Torsdag kväll den 22 augusti och fredagen den 23 augusti 2019: Nånting är inte bra, men nåt är bra också

 



Kära dagbok…

Frågetecken och gubbe tecknat

Vad menas, WordPress???

Nånting har inte varit bra. Nä, det är inte länge en får njuta av att ha det gott. Det har visat sig att den som surfar in på min blogg via mobilen eller en padda har fått nån irriterande pop up-reklam som det inte har gått att komma förbi. Jag anmälde detta till WordPress och upptäckte att vi är flera användare av WordPress gratisversion som har råkat ut för detta synnerligen irriterande. Jag startade även en dialog med de andra WordPressarna som har råkat ut för samma elände. Vid lunchtid fick jag svar från WordPress. Siten som skickar ut den oönskade reklamen är anmäld av WordPress. På WordPress jobbade de vidare för att hitta en lösning. Och på eftermiddagen var den irriterande pop up-reklamen borta när jag mobilsurfade! HURRA!

Har du provat att surfa in här via mobilen eller din padda? Ett tips är att rensa din webbhistorik och sen prova igen. Nu har jag testat på två mobiler och allt fungerar som det ska. OBS! Det var inget virus utan bara reklam som inte följer reglerna.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan får en smäll

Trött och helt slut.

En annan sak som inte heller var/är bra är att jag blev så förfärligt trött igår kväll. Visserligen tog det tid innan jag kunde slå ner röven efter arbetsdagen, handling, torka kattspya (Anna torkade också, för hon hittade en till), tvätterier etc, men så betungande var väl inte det. Jag kände mig ändå helt slut och frusen, som om jag fått en hård smäll, och gick och la mig före klockan 22. I morse när jag vaknade kände jag mig lite, lite förkyld. Förhoppningsvis står jag emot. Jag har inte tid att vara sjuk och hemma från jobbet nu.

Nånting är emellertid bra också. Igår kväll blev det i alla fall bokbyte för jag hade typ bara 30 sidor kvar att läsa. Upplösningen i Felsteg var mycket spännande, så det var ingen tvekan om att jag bytte till uppföljaren Stormvarning. Maria Adolfsson är en författare att lägga på minnet! Jag påbörjade läsningen av den andra delen i Doggerlandserien igår innan jag slocknade och fortsatte lite i morse. Plötsligt hade jag läst en åttondel av boken ungefär, det vill säga något mer än 50 av de 420nånting sidorna i pocketutgåvan… Dessutom var del två och jag mycket färgmatchade dagen till ära. Blå är dagens färg. (Ja det är fredag, om nån har missat det, vilket innebär sovmorgon i morgon bitti. HURRA!) För övrigt har jag lärt mig att Doggerland är påhittat av författaren – så tillvida att det inte längre finns. Men det har funnits, för en sisådär 6 000 – 7 000 år sen.

∼ ♦ ∼

Kerstin och jag lunchar

Lunch och jobbprat med Kerstin.

Ja nu är det äntligen fredag. Det är inte så att jag har längtat till fredagen utan mer till helgens två sovmorgnar. Dan började soligt och varmt, men redan vid morgonfikat såg jag att det regnade. Appen visade däremot halvklart väder först. Ursprungligen skulle regnet komma vid lunchtid eller strax efter. Nu får vi hoppas på en regnfri kväll i stället. Jag och min tvåveckorssambo ska traska iväg och äta hos Phil och det vore roligt om det inte regnar för mycket på oss.

Jorå jag jobbade lite idag också. Det var bara att inse att det får bli ett nyhetsbrev nästa vecka. Det finns uppenbarligen behov både bland medarbetare och chefer, så nån informationsstress råder visst inte. Jag började skriva lite i alla fall och fixade en bild. Det blev en sen lunch idag, kombinerad med jobbprat med barnbarnet till han som har gett namn till huset jag jobbar i. Jag tog inget från salladsbuffén – det var ju tre sparrisar på tallriken – och lämnade en del av riset för att få plats med kvällsmaten.

Och nu ska jag traska iväg och äta igenGissar att jag däckar i fåtöljen sen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Felsteg

Ett inlägg om en bok och tillika en ny författarbekantskap.



Maria Adolfssons bok FelstegNär årets sommarsemester närmade sig sitt slut
passade jag och sambon på att köpa fyra pocketböcker, men bara betala för tre, på Akademibokhandeln. Jag vill gärna gynna den fysiska bokhandeln, fast det är svårt när nätshoppade böcker är så mycket billigare. Hur som helst, vi tyckte väl att vi rullade i pengar (viss överdrift…) och slog till. Vi valde var sin bok var samt två böcker gemensamt. De gemensamma böckerna var första och andra delen i en serie av en för mig ny författarbekantskap, Maria Adolfsson. Jag började med Felsteg, som är första delen i Doggerlandserien och som kom ut i mars 2018. Doggerland i sig är en påhittad ögrupp nånstans mellan Storbritannien och Skandinavien. Uppföljaren och del två har titeln Stormvarning och kom ut i januari i år.

