Kära dagbok…
Solkatten Mini i köksfönstret.
Kvällarna blir mörkare. Höstdagjämningen passerade vi i måndags – utan att jag märkte det. Det är lite annat att tänka på för tillfället. Hösten har varit min favoritårstid, som sagt. Sedan tre år är den en årstid när jag upplever mig själv som extra känslig. Oavsett årstid, det kommer fina dagar och det kommer mindre fina dagar. Igår var det en märklig dag på många sätt, men kvällen var solig. När jag intog min kvällsmat vid mitt lilla köksbord hade jag Mini till sällskap. Hon kommer ofta och hoppar upp bredvid mig i soffan. Det gjorde hon igår också, men uppenbarligen fanns inget intressant på bordet så hon skuttade vidare till köksfönstret. Den lilla solkatten! Hon sätter sig ofta nära och ger en sån som mig både värme och kärlek. Jag trodde aldrig att jag skulle känna så för en katt. Eller tre. Jag bor ju med tre katter…
Gårdagskvällen ägnade jag åt att läsa ut en ruggig bok om en försvunnen liten flicka. Jag bytte till en av mina nyligen inköpta pocketböcker, en bok som handlar om ett försvunnet minne, kan en säga. Den verkar rätt ruggig, den med. Min nya bok är ganska tunn, så jag hinner kanske läsa ut den i helgen. Lucifer verkar emellertid inte helt nöjd med att återigen få posera som litteraturkisse – eller mitt litteraturval. Syster Citrus ser mest trött och ointresserad ut, men hon låg på fällen i soffan och kikade på gårdagens avsnitt av Svenska fall.
Litteraturkissen Lucifer är inte helt nöjd med mitt litteraturval.
Citrus är mest trött och ointresserad av litteratur.
På tal om litteratur… Nej, jag är inte på den litterära mässan i Göteborg i år heller, men ett besök där står på min bucket list. Vi får se om det hinns med innan jag sparkar till hinken. Däremot har jag kommit över två biljetter till Bokens dag här i Uppsala. I år arrangeras dagen, som egentligen är kvällen, som vanligt av lokalblaskan, men min arbetsgivare är samarbetspartner. Sex författare ska tisdagen den 15 oktober kl. 18.30 – 21 i universitetsaulan presentera sina böcker. De sex är Torbjörn Flygt, Monika Fagerholm, Jonas Bonnier, Ulrika Knutson, Karolina Ramqvist och Niklas Natt och Dag. Bokförsäljningen startar redan kl 17 i aulans foajé. Jag skulle vilja gå på evenemanget, men inte ensam, förstås. Vi får se om jag tar med mig nån kompis eller om jag lottar ut en biljett här. Den som är intresserad och råka läsa detta kan ju hålla ögonen öppna.
Jag har två biljetter till Bokens dag i Uppsala. Kanske lottar jag ut den ena.
∼ ♦ ∼
Det var en kall morgon. Jag sov dåligt i natt och efter de första kattkrafsen på sovrumsdörren vid fyratiden gav jag familjen Katt mat. Sen gnällde Lucifer nån timme senare. Jag var halvt medvetslös när jag masade mig upp vid sextiden. Men efter en dusch kände jag mig lite mer levande och när jag satt vid köksbordet hade jag hela familjen samlad runt omkring mig: Lucifer på köksbordet, Citrus på diskbänken och Mini på ena köksbänken. Vilken kärlek jag kände! Och givetvis kände jag mig ganska bevakad också…
Lucifer på köksbordet…
Citrus på diskbänken…
Mini på en köksbänk…
Hon stod kvar i morse.
Arbetsdagen blev som vanligt överraskande och som ovanligt kort. Förhandlingarna blev inte klara igår, så en kan inte göra så mycket mer än förbereda vissa saker. Det är väldigt tyst på jobbet numera. Jag får en känsla av att folk pratar, men inte öppet. Och det får ju stå för dem. Alla har ju inte dolda agendor, även om några med all säkerhet har det.
Jag jobbade på med mitt, sprang först på ett möte, redde sen ut lite oklarheter, bland annat kring ett phishingförsök, jobbade med intranätet och gjorde mitt nyhetsbrev för sista gången. Nu är det nedlagt och det var inte svårt. Domkyrkan, däremot, är fortfarande där den var igår.
∼ ♦ ∼
Idag gav jag mig ledigt på eftermiddagen. (Givetvis OK:at med min nuvarande chef.) Jag ville göra nåt för bara mig. Fast sen anslöt min sambo till viss del. Min tanke var att vara lite utomhus och lite inomhus i några affärer. Först promenerade jag ner till stan klockan 12. Himlen var knallblå och träden så där vackra som de bara kan vara om hösten.
Höstträd och knallblå himmel.
En del träd är döda, men vackra ändå.
Kafferummet Storken fick ett besök till att börja med. Det var ju lunchtid och jag, som äter mitt huvudmål på lunchen, var hungrig. Det blev en smarrig räkmacka och en chokladboll med pärlsocker dagen till ära. Har en nyhetsbrevsgravöl så har en. Till påtåren kom Anna och tog en fika hon också.
Räkmacka och chokladboll till gravöl.
Sen skildes vi åt en stund. Jag hade bestämt mig för att belöna mig rejält idag och inhandlade fem böcker på Akademibokhandeln – det var 20 procent på rubbet. Ibland lönar sig medlemskap. En pocketbok, Tina Frennstedts Cold Case: Försvunnen, stod inte på min inköpslista, men borde ha stått där. Nu behöver den ju inte det. Övriga böcker jag köpte var Hamilton Beach av Linda Olsson, Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck, Skytten av Jonas Moström och Flickorna utan namn av Mikaela Bley. Det blev alltså tre deckare och två romaner. Notan landade på över 800 spänn, vilket jag ansåg mig vara mer än värd.
Men… det sker ju en del evenemang nästa vecka och min garderob svämmar inte precis över av snygga kläder. Sambon hittade en skjorta på Åhléns, fast den var mer min stil så den slog jag till på. Även där hade jag rabatt, denna gång på 50 spänn. Slutpriset blev därför närmare 600 spänn än 700. Jag är nöjd.
Fem böcker för över 800 spänn var jag värd…
…liksom den här Lee-skjortan, som egentligen kostade närmare 700 spänn, men som var till rabatterat pris.
Vi gick hem tillsammans, men tillbringade kvällen på olika håll. Efter att jag hade fräschat till mig och gett familjen Katt kyckling till middag traskade jag iväg för att äta italiensk middag hos Alex. Det blev förrätt (scampi/gamberi) med italiensk öl, huvudrätt (canneloni med spenat, ost och pinjenötter) med ett glas rött samt dessert (6 cl Frangelicolikör och en dubbel espresso).
En italiensk öl till en kanadensisk författare.
Gamberi till förrätt.
Canneloni med spenat, ost och pinjenötter till huvudrätt.
Frangelico och dubbel espresso till dessert.
Restaurangens odlingar av pepparfrukter.
Min fredagskväll avslutade jag i fåtöljen. Då var orken precis slut. Och nu är ju frågan… konjak eller whisky i glaset..?
Orken var helt slut.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
För ett tag sen nätshoppade jag ett gäng böcker. Bland dem fanns den lilla psykologiska thrillern En främling i mitt hus av kanadensiska Shari Lapena. Jag hade läst om boken nånstans och blivit nyfiken. Nya författarbekantskaper är dessutom ofta väldigt intressanta. I och med att boken inte är så omfångsrik – 264 sidor i pocketutgåvan – har den varit lätt att ha med sig överallt. Men nu har jag läst ut den.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 