Att läsa böcker är definitivt livskvalitet enligt min mening! Igår skickade jag iväg ett mejl till ett förlag om en bok jag gärna vill recensera. Idag kom svar att boken skickas. Det ska bli extra spännande att läsa och recensera boken, för jag tror minsann att den är skriven av en person jag har pluggat ihop med. To be continued…
Men jag läser också just nu en bok som har gripit tag i hjärtat. Jag förstod att den skulle göra det, för författaren är en god skribent och temat… tungt. Ibland blir jag rädd att jag dras in för mycket i fiktiva världar så att jag glömmer världen utanför, det vill säga verkligheten. Fast… ibland är det ju faktiskt det jag vill.
∼ ♦ ∼
Mini lägger en uppfodrande tass på min arm.
Igår kväll var det åter igen ett (1) intressant TV-program. Vi, det vill säga sambon, Mini, Citrus och jag tittade på en dokumentär på TV4 om Tjock-Steffe. En komplex person som inte drar sig för att handha vapen och droger samtidigt som han är en familjefar träder fram. Oavsett vad en tycker om honom och detta slog det mig att det inte kan vara särskilt kul att kallas Tjock-Steffe. Inte skulle jag vilja vara Tjock-Tofflan… Oavsett detta, tre delar ingår i serien och vi såg den första igår.
Fast Mini såg mest på mig, förstås. Så snart jag sätter mig i bästefåtöljen kommer hon galopperande, hoppar upp på armstödet och backar ner mot mig. Sen ska jag helst klia frun under hakan eller så. Ibland blir hon lite bitsk och då kliar jag inte, för sylvassa tänder har hon. Men igår kom ett par åskknallar och det gillade hon inte. Hon försvann som en avlöning. Först gömde hon sig inne i badrummet i hörnet intill tvättkorgen, sen under ekbyffén. Den stackarn var livrädd.
På tal om katterna så är umgänge med dem också livskvalitet för mig. Tänk att bara för fyra år sen var jag rädd för katter. Nu älskar jag katter – i vart fall våra egna. De är för övrigt såna härliga och olika personligheter. Att älska dem är därför inte svårt, trots att de hårar och gör djupa spår med klorna i våra golv…
∼ ♦ ∼
Ja, det blev ju lite åska igår kväll. Idag visade appen en sol, men dan började tveksamt med mulet och blåst. Det blev emellertid både soligare och varmare. Jag jobbade med mitt nyhetsbrev på förmiddagen samt var på två möten. På eftermiddagen hade vi enhetsmöte i Humanistiska teatern, en spännande byggnad i Engelska parken.
Därefter var det enhetsfest, men av olika skäl hade jag tackat nej till att delta. Ett av dem var att jag ville skynda mig hem ifall mina kunskaper i strykning behövdes samt agera chaufför. I kväll är nämligen tonåringen på… bal… Ja det kallas för bal, men om jag har förstått saken rätt förekommer ingen dans utan det är en trerättersmiddag som serveras till avgångsklasserna. Oavsett vad, han är så stilig i sin kostym!
Stiligast!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Akademibokhandeln
Debutdeckare, det vill säga kriminalromaner av författare som debuterar, ligger mig av nån anledning varmt om hjärtat. Dessa författare är inte enbart nya, litterära bekantskaper. De visar också, svart på vitt, att deras manus är så bra att de blir utgivna i bokform. Samtidigt brukar jag vara ganska skoningslös när jag skriver om deras böcker.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 