Boken börjar abrupt med en baksmälla morgonen efter den årliga ostronfesten i Doggerland. Polisen Karen Eiken Hornby vaknar på ett hotellrum där hon i fyllan och villan har legat med sin chef. Hon smyger därifrån och åker hem. Senare samma dag kallas hon tillbaka till verkligheten där en kvinna brutalt har bragts om livet i sitt hem. Kvinnan är inte vem som helst utan Karens chefs före detta fru. Och Karen blir utsedd att leda utredningen. Helt lätt är det inte att ta sin chefs plats plötsligt. Faktum är att Karen har det ganska motigt, nästan genom hela boken. När läsaren så småningom även får veta Karens egen hemlighet blir boken inte sämre.

Omfånget på pocketboken är i största laget, ungefär 440 sidor. Men se det sinkar inte mig! När jag väl börjat läsa den här boken har jag svårt att släppa den ifrån mig för att arbeta och sånt. Även om boken börjar rätt klyschigt med vidlyftig kvinnlig polis med alkoholproblem fångas mitt intresse. Till att börja med förstår jag inte passagerna från 1970-talet om ett kollektiv som sprängs in i berättelsen, men det ska klarna.

Jag tycker att det här är en riktigt stark debut och ångrar inte att vi har köpt även del två i serien. Boken är spännande och välskriven och slutet är bara… Tja, läs den så får du se!

Det samlade Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 21 augusti och torsdagen den 22 augusti 2019: Summan av alla laster och hösten är här, eller..?

 



Kära dagbok…

Lucifer på klätterpelaren

Pojken är inte glad efter Annas behandling av hans tovor.

Summan av alla laster är helt visst konstant. Jag kom hem igår kväll och var fortfarande mätt och glad efter lunchens strömming med potatismos, lingon och ärtor. Sen satt jag en stund på ballen* och läste medan sambon ägnade sig åt Lucifers pälstovor. En del fick hon bort med sax, en del delvis med kardan. Men den stackars pojken har tovor överallt. Vi har rakat honom två gånger hos veterinär – en gång helt och hållet. Sista gången lät hans hjärta inte så bra, vilket gjorde att han inte kunde sövas. Då blev det bara mild sedering och rakning av de värsta tovorna. Lucifer är rätt tålig, men så klart han tappar humöret när nån av mammorna klipper eller borstar så det stramar i hud och hår. Vad göra..? (Nej, jag ber inte om några råd, kära dagbok, jag bara andas lite uppgivenhet.)

Chokladtomte

Ingen karaktär alls när en sätter i sig en åtta månader gammal chokladtomte.

Men åter till lasterna. Jag hade ju bestämt att försöka hålla igen från utsvävningar främst i form av sötsaker och öl – i veckorna från och med återgången till arbetet. Ha! Det har inte gått nåt bra alls och jag gissar att det beror på nån sorts mini-depression (”det är ju fan höst…”, ”solen går ner redan strax efter klockan 20…”, ”det är skitlångt till höstens första lediga vardag – och det är bara en halvdag…”, ”jul och nyår… dit är det en evighet…”, ”ledig dag? jamen såna går ju åt till att städa, tvätta, handla och sånt…”). Nej jag ska sluta. Jag tycker att det är bra att det finns en vardag, för annars skulle en sån som jag inte uppskatta ledighet. Men det är lite tungt. (Understatement of the year…) Och av nån anledning tycks min hjärna tro att livet blir lättare och jag gladare om jag äter choklad. I ren desperation slukade jag chokladtomten som jag fick i julklapp av Anna förra året. Åtta månader gammal smakade den helt OK. Sen skämdes jag inför mig själv för att jag inte har nån karaktär. Jag kan inte fortsätta svulla som jag gör. Jag har bukfetma och det kan leda till alla möjliga kroppsliga besvär, till exempel diabetes och hjärtproblem. Då räcker inte 40 minuters promenad varje vardag. Suck… Resten av kvällen satt jag för övrigt stilla, först på ballen med min bok på gång (som nu närmar sig slutet), därefter i fåtöljen för att glo på veckans avsnitt av Det sitter i väggarna, inspelat på DVD-hårddisken. Igår fick vi följa med till Pålsbo i Uppland och det var riktigt intressant. Snyggve gör ett bra jobb som programledare, men jag tycker att båda programledarna pratar för tyst. Musiken i programmet hörs desto mer, däremot, så att höja volymen hjälper inte.

∼ ♦ ∼

Falska näsor vid cykelställ

Nu är det väl höst, eller? Nej då, bara falska näsor som fallit från lindarna.

Min första arbetsvecka efter fem veckors ledighet går mot sitt slut. Nu är det bara en morgon kvar den här veckan att kliva upp skittidigt. I morse hörde jag när Lucifer började gnälla och klev upp vid femtiden för att ge katterna mat. Sen kröp jag ner igen och somnade om. Hårt. Igår var jag så trött att jag hade huvudvärk hela dan. Kan det bero på att jag inte kan dricka kaffet på jobbet..? Idag har jag inte haft ont i skallen, men varit trött ändå. Nåt jättevettigt har jag inte gjort på jobbet, om jag ska vara ärlig. Jag kämpar på med inventeringen, funderar lite på att göra ett nyhetsbrev trots allt nästa vecka och får en del småuppdrag som jag försöker beta av efter hand.

