Kära dagbok…

Jag igår kväll…

Lite fundersam var jag allt igår kväll om hur det skulle gå att komma tillbaka in på kontoret. Fem veckors ledighet, ändrad dygnsrytm, epikuréiskt leverne… och sen armbandsur, kalender (digital och pappers), jobbdator, lösenord, uppdrag, mejl, möten, passa tider… Men så tänkte jag på hur det var när jag gick direkt till att jobba heltid efter att ha varit arbetssökande i två år och åtta månader. Det gick bra. Då är fem veckors betald semester en piss i havet jämförelsevis. Människan kan och pallar mer än hon tror. Samtidigt… Igår vaknade jag klockan tio, i morse klockan sex. Larmet var visserligen ställt på kvart över sex, men fröken Scratchy a k a Citrus, tyckte att det var dags för frukost. Upp kom jag och nu har jag överlevt den första arbetsdagen.

Det var första dagen på gymnasiet för vår tvåveckorssambo idag också. Jag anade en viss spänd förväntan igår, men jag lovade att inte fråga för mycket i kväll. Vi får se om jag får nån information eller inte.

Scratchy a k a Citrus ville ha frukost en kvart innan mitt väckningslarm gick på.

∼ ♦ ∼

Söndagskvällen förflöt ganska lugnt. Vi åt middag i vanlig tid tack vare sambon.

Korv och potatisklyftor till söndagsmiddag var önskat av gymnasisten. Min korv var av kyckling, förstås.

Anna ägnade största delen av kvällen åt sitt nya, stora intresse, ett intresse som även jag har, men som får ligga lite på is för min del efter att jag påbörjade det i våras. Sen lyckades hon även klippa bort ett antal tovor i vår pojkkisses päls. Lucifers päls är mycket tjock och det blir tovor snabbt och lätt. Givetvis gillar han inte att en borstar och klipper, men det måste göras. Bäst att passa på när han är lite slö. Och efteråt fick han vila och breda ut sig i min skrivbordsstol. Vi människor kollade på kommissarie Banks på TV och sen kunde jag faktiskt somna före midnatt.

Helt slut Lucifer sover sött…

…och breder ut sig i min skrivbordsstol.

∼ ♦ ∼

Så blev det måndag och morgon och som jag skrev inledningsvis ett uppvaknande en kvart i förtid. Det var OK. Katterna fick sin mat innan jag gick in i duschen. Till min egen frukost hade jag en stunds sällskap av Mini, men de sociala gränserna tänjdes lite för mycket när mamma Katt ville ligga på bordet medan jag åt frukostyoghurten. Jag fick helt enkelt schasa ner katta. Jag hade gott om tid på mig och kunde starta min första arbetsdag i lugn och ro. Sen gick jag till jobbet…

Dags för vardagsfrukost igen.

Jag tog mig igenom förmiddagen ganska bra, tycker jag. En del trevliga människor hälsade mig välkommen tillbaka. Det var fullt fart redan från början, så jag hade inte mycket tid – eller lust – över att vara alltför social. Första mötet var kort och redan 8.30. En timme senare tog jag en snabb kaffe och läste söndagens och dagens lokalblaska. Klockan tio var det dags för nästa möte/jobb. Det gick också snabbt och bra. En mjukvara krånglade, men jag fick snabb hjälp och kunde göra det jag behövde. Och plötsligt blev det lunch. Förvånansvärt nog var jag hungrig. Jag traskade över till Feiroz som visst ska fortsätta till och med oktober månad. Där träffade jag en trevlig gammal bekant som förhoppningsvis blir kvar lika länge. Jag köpte lunchkuponger och fann att priset hade höjts. Det är ändå verkligen överkomligt med 800 spänn för elva luncher, eller hur?!

En liten prishöjning var överkomlig.

Från S:t Olofsbron på min väg till jobbet.

Efter en halvtimmes lunch med min bok på gång som sällskap i Tysta matsalen bevistade jag dagens tredje möte. Under dagen och mellan möten har jag jobbat med en del skriverier och fotograferingar. Jag har gjort en dagordning, redigerat på intranätet och jobbat med en inventering av kommunikationskanaler inför den kommande nya organisationen. Inventeringen ska vara på god väg inför ett möte om en vecka. Ja, det är bråda dagar så här i förändringens tider…

Nåt som ännu inte förändrats är min väg till och från jobbet. Jag har visserligen promenerat en del i sommar, men inte så mycket på S:t Olofsbron. Det har jag faktiskt saknat. Hemvägen blev idag en variant på vägen till jobbet. Det är en förmån att kunna ta lite olika vägar till och från jobbet, för i mitt fall bär alla vägar till Rom. Jag gick Carolinabacken neråt efter jobbet eftersom jag hade en träff med Igor, min frisör. Det var välbehövligt med en hårklippning och kändes som en bra belöning för mig efter en första arbetsdag.

I behov av klippning…

Nyklippt, men i behov av nåt ätbart.

Jag var vrålhungrig när jag kom hem och stannade till vid Butiken på hörnet för att köpa med mig nåt gott bröd. Det fanns bara danskt rågbröd, så det fick vara kvar i butiken och jag ska rosta mig ett par mackor i stället. Katterna var också hungriga när jag kom hem, så de fick kvällsmat före mig. Idag tog jag två halva muggar jobbkaffe – och fick ont i magen på eftermiddagen. Tur att det finns Zoegas hemma! Lite mer fundersam är jag över ett bett jag fick i Slottsträdgården i lördags. Det kliar som faaan!

Kliar som faaan!

Sambon jobbar till klockan 20 i kväll och jag ska försöka samla krafter till en ny arbetsdag. Vi får se hur det går… Jag börjar med att läsa mitt brev från Oscar en gång till. Sen blir det kaffe och mackor. Han skriver själv den här gången.

Början på brevet från Oscar till mig…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.