Kära dagbok…

Det blev rester till middag igår kväll, men inte fan klagar jag! Jag älskar sill och färskpotatis med tillbehör som knäckebröd, ädelost, öl och snaps. Allra godast är det förstås när det är varmt ute och det är det ju just nu. Efter middagsröjning och en stunds vila var det en glad trio som gav sig ut på kvällspromenad. Vi ville visa vår tvåveckorssambo Höganäsparken och Den Hemliga Trädgårdsföreningen, bland annat. Och det var lika fint igår. Lördagskvällen avslutade sen familjen Katts mamma och mammis med kaffe och lördagskarra samt var sin GT när värmen blev för mycket. Katterna är loja i värmen och Lucifer har kräkts idag igen, en hårboll, visserligen, men ändå. Jag tror att de påverkas av värmen precis som vi människor. Tänk att gå omkring med päls mitt i sommaren… Själv går jag med jeansshorts och visar mina blåvita ben och traktordäcket runt linningen. När jag är privat. I morgon ska jag jobba och då blir det långa jeans.

Rester. Fast inte potatisen och rädisorna.

Citrus söker svalka mot bästefåtöljen.

Loj Lucifer.

Lucifer vill bara sola benen.

Så här blå var himlen igår kväll.

Vad händer här?

De här två! ❤

Portal till parken.

En liten gul stuga med en katt i fönstret i Den Hemliga Trädgårsföreningen.

∼ ♦ ∼

Idag sov vi länge. Ärligt talat fattar jag inte hur jag ska palla att stå upp 6.15 i morgon bitti, men det måste jag. Det återstår 15 såna uppstigningar innan fem veckors ledighet väntar. Jag fördelade min uppmärksamhet på söndagsmorgonen mellan Anna och Harriet. Fast den senare är förstås fiktiv. Ändå är hon väldigt mänsklig. Harriet är min typ av människa helt enkelt. Och hon finns i böckerna Ögonvittnet och Skuggspelet. (Det är den senare jag läser ett recensionsexemplar av just nu, så jag ska inte avslöja för mycket ännu.) Anna är min sambo. Min mänskliga sambo och fästmö.

Söndagsmorgon…

Jag började läsa kapitel 15 i morse.

Att ligga i sängen en hel solig junidag går förstås inte. Efter frukost och dusch var jag ner med sopor och så tog vi en promenad upp till stan för några ärenden. Ett var att äta glass. (Vår tvåveckorssambo valde att äta glass hemma.) Det blev en skön promenad längs floden. Ärendena uträttades och ytterligare ett skedde liksom helt spontant. Då fick jag möjlighet att via C framföra en hälsning till en av mina före detta frilansare. Ibland är världen liten. Och det får den gärna vara understundom.

I skuggan under ett träd vid floden.

Anna bjöd på glass vid ån.

World Wide Web fast i den lilla världen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.