Jag fotar lite för mitt eget fotoarkiv på jobbet och i morse tog jag en höstbild. Eller..? Nej, det är bara falska näsor som har blåst ner från lindarna som finns överallt i stan. Det är rejält klibbigt på trottoarerna främst vid S:t Olofsgatan, men också vid Main Street, nära järnvägen, där det är en lindallé. För att inte tala om vårt sovrumsfönster… En skulle behöva putsa det varje vecka…

Domkyrkotornen mellan träd mot mörk himmel

Oväder på gång..?

Nej, men vänta nu. Hösten är inte här. Det är fortfarande behagliga temperaturer utomhus. Jag behöver tröja på morgonen när jag går till jobbet, men inte när jag går hem. Igår passerade jag Domkyrkan och kunde konstatera att byggställningarna nu byggts så högt att klockan inte syns från ett håll. Då var himlen grå och ett tag såg det ut som om det skulle bli oväder. Inget hände, men det har faktiskt regnat lite då och då under veckan. Korta skurar som får mig att tänka att det nog snart är dags för gräsklippning i Slottsträdgården igen. Nästa vecka ska visst bli varmare… Tittar en noga på bilden här intill ser en att himlen faktiskt också är väldigt blå. Så där härligt blå som den kan vara… under hösten… Eller sommaren.

I morse var himlen inte ett dugg grå utan bara blå. Jag vill tro att det fortfarande är lite sommar och inte nån hösthimmel. Inte än. Annars tycker jag om hösten, trots att de tre senaste höstarna har varit väldigt tunga och ledsamma för min del. Kan hösten 2019 snälla bli bättre..? Det är upp till mig själv mest att se till att den blir det, men vissa förändringar rår jag inte på, de står utanför min makt.

Ljusgult hus mot blå himmel

Inte är detta väl en hösthimmel redan nu..?


Inte helt nöjd med den här dagen, 
så när jag kom hem erbjöd jag mig att gå och handla för att rensa skallen. Anna stod vid spisen och hade dessutom dammsugit. Jag tog med mig Dramaten och passade på att panta också. Hann knappt ta av mig skorna innan Citrus började skrika – och spy under ett bord. Där fick jag ligga och kräla och torka kräka eftersom mina sambor satt vid ett annat bord och åt. Jag skulle köra igång en maskin tvätt och insåg att det behövdes fyllas på tvättmedel i flaskan. Rätt mycket kom utanför, i handfatet, för jag gjorde det förstås utan glasögon på näsan. Torka, torka slibbig flaska.

En ljuspunkt idag blev ett blått paket med litterärt innehåll. Mari Åbergs bok Kärleken väntar längst ut på grenen ska läsas och recenseras, men det blir senare i höst eftersom jag har nog med arbetet för tillfället.


Och nu ska jag göra ett par mackor och dricka kaffe. 
Har inte fått nåt kaffe sen i morse…

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 20 augusti och onsdagen den 21 augusti 2019: Snigelpost med rörande snigelpost, en mugg choklad och röda bågen

 



Kära dagbok…

Igår hade jag fått brev. Igen. Plötsligt har jag insett hur roligt det är att få snigelpost. Det var ett ganska tjockt kuvert och avsändaren var mammakusinen B. Mycket spännande! Jag lät det ligga en stund innan jag sprättade upp kuvertet. Det visade sig vara ett smart drag. Innehållet gjorde mig både glad och rörd.

Kort från mammakusinen B

Ett tjockt kuvert med detta innehåll.


Augustikortet innehöll en rapport, förklaring och hälsning
från mammakusinen B. Vid vissa rensningar som har med filateli att göra, denna hobby som väl numera knappt kan existera, hade de tre vykorten hittats. Två av dem är avsända från Finland, ett från Danmark. Mottagare var mammakusinen B:s föräldrar – avsändare var mina föräldrar. Det var så rörande att se handstilarna som jag så väl känner igen. Pappa var en busig typ och ett av Finlandskorten hade han skrivit på finska. Mammakusinen B:s föräldrar kunde absolut inte finska, så jag undrar om de nånsin fick texten översatt… Det står emellertid ”Nu är vi i Finland…” så gissningsvis var min hulda moder med också. Inte jag, vad jag minns (1976).

Kort från pappa på finska till mammakusinen Bs föräldrar

När pappa var i Finland skrev han uppenbarligen till släktingar i Sverige på finska…


Sen är vi plötsligt i Danmark, i Köpenhamn. 
Mamma och jag är med pappa till Malmö, tror jag, där han deltog i en kyrkokonferens.

Kort från pappa från Köpenhamn till mammakusinen Bs föräldrar

På konferens med avstickare till Köpenhamn. Pappa har skrivit kortet, mamma och jag har skrivit våra namn, så vi var uppenbarligen med.


Slutligen är plötsligt mamma i Finland, ensam. 
Eller hon hälsar på farmors systrar som bodde där ända till sommaren 1982 när de flyttade till Sverige.

Kort från mamma till mammakusinen Bs föräldrar

Plötsligt är mamma ensam i Finland – eller snarare med farmors systrar.


Tänk så roligt det var för mig att få de här tre korten! 
Det är lite svårt att se när de är sända, bara ett är daterat 1976, men jag gissar att även de övriga två är från 1970-talets mitt eller senare. Att skriva och skicka vykort är ju inte heller nåt en längre gör, tyvärr. För vykort kan en ju spara! Uppenbarligen hade mammakusinen B:s föräldrar sparat vykorten – åtminstone till sin svärson som är filatelist. Och mammakusinen B:s föräldrar betydde mycket för mig när jag var barn. De blev lite extra morföräldrar till mig när mamma blev sjuk och ofta var långa perioder på sjukhus efter att mormor hade gått bort 1971, cirka tre veckor efter min nionde födelsedag. (Ja, mormors hastiga dödsfall kan ha lockat fram mammas kroppsliga sjukdom.) Ett stort och varmt TACK till mammakusinen för korten!

∼ ♦ ∼

Jag var ensam hemma med familjen Katt till klockan 18, ungefär. Sambon jobbade och vår tvåveckorssambo/gymnasisten var ute med kompisar. (Detta innebar att jag kunde ägna mig åt min snigelpost och gråta en skvätt ifred. Jag skrev lite också och gjorde klart månadens räkenskaper.) Nu för tiden umgås de unga mest elektroniskt, så på nåt vis blev jag extra glad även för detta besök ute i verkliga livet. Det var också en pigg och glad kille som kom hem igen. Familjen Katt var varierat pigg. Lucifer la beslag på min skrivbordsstol så snart jag lämnat den. Där fläkte han ut sig…

Lucifer på rygg i min skrivbordsstol

Lucifer var mest pigg på att fläka ut sig i min skrivbordsstol så snart jag lämnat den.

 

Mini höll mig sällskap i vardagsrummet där jag satt och läste samt surfade på Paddy*. Vi tittade inte på TV alls, men Mini valde ändå Annas fåtölj.

Mini i Annas fåtölj

Mini höll mig sällskap i vardagsrummet, men valde en egen, det vill säga Annas, fåtölj.


Citrus
har varit både busig och en riktig jägare den senaste tiden. Några galoppturer tillsammans med morsan (= Mini) blev det igår kväll, men jag gissar att åldern tog ut sin rätt för mamma Katt. Citrus, däremot, hoppade upp på klätterpelaren på ballen** och låg där och spanade. När jag kom ut för att kolla vad hon höll på med var hon busig och ömsom bet, ömsom tvättade mina fingrar. Det är svårt att få bra och skarpa bilder på den kissan, för hon är aldrig stilla.

Citrus tvättar min hand

Busan Citrus ömsom bet, ömsom tvättade mina fingrar.


Anna
jobbade till klockan 21 och eftersom gång- och cykelvägen till hennes jobb var avstängd i morse bestämde vi att jag skulle hämta henne med bil. Vi åkte och kollade och det såg ut som om vägen var öppnad igen.

∼ ♦ ∼

I morse skulle vi upp alla tre (människor, alltså), men lite olika tider. Och det är ju praktiskt! Anna gick upp först och gav katterna mat. Jag kom upp därefter och tömde kattpottorna före morgonduschen och frukosten. Innan jag gick till jobbet kollade jag så att gymnasisten var vaken. Idag skulle det vara diagnostiska prov som inte får missas.

Promenaden till jobbet var behaglig. Jag tog tröja, men blev varm ungefär halvvägs. Idag satte jag på mig mitt andra par skor, Adidasskorna. De nyaste, förstås. (De gamla har jag när jag kliver omkring i landen i Slottsträdgården. Det är väl därför Citrus älskar dem – de luktar nog lite…) Det är härligt att kunna variera vilka skodon en har på sig trots att en har überonda fötter!

Svarta Adidasskor

De ”nya” Adidasskorna funkar också trots überonda fötter.

 

Kaffemugg med godis

Jobbkaffet kan jag inte dricka, så jag får smutta på choklad i stället.

Tänk att det redan är onsdag! Nu är det nerförsbacke till lördag och sovmorgon. Det känns som om jag verkligen behöver sova. Sambon jobbar i helgen, men den här veckan har hon i alla fall hela fem sovmorgnar, varav en ledig dag, och bara två morgnar med tidig uppgång. Själv är jag egentligen morgonmänniska, det blev dock en rejäl dygnsvändning på semestern. Jag kan tycka att det är skönt att vakna tidigt om jag är ledig – bara jag får ligga och läsa och dricka kaffe på sängen innan jag gör nåt annat.

På jobbet har jag varken legat i sängen eller druckit kaffe. Magen protesterade redan första dan mot jobbkaffet, så jag får smutta på choklad i stället. Dan har inte erbjudit nåt extraordinärt. Det ramlar in småjobb hela tiden, jobb som jag försöker beta av vartefter. Inventeringen petar jag också i. Jag har dokumentet öppet och fyller i när jag kommer på nåt.

Armbågen och bettet/sticket? Jodå, kära dagbok, tackar som frågar. Nedan en bild från igår kväll och en bild som jag tog i morse när jag kommit fram till jobbet. Som synes är det mörkare rött kring själva bettet/sticket och ljusare utanför. Igår kväll kliade det som fan och då smorde jag på lite salva jag har sen tidigare mot eksem. Idag har det nästan inte kliat alls, det sticker mest när armbågen nuddar nåt.

∼ ♦ ∼

Och nu ska jag betala en infrastrukturavgift för två resor i bil över Brona i juli. Det var värt tio spänn!

Infrastrukturavgift för färd på Brona

Så värt tio spänn!

∼ ♦ ∼

*Paddy = min surfplatta
**ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 19 augusti och tisdagen den 20 augusti 2019: Kvicka ben, kliande arm

 



Kära dagbok…

Nej det blev ingen direkt avkoppling igår kväll. Först. Jag satt väl ner med min bok på gång i typ 30 minuter. Kände mig helt jävla slut i rutan efter arbetsdagen. Hade ingen lust att röra mig ur fläcken. Men så tog vi oss i kragen, tvåveckorssambon och jag, och gick och mötte Anna när hon hade slutat jobba klockan 20. Efter min klippning igår regnade det, men till kvällen klarnade det upp och blev riktigt fint väder. Inte blev jag tröttare av kvällspromenaden heller, snarare tvärt om, det vill säga piggare. Kvällen avslutades sen i bättre känsla i fåtöljen (som inte längre funkar för min rygg, men ändå…) framför tredje delen av Line of duty. Rätt spännande brittisk kriminalserie!

Kvällshimmel

Kvällshimlen igår.

∼ ♦ ∼

Vita Lacosteskor

Fina, somriga skor som funkar att promenera till jobbet med!

Jag var lite kvickare i benen i morse när jag gick till jobbet. Det tar mig nånstans mellan 15 och 20 minuter att gå. Oftast 20 minuter till jobbet eftersom det är uppför och 15 minuter hem. Sen sätter bomfällningar vid järnvägen stopp ibland för min framfart. Idag hade jag bara två möten på jobbet. Jag har fortsatt med min inventering av kommunikationskanaler idag och mer eller mindre blivit beordrad att göra ett nyhetsbrev nästa vecka. Det senare protesterade jag emot eftersom jag befarar att mina kollegor ska känna informationsstress. Vi har nämligen ett stormöte då om den nya organisationen också och veckan därpå ett avdelningsmöte. Det blir för mycket. Men vill cheferna ha ut information utan att acceptera/förstå/ta till sig mina synpunkter får det bli så. Jag fogar mig. Jag har lärt mig nåt efter De Sju Svåra Åren. Lat är jag emellertid inte! Synd bara att mina erfarenheter i yrket inte lyssnas på. Och jag orkar inte argumentera, i stället blir jag tyst.

Ett roligt lunchmöte bokade jag i till fredag i alla fall. En måste ha nåt kul att se fram emot på jobbet också, inte bara saker att reta sig på.

Kliande bett

Så här såg bettet ut i morse. Värre än Elisabeth, eller hur?

Om benen var kvickare i morse är armen med lördagsbettet mindre kvickt. Det verkar som om det finns värre bett än Elisabeth och det är det jag har fått på vänster armbåge. Bettet kliar som faaan. Området är rött, svullet och varmt och faktiskt ringde jag min husläkarmottagning för att få lite rådgivning. Jag har provat att sprita och jag har provat salva som ska stilla klåda. Inget lindrar. Jag brukar inte kontakta vården i onödan, men det kändes inte som om det var just i onödan. Fast det var faktiskt det. Jag fick komma på eftermiddagen och visa upp armen. Diagnos: getingstick. Om jag ser röda streck från sticket, mår dåligt rent allmänt och/eller om det slibbar sig ska jag komma tillbaka. Lindring mot klådan: kylklamp inlindad i handduk.

I kväll måste jag ta det lugnt, jag är så himla trött. Det får bli läsning och inte mycket mer. Klockan 21 ska jag hämta hem sambon från jobbet i bil. Skälet är att hennes promenadväg är avstängd – på grund av vägarbete. Den som promenerar till jobbet har inte tid eller lust att gå världens omväg. Det börjar bli dags för dammsugning igen här hemm, men som det känns just nu orkar jag inte. Jag får väl låta bli att titta neråt på alla katthår och kattsanden som sprids med kissarna främst i hallen, Bokrummet och vardagsrummet. Lucifer är väldigt sällskapssjuk nu igen. I morse låg han utfläkt på köksbordet, så jag fick lyfta ner honom för att kunna inta frukost. När jag sen gick hemifrån hade han rullat ihop sig i min skrivbordsstol. Gissa om det var svårt att gå ifrån den här söta pojken..!

Lucifer sover i min skrivbordsstol

Lucifer rullade ihop sig och sov i min skrivbordsstol när jag gick hemifrån i morse.


Idag fick jag riktigt fin snigelpost. 
Snigelpost som innehöll snigelpost. Jag blev både glad och rörd. Mer om detta skriver jag i morgon.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Söndag kväll den 18 augusti och måndagen den 19 augusti 2019: Back to business

 



Kära dagbok…

Selfie livrädd

Jag igår kväll…

Lite fundersam var jag allt igår kväll om hur det skulle gå att komma tillbaka in på kontoret. Fem veckors ledighet, ändrad dygnsrytm, epikuréiskt leverne… och sen armbandsur, kalender (digital och pappers), jobbdator, lösenord, uppdrag, mejl, möten, passa tider… Men så tänkte jag på hur det var när jag gick direkt till att jobba heltid efter att ha varit arbetssökande i två år och åtta månader. Det gick bra. Då är fem veckors betald semester en piss i havet jämförelsevis. Människan kan och pallar mer än hon tror. Samtidigt… Igår vaknade jag klockan tio, i morse klockan sex. Larmet var visserligen ställt på kvart över sex, men fröken Scratchy a k a Citrus, tyckte att det var dags för frukost. Upp kom jag och nu har jag överlevt den första arbetsdagen.

Det var första dagen på gymnasiet för vår tvåveckorssambo idag också. Jag anade en viss spänd förväntan igår, men jag lovade att inte fråga för mycket i kväll. Vi får se om jag får nån information eller inte.

Citrus på Bokrumsmattan

Scratchy a k a Citrus ville ha frukost en kvart innan mitt väckningslarm gick på.

∼ ♦ ∼

Söndagskvällen förflöt ganska lugnt. Vi åt middag i vanlig tid tack vare sambon.

Korv och potatisklyftor

Korv och potatisklyftor till söndagsmiddag var önskat av gymnasisten. Min korv var av kyckling, förstås.


Anna
ägnade största delen av kvällen åt sitt nya, stora intresse,
ett intresse som även jag har, men som får ligga lite på is för min del efter att jag påbörjade det i våras. Sen lyckades hon även klippa bort ett antal tovor i vår pojkkisses päls. Lucifers päls är mycket tjock och det blir tovor snabbt och lätt. Givetvis gillar han inte att en borstar och klipper, men det måste göras. Bäst att passa på när han är lite slö. Och efteråt fick han vila och breda ut sig i min skrivbordsstol. Vi människor kollade på kommissarie Banks på TV och sen kunde jag faktiskt somna före midnatt.

∼ ♦ ∼

Så blev det måndag och morgon och som jag skrev inledningsvis ett uppvaknande en kvart i förtid. Det var OK. Katterna fick sin mat innan jag gick in i duschen. Till min egen frukost hade jag en stunds sällskap av Mini, men de sociala gränserna tänjdes lite för mycket när mamma Katt ville ligga på bordet medan jag åt frukostyoghurten. Jag fick helt enkelt schasa ner katta. Jag hade gott om tid på mig och kunde starta min första arbetsdag i lugn och ro. Sen gick jag till jobbet…

Vardagsfrukost

Dags för vardagsfrukost igen.


Jag tog mig igenom förmiddagen ganska bra, tycker jag. 
En del trevliga människor hälsade mig välkommen tillbaka. Det var fullt fart redan från början, så jag hade inte mycket tid – eller lust – över att vara alltför social. Första mötet var kort och redan 8.30. En timme senare tog jag en snabb kaffe och läste söndagens och dagens lokalblaska. Klockan tio var det dags för nästa möte/jobb. Det gick också snabbt och bra. En mjukvara krånglade, men jag fick snabb hjälp och kunde göra det jag behövde. Och plötsligt blev det lunch. Förvånansvärt nog var jag hungrig. Jag traskade över till Feiroz som visst ska fortsätta till och med oktober månad. Där träffade jag en trevlig gammal bekant som förhoppningsvis blir kvar lika länge. Jag köpte lunchkuponger och fann att priset hade höjts. Det är ändå verkligen överkomligt med 800 spänn för elva luncher, eller hur?!

Lunchkuponger från Feiroz

En liten prishöjning var överkomlig.

 

Utsikt över ån saluhallen domkyrkan från St Olofsbron augusti 2019

Från S:t Olofsbron på min väg till jobbet.

Efter en halvtimmes lunch med min bok på gång som sällskap i Tysta matsalen bevistade jag dagens tredje möte. Under dagen och mellan möten har jag jobbat med en del skriverier och fotograferingar. Jag har gjort en dagordning, redigerat på intranätet och jobbat med en inventering av kommunikationskanaler inför den kommande nya organisationen. Inventeringen ska vara på god väg inför ett möte om en vecka. Ja, det är bråda dagar så här i förändringens tider…

Nåt som ännu inte förändrats är min väg till och från jobbet. Jag har visserligen promenerat en del i sommar, men inte så mycket på S:t Olofsbron. Det har jag faktiskt saknat. Hemvägen blev idag en variant på vägen till jobbet. Det är en förmån att kunna ta lite olika vägar till och från jobbet, för i mitt fall bär alla vägar till Rom. Jag gick Carolinabacken neråt efter jobbet eftersom jag hade en träff med Igor, min frisör. Det var välbehövligt med en hårklippning och kändes som en bra belöning för mig efter en första arbetsdag.


Jag var vrålhungrig när jag kom hem
och stannade till vid Butiken på hörnet för att köpa med mig nåt gott bröd. Det fanns bara danskt rågbröd, så det fick vara kvar i butiken och jag ska rosta mig ett par mackor i stället. Katterna var också hungriga när jag kom hem, så de fick kvällsmat före mig. Idag tog jag två halva muggar jobbkaffe – och fick ont i magen på eftermiddagen. Tur att det finns Zoegas hemma! Lite mer fundersam är jag över ett bett jag fick i Slottsträdgården i lördags. Det kliar som faaan!

Bett på armen

Kliar som faaan!


Sambon jobbar till klockan 20 i kväll
och jag ska försöka samla krafter till en ny arbetsdag. Vi får se hur det går… Jag börjar med att läsa mitt brev från Oscar en gång till. Sen blir det kaffe och mackor. Han skriver själv den här gången.

Brev från Oscar juni 2019

Början på brevet från Oscar till mig…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Lördag kväll den 17 augusti och söndagen den 18 augusti 2019: Ledighetens sista timmar



Kära dagbok…

Snart. Är. Det. Slut. Slut på fem veckors ledighet. I morrn måste armbandsuret på handleden, jobbväskan axlas och Toffelfötterna traska till arbetet igen. Jag är så tacksam att jag har ett arbete att traska till, men just nu, i denna stund, skulle jag ljuga om jag skrev att det inte kändes aningen… tungt. Nåväl, jag har varit ledig i fem veckor och haft det bra. Oförskämt – oförtjänt? – bra. För att uppskatta sånt som sommarsemestern 2019 behöver en också en vardag. Den börjar i morgon. Jag har faktiskt packat jobbväskan och lagt fram rena kläder. Ser fram emot att träffa en del människor igen. Vet att hösten lär bli tuff och full av förändringar och krav. Men nu är väckarklockan ställd igen.

∼ ♦ ∼

Lördagskvällen blev lugn här hemma. På stan var det desto mer livat. Ganska sent också. Sambon lagade ytterligare en av tvåveckorssambons favoriträtter – chicken tikka masala. Vi drack vin till, det brukar vi inte göra. Men det var ett gott vin som Anna hade köpt och vi hyfsade flaskan lite senare till goda ostar, färskostfyllda paprikor, kex och fröknäcke. Som vanligt en lördagskväll var det skräp på TV, så det blev ytterligare en film från DVD-hårddisken. Även den är baserad på en bok och den var förvånansvärt bra.

∼ ♦ ∼

Böckerna Tändstickan och Felsteg

Bokbyte från spännande historia i Örbyhus till dito i Doggerland.

I morse slog jag nog fan rekord i sovmorgon. Jag vaknade vid tio. Då hade jag drömt att jag behövde gå på toa – och det behövde jag sannerligen i verkliga livet också. Vi försökte att inte sitta uppe för länge på lördagskvällen, men det här med att ställa tillbaka dygnsrytmen känns mycket svårt just nu. Hur ska jag palla att kliva upp 6.15 i morrn? Det är nästan fyra timmar tidigare än idag…

Och när jag hade vaknat och fixat kaffe låg vi och läste tills klockan var närmare halv tolv än elva. Värsta tonårsfasoner. Men boken jag läste ut i morse var så himla spännande mot slutet att jag bara var tvungen. Det blev sen bokbyte till en ny författarbekantskap, en serie böcker, Doggerland, som vi köpte de två första av tillsammans förra helgen. Jag tror faktiskt att det var första gången vi köpte böcker tillsammans, vi inte bara köpte, vi valde tillsammans också (i alla fall två av fyra, men jag kan tänka mig att läsa den tredje boken Anna valde och hon kan nog tänka sig att läsa den fjärde som jag valde).

Rött dasslock till gästtoan

Rött är sött och nytt på gästtoan.

Vad har jag mer gjort denna sista lediga dag? Ätit frukost och duschat, förstås, samt tömt kattpottor, slängt sopor och hämtat upp en låda kattmat från källaren. Jag har strukit några tröjor, tischor och en duk. Anna har monterat ett nytt dasslock igen, denna gång på vår gästtoa. Rött är sött, tycker vi. Nu är mor och son iväg på några ärenden på stan. Regnet har vräkt ner och det åskar då och då. Men det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder, så de iklädde sig regnjackor. Anna är så fin i sin nya, inköpt i somras i Stöllestan*. Jag är hemma med katterna, varav en (Mini) är förfärligt åskrädd och en (Lucifer) har spytt och verkar väldigt hungrig (slickar på allt och buffar mot mina ben).

I kväll ska vi äta korv (av kyckling för min del) och pommes, det tycker vår tvåveckorssambo är riktig söndagsmiddag. Jag håller med. Kanske ska jag försöka uppbåda lite krafter och gå åtminstone ett snabbt varv med Helvetesmonstret**..?

∼ ♦ ∼

*Stöllestan = Vadstena
*Helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Film, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tändstickan

Ett inlägg om en bok.



Aline Lilja Gladhs bok TändstickanStrax innan semestern fick jag besök av vänliga Uppsalaewa på jobbet. 
Ewa hade läst en bok som jag tyckte verkade intressant och hon ville ge sin utlästa pocketbok till mig. Boken utspelar sig i Uppland och böcker med lokal anknytning är av särskilt intresse för mig. Jag tog tacksamt emot Aline Lilja Gladhs bok Tändstickan – och bjöd på en slät kopp kaffe i gengäld. Idag på förmiddagen läste jag ut boken. Stort TACK, Ewa!

Huvudperson i boken är konstnären och allt-i-allon Lo. Lo bor i Örbyhus. En dag hittas kvarlevor från ett barn i byns stenbrott. Det visar sig inte vara nåt nytt lik. Gamla mysterier och försvinnanden blir aktuella för Los bror Linus, som jobbar som polis. Samtidigt finns ett kriminellt gäng i Örbyhus som rustar för krig – mot ”maffian” från Stockholm. Lo har en anknytning till gänget och hon har en hemlighet som avslöjas för läsaren så småningom. Parallellt får läsaren glimtar av nån hämnare som tar livet av folk – i Uppsala, bland annat. Utöver detta finns några små, men tydliga övernaturliga inslag.

Ja det är en debutbok, men nej, den innehåller inte för mycket. Jag tycker att författaren, som växte upp i Örbyhus, får till det riktigt bra. Det här är en spännande bok som innehåller flera aktuella problem såsom pedofili, droger och kriminella gäng. Den visar också nästan övertydligt på småstadsmentaliteten, den vissa av oss känner av alltför väl. Förutom detta tycker jag att storyn håller och är spännande rakt igenom. Det tar ett tag innan bokens titel får sin förklaring.

Toffelomdömet blir högt och Tofflan väntar på uppföljaren i Örbyhusserien som ska komma i höst om planerna följs.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Filmtajm: Kvinnan på tåget

Ett inlägg om ytterligare en film baserad på en bok.



Kvinnan på tågetDet blev filmtajm även igår på lördagskvällen,
men då nöjde vi oss med bara en film. Även lördgsfilmen är baserad på en bok. Boken Kvinnan på tåget läste jag för ungefär tre år sen. Jag skrev bland annat att jag hade lite svårt att hålla isär personerna i bokenför att de har så lika namn, men jag gav ändå boken högt omdöme.

Igår kväll såg vi alltså filmen Kvinnan på tåget från 2016. Och handlingen i filmen är förstås samma som i boken: Rachel mår dåligt efter sin skilsmässa. Varje dag åker hon pendeltåg och kikar ut genom fönstret. Hon passerar huset där hon bodde med sin man Tom. Tom bor kvar – med sin nya fru Anna och deras lilla dotter Evie. Rachel stalkar Tom och Anna, men fantiserar också om det perfekta paret som hon också ser i grannskapet. Fast en dag ser hon nåt som kastar omkull det perfekta. Dessutom försvinner kvinnan i det perfekta paret.

Det här funkar också lika bra som film, tycker jag. Det är nästan som om Kvinnan på tåget, precis som Gone Girl vi såg i fredags, är skriven för att bli film. Jag har också lättare att hålla isär karaktärerna på filmen, men de är ändå ganska lika sinsemellan. Karlarna är ofta våldsamma, kvinnorna är sjuka/mer eller mindre psykopater. Liksom i Gone Girl flyttas sympatierna fram och tillbaka. Slutet blir oväntat.

Toffelomdömet för filmen blir samma som för boken.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Film, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett rött vin: Madia Montepulciano d’Abruzzo 2017

Ett inlägg om ett rött vin som inte är så dyrt.


 

Madia Montepulciano d'Abruzzo 2017

Överraskande och inte så dyrt.

Nej, med högt pris behöver inte god kvalitet på vin komma automatiskt. När jag köper viner köper jag ofta typ två flaskor inte så dyrt vin och två flaskor lite dyrare. Ibland… nej, ganska ofta, faktiskt, blir jag glatt överraskad.

Till lördagsmiddagen var det sambon som bjöd på ett överraskande gott vin, Madia Montepulciano d’Abruzzo 2017. En flaska kostar endast 79 kronor. Sockerhalten ligger på tre gram litern och alkoholhalten på 13,5 procent.

Systembolaget rekommenderar att vinet intas till lamm- eller nötkött. Vi drack vinet till chicken tikka masala, vilket är ovanligt. I vanliga fall dricker vi nämligen öl till den rätten. Glas nummer två intogs till några goda ostar (två brievarianter, en grönmögelost och en gruyère) och frökex.

Så här skriver Systembolaget om vinets smak och doft:

”Fruktig smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, kaffe, korinter, skogshallon och vanilj. […] Fruktig doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, kaffe, korinter, skogshallon och kryddor.

I min käft smakade vinet syrligt av bär, men också choklad och russin. Jag anade även vanilj. Kaffedoften var tydlig. Nån krydda noterade jag också, utan att jag kunde bestämma vilken.

Till kycklingrätten, som i sig är ganska kryddig, passade vinet ganska bra. Öl är nog emellertid bättre. Till ostarna kom vinet mer till sin rätt. Jag tyckte att vinet överraskade riktigt ordentligt. Det var väldigt gott och smakrikt.

Toffelomdömet blir det högsta. Det här är ett riktigt prisvärt vin.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar